Män och kvinnor

[Teo]

Och så finns det de med fruktansvärt bra föräldrar som alltid stöttat och gett barnet bästa möjliga förutsättningar. Jag är en av dem, jag har haft en fantastisk uppväxt och det jag varit med om som ung är en piss i havet jämfört med mina vänner som växt upp i sämre förhållanden. Det negativa jag upplevt är inget mina föräldrar på något sätt hade kunnat förebygga, så jag ser ingen som helst anledning till varför jag ska skylla på dem? Om någon antastar mig är det ju knappast mina föräldrars fel... Det behöver inte vara den personens föräldrars fel heller, det finns mycket mer i samhället som präglar folk än föräldrarna, att inte se det är bara naivt.

Jaha så den här tråden handlar enkom om DIN(a) resa genom livet, motgångar och kval?

Jag tog för givet att ett större perspektiv låg till grunden för trådstarten och siktade mitt resonemang på förhållandet "Män och kvinnor" helt plockat från trådnamnet snurrig som man är.

Ja i så fall har jag ju så klart ingen aning om din relation med dina föräldrar och du kan helt glömma det jag skrev.

Sen undrar jag även om du förstår mitt inlägg? Av svaret att döma verkar det nämligen inte riktigt så..

 

[Teo]

Att vissa ändå väljer att inte lyssna, bara gå emot och hitta på ursäkter till varför det är "lika synd om männen" istället för att ta till sig fakta från situationer de antagligen aldrig varit i själva är bara tragiskt...

.....Det är ju inget som hindrar er män från att göra samma sak, lyfta fram en fråga och en debatt om lägen där ni upplever er diskriminerade, en sak behöver inte utesluta en annan...

 

[TurboJugend]

Jag är osäker på vad tråden egentligen ska handla om men att män i Sverige och liknande länder skulle behandla kvinnor som skit i större utsträckning än tvärtom tror jag inte på. Jag är däremot övertygad om att kvinnor generellt blir behandlade mildare i samhället än män. Straffrabatten som jag nämnde i den andra tråden är ett bra exempel på hur staten behandlar kvinnor mildare.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/kvinnor-far-lagre-straff-an-man/
http://www.metro.se/nyheter/kvinnors-vald-leder-till-mildare-straff/EVHmlq!TdU9AnsC0FAyE/

Angående löner och statusyrken så är det för det första så att dom flesta män inte sitter i några bolagsstyrelser öht. Sen är män mer benägna att jaga pengar och status därför att män till stor del värderas just efter pengar och status.

 

[Pixie]

Så himla intressant ämne, jag hade kunnat sväva iväg totalt och skriva en hel uppsats men jag börjar med ett exempel om ytlighet.

Jag blir glad om någon säger jag har "schyssta spiror". Oavsett om det är på jobbet eller på krogen. Inte för att jag är en blåst bimbo som tror det är det enda som betyder nåt, utan för att jag köpt ett par byxor som jag troligen själv tycker sitter bra, kul att andra tycker det också. Jag säger tack så mycket utan att känna mig objektifierad.

Jag har även sagt till en manlig kollega att han blev skitsnygg när han sparade ut till helskägg. Var det isf lika ytligt och opassande av mig? Han såg ut glad iaf.

Jag tar inte illa upp om nån klappar mig på rumpan på krogen. Jag blir definitivt inte smickrad heller, tycker mest synd om stackars killen som är så socialt handikappad att han inte klarar av att starta en konversation om han nu är intresserad. En sån händelse gör att jag känner mig smartare och starkare snarare än motsatsen.

Hur kommer det sig att en del tjejer känner av skillnaden mellan könen väldigt tydligt, och skulle känna sig illa behandlade i ovan situationer, när jag känner tvärtom? Jag verkar vara helt immun mot de här känslorna, kan inte komma på en enda situation där jag känt mig orättvist behandlat för att jag är tjej. Har haft en väldigt traditionell uppfostran så känner inte att det bara hänger på det.

 

[A_NN_A]

Jag antar att det finns fler än de jag sett. Tycker du det är viktigt att jag frågar just dem personligen.


Denna mening kändes inte generell:
Att du går omkring och 'undrar varför det är ditt fel', gör du helt i onödan, då du redan vet att du/kvinnor blir behandlade som skit; lägg din tid och energi på dig själv och ditt liv istället.

Däremot kändes stycket under generellt och heller inget jag tog personligt.

har du frågat de individerna personligen?

och mitt förra inlägg handlade mer om kvinnor generellt än bara dig.

 

[A_NN_A]

Jag tror du blandar ihop mig med någon annan. Jag har inte skrivit något om mina erfarenheter i tråden om Zlatan. Jag startade denna tråd istället.

Du blandade in dina egna erfarenheter i en tråd om Zlatan och damfotboll, sedan startade du en tråd som namnades "Män och kvinnor".
Troll.

 

[Peter1980]

Problemet är att vi har en våg av feminism där man hela tiden underbygger att kvinnan ÄR svagare och sämre än män, och upplever orättvisor precis överallt, och därtill har vi politiker som nästan knut på sig själv med mer eller mindre idiotiska ideér (t ex kvotering) för kompensera dessa påstådda svagheter istället för att lyfta fram de kvinnor som faktiskt har lyckats otroligt bra och se på vad det är de gör som får dem att lyckas.

Märkligt nog så känner sig dessa kvinnor heller nästan aldrig diskriminerade utan menar istället på att de haft liknande förutsättningar som alla andra och bara sett till att vara bäst istället för att måla upp sig som ett offer för diskriminering och ge upp.

Min poäng är mest att en del har mer benägenhet än andra att känna sig sämre behandlade än andra. Personligen tror jag att det handlar om ett dåligt självförtroende och att man faktiskt ser sig själv som svagare än andra.

Jag hade också kunnat kalla mig diskriminerad en gång i tiden när jag inte fick den lön jag ville ha med den enda motiveringen att då skulle jag tjäna mer än äldre kollegor så det gick inte. Jag hade givetvis valet att gråta över det eller göra något åt saken. Så jag sa upp mig och började jobba på ett annat ställe där dom inte gjorde den skillnaden.

 

[A_NN_A]

Men! Jag har bra nyheter:
Runt hela jorden och även i Sverige så ökar andelen kvinnor på universitet och högskolor så det är bara en tidsfråga tills de minskat glappet ytterligare / gått om. Låt oss bara hoppas att de mognar lite och inte studerar till ett låglöneyrke för att EFTERÅT komma och klaga på lönen, det har nog snart alla fått nog av.

Det här med låglönejobb är ju intressant. Om man tittar på brandmän där de flesta är män plockar man ingen fet lön.

Många gånger förlitar sig arbetsgivare inom detta område på att människor som söker sig dit har ett "kall".
Är det då bara de som arbetar där som ska kämpa för att det ska avlönas bättre eller borde vi alla hjälpas åt för att ändra inställningen?

Det är ett annat område, men samma sak. Ska människor alltid skylla sig själva?

 

[Alleycat]

Jaha så den här tråden handlar enkom om DIN(a) resa genom livet, motgångar och kval?

Jag tog för givet att ett större perspektiv låg till grunden för trådstarten och siktade mitt resonemang på förhållandet "Män och kvinnor" helt plockat från trådnamnet snurrig som man är.

Ja i så fall har jag ju så klart ingen aning om din relation med dina föräldrar och du kan helt glömma det jag skrev.

Sen undrar jag även om du förstår mitt inlägg? Av svaret att döma verkar det nämligen inte riktigt så..

Det var ett exempel. Men du verkar vara mer intresserad av att hänga upp dig på detaljer än att diskutera sakfrågan.

 

[Teo]

Sen är män mer benägna att jaga pengar och status därför att män till stor del värderas just efter pengar och status.

Det beror i första hand att män generellt har betydligt lägre serotoninproduktion än kvinnor och inte alls delar samma riskvärdering.

Man kan lära sig fatta beslut på två sätt.

1. Försöka att aldrig fatta fel beslut vilket kräver ordentligt förundersökande.

2. Skjuta från höften vilket i början av livet kommer ge en 50/50 träffsäkerhet vilken kommer stiga med åren/antal mer eller mindre chansade beslut.

En VD bör således vara gammal och man.

Varför är det inga tjejer som slåss om kvinnors rätt att stå och gräva i en bajsluktande schakt, köra tankbil, rensa fettavskiljare, bryta loss kakor med fett från mänsklig avföring i något reningsverk, asfaltera en het julieftermiddag, lägga takplåt, mm? Upp till kamp!

Ska vi dela lika så ska vi väl dela lika.

 

[A_NN_A]

Jag slet rätt hårt för att få jobba i en skitig verkstad.

Det beror i första hand att män generellt har betydligt lägre serotoninproduktion än kvinnor och inte alls delar samma riskvärdering.

Man kan lära sig fatta beslut på två sätt.

1. Försöka att aldrig fatta fel beslut vilket kräver ordentligt förundersökande.

2. Skjuta från höften vilket i början av livet kommer ge en 50/50 träffsäkerhet vilken kommer stiga med åren/antal mer eller mindre chansade beslut.

En VD bör således vara gammal och man.

Varför är det inga tjejer som slåss om kvinnors rätt att stå och gräva i en bajsluktande schakt, köra tankbil, rensa fettavskiljare, bryta loss kakor med fett från mänsklig avföring i något reningsverk, asfaltera en het julieftermiddag, lägga takplåt, mm? Upp till kamp!

Ska vi dela lika så ska vi väl dela lika.

 

[Teo]

Det var ett exempel. Men du verkar vara mer intresserad av att hänga upp dig på detaljer än att diskutera sakfrågan.

Jag diskuterade sakfrågan generellt om du vet vad det innebär?

Då du inte fann dig i den generelltåsyftade gruppen tog du helt sonika dig själv som representant för min antagonist i sakfrågan TROTS att du i det uttalandet även beskriver detta till trotts av citat: "jämfört med mina vänner som växt upp i sämre förhållanden"

 

[Bettskena]

Jag antar att det finns fler än de jag sett. Tycker du det är viktigt att jag frågar just dem personligen.


Denna mening kändes inte generell:
Att du går omkring och 'undrar varför det är ditt fel', gör du helt i onödan, då du redan vet att du/kvinnor blir behandlade som skit; lägg din tid och energi på dig själv och ditt liv istället.

Däremot kändes stycket under generellt och heller inget jag tog personligt.

för enkelhetens skull - låt citatet komma före ditt svar på just det citatet.

och allvarligt, du börjar få en dryg attityd; som några har påpekat, så har du tagit upp privata och personliga stycken ur ditt liv, när jag liksom andra, svarat på det som är i själva rubriksättningen - män och kvinnor.

att du ens frågar MIG om jag tycker det är viktigt att fråga folk personligen, när det är DU som tar upp den personliga vinklingen, gör att jag undrar om du ens förstår det du skriver? eller överhuvudtaget vet vad tråden handlar om.

känner jag dig? nej.
vet jag någonting om dig? nej.

om du ändå tar upp personliga händelser eller bara generellt ang. ditt liv, så säger sunt förnuft att du gärna får utveckla det spåret.

lägg ner tråden eller ändra rubriken till att den handlar om dig, för det handlar just INTE om män och kvinnor.

 

[TurboJugend]

Det är ju inget som hindrar er män från att göra samma sak, lyfta fram en fråga och en debatt om lägen där ni upplever er diskriminerade, en sak behöver inte utesluta en annan.

I Sverige är det tyvärr så att det ena faktiskt utesluter det andra. Den som lyfter mansfrågor eller ifrågasätter feminismens läror målas ofta ut som en kvinnohatare. Driver man kvinnofrågor däremot så får man en egen kolumn i aftonbladet oavsett hur verklighetsfrånvända dom är.

 

[Teo]

Vad det gäller "killar-som-tafsar-på-tjejer-på-krogen-problemet" Så är problemet där inte samhället utan att de helt enkelt är idioter. Samma killar slåss på fyllan, hyser ingen som helst empati/sympati för någon annan.

Jag tror tyvärr att man får sänka sin toleransnivå för vad man kan acceptera av folk med ett par-trehundra snäpp om man ska låta etanolinmundigande skitskallar, tätt ihoppackade i en kraftigt blinkande lokal med av socialstyrelsen godkända bullernivåer långt överskridna ligga till grund för en debatt om ett sunt och rättvist beteende.

 

[A_NN_A]

för enkelhetens skull - låt citatet komma före ditt svar på just det citatet.

och allvarligt, du börjar få en dryg attityd; som några har påpekat, så har du tagit upp privata och personliga stycken ur ditt liv, när jag liksom andra, svarat på det som är i själva rubriksättningen - män och kvinnor.

att du ens frågar MIG om jag tycker det är viktigt att fråga folk personligen, när det är DU som tar upp den personliga vinklingen, gör att jag undrar om du ens förstår det du skriver? eller överhuvudtaget vet vad tråden handlar om.

känner jag dig? nej.
vet jag någonting om dig? nej.

om du ändå tar upp personliga händelser eller bara generellt ang. ditt liv, så säger sunt förnuft att du gärna får utveckla det spåret.

lägg ner tråden eller ändra rubriken till att den handlar om dig, för det handlar just INTE om män och kvinnor.

Jag svarar gärna i den ordning du vill och jag använder mig själv som exempel för att det är min personliga erfarenhet. Hade jag varit man kanske jag hade haft andra tydliga exempel.

I skolålder kan det räcka med glasögon eller en konstig dialekt.

Jag menar heller inte att var dryg då jag faktiskt är intresserad av varför en utsatt individ i valfritt sammanhang ska ta skuldbördan för att vara just utsatt.

 

[Teo]

Jag slet rätt hårt för att få jobba i en skitig verkstad.

Som sagt, generellt... Jag har tjejpolare med lågt eller inget serotonin som hoppar B.A.S.E samt serotoninstinna killkompisar som
endast vill sitta och gråta bakom någon bok.

 

[Alleycat]

I Sverige är det tyvärr så att det ena faktiskt utesluter det andra. Den som lyfter mansfrågor eller ifrågasätter feminismens läror målas ofta ut som en kvinnohatare. Driver man kvinnofrågor däremot så får man en egen kolumn i aftonbladet oavsett hur verklighetsfrånvända dom är.

Har du försökt? Det finns mansjourer på flera ställen i landet, det finns en förening som heter Pappa barn som jobbar för männens rätt till sina barn och jag har ytterst svårt att tro att sunda människor motsätter sig det? Har du aktivt försökt att göra något för att lyfta de frågorna, utan att blanda in att "kvinnorna tycker synd om sig själva" i det hela? Ifrågasätta feminismen är nog helt okej, men om man nekar till att problemet finns eller påstår att utsatta personer får skylla sig själva så får man nog räkna med mothugg. Precis som de flesta här nog skulle protestera om någon påstod att män inte alls ligger i underläge när det handlar om rätten till sina barn i en vårdnadstvist.

Jag tror vårt största problem är att folk har svårt att se saker från någon annans vinkel, att det kan finnas sånt man själv inte ser och att andra lan uppleva vissa situationer på helt andra sätt än man själv. Brist på förståelse, helt enkelt.

 

[A_NN_A]

Som sagt, generellt... Jag har tjejpolare med lågt eller inget serotonin som hoppar B.A.S.E samt serotoninstinna killkompisar som
endast vill sitta och gråta bakom någon bok.

Kan det då vara så enkelt att man generellt bara räknar de som syns och hörs?
Det finns de som kämpar för sin rätt på "fel" plats utan att gå till tidningar och beklaga sig.

Är det svårt att till exempel på en arbetsplats stå för en åsikt att alla är välkomna när kanske ägare/VD på företaget inte tycker det?

Är det lättare att säg att varje individ får stå på sig om de vill något som är utanför ramarna?

 

[Bettskena]

Jag svarar gärna i den ordning du vill och jag använder mig själv som exempel för att det är min personliga erfarenhet.

så varför fråga mig om jag tycker det är viktigt att du frågar dem personligen, när det är just du som tog upp den lilla personliga aspekten?

hur kommer det sig att du tar upp personliga aspekter i diverse inlägg och sen med ett ifrågasättande, undrar i nästa andetag om det just är viktigt för MIG att veta?

jag tror inte du har riktigt koll på varken retorik eller argumentation, framförallt inte i ett sammanhang där du personligen figurerar genom dina svar, vilket du ju visat prov på nu gång efter annan.

du nämner dessutom 'en utsatt individ' i en tråd som handlar om män och kvinnor.

patetiskt.