Ett mycket intressant viss att se på det men mycket sant. Ibland gör man marksyningar som inte gör ont alls och man kan resa sig utan en skråma. Medans vissa vurper ger svåra skador. Sen har vi jo dom värsta av alla som ger en beståend meen. Precis samma sak är det med förhållande ju.
Du kan nog aldrig få ett förhållande där allt passar riktigt 100% va man måste lära sig att kompromissa och hitta lösningar vilket kan vara väl så svårt.
Jag försöker se det såhär, inte bara när det kommer till kärlek iof, men det funkar rätt bra på det med
När du vurpar, oavsett hur det går med skador mm. Så måste man resa sig, se vad som gick fel och sen kan man undvika samma vurpa igen. Men det viktigaste är ju att inte bli rädd! Blir man rädd, så kommer man ju aldrig kunna sätta den där lite snabbare tiden på banan.
Jag tror det är viktigt att lära av sina misstag, och analysera det gör man ju automatsiskt när nått går åt helvette, jag hinner tänka en massa när jag vurpar
brinnerup ) Och detsamma gäller när kärleken inte riktigt fungerar. Man tänker en massa på "vad som gick fel". När man väl har gjort det så är det dags att gå vidare.
Släppa rädslan för att det ska hända igen, vad är oddsen att samma sak ska hända igen, typ
men jag hoppas ni förstår vad jag menar?
Tjejer vägrar släppa den där rädslan, och dom liksom ni har en skyddsmur runt hjärtat. Den har alla, och den faller lika lätt för tjejer som killar. Det beror bara på om man låter den falla eller inte.
Jag håller mig gärna lite reserverad, ex. jag har många bekanta och vänner, men jag har få personer som faktiskt känner mig utanochinnan.
Träffar jag någon jag tycker är vettig, så plockar jag ner muren bit för bit. (ganska fort
) och så får man se helt enkelt.
Faktum är att tjejer inte är så "kalla" som de verkar... men de väntar nog på att ni ska agera starkare tror jag. Nu kan jag ju inte tala utifrån nån annan men. Jag har ex en polare, hon byter kille jämt, är aldrig ensam. För hon hatar att vara ensam.
Jag är hellre ensam än håller på och byter hela tiden. och så länge det inte kommer nån som är något utöver det vanliga, med glimten i ögat och nära till ett varmt leende, som är handlingskraftig. Så kommer jag nog fortsätta leva mitt lugna liv med min hoj
______________________________________
Nu talar jag utifrån mig själv, men personligen tycker jag det är väldigt tråkigt att gentlemanen är död!
Tänk hur enkelt ni gör det för er, bara genom att öppna bildörren för tjejen? Eller ta med en liten blomma när ni ses? Fjolligt? njae. Jag tycker inte det. Det är skillnad på att "toffla" och på att vara "charmerande".
Jag har aldrig varit på en riktig date, middag mm nivet. och vad jag vet så är det bara en av mina polare som vart det. Varför är det så? Har ni killar slutat bjuda ut oss?
(shit va långt det blev
)