Nu citerar jag dej: Det var ta mig fan det dummaste jag har läst.
Det spelar inte någon roll hur duktig papersvändarna är om inte serviceteknikern tänker först och främst på säkerheten, vare sej han har utbildning eller inte.
Tror du att allt blir säkert om det finns ett fint och högavlönat kontor men slarviga och lågavlönade tekniker?
Meken har yttersta ansvaret för att säkerheten följs. punGt
Edit:
Med det: Mitt sista inlägg i tråden.
Helt fel.
Jag har jobbat mig upp från botten. Från mek hos en lokal blandmärkesverkstad med två anställda till direktör på ett stort amerikanskt företag, nu med ansvar för vår serviceavdelning i Japan. Drygt 150 anställda i mitt team och det finns inte en dag i veckan jag skulle skriva över säkerhetsansvaret på en enskild servicetekniker.
Gör de fel och det resulterar i kund eller patientskada så är jag ansvarig för det, om det inte skett med uppsåt eller grov oaktsamhet.
Snacket om skillnader mellan tjänstemän och tekniker är något jag inte upplever som ett stort problem på min avdelning. Vi jobbar tillsammans, med samma målsättning och liknande bonusar.
Avsaknaden av en fackförening hjälper också i denna frågan, då de gärna sätter sig emot arbetsgivaren och bidrar till en vi-och-dem mentalitet. Istället kan jag ta beslut angående lönesättning, mål, arbetstider, etc tillsammans med mina underchefer och deras anställda. Hittills har det varit en win-win då vi alla anser att ersättning ska vara tydligt bunden till prestation, och mitt team har gjort ett riktigt bra jobb både förra året och i Q1 och fått generösa bonusar därefter.
Sen hjälper det om man sållar ut de chefer som anser sig bättre än andra och befordrar ett antal från "golvet". Det ökar insikten i ledningen och bryggar gapet mellan chefer och personal.
Sist, men inte minst, vill jag tillägga att pengar och titel inte är allt. Jag jobbar 80-100hr i veckan mot fast lön, träffar min familj två gånger per år, hade mitt första magsår i 20-årsåldern, utbränd vid 24 och skild vid 31. Fortfarande lycklig, men det är ofta man känner sig lite avundsjuk på de som bor nära släkt och vänner, kan delta på födelsedagar, dop, kräftskivor, och allt det andra som hör livet till.
Idag är dock en bra dag, trots regn: besiktigade Huskyn med rent papper, med skönsjungande Arrow pipa och knapphändig japanska. Sitter nu på IKEA och käkar kanelbulle med skitiga fingrar och flinar belåtet.
