BG:s BMW-bakgrund!
Björn, vad tycker du om att köra BMW? Mina elaka kamrater retas och kallar BMW för en död gris
Jag är rätt person att fråga! Jag har nämligen maaaassor av BMW-erfarenhet och jag kan trösta dig med att dina elaka kamrater inte riktigt har hängt med sin tid.
Fråga gärna dina kompisar om de vet vad Michael Dunlop tyckte om nya R1 under träningsveckan på IoM TT ifjol, innan han med buller & bång bytte över till BMW S1000RR inför tävlingsveckan...
På din anmodan frestades jag att göra en snabb resumé över mina BMW-erfarenheter:
När jag var 11 år kom pappa hem med en lätt begagnad
K100RT som jag och brorsorna turades om att sitta bak på. Den byttes sedan till en
K75RT som jag använde vid uppkörningen som privatist till tungt MC-kort vilket resulterade i en kul anekdot (men det är en annan historia).
Därefter har jag hunnit med att köra följande:
F650 Dakar (smidig på cykelbanor och i parker och rotax-rovan verkar tåla hur mycket pisk som helst)
F800R (otroligt trevlig hoj på kurviga småvägar och en motor som bara tigger om att varvas. Skulle dock behöva styvas upp en smula fram för att komma till sin rätt på Knutstorp)
F800S (inte riktigt samma klang i motorn som hos R:en som jag minns det, men väldigt lättsvängd och kul)
R1200 GS (både oljekyld och den nya vattenkylda- finns en anledning till varför de sålt i den omfattning som de gjort
)
R nine T (överraskande knivskarp styrrespons och underbart vrid ur böjarna på söndagsturen)
R1100RT (en av mina favoriter innan den byttes mot GS - ca. 5000 mil hann jag avverka och de var få som insåg hur fort det gick att åka med "plastgrisen" på krokiga vägar med en inspirerad chaufför bakom styret...
)
R1150RT (bromsservo är en styggelse på motorcyklar, annars snarlik sin föregångare.)
R1200RT (bra viktfördelning och bättre nedläggningsvinkel än man kan tro men gungiga fjädringskomponenter som verkar vara justerade för regn direkt från fabrik.)
R1200R (överraskande framkomlighet och det går att ta sig fram med bra tempo på tunga sandbanor som Ripa, Saxtorp och Arlandas crossbana)
K1100LT (återigen en ulv i fårakläder som det går att utmana betydligt modernare hojar med. Minus dock för det gummiupphängda styret som ger diffus känsla vid stående körning och träiga bromsar när man försöker bromsa ut R1.or...
)
K1200p (sista modellen med längsmonterad motor - brutalt understyrd på grusväg p.g.a. att minst 80% av vikten verkar vara placerad på framhjulet och fotpinnarna tar i så fort man rullat ner den från centralstödet vilket gör den hopplös på kurviga vägar. Däremot fin att marscha länge i hög fart med på motorväg)
K1300GT (en riktig sleeper som ser ut som värsta touring-moppen men som toppar över 260 km/h i klockad hastighet och med sadeln i högsta läget och styret i lägsta rastar man mååånga sporthojar om vill)
S1000RR (Segrare i par med Tom North på Mantorp för Alternativ 1 i 6h Nordiska Endurance Cupen 2011)
XR1000 (bland det rappaste jag kört på vägarna runt Rosenhill)
GT1600 (smidigare än vad den ser ut vilket väl i och för sig inte säger så mycket men 6:an är väl värd att lyssna på
)
Allt ovan skrivet med reservation för att tillverkaren kanske inte alltid avsett att modellerna skulle användas på det sätt och under de premisser som jag haft tillfälle att testa dem på...
Bilden tog jag för något år sedan när jag var nere i Skåne och utbildade nya MC-poliser. Vi hade stannat utanför ett gästgiveri för att äta lunch och som vanligt ställt upp övningshojarna i preussisk ordning. När vi kom ut på parkeringen så var det någon som hade parkerat sin customsläde längst ut. Ett helt underbart initiativ som bara var tvunget att förevigas. Om det är någon här som läser detta och som känner sig träffad så går det bra att höra av sig och uppge rätt reg.nr på hojen närmast kameran så har han eller hon vunnit ett BG-klistermärke att sätta på hojen...
På återhörande!
/Björn