Idag är jag förbannad därför att...

[GuW]

http://www.vethut.nu/GuW

Mögelost är en delikatess! http://www.vethut.nu/UT

 

[Ivil]

För att jag klotade med hojen och landade på nycklarna som jag hade i fickan och har numera två feta lårkakor för jag slog i styret med det andra låret..

 

[Dominator-Rocks]

För att jag har mått tjyvens hela dan, mår illa och är orkeslös.

Och NEJ jag drack ingen alkohol igår!

 

[Swish]

För att min axel hoppade ur led idag, och nu har min gamla nervskada gått upp igen verkar det som, vilket innebär övc -> remiss -> ortoped -> sitta och vänta hela dagen i morgon...

 

[Ivil]

Och NEJ jag drack ingen alkohol igår!

Kanske det som e felet?

 

[Dominator-Rocks]

Kanske det som e felet?

Jag tror faan det, jag mådde småtjyvens igår och stod i valet å kvalet att inhandla en kvarter whisky men de gjorde jag inte

 

[grömpa]

förbannat, orientdressingen är slut, hur fan ska ja nu kunna äta kvällsmat


jävla förbannad ja blir

 

[Alicia]

Blir förbannad på mig själv när man inte kan vara nöjd med hur man är skapt. För varför försöker man år efter år förändra sig själv när man vet att det inte går göra något åt det.

Finns det verkligen en människan som är nöjd med hur han eller hon ser ut oavsett skavanker? Allstå verkligen nöjd, då man kan se sig själv i speglen och beskåda sin stora rumpa, breda höfter, konstig näsa och pluffsiga mage och ändå känna att man trivs med sig själv och tycka att man ser bra ut.
Finns den människan? Isåfall får dom gärna berätta hur man går tillväga

 

[Dr.Bike]

Blir förbannad på mig själv när man inte kan vara nöjd med hur man är skapt. För varför försöker man år efter år förändra sig själv när man vet att det inte går göra något åt det.

Finns det verkligen en människan som är nöjd med hur han eller hon ser ut oavsett skavanker? Allstå verkligen nöjd, då man kan se sig själv i speglen och beskåda sin stora rumpa, breda höfter, konstig näsa och pluffsiga mage och ändå känna att man trivs med sig själv och tycka att man ser bra ut.
Finns den människan? Isåfall får dom gärna berätta hur man går tillväga

Ja psyket, yttre krav, och en från början skev självbild ställer till det för många (oftast kvinnor)
Galna ideal och oförmåga att vara nöjd med det man har/hur man ser ut står säkerligen för 99% av all ångest idag.
T.o.m yngre tonårstjejer beter sig i mallen.

Hur gör man då?
Jag brukar fundera för mig själv vad som krävs för att livet ska kännas bra.
Och tyvärr är det lätt att fastna i plattityder och självklarheter.
Dessvärre är det oftast dessa "självklarheter" som är svaret.
Det är bara det att man själv oftast är blind för deras existens.
Och skule man nu inte vara det eler få hjälp av en vän att peka ut dem, så är ju vägen dit det svåraste av allt.

Men EN grej för att bryta trenden är att lära sig säga stopp.

En annan: Att oxå lära sig vara nöjd. Ja. Nöjd. Hitta SMÅ saker i vardagen som faktiskt ÄR livet. (det är sketasvårt, och det är en balansgång. Det får ju inte bli självbedrägeri där man säger sig vara lycklig över allt, trots att man tycker att det är piss, utan måste vara äkta... hr det går till är svårt att förklara dock... det kräver lite tankar)

Och sen att oxå tillåta sig att ha drömmar.
Verkliga drömmar, som inte nödvändigtvis måste vara realistiska.
Det är drömmarna som håller oss vid liv.

Den dan man ev. blir miljonär och har levt alla drömmar tar nog iaf mitt liv slut.


Sist men inte minst måste man ha någon att dela glädjen (och sorgen med) för att ensam uppleva och leva det gör en isolerad.

 

[Gsx-r Freak]

Idag e ja förbannad därför att en moralkärring av värsta typen försökte få mig och plocka upp hundskiten efter vovven. Ja sa att de brukar ja men idag har hon diare så de bler lite svårt. Käringen försökte på alvar få mig att skrapa upp skiten med påsen med argumentet annars ringer jag polisen. Ja ring polisen du dom blir säkert lyckliga. Sen gick helvetet bakom mig i 100m och tradade om diverse lagar och uppförande

 

[GuW]

Finns det verkligen en människan som är nöjd med hur han eller hon ser ut oavsett skavanker?

Det finns ganska många, dom kallas män.

En man kan ställa sig naken framför spegeln, dra in fläsket lite och klia sig i flinten och tänka "fan jag är snygg för min ålder!"

Oavsett ålder...

Jag vet inte varför det är så, men det är djupt orättvist och skillnaden börjar redan tidigt i ålder.

(Edit)
Dessutom är du skitsöt och har redan fångat dig en gubbe, så du ska inte klaga!

 

[Alicia]

Det finns ganska många, dom kallas män.

En man kan ställa sig naken framför spegeln, dra in fläsket lite och klia sig i flinten och tänka "fan jag är snygg för min ålder!"

Oavsett ålder...

Jag vet inte varför det är så, men det är djupt orättvist och skillnaden börjar redan tidigt i ålder.

(Edit)
Dessutom är du skitsöt och har redan fångat dig en gubbe, så du ska inte klaga!

Jag skulle bara vilja vara dom som kan se på sig själv och bara vara nöjd. Inte vilja ändra något. När jag vägde 10 kilo mindre så var jag inte heller nöjd. Klagade på samma saker då som nu. Så egentligen borde man vill inse att dom sakerna man vill ändra alltid kommer vara där. Gener, blä.

Ja psyket, yttre krav, och en från början skev självbild ställer till det för många (oftast kvinnor)
Galna ideal och oförmåga att vara nöjd med det man har/hur man ser ut står säkerligen för 99% av all ångest idag.
T.o.m yngre tonårstjejer beter sig i mallen.

Hur gör man då?
Jag brukar fundera för mig själv vad som krävs för att livet ska kännas bra.
Och tyvärr är det lätt att fastna i plattityder och självklarheter.
Dessvärre är det oftast dessa "självklarheter" som är svaret.
Det är bara det att man själv oftast är blind för deras existens.
Och skule man nu inte vara det eler få hjälp av en vän att peka ut dem, så är ju vägen dit det svåraste av allt.

Men EN grej för att bryta trenden är att lära sig säga stopp.

En annan: Att oxå lära sig vara nöjd. Ja. Nöjd. Hitta SMÅ saker i vardagen som faktiskt ÄR livet. (det är sketasvårt, och det är en balansgång. Det får ju inte bli självbedrägeri där man säger sig vara lycklig över allt, trots att man tycker att det är piss, utan måste vara äkta... hr det går till är svårt att förklara dock... det kräver lite tankar)

Och sen att oxå tillåta sig att ha drömmar.
Verkliga drömmar, som inte nödvändigtvis måste vara realistiska.
Det är drömmarna som håller oss vid liv.

Den dan man ev. blir miljonär och har levt alla drömmar tar nog iaf mitt liv slut.


Sist men inte minst måste man ha någon att dela glädjen (och sorgen med) för att ensam uppleva och leva det gör en isolerad.

Men det handlar inte om livet och vad som gör en lycklig. Jag är lycklig och jag älskar mitt liv. Det handlar bara om hur man ser på sig själv, jag vill kunna vara nöjd över min knubbiga mage och mina kära lovehandels. Hur lyckas man med sånt?

 

[Dr.Bike]

Idag e ja förbannad därför att en moralkärring av värsta typen försökte få mig och plocka upp hundskiten efter vovven. Ja sa att de brukar ja men idag har hon diare så de bler lite svårt. Käringen försökte på alvar få mig att skrapa upp skiten med påsen med argumentet annars ringer jag polisen. Ja ring polisen du dom blir säkert lyckliga. Sen gick helvetet bakom mig i 100m och tradade om diverse lagar och uppförande

Finns inget värre än folk som inte plockar upp hundbajs!
Du är säkert ordentlig i vardagslag.

Det som retade mig på riktigt, igår, var två unga glittriga pråliga (hur säger man utan att kallas rasist?) svenska medborgare?
Han med flottigt bakåtslick, hon garnerad som en julgran.
De parkerade på en handikapp-P
De rörde sig lika fritt som vilken frisk människa som helst, så jag gick fram...
kollade och jodå (som väntat låg där ett handikappbevis i rutan... köpt svart såklart eller lånat)
Jag var på vippen att fråga på vilket sätt DE var handikappade.
Men blev avbruten av min tjej som kom från ett annat håll och hade inte sett det hela.
De två slickade typerna såg tydligt vad jag tyckte om deras tilltag, ja de såg t.om förlägna ut en sekund, och jag själv kokade! (tänkte en och annan - förvisso irrationell - mörk tanke om hur duktigt de spädde på invandrarhatet, och det var MÅNGA runtikring som såg och stog och muttrade...men som vanligt ingen som gick fram)
Det som emellertid störde mig mest var att jag inte tog mig tiden att säga till.

 

[Cuba]

Så lysande skrivet! _Flyttar upp dig på idollistan nu.

Ja psyket, yttre krav, och en från början skev självbild ställer till det för många (oftast kvinnor)
Galna ideal och oförmåga att vara nöjd med det man har/hur man ser ut står säkerligen för 99% av all ångest idag.
T.o.m yngre tonårstjejer beter sig i mallen.

Hur gör man då?
Jag brukar fundera för mig själv vad som krävs för att livet ska kännas bra.
Och tyvärr är det lätt att fastna i plattityder och självklarheter.
Dessvärre är det oftast dessa "självklarheter" som är svaret.
Det är bara det att man själv oftast är blind för deras existens.
Och skule man nu inte vara det eler få hjälp av en vän att peka ut dem, så är ju vägen dit det svåraste av allt.

Men EN grej för att bryta trenden är att lära sig säga stopp.

En annan: Att oxå lära sig vara nöjd. Ja. Nöjd. Hitta SMÅ saker i vardagen som faktiskt ÄR livet. (det är sketasvårt, och det är en balansgång. Det får ju inte bli självbedrägeri där man säger sig vara lycklig över allt, trots att man tycker att det är piss, utan måste vara äkta... hr det går till är svårt att förklara dock... det kräver lite tankar)

Och sen att oxå tillåta sig att ha drömmar.
Verkliga drömmar, som inte nödvändigtvis måste vara realistiska.
Det är drömmarna som håller oss vid liv.

Den dan man ev. blir miljonär och har levt alla drömmar tar nog iaf mitt liv slut.


Sist men inte minst måste man ha någon att dela glädjen (och sorgen med) för att ensam uppleva och leva det gör en isolerad.

 

[Dr.Bike]

Men det handlar inte om livet och vad som gör en lycklig. Jag är lycklig och jag älskar mitt liv. Det handlar bara om hur man ser på sig själv, jag vill kunna vara nöjd över min knubbiga mage och mina kära lovehandels. Hur lyckas man med sånt?

Inte?
Så du är lycklig över sin självbild?
Inte det?
Nej då ser du ju att självbilden ÄR en stor del av ditt liv och en del av vardagen.
Det påverkar dig ju? Eler hur?
Så då är det ju en del av livet.
Och som gör dig om inte olycklig, så iaf missnöjd.
Och det är väl en viktig bit av livet?


Och eftersom du (nog?) ändå klagar oavsett hur du ser ut, så är det det jag sa: Förmågan att lära sig vara nöjd (med det man har) som du får öva på.

Så lysande skrivet! _Flyttar upp dig på idollistan nu.

Tack Cuba!

Jag har varit med några varv...

 

[Alicia]

Inte?
Så du är lycklig över sin självbild?
Inte det?
Nej då ser du ju att självbilden ÄR en stor del av ditt liv och en del av vardagen.
Det påverkar dig ju? Eler hur?
Så då är det ju en del av livet.
Och som gör dig om inte olycklig, så iaf missnöjd.
Och det är väl en viktig bit av livet?


Och eftersom du (nog?) ändå klagar oavsett hur du ser ut, så är det det jag sa: Förmågan att lära sig vara nöjd (med det man har) som du får öva på.



Tack Cuba!

Jag har varit med några varv...

Nångång kanske man blir lika klok som dig. Annars får jag bli man.

 

[Starfighter]

Idag e ja förbannad därför att en moralkärring av värsta typen försökte få mig och plocka upp hundskiten efter vovven. Ja sa att de brukar ja men idag har hon diare så de bler lite svårt. Käringen försökte på alvar få mig att skrapa upp skiten med påsen med argumentet annars ringer jag polisen. Ja ring polisen du dom blir säkert lyckliga. Sen gick helvetet bakom mig i 100m och tradade om diverse lagar och uppförande

Om det var den skiten jag trampade på så gjorde det mig förbannad!!

 

[Dr.Bike]

Nångång kanske man blir lika klok som dig. Annars får jag bli man.

Världen vore kuslig om det finns folk som är mer korkade än jag kan vara ibland
Men ibland glimmar det till i talgdanken

Saken är iaf den, att ytterst få människor kan förlika sig med sitt öde.

Man vill gärna tro att: OM jag hade gjort DET, och inte det, och om jag oxå hade gjort si ist för så, så hade jag minsann...osv, och sen lindar man in sig i en massa självbedrägerier och lögner om hur fantastisk man är och vilka idioter alla andra är som inte inser det.

En falig sits, för då är man nära att bli bitter.

Sen sitter man där och dricker sprit och äter en hel våning i Alladinasken för sig själv medan tårarna rinner...

Inte bra!

Så SKIT istället i vad "alla andra" tycker och gör.

(I klartext: det du TROR att de säger och gör. Det är bara tankar i ditt huvud som oftast bara är hjärnspöken och som trycker ner dig ytterligare i skiten med nya krav och mer missnöjdhet)

Kör DITT race.
Kör så långt DU kan komma på DIN stig.
Kör ingen annans.
10Kg övervikt blir en flugskit på ett papper i rymden i jämförelse med allt BRA som finns, och jämfört med de VERKLIGA problem som oxå existerar.
Utseende blev plötsligt så...off.


Är jag en lycklig människa?
Jag inbillar mig det.
Jag har drömmar.

Men - det skulle man ju ha!

 

[Cuba]

Nångång kanske man blir lika klok som dig. Annars får jag bli man.

Finns ingen vettig anledning. Poängen är ju trots allt att fortsätta harva på i det gamla spåret, men kanske betrakta sig själv och framför allt omgivningen med aningen andra ögon. Om man funderar över den så alltid närvarande OMGIVNINGEN", vad består den av egentligen? Ett antal gamla torskar (av olika köns- och klasstillhörighet) som anser sig ha satt "normen". Vad är "normen"? Jo, helt enkelt vad som betraktas som normalt i detta vårt dagens samhälle. Vilket är synnerligen avhängigt av vilka människor man lyssnar till. Finns naturligtvis ett antal val, vilka FAKTISKT kan påverka ens framtid.
"Jomen alla jag känner spelar bingolotto, lyssnar på Loket och köper Carolas julskiva." För jävla bra bra, det är ett aktivt val om man kör på det spåret.
Sen finns givetvis även den alternativa falangen. Vi ger väl fullständigt fan i om det råkar vara modernt att vara så mager att man ser ut att ha suttit på Belsen? Vi har överhuvudtaget inte funderat över om uppvikta jeans eller nervikt mage eller rosa T-shirt ellrer vita loafers är up to date med senaste modet?? Vederbörande som uppträder på det viset kommer naturligtvis att accepteras rakt av, INTE beroende på att Carola är bäst eller att snubben ifråga har batikmönstrade benvärmare utan beroende på personligheten. OBS: presonlighet, inte stora rattar, multikubikcykel eller vipkort på Stureplan.
Motorcyklister står över sånt.

Världen vore kuslig om det finns folk som är mer korkade än jag kan vara ibland
Men ibland glimmar det till i talgdanken

Saken är iaf den, att ytterst få människor kan förlika sig med sitt öde.

Man vill gärna tro att: OM jag hade gjort DET, och inte det, och om jag oxå hade gjort si ist för så, så hade jag minsann...osv, och sen lindar man in sig i en massa självbedrägerier och lögner om hur fantastisk man är och vilka idioter alla andra är som inte inser det.

En falig sits, för då är man nära att bli bitter.

Sen sitter man där och dricker sprit och äter en hel våning i Alladinasken för sig själv medan tårarna rinner...

Inte bra!

Så SKIT istället i vad "alla andra" tycker och gör.

(I klartext: det du TROR att de säger och gör. Det är bara tankar i ditt huvud som oftast bara är hjärnspöken och som trycker ner dig ytterligare i skiten med nya krav och mer missnöjdhet)

Kör DITT race.
Kör så långt DU kan komma på DIN stig.
Kör ingen annans.
10Kg övervikt blir en flugskit på ett papper i rymden i jämförelse med allt BRA som finns, och jämfört med de VERKLIGA problem som oxå existerar.
Utseende blev plötsligt så...off.


Är jag en lycklig människa?
Jag inbillar mig det.
Jag har drömmar.

Men - det skulle man ju ha!

Javisst, håller med dig. Beroende på mitt tidigare tilläg

 

[GuW]

...och äter en hel våning i Alladinasken för sig själv ...

Du får nästan det att låta som någonting dåligt?