De ggr jag kört min hoj på bana tar jag det lugnt, koncentrar mig å att köra snyggt och inte låta mig hetsas. Jag brukar tänka så här: det är ju helt fantastiskt att få köra på en väg utan grus och möten, och att blott ngn/ngra minuter senare kunna komma tillbaks till samma kurva och korrigera det som vart obra förra gången, isf att man som på landsvägen, bara får ett försök per kurva. Drömmen vore ju att få vara helt själv på en bana med passionshojen. Med det tankesättet ser jag de andra hojarna som blott störningsmoment.
Om du har en vanlig köpeducce utan delar som du tillverkat själv, är det ju därtill inte så emotionellt krävande att råka lägga den. Den består ju då helt av serietillverkade prylar som finns på hyllan. Allt kan bytas mot nya delar.
Den här är fin!
"They let the Harleys loose on the track...........retarded"
[YOUTUBE-ID]uUgN8vkg5JA[/YOUTUBE-ID]
Who, Who let the hogs out..... Det är vackert.