Måste allt vara svart eller vitt, måste man välja mellan att fixa lagar så man kan sätta dit alla näthatare eller att rycka på axlarna åt det? Det är ju just den inställningen jag har svårt för "Jag kan inte göra nåt så jag bryr mig inte". Även om man anser att man inte kan göra något så är det väl inte fel att tydligt visa att man tar avstånd ifrån, och inte accepterar, ett visst beteende? Det skulle jag vilja påstå gör alldeles tillräckligt.
Nog väl för att jag respekterar din inställning, dock betackar jag mig för att främmande ord läggs i min mun (så som jag betraktar ditt svar, om jag har missförstått det så ber jag om ursäkt). Jag har aldrig sagt att jag håller med - eller icke - utan jag är nyfiken på vad andra anser - därtill att du valde att svara är ett ting i sig.
To the point, det är alltid lätt - för att inte säga simplistiskt - att ropa att vargen kommer, tills en dag då den verkligen gör det och ingen reagerar. Min fundering handlar snarare kring - om vi ponerar att en majoritet inte är likgiltiga alt. ambivalenta - inför det som skrivs/sägs, räcker det? Vad uppnår man med det? Ett kollektivt medvetande? In that case, om vadå? Vad betyder "säga ifrån"? Kan det vara ytterst subjektivt, för att inte säga säreget och marginaliserat? Alla kan uttryckligen orera och agitera, för att inte säga skrika efter uppmärksamhet, men vad jag inte förstår i detta fall är vad som önskas - vad är man ute efter?
För att avsluta, my two cents är att Sveriges boskap (i.e. folket) har tillräckligt att ta in som det är, de bör således (enl. mig) uppmärksammas på SDs framtåg i Riksdagen, den skjutande ungdomsarbetslösheten, den abnorma bostadsbristen i Stockholm samt den apokalyptiska situationen i Malmö. Videon är inte alldeles oviktig, tvärtom, men den bör sättas i bredare spektrum enl. mig och därtill vad som aspireras med den - kom med förslag på lösningar.
