Idag är jag ledsen för att...

[Swish]

Varför ska det vara så otroligt svårt att tro på sig själv?

 

[BlöjRäsern]

Varför ska det vara så otroligt svårt att tro på sig själv?

Det är lätt. Bara att börja!

 

[Slowroller]

Det är lätt. Bara att börja!

Det svåra är väl just att börja......

 

[BlöjRäsern]

Det svåra är väl just att börja......

Precis. Som med allt är det alltid jobbigt att komma igång. Ändock, varje resa börja med ett steg osv.

 

[SJP]

Tanken har slagit mig.
Har ebjudit henne att bo hos mig. Hon har t om nyckel hit.
Nåt som hin inte ens har till sitt eget hem än en gång, Så någon måste alltid vara vaken för att släppa in henne. Vilket i sin tur leder till att hon inte kan vara ute sent.

Ursäkta, det är inte så att du dejtar en 12 åring?

 

[Slowroller]

Ursäkta, det är inte så att du dejtar en 12 åring?

Nej det är en asiatiska. De är uppfostrade något annorlunda och har andra traditioner.

 

[PippiT]

Det svåra är väl just att börja......

Det är bara att inse att man är värd minst lika mycket som alla andra och att är bra som man är.

 

[Swish]

Det är bara att inse att man är värd minst lika mycket som alla andra och att är bra som man är.

Bara och bara. Inte alltid så lätt.

 

[PippiT]

Bara och bara. Inte alltid så lätt.

Joooooje, gör det nu säger jag.

 

[Nikel]

Rym med henne till Sverige.

Och deras chaufför kommer vara mer vigilant och övervakande.


Tror inte det hjälper.



Btw.

Har pappan sina Lillfingrar kvar?

Om inte så ska du nog låta henne vara

 

[SJP]

Bara och bara. Inte alltid så lätt.

Lättare än att låta bli.
Det blir så satans tungt i längden att låta bli.

 

[dMaN24]

Pappans utlåtande om mig,
(hur nu han har sett mig då vi aldrig har träffats) samt hennes respekt till familjen har solidifierat situationen.
"Han är ful och fattig och kommer aldrig kunna försörja dig!"
Innan vi blev ihop så hade hon inget hopp om att träffa någon, utan hade helt ställt in sig på att sköta om sina föräldrar.
"Jag är för feg för att säga emot min far."

Sen sån var han inte så glad att hon hade ljugit för honom under den tid vi varit ihop. Om att vi träffats etc.

Jaja... Livet går vidare antar jag.

 

[PippiT]

Pappans utlåtande om mig,
(hur nu han har sett mig då vi aldrig har träffats) samt hennes respekt till familjen har solidifierat situationen.
"Han är ful och fattig och kommer aldrig kunna försörja dig!"
Innan vi blev ihop så hade hon inget hopp om att träffa någon, utan hade helt ställt in sig på att sköta om sina föräldrar.
"Jag är för feg för att säga emot min far."

Sen sån var han inte så glad att hon hade ljugit för honom under den tid vi varit ihop. Om att vi träffats etc.

Jaja... Livet går vidare antar jag.

Hon kan väl försörja sig själv...

 

[dMaN24]

Lång post följer.
Angånde försörja sig själv:

Absolut. Och det har hon talat om för mig vid flera gånger.
Nån gång i framtiden så vill hon bli hemmafru, och sluta med revisor-jobbet hon har nu.
Och det är jag helt med på. Med förutsättning att vi då har pengar undansatta att hon kan det.

Det är mest föräldrarna som verkar vara tvära med att jag "är fattig".

Hon ringde mig i morse för att kolla om allt var bra. Jag förstod inte vad hon snackade om, och blev rentav sur och förklarade att hon inte behövde passa upp på mig då jag är en vuxen människa, och att hon själv valt att ta en paus från mig kvällen innan.

Då började hon gråta. Visar sig att det är en tyfon på väg in, och hela hennes område är helt översvämmat. Hon ringde för att hon var orolig och att kolla om jag var i fara, samt om jag hade nödvändiga saker hemma.
Vilket fick mig att känna mig som en idiot.


Hon förklarade vidare att jag skulle få prata med hennes far ansikte mot ansikte. Men inte nu, utan månader framåt.

Sen kommer klassikern, som i detta fallet kan vara ärlig. "Kan vi inte bara ta en paus? jag behöver tänka och även tala med mina föräldrar. Och du behöver inte tänka på mig. träffar du nån annan under den tiden, så är det ok med mig."
(HAH.. den fällan faller jag minsann inte i)
Och hon kontaktar mig lite då och då på facebook.

Jag har varit tvungen att påpeka hennes sätt att skriva. Det går inte att skriva saker som
"jag saknar dig blablabla." "jag vill mysa etc" "liknande gulligull med betoningen som att vi fortfarande ör ett par" som sedan följs upp med "jag kan inte träffa dig.. åtminstone inte innan mina föräldrar är döda. Jag kan inte gå emot deras val. Jag är konflikträdd.."

Hon är så konflikträdd att jag ibland tidigare (några veckor sedan) fått tala om för henne när hon ringer från sitt jobb hur hon ska stå på sig då det har uppstått en konflikt, ett par kvitton som ska med i en redovisning som inte kan återfinnas, undre anställda som inte gör sitt jobb, etc.

Kort sagt: Hennes far har hunsat henne till att bli den "lydiga dottern" medans hennes stora syster är "rebellen". Som minsann kan komma och gå hur som helst. Men så jobbar hon som läkare.

Hennes bröder skall visst vara lydiga av sig dom med.

Jag vet inte vart jag ska vända mig. vart jag ska gå?
Ska man försöka? Den inre saken i brösthöjd säger ja. Och motiverar det med att jag kan ta ett snack med pappan.

Svampen på toppen av knoppen säger: lägg ner. Om du nu inte ens kommer få träffa henne under lunchtid och ni båda jobbar i samma område så är det kanske inte mycket hopp kvar.

Men mestadelen verkar vara toppstyrt av farsan. Och hur hanterar man en strikt kinesisk man, som i om med sina inbitna principer aldrig kommer acceptera mig?

Speciellt inte NU, då han fått veta att hans dotter gått bakom ryggen och ljugit för honom samtidigt som
mestadelen av familjen känt till att vi har umgåtts. Dock som enbart vänner och att jag uppvaktat henne under en längre tid, med målet att hon skall bli intresserad och acceptera mig. (Standard i dessa områden)

Detta innebär att han får stå som en fåntratt och skämmas inför människor då han inte haft komplett och konkret uppsikt över sin familjs förehavanden.


När vi sedan lägger till den biten om att vi träffades på en datingsida (usch usch att träffa främmande folk från internet) som ingen i familjen har fått veta innan, så känns det som att våra odds enbart blir sämre och sämre.

Beklagar ev stavfel/byggnadsfel/uppdelning i inlägget.
Inte sovit ordentligt på hela helgen. Tror jag har sovit max 4 timmar sedan natten till fredag till idag.
Sedan det faktum att man tröstar sig i öl fram till morgonkvisten, har en viss påtaglighet att orsaka en icke allt för korrekt tanke-hand process i vissa fall.

 

[PippiT]

Lång post följer.
Angånde försörja sig själv:

Absolut. Och det har hon talat om för mig vid flera gånger.
Nån gång i framtiden så vill hon bli hemmafru, och sluta med revisor-jobbet hon har nu.
Och det är jag helt med på. Med förutsättning att vi då har pengar undansatta att hon kan det.

Det är mest föräldrarna som verkar vara tvära med att jag "är fattig".

Hon ringde mig i morse för att kolla om allt var bra. Jag förstod inte vad hon snackade om, och blev rentav sur och förklarade att hon inte behövde passa upp på mig då jag är en vuxen människa, och att hon själv valt att ta en paus från mig kvällen innan.

Då började hon gråta. Visar sig att det är en tyfon på väg in, och hela hennes område är helt översvämmat. Hon ringde för att hon var orolig och att kolla om jag var i fara, samt om jag hade nödvändiga saker hemma.
Vilket fick mig att känna mig som en idiot.


Hon förklarade vidare att jag skulle få prata med hennes far ansikte mot ansikte. Men inte nu, utan månader framåt.

Sen kommer klassikern, som i detta fallet kan vara ärlig. "Kan vi inte bara ta en paus? jag behöver tänka och även tala med mina föräldrar. Och du behöver inte tänka på mig. träffar du nån annan under den tiden, så är det ok med mig."
(HAH.. den fällan faller jag minsann inte i)
Och hon kontaktar mig lite då och då på facebook.

Jag har varit tvungen att påpeka hennes sätt att skriva. Det går inte att skriva saker som
"jag saknar dig blablabla." "jag vill mysa etc" "liknande gulligull med betoningen som att vi fortfarande ör ett par" som sedan följs upp med "jag kan inte träffa dig.. åtminstone inte innan mina föräldrar är döda. Jag kan inte gå emot deras val. Jag är konflikträdd.."

Hon är så konflikträdd att jag ibland tidigare (några veckor sedan) fått tala om för henne när hon ringer från sitt jobb hur hon ska stå på sig då det har uppstått en konflikt, ett par kvitton som ska med i en redovisning som inte kan återfinnas, undre anställda som inte gör sitt jobb, etc.

Kort sagt: Hennes far har hunsat henne till att bli den "lydiga dottern" medans hennes stora syster är "rebellen". Som minsann kan komma och gå hur som helst. Men så jobbar hon som läkare.

Hennes bröder skall visst vara lydiga av sig dom med.

Jag vet inte vart jag ska vända mig. vart jag ska gå?
Ska man försöka? Den inre saken i brösthöjd säger ja. Och motiverar det med att jag kan ta ett snack med pappan.

Svampen på toppen av knoppen säger: lägg ner. Om du nu inte ens kommer få träffa henne under lunchtid och ni båda jobbar i samma område så är det kanske inte mycket hopp kvar.

Men mestadelen verkar vara toppstyrt av farsan. Och hur hanterar man en strikt kinesisk man, som i om med sina inbitna principer aldrig kommer acceptera mig?

Speciellt inte NU, då han fått veta att hans dotter gått bakom ryggen och ljugit för honom samtidigt som
mestadelen av familjen känt till att vi har umgåtts. Dock som enbart vänner och att jag uppvaktat henne under en längre tid, med målet att hon skall bli intresserad och acceptera mig. (Standard i dessa områden)

Detta innebär att han får stå som en fåntratt och skämmas inför människor då han inte haft komplett och konkret uppsikt över sin familjs förehavanden.


När vi sedan lägger till den biten om att vi träffades på en datingsida (usch usch att träffa främmande folk från internet) som ingen i familjen har fått veta innan, så känns det som att våra odds enbart blir sämre och sämre.

Beklagar ev stavfel/byggnadsfel/uppdelning i inlägget.
Inte sovit ordentligt på hela helgen. Tror jag har sovit max 4 timmar sedan natten till fredag till idag.
Sedan det faktum att man tröstar sig i öl fram till morgonkvisten, har en viss påtaglighet att orsaka en icke allt för korrekt tanke-hand process i vissa fall.

Låter kanske hårt att säga men antingen lägger du ner helt och går vidare eller så ställer du ultimatumet att hon börjar kämpa för dig eller glömmer dig. Är du inte värd att kämpa för ska hon heller inte ha dig. Sätt hårt mot hårt annars är du snart samma mes som hon är och ni hamnar i en ond spiral.

 

[dMaN24]

Jag har accepterat vad som mer och mer lutar åt att bli det slutliga alternativet.
Men det är inte jag som är den konflikträdde. Det är inte jag som skall ta det. I alla fall inte enligt mig.
Och när jag hon fick ett ultimatum: Antingen så får hon bita i från och stå på sig inför pappsen
eller säga att hon inte vill vara med mig längre, och att hela detta förhållande har varit ett fel från första dagen (hennes åsikt via ett sms tidigare) ansikte mot ansikte samtidigt som hon ser mig i ögonen.

Vad händer?
Hon lägger på luren.

 

[Ulvhamne]

Jag har accepterat vad som mer och mer lutar åt att bli det slutliga alternativet.
Men det är inte jag som är den konflikträdde. Det är inte jag som skall ta det. I alla fall inte enligt mig.
Och när jag hon fick ett ultimatum: Antingen så får hon bita i från och stå på sig inför pappsen
eller säga att hon inte vill vara med mig längre, och att hela detta förhållande har varit ett fel från första dagen (hennes åsikt via ett sms tidigare) ansikte mot ansikte samtidigt som hon ser mig i ögonen.

Vad händer?
Hon lägger på luren.

Jadu...
Hon är konflikträdd, och kommer nog aldrig att ta kampen med sin far. Hennes far verkar vara övertygad om den egna rasens förträfflighet, så du har bara genom att födas utanför rätt område i kina sumpat dina chanser med honom skulle jag tro. Resten är nog bara bonus.
Du kan ju alltid testa att möta fadern ansikte mot ansikte, så verkar du rakryggad i hans ögon iaf och ger honom en möjlighet att rädda ansiktet, men tvivlar på att han kommer ändra grundinställning. Ansiktet är mycket viktigt för asiater, och du (eller ja, du och hans dotter) har fått honom att tappa ansiktet.

 

[Twintorsk]

Jag har accepterat vad som mer och mer lutar åt att bli det slutliga alternativet.
Men det är inte jag som är den konflikträdde. Det är inte jag som skall ta det. I alla fall inte enligt mig.
Och när jag hon fick ett ultimatum: Antingen så får hon bita i från och stå på sig inför pappsen
eller säga att hon inte vill vara med mig längre, och att hela detta förhållande har varit ett fel från första dagen (hennes åsikt via ett sms tidigare) ansikte mot ansikte samtidigt som hon ser mig i ögonen.

Vad händer?
Hon lägger på luren.

Mitt nyktra råd är att lägga benen på ryggen och springa åt andra hållet. Dom låter så fucked up att du kommer få ett helvete i framtiden oavsett hur bra du och tjejen har det. Och romantisk kärlek har en tendens att blåsa bort allt vad nyktert omdöme heter. Vill du köra en medelväg, ta en paus på ett år. Är det fortfarande intressant då så..

 

[korvgubbe]

Ben Affleck blir nya Batman. Daredevil någon?!

 

[H_____P]

Ben Affleck blir nya Batman. Daredevil någon?!

Vart fruktansvärt besviken... Man tycker ju att han borde lärt sig efter nämnda Daredevil.