Fixat idag, 12 lektioner senare.
Började i morse med att jag var as nervös och alla som känner mig vet ju att det sätter sig direkt i magen. Bajsa ett par ggr och käka en dimor. Iväg till körskolan och hämta hoj. Väl där träffar de andra 2 som också ska köra upp och iväg..... min hoj startar inte.... finns inga andra hojar att ta heller, läraren säger "ok du tar bilen dit så lånar du min hoj på plats. Kan tillägga att den har ett helt annat styre och mycket bökigare vilket jag upptäckte då jag provat den en gång tidigare. Sista försöket starar iallfall fanskapet. (Jag lovar att det var nån högre makt som jävlades med mig) Min uppkörning är räddad tänkte jag ialfall
Kör sakta men säkert till Tullinge, är 20 minuter tidiga, allt e finfint, nervösiteten börjar släppa lite grann. Då ropar de upp mitt namn, å det e bara att sätta igång lite förvånad att de är förtidiga å inte försenade som tandläkaren alltid är.
Sagt och gjort sätter vi igång, jag får uppgiften att säkerhetskontrollera bromsarna. Nervös som fan, skakar i hela kroppen kollar jag allt (Trodde jag) Säger till att jag e klar, han svarar "e du verkligen det" ”mmm. jag tror det” svarar jag, "oljan då" säger han. shit, första bommen.
Kör krypet (den som man ska stanna mellan 2 koner) kör den så bra som jag eller någon annan alldrig gjort innan.
Dags för högfartsbanan, slalom hela vägen, går som en klocka...
Dags för 70 bromsningen, har inte övat på den så mycket
På 1:a försöket blir bromssträckan alldeles för lång, så som han sa, "va inte så mesig". På 2:a försöket, låser sig bakhjulet, nu e det fet kört, trodde jag. Har alldrig hört talas om nån som fått mer än ett andra försök. Men han säger ”prova igen”. Fortfarande nervös eller ännu mer nervös då jag fattar att det e nu eller alldrig, jag kan ju inte få ett 4:e försök. 70-bromsningen sitter som handen in handsken, dvs perfekt.
90 bromsningen går asbra på fösta försöket.
Ut i trafik, öron snäcka som sitter som en kratta och trycker hårt och gör ont som aset, hör kanppt vad han säger. Det första han säger till mig är att jag ska svänga vänster, Jag börjar blinka höger, han säger en gång till "vänster" ja, ja tänker jag ja blinkar ju vänster, kommer på mig själv å rättar till misstaget, sammtidigt som jag tänker att nu e det bara att vända, det var min sista livlina. Men jag tror att han skrattade lite samtidigt som han säger "sådär ja" när han ser mig blinka vänster. Efter det så flyter allt på som det ska. Körde lite villa område, lite lansväg osv. Tillbaka till kontoret för att skaka hand å få ett grattis :O)
Jag antar att det kanske inte var så speciellt för all er som redan gjort detta men jag kände mig som en kung när jag körde därifrån...
oj, det blev långt...
snacka om oväntat
på min Bapelsin 
![[- sNaIjK -]](/forum/data/avatars/m/11/11259.jpg?1610703763){kind=avatar}
