Det känns tryckt att ha med er därute längs med banan. Jag råkar ju veta att du och "Joe" börjar bli rutinerade Mountain Course Marshalls efter era två tidigare besök med BG supportergänget. Om någon av er har lust att delge oss andra lite erfarenheter här i tråden om vad som skiljer flaggandet på Isle of Man från en vanlig SM-tävling så är vi nog många som är idel öra. Dessutom vet jag ju att det går fort att bygga upp ett förråd av självupplevda anekdoter från denna magiska motorcykel-ö , oavsett om man besöker den i egenskap av förare, funktionär eller publik. Hur var det t.ex. med den där föraren som ni såg blåsa över kanten vid East Mountain Box? Det är väl en upplevelse som man inte behöver hantera så ofta som funkis ut ur esset på Sviestad, eller hur?
Det slutade ju lyckligt för honom men en sådan ögonvittnesskildring understyrker lite av utmaningarna man ställ inför på världens svåraste bana. /BG
På återhörande!
/Björn
Hej.
En sådan här utmaning kan man helt enkelt inte låta passera. Sporrad av utmaningen slängde jag ihop detta. Skämt åsido så har det har tagit ett par dagar att försöka göra en liten information som skall täcka, om inte allt så, stora delar av skillnaderna mellan vanlig bana och ön. Ha lite tålamod för det här blev kanske lite långt.
Anekdoter finns det gott om men de ventileras förmodligen vid tillfällen då allmänt ljugande och floskler haglar mellan likasinnade. Jag stötte på lite oväntade bekymmer så detta hanteras i två delar.
Innan vi går in på det här med att vara funkis så kan en liten bakgrundshistoria, om hur vi kom att resa med till ön, vara på sin plats.
Som flertalet av medresenärerna känner till så har jag och Joe känt Björn och hans föräldrar i ganska många år. Vi har trivts i varandras sällskap och träffats ute på de banor där Björn tävlat och vi har varit funkisar. Vi lyckades vid ett tillfälle lura med Björn i vår lilla hojklubb i Stockholm.
Våren 2014 var Björn i stan för att arbeta och vi passade då på att ha en gemensam middag och förevisning av klubbstugan. Det blev en hel del ljug och annat den kvällen. Hur som helst berättade Björn att han skulle köra i Manx GP och att det fanns en arrangerad resa för intresserade och supportrar. Eftersom varken jag eller Joe är av rätt årgång eller särskilt intresserade av att lägga ned massvis med tid på att hänga på en massa forum, så hade vi ingen aning om detta. Ingen av oss har konto på Facebook. Jag har visserligen ett twitterkonto men vet knappt hur jag loggar in. De inlägg vi har gjort på SH har varit få och med långt emellan, allt om man undantar Joes byggtråd.
Björn berättade i alla fall att det hade blivit ett par avhopp i resesällskapet och att det fanns ett par platser lediga och han frågade om vi var intresserade. Det är klart att man var intresserad, det handlar ju om ”Mecka” för en hojåkare.
Jo vi kör faktiskt hoj också.
Här är mina brum brum.
Det behövdes fixas ledighet med respektive arbetsgivare och finanserna behövde stämmas av. Finanserna var ”överkomliga” då det handlade om ett ”once in a lifetime opportunity”.
Med facit i hand skall vi nu dit för tredje gången.
Det skulle även vara kul att köra ett varv på ön, men då vi flyger står valet mellan funkispackningen eller utstyrsel för motorcykelfärd. Ni som känner oss vet vilket det blir.
Ett stort tack skall riktas till Peter K för all arbete han har lagt, och lägger ned på att fixa dessa resor. Det är även på sin plats med ett stort tack för trevligt bemötande under alla de kontakter som blev före resan. Jag tror bestämt att vi fann varandra under den 48 timmar plågsamma bussresan till ön. Man blir lite sugen på att hänga med på någon annan resa till något race utomlands. Vem vet, ryggsäckarna kan ju kanske åka med.
Funktionär på Isle of Man
Finns det några skillnader mellan att vara funks på ön och vanlig banracing? Jo det är ju förstås en hel del. Bara antalet funktionärer få att få ihop det hela är ca 1500 och det inberäknar alla typer av uppgifter. Det finns ju självklart egenheter som bara kan förekoma på ön.
Bara genom att delta som funktionär innebär att man har lite speciella befogenheter och skyldigheter, men jag tror att jag sparar dem till sist.
Om man jämför mer med banracing så finns det den stora skillnaden att på banor har man normalt ögonkontakt med den postering som finns före och den som finns efter. På ön finns det ett flertal platser där man inte kan se andra posteringar, utan man är helt beroende av att radion fungerar så att det kan flaggas korrekt. Det kan även vara riktigt långt mellan posteringarna, så om någonting händer så gäller det att konditionen inte är urusel. Många mindre posteringar är bara bemannade med en person som skall flagga. Det är då upp till huvudposteringens personal att ta sig fram till olyckan.
En annan ganska stor skillnad, är att man ibland står VÄLDIGT nära banan
Alla de vanligtförekommande flaggorna finns på alla posteringar. Alltså gul, grön och oljeflaggan (gul och rödrandig). På utvalda posteringar finns röd, vit, blå, apelsinen (svart med orange stor prick) samt de som beskrivs nedan.
När det gäller flaggorna så finns det ett par som inte används vid vanlig banracing i Sverige.
Den första är den så kallade regnflaggan som inte används inom SM tävlingar, men den förekommer i MotoGP. Det är en vit flagga med ett rött kryss diagonalt över flaggan
Den här betyder Sun alltså sol. Den används då bländande sol kan förekomma. Flaggan kan ha ordet SUN helt skrivet på flaggan
Den här heter Visibility och används när sikten kan vara nedsatt på grund av exempelvis dimma
Det finns en liten specialitet när det gäller användning av den röda flaggan. Innan fördjupning i detta kan ske måste man känna till lite om banan. Eftersom den är 6 mil lång blir det en jätteapparat att flagga av allting. De posteringar som finns utsatta på diverse kartor över banan beskriver bara en del av sanningen.
Banan är indelad i ett 12 sektorer. Varje sektor, som kan vara flera kilometer lång, innehåller ett antal vad vi kan kalla huvudposteringar på banöversikterna. Huvudposteringarna är i sin tur omgivna av flertalet ”vanliga” flaggposteringar.
Ett exempel är i sektion 9, posteringen ”Mountain Box” som även består av flaggstationerna Bridge och Flag före posteringen och Caseys advance efter posteringen. Huvudposteringarna har ofta byggda stugor där funktionärerna kan gå in och pausa mellan racen eller träningarna.
Det flesta huvudposteringarna är beskrivna med namn och siffrorna är så kallade ”milemarkers” över banan.
För varje sektor finns en ansvarig och flera biträdande chefer. Chief Sector Marshal och flertalet Deputy sector marshals. Vad chief sector marshal är ansvarig för är rätt klart. Han/Hon ansvarar för en hel sektor medan deputyn är ansvarig för huvudposteringen med kringliggande flaggposter.
I arbetet som chief sector marshal har man också ansvaret för att se till att alla posteringar har korrekt bemanning. Det är därför helt naturligt att man blir lite sliten.I pauser är allting tillåtet.
Längst ned på totempålen finns då övriga funktionärer.
Flertalet huvudposteringar har även antingen läkare eller ambulanssjukvårdare utstationerade.
För att återgå till den röda flaggan, så är det på det viset att den kan gälla antingen hela banan eller bara en eller ett par sektorer. När röd flagga skall visas så skall den vara rörlig på huvudpostering, skall föregås av rörlig gul på två posteringar och dessutom av en stilla gul före de rörliga.
Förarna skall svänga in och stanna där den rörliga röda visas. Om tävlingen eller träningen blåses av, skall förarna vänta på att en TM (travelling marshal) kommer och leder förarna ned till paddock.
Att flagga rött på en eller ett par posteringar är troligen ett instrument för träningar.Om det blir så att träning skall återupptas skall förarna släppas iväg i den ordning de kom in till posteringen. Att återuppta en tävling efter delvis röd flagga kommer att bli en logistisk mardröm. Jag vet faktiskt inte om man praktiserar detta.
TM är en samling hyfsat snabba personer, f.d. IoM rr förare som susar om kring på sporthojar och har en gul väst på sig. De åker på gatreggade cyklar och håller samma eller snabbare tempo än en del deltagare. Det brukar finnas 6-8 TM runt banan. De skall även assistera på de platser som har en olycka.
Här tar platsen att infoga fler bilder slut, så jag får återkomma med del 2
Ma Dalton
Glöm bara inte bort att vara lika välkomnande här på tråden mot nya IoM-fantaster som du är "IRL"(=In Real Life)...
Då måste du ha missat Toymans Superbike-monter. Jag gick dit alldeles själv på söndag eftermiddag för en stunds kontemplation när folkströmmen börjat avta. Ett bättre ställe att ladda batterierna på efter fyra intensiva dagar är svårt att hitta...
/BG
