Hur sjukt mycket du än vill slita tag i personen och kyssa denne och bara förlora sig i stunden så är det kanske ganska bra att ta det lugnt för att säkra sig om man har bästa möjliga förutsättningar innan man inleder något som kommer såra ena eller andra parten?
Är man ute efter en kärlek så gör det ingen skillnad om man väntar ett tag för att se genom dimman av kännslor på personen med klar syn.
Är man då säker så kan man gå vidare då, för är det meningen att detta är personen man ska vara med så finns dom kvar när dimman lättat.
Hur fel har jag?
Jättefel.. Tjejen jag träffar nu kände jag som kompis innan, inte supernära, men dock. En kväll på krogen (redan på förfesten faktiskt) började det, och natten bjöd på åka. Sen dess har det varit såhär.. Nu är det förvisso inte så seriöst oss emellan, men vem ve var tiden för en...
Exet började som ett ONS, som fortsatte, och fortsatte... Alla de där stunderna när man var hysteriskt nykär, spenderade hela helger i sängen och stannade på väggrenar för att hångla var (och är) ovärdeliga minnen som höll lågan uppe många ggr..
Som jag fattade din filosofi skulle man skippa allt det underbara och kliva rätt in på villa volvo.. Hur jefla kul är det då?
Nej, det är helt klart några smällar för att få "förlora sig i stunden"!