ISLE Of MAN - racerapport!
- Thread starter bg
- Start date
bg
"Probably the best Bear in the world"
Andra dubbelsegern i sm!
Det var med tillförsikt jag såg fram emot deltävling 3 & 4 på Gelleråsen, Karlskoga motorstadion för en och en halv vecka sedan. Premiären i Anderstorp hade ju resulterat i en dubbelseger, men aldrig hade jag väl trott att jag skulle kunna upprepa den bedriften. Låt oss dock ta det från början...
Gelleråsen skiljer sig markant från Anderstorp när det gäller banlayout. Den är betydligt knixigare och har dessutom den ojämnaste beläggningen i SM-kalendern. Det gäller alltså att ha ordning på fjädringen här. Jag hade haft möjlighet att köra en träningsdag med Nordgren Racing-teamet på onsdagen under Bikeweek och kände mig därför väl förberedd när det blev dags för fredagsträning. Den avlöpte utan några större sensationer annat än att jag kunde konstatera att jag verkade stå mig bra varvtidsmässigt.
LÖRDAGSRACET
Förhoppningen besannades under lördagens tidsträning och jag kvalade in i pole position med någon sekund till godo. Då jag är ny i klassen för säsongen var jag lite osäker på konkurrensen. Jag räknade kallt med att de andra förarna skulle hitta mer tempo till eftermiddagens tävling.
När starten gick gav jag järnet under sju,åtta varv och kunde sedan till min förvåning notera att jag ryckt åt mig en lucka på ungefär 15 sekunder till resten av fältet som låg väl samlat racet igenom och slogs om de kvarvarande podiumplaceringarna. Därefter försökte jag bara undvika misstag och bevaka avståndet till klungan under de sista 10 varven. Tiden går aldrig så långsamt som när man bevakar en ledning, men till slut fick jag i alla fall äntligen se målflaggen och kunde kassera in 25 nya poäng före Mattias och Daniel som haft en hård fight in på sista varvet.
SÖNDAGSRACET
Det ligger väl förmodligen i en racerförares natur att alltid försöka flytta fram gränserna lite ytterligare och på söndagsmorgonens tidsträning tog jag nu i lite för mycket när jag efter en handfull uppvärmningsvarv kraschade ut på bakrakan. Jag hade försökt åka på en växel högre genom hårnålen för att få med mig lite högre hastighet ut och pushade helt enkelt iväg framänden bortom gränsen för vad däck och framgaffel klarade av över asfaltsskarven i utgången. Det var alltså ett stabilt framhjulssläpp som fällde mig och inte en highsider som annars är den vanliga anledningen till vurpa i utgången av en kurva. Det hade bara hunnit gå ungefär 5 minuter på tidsträningen och resten av det halvtimmeslånga passet fick jag istället bevittna från bankanten. Johanna kunde förtjänstfullt beta av tiondel för tiondel och på något av de sista varven tog hon över första startrutan. All heder och snyggt kört av henne!
Tävlingen kom att utveckla sig helt annorlunda mot dagen innan. Eftersom jag inte haft möjlighet att testa hojen efter kraschen ville jag känna mig för så att allt verkade fungera. Henrik, Anders & Kent i Norgren teamet hade dock gjort ett strålande jobb med att bygga ihop hojen igen och efter att ha varit nere på femte plats i första kurvan kunde jag långsamt börja beta av placering för placering. När det var två varv kvar kunde jag sätta in den avgörande stöten mot förstaplatsen och sedan rycka åt mig någon sekunds ledning över mållinjen före Mattias och Johanna.
Förutom att jag lyckats med det osannolika att ta full pott i de fyra första SM-heaten var annars den roligaste upplevelsen i Karlskoga att se de två tonåringarna Olle och Emil göra sina första Moto3-race. Som 12 respektive 13 år gamla hade de fått dispens från min-åldersgränsen för att kunna deltaga. Båda visade sig mogna uppgiften och var till och med stundtals uppe och krigade om pallplaceringarna. Framtiden för svensk road racing verkar lovande. Först måste de dock börja med att slå en gubbe som mig!????
Nu till helgen får de en ny chans när deltävling 5 & 6 äger rum på Sviestad-banan i Linköping.
På återhörande!
/Björn
FOTOGRAF: Fredrik Eklöf
Det var med tillförsikt jag såg fram emot deltävling 3 & 4 på Gelleråsen, Karlskoga motorstadion för en och en halv vecka sedan. Premiären i Anderstorp hade ju resulterat i en dubbelseger, men aldrig hade jag väl trott att jag skulle kunna upprepa den bedriften. Låt oss dock ta det från början...
Gelleråsen skiljer sig markant från Anderstorp när det gäller banlayout. Den är betydligt knixigare och har dessutom den ojämnaste beläggningen i SM-kalendern. Det gäller alltså att ha ordning på fjädringen här. Jag hade haft möjlighet att köra en träningsdag med Nordgren Racing-teamet på onsdagen under Bikeweek och kände mig därför väl förberedd när det blev dags för fredagsträning. Den avlöpte utan några större sensationer annat än att jag kunde konstatera att jag verkade stå mig bra varvtidsmässigt.
LÖRDAGSRACET
Förhoppningen besannades under lördagens tidsträning och jag kvalade in i pole position med någon sekund till godo. Då jag är ny i klassen för säsongen var jag lite osäker på konkurrensen. Jag räknade kallt med att de andra förarna skulle hitta mer tempo till eftermiddagens tävling.
När starten gick gav jag järnet under sju,åtta varv och kunde sedan till min förvåning notera att jag ryckt åt mig en lucka på ungefär 15 sekunder till resten av fältet som låg väl samlat racet igenom och slogs om de kvarvarande podiumplaceringarna. Därefter försökte jag bara undvika misstag och bevaka avståndet till klungan under de sista 10 varven. Tiden går aldrig så långsamt som när man bevakar en ledning, men till slut fick jag i alla fall äntligen se målflaggen och kunde kassera in 25 nya poäng före Mattias och Daniel som haft en hård fight in på sista varvet.
SÖNDAGSRACET
Det ligger väl förmodligen i en racerförares natur att alltid försöka flytta fram gränserna lite ytterligare och på söndagsmorgonens tidsträning tog jag nu i lite för mycket när jag efter en handfull uppvärmningsvarv kraschade ut på bakrakan. Jag hade försökt åka på en växel högre genom hårnålen för att få med mig lite högre hastighet ut och pushade helt enkelt iväg framänden bortom gränsen för vad däck och framgaffel klarade av över asfaltsskarven i utgången. Det var alltså ett stabilt framhjulssläpp som fällde mig och inte en highsider som annars är den vanliga anledningen till vurpa i utgången av en kurva. Det hade bara hunnit gå ungefär 5 minuter på tidsträningen och resten av det halvtimmeslånga passet fick jag istället bevittna från bankanten. Johanna kunde förtjänstfullt beta av tiondel för tiondel och på något av de sista varven tog hon över första startrutan. All heder och snyggt kört av henne!
Tävlingen kom att utveckla sig helt annorlunda mot dagen innan. Eftersom jag inte haft möjlighet att testa hojen efter kraschen ville jag känna mig för så att allt verkade fungera. Henrik, Anders & Kent i Norgren teamet hade dock gjort ett strålande jobb med att bygga ihop hojen igen och efter att ha varit nere på femte plats i första kurvan kunde jag långsamt börja beta av placering för placering. När det var två varv kvar kunde jag sätta in den avgörande stöten mot förstaplatsen och sedan rycka åt mig någon sekunds ledning över mållinjen före Mattias och Johanna.
Förutom att jag lyckats med det osannolika att ta full pott i de fyra första SM-heaten var annars den roligaste upplevelsen i Karlskoga att se de två tonåringarna Olle och Emil göra sina första Moto3-race. Som 12 respektive 13 år gamla hade de fått dispens från min-åldersgränsen för att kunna deltaga. Båda visade sig mogna uppgiften och var till och med stundtals uppe och krigade om pallplaceringarna. Framtiden för svensk road racing verkar lovande. Först måste de dock börja med att slå en gubbe som mig!????
Nu till helgen får de en ny chans när deltävling 5 & 6 äger rum på Sviestad-banan i Linköping.
På återhörande!
/Björn
FOTOGRAF: Fredrik Eklöf
bg
"Probably the best Bear in the world"
Sm-serien fortlöper!
Nu till helgen är det dags för deltävling sju och åtta under den fjärde av totalt fem tävlingshelger den här säsongen. Tävlingarna kommer den här gången att äga rum på Falkenbergs motorbana som tillika är min hemmaklubb genom vilken jag har min racinglicens. Vad kan väl då passa bättre som upptakt än en liten resumé av föregående två heat som kördes på Sviestad-banan i Linköping för en och en halv vecka sedan?
Redan under friträningarna på fredagen visade min teamkamrat i Nordgren racing, Johanna Innerfors, att hon skulle bli den för oss övriga att försöka slå den här helgen. Johanna satte bra tider direkt och hon tog också hem pole position i dominant stil på lördagen med mig på andra plats.
I Moto3-klassen är förarvikten av väldigt avgörande betydelse för prestandan eftersom motoreffekterna är så pass blygsamma och hojarna i sig själva så lätta. Efter varje tävling är det invägning och ekipagevikten får då inte underskrida min-vikten på 149 kg. Själv är jag ganska precis 20 kg för tung i jämförelse med mina vassaste konkurrenter som väger in exakt på viktgränsen vilket straffar sig för mig i accelerationer och till viss del även i toppfart.
Just på Sviestadbanan märks det här vikthandikappet extra väl eftersom många böjar är ganska långsamma. Speciellt avgörande blir den ökända Torpar-kurvan som leder ut på långrakan. Där accelererar man från lågt varv på tvåans växel och den inleds dessutom med en uppförsbacke på ca. 100 meter vilket gör att det går extra tungt.
Efter att ha gjort en hygglig start och varit uppe och dragit i ledning ett kort tag i lördagsracets inledning seglade Johanna förbi på rakan som om det vore ett möte. Jag gjorde ett försök att hänga på men upptäckte snart att jag tappade 20 meter ut ur Torparn på varje varv vilket blev för tufft att bromsa ikapp i längden om jag inte skulle riskera en vurpa. Istället försökte jag tänka strategiskt och inte krascha bort viktiga SM-poäng i onödan. Jag lyckades hålla undan med någon sekund tillgodo till hårt jagande Emil Kollgren och Mattias Jansson som bara slutade någon hundradel ifrån varandra i kampen om den sista pallplatsen.
Söndagens race blev nära nog en karbonkopia på lördagen med samma personer på de tre pallplatserna. Största skillnaden blev att Mattias Jansson dessvärre fick bryta med motorfel och därmed är Johanna istället den som ligger närmast efter mig i SM-tabellen med 27 poängs avstånd. Jag var trots allt mycket nöjd med mina båda andraplatser under helgen och efter att ha sett Johannas framfart på Sviestad är jag inte alls säker på att det hade hjälpt mig till förstaplatserna om jag så bantat bort 20 kg. Hon körde verkligen jättebra hela helgen.
Falkenbergsbanan har dock en helt annan karaktär med mycket snabbare svängar där man håller farten uppe hela tiden. Visserligen finns det ett par rejäla stigningar på baksidan men de binds ihop av en högfartshöger som kräver mod och beslutsamhet för att få med sig farten ur och det tror jag kommer att passa mig.
Tävlingarna kommer precis som tidigare att direktsändas på youtube. I nuläget har jag inte exakt koll på tiderna men jag ska försöka återkomma med dessa innan helgen.
På återhörande!
/Björn
FOTOGRAF: Fredrik Eklöf
Nu till helgen är det dags för deltävling sju och åtta under den fjärde av totalt fem tävlingshelger den här säsongen. Tävlingarna kommer den här gången att äga rum på Falkenbergs motorbana som tillika är min hemmaklubb genom vilken jag har min racinglicens. Vad kan väl då passa bättre som upptakt än en liten resumé av föregående två heat som kördes på Sviestad-banan i Linköping för en och en halv vecka sedan?
Redan under friträningarna på fredagen visade min teamkamrat i Nordgren racing, Johanna Innerfors, att hon skulle bli den för oss övriga att försöka slå den här helgen. Johanna satte bra tider direkt och hon tog också hem pole position i dominant stil på lördagen med mig på andra plats.
I Moto3-klassen är förarvikten av väldigt avgörande betydelse för prestandan eftersom motoreffekterna är så pass blygsamma och hojarna i sig själva så lätta. Efter varje tävling är det invägning och ekipagevikten får då inte underskrida min-vikten på 149 kg. Själv är jag ganska precis 20 kg för tung i jämförelse med mina vassaste konkurrenter som väger in exakt på viktgränsen vilket straffar sig för mig i accelerationer och till viss del även i toppfart.
Just på Sviestadbanan märks det här vikthandikappet extra väl eftersom många böjar är ganska långsamma. Speciellt avgörande blir den ökända Torpar-kurvan som leder ut på långrakan. Där accelererar man från lågt varv på tvåans växel och den inleds dessutom med en uppförsbacke på ca. 100 meter vilket gör att det går extra tungt.
Efter att ha gjort en hygglig start och varit uppe och dragit i ledning ett kort tag i lördagsracets inledning seglade Johanna förbi på rakan som om det vore ett möte. Jag gjorde ett försök att hänga på men upptäckte snart att jag tappade 20 meter ut ur Torparn på varje varv vilket blev för tufft att bromsa ikapp i längden om jag inte skulle riskera en vurpa. Istället försökte jag tänka strategiskt och inte krascha bort viktiga SM-poäng i onödan. Jag lyckades hålla undan med någon sekund tillgodo till hårt jagande Emil Kollgren och Mattias Jansson som bara slutade någon hundradel ifrån varandra i kampen om den sista pallplatsen.
Söndagens race blev nära nog en karbonkopia på lördagen med samma personer på de tre pallplatserna. Största skillnaden blev att Mattias Jansson dessvärre fick bryta med motorfel och därmed är Johanna istället den som ligger närmast efter mig i SM-tabellen med 27 poängs avstånd. Jag var trots allt mycket nöjd med mina båda andraplatser under helgen och efter att ha sett Johannas framfart på Sviestad är jag inte alls säker på att det hade hjälpt mig till förstaplatserna om jag så bantat bort 20 kg. Hon körde verkligen jättebra hela helgen.
Falkenbergsbanan har dock en helt annan karaktär med mycket snabbare svängar där man håller farten uppe hela tiden. Visserligen finns det ett par rejäla stigningar på baksidan men de binds ihop av en högfartshöger som kräver mod och beslutsamhet för att få med sig farten ur och det tror jag kommer att passa mig.
Tävlingarna kommer precis som tidigare att direktsändas på youtube. I nuläget har jag inte exakt koll på tiderna men jag ska försöka återkomma med dessa innan helgen.
På återhörande!
/Björn
FOTOGRAF: Fredrik Eklöf
oops164
Smed
Johanna är grym på Sviesta!
Bra jobbat BG
Bra jobbat BG
bg
"Probably the best Bear in the world"
Hittade en genväg som alla andra verkar ha missat...
/BG
bg
"Probably the best Bear in the world"
ISLE OF MAN-REPORTAGE I ALLT OM MC Nr5-20!
Jag har i dagsläget 2 642 följare av BG-racing på facebook och drygt 1,1 miljon visningar av min tråd ”ISLE OF MAN -racerapport” på Sporthoj.com. Jag utgår från att merparten av er som följer mina förehavanden på två hjul gör det mot bakgrund av att ni har ett intresse av Isle of Man och racingen där borta på ön?
I så fall får ni inte missa senaste numret av Allt om MC som landade på tidningshyllorna runt om i landet för någon dag sedan. Den innehåller nämligen en artikel av den brittiske frilansaren Adam Child där han med hjälp av onboard-data från toppföraren James Hilliers Superbike-Kawasaki analyserat sex av de snabbaste kurvorna runt The Mountain Course. Child går igenom växellägen, lutningsvinklar, varvtal och hastigheter och kompletterar detta med intervjuer av flera toppförares strategier för att tackla just dessa partier på banan. Jag lovar att det är intressant läsning även för den mest inbitne och kunniga TT-fantast, eftersom det ofta förekommer spekulationer och gissningar kring hur fort det verkligen går på dessa platser.
Som en liten bonus ombads dessutom undertecknad av chefredaktör Sandholm att komplettera Childs artikel med lite egna erfarenheter kring vilka utmaningar och svårigheter man som förare måste vara beredd att mentalt tackla under ett varv. Kanske kan det hjälpa dig som eventuellt funderar på att tävla på ön att komma lite bättre förberedd, eller bara tjäna som underlag för att ytterligare förklara vad det handlar om bakom styret för dig som är åskådare?
Sammanfattningsvis vill jag nog påstå att just utmaningarna runt ”The TT-course” aldrig någonsin har tacklats mer initierat i en svensk MC-tidning tidigare. Vilka Isle of Man TT-artiklar på svenska listar du som läsare som de bästa du minns genom historien? Själv är jag extra svag för Bengt Björklunds (alias Mark Lost) besök under Isle of Man TT 1964. Skildrat i form av ett tävlingsreportage i MC-nytt Nr. 7 juli-numret och ett resereportage i det efterföljande augustinumret Nr 8. Läs om hans intryck och le!
Som god tvåa vill jag tipsa om Björn Renvalls reportage i Bike Nr 12-84 när han kör Ducati MHR 900 i Hailwoods fotspår. Esso Gunnarsson svarade bilderna vilket bl.a. betydde en riktigt anständig luftfärd över Ballaugh Bridge.
På återhörande!
/Björn
Jag har i dagsläget 2 642 följare av BG-racing på facebook och drygt 1,1 miljon visningar av min tråd ”ISLE OF MAN -racerapport” på Sporthoj.com. Jag utgår från att merparten av er som följer mina förehavanden på två hjul gör det mot bakgrund av att ni har ett intresse av Isle of Man och racingen där borta på ön?
I så fall får ni inte missa senaste numret av Allt om MC som landade på tidningshyllorna runt om i landet för någon dag sedan. Den innehåller nämligen en artikel av den brittiske frilansaren Adam Child där han med hjälp av onboard-data från toppföraren James Hilliers Superbike-Kawasaki analyserat sex av de snabbaste kurvorna runt The Mountain Course. Child går igenom växellägen, lutningsvinklar, varvtal och hastigheter och kompletterar detta med intervjuer av flera toppförares strategier för att tackla just dessa partier på banan. Jag lovar att det är intressant läsning även för den mest inbitne och kunniga TT-fantast, eftersom det ofta förekommer spekulationer och gissningar kring hur fort det verkligen går på dessa platser.
Som en liten bonus ombads dessutom undertecknad av chefredaktör Sandholm att komplettera Childs artikel med lite egna erfarenheter kring vilka utmaningar och svårigheter man som förare måste vara beredd att mentalt tackla under ett varv. Kanske kan det hjälpa dig som eventuellt funderar på att tävla på ön att komma lite bättre förberedd, eller bara tjäna som underlag för att ytterligare förklara vad det handlar om bakom styret för dig som är åskådare?
Sammanfattningsvis vill jag nog påstå att just utmaningarna runt ”The TT-course” aldrig någonsin har tacklats mer initierat i en svensk MC-tidning tidigare. Vilka Isle of Man TT-artiklar på svenska listar du som läsare som de bästa du minns genom historien? Själv är jag extra svag för Bengt Björklunds (alias Mark Lost) besök under Isle of Man TT 1964. Skildrat i form av ett tävlingsreportage i MC-nytt Nr. 7 juli-numret och ett resereportage i det efterföljande augustinumret Nr 8. Läs om hans intryck och le!
Som god tvåa vill jag tipsa om Björn Renvalls reportage i Bike Nr 12-84 när han kör Ducati MHR 900 i Hailwoods fotspår. Esso Gunnarsson svarade bilderna vilket bl.a. betydde en riktigt anständig luftfärd över Ballaugh Bridge.
På återhörande!
/Björn
bg
"Probably the best Bear in the world"
Vinst & krasch i sm på falkenberg!
Igår kväll anlände vi med teamet till Anderstorp för att delta i SM-finalen, d.v.s. race 9 & 10 i årets SM-serie. I skrivande stund är vi upptagna med fredagsträningen i ett nyckfullt väder.
Den senaste tävlingen på Falkenberg kom tyvärr att domineras att ljudproblem för de flesta förare. Av outgrundlig anledning fick så gott som alla besked om att deras hojar lät 5 decibel högre än vad de gjort på de tre andra tävlingsbanorna under säsongen. En Moto3-motor är så hårt trimmad och har så små toleranser att de är svåra att ljuddämpa ytterligare utan att motorn tar allvarlig skada. Försöken att dämpa våra motorer ännu mer för att vi inte skulle diskas resulterade mycket riktigt i ett par motorras för Nordgrenracing-teamet som jag och fyra andra förare kör för.
Själv klarade jag mig dock med en uppeldad ljuddämpare under lördagen då vår extra strypning av avgasröret fattade eld av värmeutvecklingen. I racet som kördes under torra förhållanden kunde jag emellertid hålla undan för medtävlarna bakom och ta min femte seger för året.
Söndagstävlingen bjöd på våta förhållanden vilket borde passat mig. Dessvärre nådde jag aldrig startlinjen eftersom jag snöpligt nog fick ett oförklarligt framhjulssläpp i 40 km/h ut ur chikanen under utvarvet på väg fram till start vilket resulterade i en krasch och DNS. Felet var så klart helt mitt eget då inga tekniska fel på hojen fanns men funktionärerna förklarade att det totalt sett varit 7 personer som vurpat på samma ställe under förmiddagens blöta förhållanden. Troligen var det alltså något på asfalten som bidrog till sämre fäste just där jag gick omkull.
Gjort är gjort och både jag och hoj klarade oss utan blessyrer. Den stora förlusten var istället poäng-tappet i serietabellen vilket gjorde att min ledning krympte till 16 poäng före Johanna med Mathias jagandes på tredjeplats.
Förutsättningarna inför finalen på Anderstorp är trots allt relativt goda. Det är en bana jag är snabb på och det räcker att jag är i rygg på Johanna båda dagarna för att hålla undan. Min stora nackdel i just Moto3-klassen är dock att jag egentligen är för tung och stor i jämförelse med mina konkurrenter, vilket straffar sig med lägre toppfart på alla Anderstorps långa rakor.
Vädret ser ut att kunna bjuda på både regn och sol så allt kan hända under helgen. Precis som det ska vara i en SM-final med andra ord. För första gången den här säsongen kommer jag inte att köra för seger utan bara försöka köra så taktiskt som möjligt och ta de poäng jag kan så får vi se hur långt det räcker.
På återhörande!
/Björn
Igår kväll anlände vi med teamet till Anderstorp för att delta i SM-finalen, d.v.s. race 9 & 10 i årets SM-serie. I skrivande stund är vi upptagna med fredagsträningen i ett nyckfullt väder.
Den senaste tävlingen på Falkenberg kom tyvärr att domineras att ljudproblem för de flesta förare. Av outgrundlig anledning fick så gott som alla besked om att deras hojar lät 5 decibel högre än vad de gjort på de tre andra tävlingsbanorna under säsongen. En Moto3-motor är så hårt trimmad och har så små toleranser att de är svåra att ljuddämpa ytterligare utan att motorn tar allvarlig skada. Försöken att dämpa våra motorer ännu mer för att vi inte skulle diskas resulterade mycket riktigt i ett par motorras för Nordgrenracing-teamet som jag och fyra andra förare kör för.
Själv klarade jag mig dock med en uppeldad ljuddämpare under lördagen då vår extra strypning av avgasröret fattade eld av värmeutvecklingen. I racet som kördes under torra förhållanden kunde jag emellertid hålla undan för medtävlarna bakom och ta min femte seger för året.
Söndagstävlingen bjöd på våta förhållanden vilket borde passat mig. Dessvärre nådde jag aldrig startlinjen eftersom jag snöpligt nog fick ett oförklarligt framhjulssläpp i 40 km/h ut ur chikanen under utvarvet på väg fram till start vilket resulterade i en krasch och DNS. Felet var så klart helt mitt eget då inga tekniska fel på hojen fanns men funktionärerna förklarade att det totalt sett varit 7 personer som vurpat på samma ställe under förmiddagens blöta förhållanden. Troligen var det alltså något på asfalten som bidrog till sämre fäste just där jag gick omkull.
Gjort är gjort och både jag och hoj klarade oss utan blessyrer. Den stora förlusten var istället poäng-tappet i serietabellen vilket gjorde att min ledning krympte till 16 poäng före Johanna med Mathias jagandes på tredjeplats.
Förutsättningarna inför finalen på Anderstorp är trots allt relativt goda. Det är en bana jag är snabb på och det räcker att jag är i rygg på Johanna båda dagarna för att hålla undan. Min stora nackdel i just Moto3-klassen är dock att jag egentligen är för tung och stor i jämförelse med mina konkurrenter, vilket straffar sig med lägre toppfart på alla Anderstorps långa rakor.
Vädret ser ut att kunna bjuda på både regn och sol så allt kan hända under helgen. Precis som det ska vara i en SM-final med andra ord. För första gången den här säsongen kommer jag inte att köra för seger utan bara försöka köra så taktiskt som möjligt och ta de poäng jag kan så får vi se hur långt det räcker.
På återhörande!
/Björn
Semper idem
Gudomlig sporthojare
Jag har varit väldigt inaktiv senaste tiden,men det var kul att läsa ikapp.
Kör smart nu och håll dig på hjulen och kamma hem pokalen.
Håller tummarna.
Kör smart nu och håll dig på hjulen och kamma hem pokalen.
Håller tummarna.
silja
Ljuset i tunneln kan vara ett tåg!
- Gick med
- 16 Jan 2006
- Ort
- Örebro
- Hoj
- Min Honda RVF400 -94 vid Point of Ayre, Isle of Man. Såld numera.
Har läst nu i tidningen nu om de sex snabbaste kurvorna på Ön och kurvorna var de som jag trodde mest på. Men jag anar att högern efter Cronk-y-Voddy straight och "The K" skulle vara med också. Men sedan återstår ju den mycket omdiskuterade frågan om vad som är en kurva... i alla fall på Isle of Man.
Last edited:
oops164
Smed
Ett stort grattis till SMguldet Björn. Här var det multitasking SM på TV:n och och motogp på datorn 
Last edited:
Comeback
Gudomlig sporthojare
- Gick med
- 25 Jul 2010
- Ort
- Göteborg
- Hoj
- Suzuki SV650S -00 såld TriumphSprintRS-01 såld Suzuki GSX1300R -08
Ett stort grattis till SMguldet Björn. Här var det multitasking SM på TV:n och och motogp på datorn
Vilken kanal var det på TV ?
Semper idem
Gudomlig sporthojare
Stort Grattis till SM Guldet.
magnus_moss
Racing is life!
- Gick med
- 11 Aug 2003
- Ort
- västkusten
- Hoj
- Kawasaki Supersport, KTM Supermono, ISR Forgotten Era, Honda CB750
Bravo Björn!!!
oops164
Smed
Roadracing.se's livesändning via deras youtubekanal och chromecastade till TV.
bg
"Probably the best Bear in the world"
Kul att läsa dina åsikter Silja!
Jag håller med dig i alla avseenden och tillägger att mitt tips är att den snabbaste kurvan med mer än 40 graders lutning borde vara Crosby left som till och med en fegis som mig tar på sexan med en 1000cc när allt stämmer!
/BG
bg
"Probably the best Bear in the world"
Ett stort grattis till SMguldet Björn. Här var det multitasking SM på TV:n och och motogp på datorn
Stort Grattis till SM Guldet.
Bravo Björn!!!
TACK BOYS!
BEHÖVER VÄL INTE TILLÄGGA ATT JAG ÄR "OVER THE MOON" SOM DET HETER PÅ "ISLE OF MAN-ska" SÅ HÄR DAGEN EFTER!!!
/BG
bg
"Probably the best Bear in the world"
I am the swedish moto3-champion 2020…
…ELLER HUR MAN VINNER SM-TITLEN GENOM ATT KOMMA SIST!
Inför finalhelgen på Anderstorp var utgången i högsta grad oviss. Jag hade visserligen varit i tabell-ledning hela säsongen med segrar i 5 av de dittills 8 körda tävlingarna, men min fadäs under söndagen på Falkenberg senast gjorde att mitt försprång krympt till 16 poäng. Eftersom jag visste att min huvudkonkurrent Johanna Innerfors mycket väl skulle kunna vinna båda dagarna på Anderstorp betydde det att jag då skulle bli tvungen att vara sämst 2:a respektive 3:a under finalhelgens båda race.
LÖRDAGSRACET
Fredagsträningen gick helt och hållet i torrt väder och jag satte där klassens snabbaste tid. Lördagen bjöd istället på heldagsregn och under förmiddagen kvalade jag in på andra plats bakom årets regnspecialist Daniel Persson. Efter en defensiv start för att inte bli inblandad i någon startkrasch i de första kurvorna, som alltid är riskabla när fältet är samlat, kom jag ut som fyra bakom Daniel, Mattias och Johanna. Efter något varv började Johanna tappa på täten och jag bestämde mig då för att gå om henne och hänga på grabbarna. Förutsättningarna var dock lömska med ett regn som tilltog i styrka och ganska mycket vind som påverkade stabiliteten i de lätta motorcyklarna.
TAKTISK TREDJEPLATS
Vi tre i täten låg relativt samlat under den första tredjedelen av de 14 varven som skulle köras men så småningom började Daniel dra ifrån. Jag gick då upp och stötte på Mattias för att se om jag kunde stressa honom till ett misstag. Han körde emellertid klippstabilt och jag kände att jag inte var så mycket snabbare att jag enkelt skulle kunna gå förbi och dra ifrån. Det sista jag ville i det här läget var att bli inblandad i en duell där jag skulle riskera att göra ett eget misstag eller bli omkullkörd av min konkurrent i en överentusiastisk bromsattack. En nolla i mitt poängprotokoll skulle lämna utgången vidöppen inför söndagen. Eftersom jag byggt upp ett försprång på 10 sekunder till Johanna på fjärde plats slog jag istället av på takten och rullade in på en säker tredjeplats vilket nu betydde att jag drygat ut differensen till henne med ytterligare tre poäng. Lördagskvällen ägnade jag sedan åt att kalkylera på olika racescenarion inför söndagen och lägga upp min strategi efter dessa. Helt klart var dock att om Johanna blev etta var jag tvungen att ta minst sex poäng under söndagen.
AVGÖRANDE RACET
På söndagskvalet som skedde i upptorkande tog jag det väldigt lugnt och lämnade banan i halvtid för att spara på materialet. Det resulterade i en femte startruta men det bekymrade mig föga eftersom layouten på Anderstorps bansträckning är sådan att det spelar mindre roll att starta i andra led. Min grundplan var att starta försiktigt för att inte bli inblandad i någon incident. Eftersom det var lika blött som under lördagen utgick jag sedan ifrån att inledningen av racet skulle utveckla sig på samma sätt med Daniel och Mattias i topp följt av Johanna. Min tanke var därför att skugga Johanna genom hela racet och försöka sätta in en attack mot tredjeplatsen på sista varvet när jag mer eller mindre visste att de båda övrigas resultat förhindrat henne från att nå mig i tabellen. På så sätt hoppades jag kunna nå pallen med minsta möjliga risk.
OMKULLKASTADE PLANER
Redan på första varvet omkullkastades dock den strategin när Daniel rullade in till kanten med någon form av maskinproblem. Plötsligt insåg jag att det nu var högst troligt att Johanna skulle bli etta eller tvåa vilket i så fall betydde att jag var tvungen att till varje pris hålla mig på hjulen och undvika maskinproblem för att säkra titeln. Alltså slog jag omgående av på tempot och vinkade dessutom förbi Emil Kollgren som låg i rygg på mig de första varven för att inte riskera att bli fälld av honom på det hala underlaget. Därefter vidtog mitt livs tråkigaste race där jag bara rullade runt med knappt styrfart i syfte att undvika att fresta på materialet, undvika tjärlagningar, plötsliga oljespill och allt annat som skulle kunna riskera att fälla mig.
GLAD ÖVER ATT BLI VARVAD
Efter halva racet skymtade jag Johanna i ledning på flygrakan när jag var på bakrakan mellan Opel-kurvan och Hansen och räknade snabbt ut att om jag slog av på tempot ytterligare skulle jag kunna ha en chans att bli varvad innan målgång. Det skulle nämligen betyda att jag ändå säkrade tillräckligt många poäng utan att behöva köra de sista 4 kilometerna med risk för ett plötsligt maskinfel i form av vatten i elsystemet, en hoppad kedja eller något annat helt oväntat fel på sista varvet. Vi vet väl alla hur Murphys lag fungerar? Sagt och gjort, äckligt disciplinerat rullade jag vidare och ansträngde mig till det yttersta för att inte tappa koncentrationen i det låga tempot. Efter en evighet i blötan och kylan nådde jag till sist mållinjen som siste förare av dem som inte brutit loppet och kunde under stor lättnad sträcka båda armarna i skyn i trygg förvissning om att jag säkrat SM-guldet 2020.
SM-TITELN I PERSPEKTIV
Ska jag sätta min SM-titel i perspektiv så rankar jag självklart fortfarande min niondeplats i Isle of Man TT 2016 som en många gånger större bedrift. Att äntligen få bli svensk mästare i Moto3 under min första säsong i klassen känns ändå otroligt stort. Visserligen har alla tävlingar detta Corona-år körts publikfria, startfälten har varit mindre och det utländska deltagandet har försvårats i SM som av tradition annars är ett internationellt öppet mästerskap. Men det blev åtminstone en full SM-säsong med 10 deltävlingar efter en försenad start i våras. Dessutom finns det bara tre klasser i Road Racing som uppbär status från Riksidrottsförbundet av att vara SM-värdiga och dessa är Moto3, Superstock och Superbike. För en racinghistorisk fantast som mig så värmer det dessutom hjärtat lite extra att vinna just Moto3 eftersom det är den enda kvarvarande klassen med SM-status där reglementet är skrivet för rena racingmaskiner.
Att kunna titulera mig Svensk Mästare betyder dessutom lite extra för mig med anledning av att jag varit så otroligt nära SM-guld vid två tidigare tillfällen där jag dock stupat på mållinjen och tvingats nöja mig med SM-silver. Närmast var det 2001 när jag slutade på samma totalpoäng som segraren "Perra" Johannesson i Sportproduktion efter att jag lett serien större delen av säsongen. Perra avdömdes som segare eftersom han hade en seger mer än mig under säsongen. Mästerskapets bronsmedaljör, samme Daniel Persson som jag tävlat mot i år i Moto3, slutade en (1) poäng bakom oss. Jag om någon vet alltså att det inte är klart innan man når mållinjen i sista racet. Att vara den eviga tvåan är dessutom inte bra för en racerförares självbild, men nu är det alltså äntligen tillfixat så här nitton år senare!
TACK!
Avslutningsvis vill jag passa på att tacka alla som gjort Moto3-säsongen möjlig för mig i form av Ingmar Olsson, min familj och mina sponsorer, mina medtävlare samt inte minst Henrik Nordgren som gjort ett fantastiskt jobb med att hålla mina och mina teamkamraters cyklar i Nordgren racing rullande.
På återhörande!
/Björn ”BG” Gunnarsson, Svensk Mästare 2020 och uppenbarligen ett levande bevis på att det går att tjata sig till en SM-titel om man tycker att det är tillräckligt roligt att köra motorcykel, säsong efter säsong. ????
#BG-racing #bgracing #björngunnarsson #nordgrenracing #alltommc #alltommcmagazine #svenskmästare #swedishchampion #1 #moto3 #oldguysrule #trägenvinner #JIPPIE!
…ELLER HUR MAN VINNER SM-TITLEN GENOM ATT KOMMA SIST!
Inför finalhelgen på Anderstorp var utgången i högsta grad oviss. Jag hade visserligen varit i tabell-ledning hela säsongen med segrar i 5 av de dittills 8 körda tävlingarna, men min fadäs under söndagen på Falkenberg senast gjorde att mitt försprång krympt till 16 poäng. Eftersom jag visste att min huvudkonkurrent Johanna Innerfors mycket väl skulle kunna vinna båda dagarna på Anderstorp betydde det att jag då skulle bli tvungen att vara sämst 2:a respektive 3:a under finalhelgens båda race.
LÖRDAGSRACET
Fredagsträningen gick helt och hållet i torrt väder och jag satte där klassens snabbaste tid. Lördagen bjöd istället på heldagsregn och under förmiddagen kvalade jag in på andra plats bakom årets regnspecialist Daniel Persson. Efter en defensiv start för att inte bli inblandad i någon startkrasch i de första kurvorna, som alltid är riskabla när fältet är samlat, kom jag ut som fyra bakom Daniel, Mattias och Johanna. Efter något varv började Johanna tappa på täten och jag bestämde mig då för att gå om henne och hänga på grabbarna. Förutsättningarna var dock lömska med ett regn som tilltog i styrka och ganska mycket vind som påverkade stabiliteten i de lätta motorcyklarna.
TAKTISK TREDJEPLATS
Vi tre i täten låg relativt samlat under den första tredjedelen av de 14 varven som skulle köras men så småningom började Daniel dra ifrån. Jag gick då upp och stötte på Mattias för att se om jag kunde stressa honom till ett misstag. Han körde emellertid klippstabilt och jag kände att jag inte var så mycket snabbare att jag enkelt skulle kunna gå förbi och dra ifrån. Det sista jag ville i det här läget var att bli inblandad i en duell där jag skulle riskera att göra ett eget misstag eller bli omkullkörd av min konkurrent i en överentusiastisk bromsattack. En nolla i mitt poängprotokoll skulle lämna utgången vidöppen inför söndagen. Eftersom jag byggt upp ett försprång på 10 sekunder till Johanna på fjärde plats slog jag istället av på takten och rullade in på en säker tredjeplats vilket nu betydde att jag drygat ut differensen till henne med ytterligare tre poäng. Lördagskvällen ägnade jag sedan åt att kalkylera på olika racescenarion inför söndagen och lägga upp min strategi efter dessa. Helt klart var dock att om Johanna blev etta var jag tvungen att ta minst sex poäng under söndagen.
AVGÖRANDE RACET
På söndagskvalet som skedde i upptorkande tog jag det väldigt lugnt och lämnade banan i halvtid för att spara på materialet. Det resulterade i en femte startruta men det bekymrade mig föga eftersom layouten på Anderstorps bansträckning är sådan att det spelar mindre roll att starta i andra led. Min grundplan var att starta försiktigt för att inte bli inblandad i någon incident. Eftersom det var lika blött som under lördagen utgick jag sedan ifrån att inledningen av racet skulle utveckla sig på samma sätt med Daniel och Mattias i topp följt av Johanna. Min tanke var därför att skugga Johanna genom hela racet och försöka sätta in en attack mot tredjeplatsen på sista varvet när jag mer eller mindre visste att de båda övrigas resultat förhindrat henne från att nå mig i tabellen. På så sätt hoppades jag kunna nå pallen med minsta möjliga risk.
OMKULLKASTADE PLANER
Redan på första varvet omkullkastades dock den strategin när Daniel rullade in till kanten med någon form av maskinproblem. Plötsligt insåg jag att det nu var högst troligt att Johanna skulle bli etta eller tvåa vilket i så fall betydde att jag var tvungen att till varje pris hålla mig på hjulen och undvika maskinproblem för att säkra titeln. Alltså slog jag omgående av på tempot och vinkade dessutom förbi Emil Kollgren som låg i rygg på mig de första varven för att inte riskera att bli fälld av honom på det hala underlaget. Därefter vidtog mitt livs tråkigaste race där jag bara rullade runt med knappt styrfart i syfte att undvika att fresta på materialet, undvika tjärlagningar, plötsliga oljespill och allt annat som skulle kunna riskera att fälla mig.
GLAD ÖVER ATT BLI VARVAD
Efter halva racet skymtade jag Johanna i ledning på flygrakan när jag var på bakrakan mellan Opel-kurvan och Hansen och räknade snabbt ut att om jag slog av på tempot ytterligare skulle jag kunna ha en chans att bli varvad innan målgång. Det skulle nämligen betyda att jag ändå säkrade tillräckligt många poäng utan att behöva köra de sista 4 kilometerna med risk för ett plötsligt maskinfel i form av vatten i elsystemet, en hoppad kedja eller något annat helt oväntat fel på sista varvet. Vi vet väl alla hur Murphys lag fungerar? Sagt och gjort, äckligt disciplinerat rullade jag vidare och ansträngde mig till det yttersta för att inte tappa koncentrationen i det låga tempot. Efter en evighet i blötan och kylan nådde jag till sist mållinjen som siste förare av dem som inte brutit loppet och kunde under stor lättnad sträcka båda armarna i skyn i trygg förvissning om att jag säkrat SM-guldet 2020.
SM-TITELN I PERSPEKTIV
Ska jag sätta min SM-titel i perspektiv så rankar jag självklart fortfarande min niondeplats i Isle of Man TT 2016 som en många gånger större bedrift. Att äntligen få bli svensk mästare i Moto3 under min första säsong i klassen känns ändå otroligt stort. Visserligen har alla tävlingar detta Corona-år körts publikfria, startfälten har varit mindre och det utländska deltagandet har försvårats i SM som av tradition annars är ett internationellt öppet mästerskap. Men det blev åtminstone en full SM-säsong med 10 deltävlingar efter en försenad start i våras. Dessutom finns det bara tre klasser i Road Racing som uppbär status från Riksidrottsförbundet av att vara SM-värdiga och dessa är Moto3, Superstock och Superbike. För en racinghistorisk fantast som mig så värmer det dessutom hjärtat lite extra att vinna just Moto3 eftersom det är den enda kvarvarande klassen med SM-status där reglementet är skrivet för rena racingmaskiner.
Att kunna titulera mig Svensk Mästare betyder dessutom lite extra för mig med anledning av att jag varit så otroligt nära SM-guld vid två tidigare tillfällen där jag dock stupat på mållinjen och tvingats nöja mig med SM-silver. Närmast var det 2001 när jag slutade på samma totalpoäng som segraren "Perra" Johannesson i Sportproduktion efter att jag lett serien större delen av säsongen. Perra avdömdes som segare eftersom han hade en seger mer än mig under säsongen. Mästerskapets bronsmedaljör, samme Daniel Persson som jag tävlat mot i år i Moto3, slutade en (1) poäng bakom oss. Jag om någon vet alltså att det inte är klart innan man når mållinjen i sista racet. Att vara den eviga tvåan är dessutom inte bra för en racerförares självbild, men nu är det alltså äntligen tillfixat så här nitton år senare!
TACK!
Avslutningsvis vill jag passa på att tacka alla som gjort Moto3-säsongen möjlig för mig i form av Ingmar Olsson, min familj och mina sponsorer, mina medtävlare samt inte minst Henrik Nordgren som gjort ett fantastiskt jobb med att hålla mina och mina teamkamraters cyklar i Nordgren racing rullande.
På återhörande!
/Björn ”BG” Gunnarsson, Svensk Mästare 2020 och uppenbarligen ett levande bevis på att det går att tjata sig till en SM-titel om man tycker att det är tillräckligt roligt att köra motorcykel, säsong efter säsong. ????
#BG-racing #bgracing #björngunnarsson #nordgrenracing #alltommc #alltommcmagazine #svenskmästare #swedishchampion #1 #moto3 #oldguysrule #trägenvinner #JIPPIE!
hannuse
När resan är målet
Skön läsning i hela denna tråden.
Bra fäktat av dig Björn, du både kör och skriver bra.
Nu verkar det som att vi får leva på gamla meriter till 2022
https://www.autosport.com/tt/news/153857/2021-isle-of-man-tt-cancelled-due-to-covid19
Bra fäktat av dig Björn, du både kör och skriver bra.
Nu verkar det som att vi får leva på gamla meriter till 2022
https://www.autosport.com/tt/news/153857/2021-isle-of-man-tt-cancelled-due-to-covid19
Nyheter
|
Svedea vinner SKI:s utmärkelse ”Sveriges nöjdaste privatkunder” – igen
Försäkringsbolaget Svedea f... |
|
2025 års Kawasaki Z900 uppdateras
Inför 2025 års säsong är Ka... |
|
Indian Springfield SE
Indian Springfield var en h... |
|
Nya Triumph Speed Twin
Mitt i Triumphs fauna av ho... |
|
|
MV Agusta firar med Ottantesimo Collection
Screenshot MV Agusta fir... |
|
Helt ny Scout Sixty tillbaka
Nya Scout Sixty importeras ... |
|
BMW visar upp Concept F 450 GS
BMW Motorrad har visat upp ... |
|
Sena 60S intercom
Sena 60 S med förbättrad Me... |
|
Triumph Speed Triple 30 år
Tiden flyger, som man säger... |
|
Nytt varumärke för elmotorcyklar från Royal Enfield
Royal Enfield har tagit ste... |