Män och kvinnor

[Pixie]

Jag menar heller inte att var dryg då jag faktiskt är intresserad av varför en utsatt individ i valfritt sammanhang ska ta skuldbördan för att vara just utsatt.

Det är naturligtvis helt fruktansvärt att det är så. Frågan är om en stupfull kille som blir nedslagen efter krogstängning generellt sett får särskilt mycket gehör för sin "oskyldighet"? Vad jag menar, är det egentligen en genusfråga eller "bara" en allmän orättvisa oavsett kön?

 

[roffe_s]

Gör en avstickare då jag inte vill sabotera Zlatan-tråden.'

Vissa reaktioner får mig att tro att jag skulle växt upp där vissa av er bor.
Där det inte görs någon skillnad på män och kvinnor. Där kvinnor lätt kan röra sig i mansdominerade och män i kvinnodominerade världar utan att försvara sig...

Vi som växer upp med avvikande intressen och vill saker som de flesta andra kvinnor inte vill får ofta försvara oss. Jag vet inte, men tar för givet att det är samma sak när det gäller män i samma position.

Att det är så trodde jag vi alla visste. Att vi inte vill ha det så hoppas jag att de flesta håller med om.

Någon hänvisade till våld. Jag har använt min beskärda del av våld, men jag har också fått min del av paralyserad skräck.

Det jag egentligen undrar är om ni på fullaste allvar menar att det är mitt fel att jag blivit tafsad på, blivit förnedrad, blivit nekad arbete på grund av mitt kön, blivit utsatt för övergrepp av den jag levt tillsammans med och att jag ska räkna med att hävda mig mot gliringar gällande min kropp då jag väljer att arbeta med män?

Tilläggas ska att jag har försvarat mig, jag har ringt polisen (rådet där var att gå bort en liten bit när jag förklarade att jag var i en hotfull situation) och ändå hamnat på akuten. Jag fortsätter hävda mig och ta min plats trots att jag jämt stångar pannan blodig.

Jag är och kommer aldrig att bli ett offer.

Jag undrar bara varför det är mitt fel när människor behandlar mig som skräp.


Anna

Tråden som fått mig att skapa denna tråd:
http://www.sporthoj.com/forum/showthread.php?267854-Zlatan-s%E4ger-som-det-%E4r-eller

Anna, utan att för en gångs skull läsa igenom den tråd Du länkar till:

Ja, det finns platser där kön saknar betydelse för vad Du vill uppnå och där män och kvinnor som avviker från "norm" bemöts på precis samma sätt. I en ideal värld vore alla "avvikare" accepterade, men ett steg på vägen är väl att samma invändningar möter kvinna såväl som man? Anledningen till att jag frågar är att just anställningssituationer är en hyfsat komplex sammanvägning av en mängd olika faktorer, utan tillgång till något facit.

En nyfiken fråga: Vet Du med absolut säkerhet att Du blivit nekad arbete just på grund av kön? Var anledningen verkligen det Du hade innanför underkläderna? Eller var det den som rekryterade som inte trodde på helheten? Att Du riskerade arbetsskada? Att inrättandet av nya omklädningsrum skulle bli för dyrt? Att Din person inte skulle funka i det befintliga arbetslaget?

Jag hoppas att kommentarer kring fysik och kropp är ett utdöende fenomen. Redan på 90-talet rev vi ner "reklamalmenackor", posters och annan skit från våra väggar i den byggmaterialrelaterade bransch där jag jobbar. I alla utrymmen, inte bara kontoren. Jag vill i alla fall tro att de (fortfarande alldeles för få) tjejer som väljer att jobba med oss inte upplever den typen av diskriminering längre.

Däremot är vissa jobb hos oss fysiskt betungande och vi får kämpa för att rädda axlar, ryggar och leder på våra medarbetare. Det innebär att vi måste vara tydliga med att människor som jobbar hos oss tar hand om sin hälsa och t ex inte går in i ett olämpligt jobb med en redan dålig rygg. Det kan ju avskräcka fler kvinnor än män, men är ändå inte ett uttryck för diskriminering - det är ju av omsorg om den potentielle medarbetaren. Är Du med på hur jag tänker?

Nej, det är förmodligen inte Ditt fel att Du behandlas som skräp. Med den enda som kan besvara den frågan till 100% är Du själv.

Utan att rikta mig speciellt till Dig - Jag är däremot nyfiken på varför vissa personer, män som kvinnor, tycks söka sig till fel sammanhang, gång på gång? Har de varit kär eller sambo med en missbrukare, våldsbenägen eller på annat sätt misshaglig person så hamnar de allt för ofta i den sitsen igen? Den förklaring jag brukar se är att man "inte rår över sina känslor"? Men hallå, vi har ju det fria valet och kan alltid välja själv om vi går in i en befarad komplicerad och destruktiv relation/situation med låga odds att lyckas nå framgång med någon form av förändringsarbete?

Jag är väl för luttrad, desillusionerad och erfaren vid detta laget, med saknar fortfarande en trovärdig förklaring till varför människor väljer att upprepa tidigare misstag och klamra sig fast vid en illusion.

 

[A_NN_A]

så varför fråga mig om jag tycker det är viktigt att du frågar dem personligen, när det är just du som tog upp den lilla personliga aspekten?

hur kommer det sig att du tar upp personliga aspekter i diverse inlägg och sen med ett ifrågasättande, undrar i nästa andetag om det just är viktigt för MIG att veta?

jag tror inte du har riktigt koll på varken retorik eller argumentation, framförallt inte i ett sammanhang där du personligen figurerar genom dina svar, vilket du ju visat prov på nu gång efter annan.

du nämner dessutom 'en utsatt individ' i en tråd som handlar om män och kvinnor.

patetiskt.

Du frågade om jag frågat personerna och därför undrade jag om du tyckte det var viktigt.
Jag startade tråden ur ett personligt perspektiv.

 

[Teo]

Har du aktivt försökt att göra något för att lyfta de frågorna, utan att blanda in att "kvinnorna tycker synd om sig själva" i det hela? Ifrågasätta feminismen är nog helt okej, men om man nekar till att problemet finns eller påstår att utsatta personer får skylla sig själva så får man nog räkna med mothugg. Precis som de flesta här nog skulle protestera om någon påstod att män inte alls ligger i underläge när det handlar om rätten till sina barn i en vårdnadstvist.

Vi diskuterar dessa just nu. Ingen av oss har påstått att det inte finns några problem. Dock blir hela den här diskussionen snabbt uttjatad och full av floskler och så fort någon tröttnat och klämmer till med en motreplik, hur benköttig den än är så är man bara en kvinnohatare som TJ sa. Det är inte längre någon debatt/diskussion utan en genusoffensiv som inte tolererar något ifrågasättande.
Ska man komma någon närmre "sanningen" måste man även lyssna och kunna hantera att vissa saker inte tyvärr är som man (ens ideologi) vill.

Många har klämt fram matnyttiga fakta bara i den här lilla tråden men det känns inte som någon av den infon processas då svaren ofta tyder på att texten inte förståtts eller så svaras det på något man inte påstått bara för att man ändå ska få ett mothugg.

Jag tror vårt största problem är att folk har svårt att se saker från någon annans vinkel, att det kan finnas sånt man själv inte ser och att andra lan uppleva vissa situationer på helt andra sätt än man själv. Brist på förståelse, helt enkelt.

Indeed..

 

[Teo]

Kan det då vara så enkelt att man generellt bara räknar de som syns och hörs?
Det finns de som kämpar för sin rätt på "fel" plats utan att gå till tidningar och beklaga sig.

Är det svårt att till exempel på en arbetsplats stå för en åsikt att alla är välkomna när kanske ägare/VD på företaget inte tycker det?

Är det lättare att säg att varje individ får stå på sig om de vill något som är utanför ramarna?

Det har du helt rätt i. Och ofta är anonymt, medialt gnäll bara ett utlopp för ens egna tillkortakommanden.

 

[blueridge]

Jag hoppas att kommentarer kring fysik och kropp är ett utdöende fenomen. Redan på 90-talet rev vi ner "reklamalmenackor", posters och annan skit från våra väggar i den byggmaterialrelaterade bransch där jag jobbar. I alla utrymmen, inte bara kontoren. Jag vill i alla fall tro att de (fortfarande alldeles för få) tjejer som väljer att jobba med oss inte upplever den typen av diskriminering längre.

Trots att du är en så redig gubbe kan jag inte lämna detta oemotsagt.

Det är ju på en heeeelt annan nivå numera. Allt listas. Preferenser, utseende, villighet, förmodad villighet och/eller medgörlighet. Jag menar, har du hört talas om det där internet? Vi kan ju låtsas som att det inte finns och om det skulle finnas bara är jargong eller hur ungdomarna är nuförtiden. Om man försöker följa är man bara ett par tre eoner efter.

Det är länge sen "heta linjen".

 

[Bettskena]

Du frågade om jag frågat personerna och därför undrade jag om du tyckte det var viktigt.
Jag startade tråden ur ett personligt perspektiv.

tråden heter 'män och kvinnor'.
av det framgår det att det inte är ett personligt perspektiv.

 

[A_NN_A]

Anna, utan att för en gångs skull läsa igenom den tråd Du länkar till:

Ja, det finns platser där kön saknar betydelse för vad Du vill uppnå och där män och kvinnor som avviker från "norm" bemöts på precis samma sätt. I en ideal värld vore alla "avvikare" accepterade, men ett steg på vägen är väl att samma invändningar möter kvinna såväl som man? Anledningen till att jag frågar är att just anställningssituationer är en hyfsat komplex sammanvägning av en mängd olika faktorer, utan tillgång till något facit.

En nyfiken fråga: Vet Du med absolut säkerhet att Du blivit nekad arbete just på grund av kön? Var anledningen verkligen det Du hade innanför underkläderna? Eller var det den som rekryterade som inte trodde på helheten? Att Du riskerade arbetsskada? Att inrättandet av nya omklädningsrum skulle bli för dyrt? Att Din person inte skulle funka i det befintliga arbetslaget?

Jag hoppas att kommentarer kring fysik och kropp är ett utdöende fenomen. Redan på 90-talet rev vi ner "reklamalmenackor", posters och annan skit från våra väggar i den byggmaterialrelaterade bransch där jag jobbar. I alla utrymmen, inte bara kontoren. Jag vill i alla fall tro att de (fortfarande alldeles för få) tjejer som väljer att jobba med oss inte upplever den typen av diskriminering längre.

Däremot är vissa jobb hos oss fysiskt betungande och vi får kämpa för att rädda axlar, ryggar och leder på våra medarbetare. Det innebär att vi måste vara tydliga med att människor som jobbar hos oss tar hand om sin hälsa och t ex inte går in i ett olämpligt jobb med en redan dålig rygg. Det kan ju avskräcka fler kvinnor än män, men är ändå inte ett uttryck för diskriminering - det är ju av omsorg om den potentielle medarbetaren. Är Du med på hur jag tänker?

Nej, det är förmodligen inte Ditt fel att Du behandlas som skräp. Med den enda som kan besvara den frågan till 100% är Du själv.

Utan att rikta mig speciellt till Dig - Jag är däremot nyfiken på varför vissa personer, män som kvinnor, tycks söka sig till fel sammanhang, gång på gång? Har de varit kär eller sambo med en missbrukare, våldsbenägen eller på annat sätt misshaglig person så hamnar de allt för ofta i den sitsen igen? Den förklaring jag brukar se är att man "inte rår över sina känslor"? Men hallå, vi har ju det fria valet och kan alltid välja själv om vi går in i en befarad komplicerad och destruktiv relation/situation med låga odds att lyckas nå framgång med någon form av förändringsarbete?

Jag är väl för luttrad, desillusionerad och erfaren vid detta laget, med saknar fortfarande en trovärdig förklaring till varför människor väljer att upprepa tidigare misstag och klamra sig fast vid en illusion.

Var tvungen att kolla om jag skrivit om att blivit nekad arbeta på grund av mitt kön här
Det hade jag inte. Det hade jag ju visst! Bettskena har ju uppenbart rätt

När det gäller den frågan har jag bara information från anställda på företag jag sökt arbete på att tillgå.
"Det kommer aldrig att anställas någon kvinna här."
Där fanns inga arbetsuppgifter som var så fysiskt krävande att jag skulle var mer utsatt än en man.
Å andra sidan kan det ju lika gärna vara så att arbetsgivaren inte tyckte jag passade där som person oavsett kön. Jag kan inte säg något annat med säkerhet.

När det gäller att hamna i utsatta situationer i förhållanden tror jag att man finner en trygghet i ett invant mönster även om det är destruktivt. Detta gäller ju både män och kvinnor och jag är inte säker på att det alltid har med känslor att göra. Det man får jobba med där är ju att bryta sitt eget beteende.

 

[Peter1980]

Vad det gäller "killar-som-tafsar-på-tjejer-på-krogen-problemet" Så är problemet där inte samhället utan att de helt enkelt är idioter. Samma killar slåss på fyllan, hyser ingen som helst empati/sympati för någon annan.

Det är naturligtvis helt fruktansvärt att det är så. Frågan är om en stupfull kille som blir nedslagen efter krogstängning generellt sett får särskilt mycket gehör för sin "oskyldighet"? Vad jag menar, är det egentligen en genusfråga eller "bara" en allmän orättvisa oavsett kön?

Exakt! Det är lite som alla de kvinnor som helt självmant väljer att leva med våldsamma män.
Där hon vet om att han ofta är aggressiv, ofta hamnar i slagsmål, kanske lite halvkriminell och dessutom någon sorts missbruk. Är det egentligen särskilt konstigt att den personen med tiden utsätter kvinnan för våld eller kränkningar? Precis som han gör med massor med andra, helt okända människor omkring sig?

Även där lyfts kvinnan ofta fram som ett hjälplöst offer som inte kunde gjort något annorlunda.

(sen ska tilläggas att jag inte försvarar någon sorts våld, men kan ibland inte låta bli att undra om den utsatte faktiskt inte kunde ha gjort något annorlunda för att slippa situationen)

 

[TurboJugend]

Hur kommer det sig att en del tjejer känner av skillnaden mellan könen väldigt tydligt, och skulle känna sig illa behandlade i ovan situationer, när jag känner tvärtom? Jag verkar vara helt immun mot de här känslorna, kan inte komma på en enda situation där jag känt mig orättvist behandlat för att jag är tjej.

Det är nog för att ingen har lärt dig än hur kränkt och olycklig du är. Det är ju bara lyssna på hur dom troende talar: "För några år sen hade jag ingen aning men nu vet jag...".

Den feministiska masspsykos som ligger i tiden nu påminner mycket om hur dom sk minnesexperterna under 90-talet framkallade spektakulära minnen hos sina patienter om våld och förträngda övergrepp i barndomen. Det är samma typ av kvacksalvare nu som då.

 

[roffe_s]

Trots att du är en så redig gubbe kan jag inte lämna detta oemotsagt.

Det är ju på en heeeelt annan nivå numera. Allt listas. Preferenser, utseende, villighet, förmodad villighet och/eller medgörlighet. Jag menar, har du hört talas om det där internet? Vi kan ju låtsas som att det inte finns och om det skulle finnas bara är jargong eller hur ungdomarna är nuförtiden. Om man försöker följa är man bara ett par tre eoner efter.

Det är länge sen "heta linjen".

Jo, jag är medveten om vad Du menar, och jag avstod medvetet från att kommentera "immateriella" företeelser som jargong etc, då flera talat om materiella ting som kalendrar etc.

Det är väl liksom det första att förändra - att nakenbilder etc inte accepteras? Innan vi går vidare till de immateriella företeelserna?

OK?

 

[A_NN_A]

tråden heter 'män och kvinnor'.
av det framgår det att det inte är ett personligt perspektiv.

Jag ska se om jag kan lösa det så slipper vi det problemet.

 

[blueridge]

tråden heter 'män och kvinnor'.
av det framgår det att det inte är ett personligt perspektiv.

Varför kan inte det vara en personlig reflektion? Efter rubriken följer ett ganska långt inlägg. Kanske kan det vara dig till hjälp.

"Mjaa-mannen" har synpunkter på hur folk ska skriva sin inlägg. Ujujuj.

 

[Peter1980]

Jag tror vårt största problem är att folk har svårt att se saker från någon annans vinkel, att det kan finnas sånt man själv inte ser och att andra lan uppleva vissa situationer på helt andra sätt än man själv. Brist på förståelse, helt enkelt.

Tror du att extremfeministerna är bra på att se en situation ur t ex en arbetsgivares vinkel när denna väljer att anställa en man för ett fysiskt krävande arbete före en förhållandevis liten och (fysiskt) svag kvinna? Tycker du att samma extremfeminister brukar uttrycka stor förståelse för det?

Jag tycker inte det.

 

[Bettskena]

Jag ska se om jag kan lösa det så slipper vi det problemet.

problemet är att du slår på stora trumman när du skriver 'män och kvinnor' och därmed är de flesta inlägg om just den 'vinklingen' samtidigt som du på de inläggen svarar ur en personlig aspekt utan att utveckla det mer.

redan i inlägg #15 tas det upp, men det går dig förbi och jag undrar om du bara inte helt enkelt är ute efter lite 'tycka-synd-om-mig'-aspekten, därav att du egentligen är helt ointresserad av just vad själva rubriken säger men också det som de flesta skrivit om.

 

[Bettskena]

Varför kan inte det vara en personlig reflektion? Efter rubriken följer ett ganska långt inlägg. Kanske kan det vara dig till hjälp.

"Mjaa-mannen" har synpunkter på hur folk ska skriva sin inlägg. Ujujuj.

mjaa, ett litet kortare svar till dig än till ts - läs #15.

 

[Teo]

Exakt! Det är lite som alla de kvinnor som helt självmant väljer att leva med våldsamma män.
Där hon vet om att han ofta är aggressiv, ofta hamnar i slagsmål, kanske lite halvkriminell och dessutom någon sorts missbruk. Är det egentligen särskilt konstigt att den personen med tiden utsätter kvinnan för våld eller kränkningar? Precis som han gör med massor med andra, helt okända människor omkring sig?

Även där lyfts kvinnan ofta fram som ett hjälplöst offer som inte kunde gjort något annorlunda.

(sen ska tilläggas att jag inte försvarar någon sorts våld, men kan ibland inte låta bli att undra om den utsatte faktiskt inte kunde ha gjort något annorlunda för att slippa situationen)

Problemet är att några miljarder års evolution gjord kvinnor till att attraheras av auktoritet. Våld är en auktoritär handling men i vårt samhälle som är så pass nytt att vi genetiskt inte hunnit anpassa oss till det vänds denna handling ofta åt fel håll.

 

[A_NN_A]

problemet är att du slår på stora trumman när du skriver 'män och kvinnor' och därmed är de flesta inlägg om just den 'vinklingen' samtidigt som du på de inläggen svarar ur en personlig aspekt utan att utveckla det mer.

redan i inlägg #15 tas det upp, men det går dig förbi och jag undrar om du bara inte helt enkelt är ute efter lite 'tycka-synd-om-mig'-aspekten, därav att du egentligen är helt ointresserad av just vad själva rubriken säger men också det som de flesta skrivit om.

Jag missade inte det, men ser att jag missat att svara på det.

Som jag ser svaren är det väl ingen som tycker synd om mig och det var inte det jag var ute efter. Det jag undrar är varför en person som utsätts för till exempel våld (oavsett om det är en man eller kvinna) får ett svar i stil med att man skulle försvarat sig själv på ett bättre alternativt brutalare sätt.

 

[Peter1980]

Problemet är att några miljarder års evolution gjord kvinnor till att attraheras av auktoritet. Våld är en auktoritär handling men i vårt samhälle som är så pass nytt att vi genetiskt inte hunnit anpassa oss till det vänds denna handling ofta åt fel håll.

Jag är helt med på det. Försöker mest kasta bensin i debattelden här, men samtidigt så är jag otroligt negativ till en stor del av den "feminism" som frodas i den allmäna debatten idag där vissa helt ogenerat ger uttryck för att män alltid är svin och dessutom alltid fördelaktigt behandlade samtidigt som kvinnor alltid är offer och alltid kränkt och felaktigt behandlade.

Ponera att kvinnor helt enkelt skulle låta bli att träffa och umgås med alla dessa "outlaws" och "badboys" där ute och istället leva med den där killen som satt hemma och programmerade eller spelade World of warcraft hela sin uppväxt istället för att kröka, knarka och slåss. Skulle lika många kvinnor utsättas för våld och kränkningar då?

 

[Pixie]

Det är nog för att ingen har lärt dig än hur kränkt och olycklig du är. Det är ju bara lyssna på hur dom troende talar: "För några år sen hade jag ingen aning men nu vet jag...".

Grejen är att jag faktiskt upplever det lite så, som att jag borde vara mer solidarisk i de här frågorna och "sluta blunda" för orättvisor tjejer blir utsatta för. Som att jag är värsta ignoranta bakåtsträvaren.