Ok. Jag går förmodligen lite hårt fram
Men jag försöker illustrera problemet med att få den nya generationen att känna sig bekväm med att delta på ett årsmöte.
Det finns mkt maktspråk och ovana situationer som man som garvad ledamot eller ordförande inte tänker på som kan hämma nya deltagare.
Jag tror inte de flesta styrelser medvetet försöker skrämma sina medlemmar till lydnad.
Ett sätt att komma förbi detta konkreta hinder att få fler unga deltagare är att flytta fokus och forum för debatter till en för de mer bekant omgivning.
Så när årsmötet väl avhölls så är frågorna mer harmoniserade (eller splittrade
)
I vilket fall har man fått fler synvinklar belysta än vad som är möjligt idag genom att enbart utlysa ett traditionellt årsmöte.
Jag säger att vi behöver "gnällspikarna" och att de är viktiga för förändringsarbetet.
Eftersom jag ser mig själv tillhöra den "nya generationen" (25år) tänkte jag bara flika in hur jag ser på föreningslivet och engagemang.
Att ha årsmöte mm. på nätet i en form som passar fler och kräver mindre resor skulle passa många yngre mycket bättre. Att föreningar/organistationer idag måste vara tillgängliga på annat sätt en förr kräver verkligen mycket av en äldre generation för att sätta sig in i allt nytt för att kunna hänga med och konkurerra.
Att framtiden är youtube, twitter, instagram, facebook mm. för att marknadsföra sig har nog ingen missat och där släpar inte minst föreningar, institutioner och organisationer efter.
En del av problemet är säkert tillgängligheten men jag skulle vilja lägga fokus på engagemang och den anda som jag har vuxit upp med.
När det gäller att engagera sig i föreningsliv är det för mig mycket lättare att betala än att lägga ner många timmar av min tid på något där effekten/resultatet inte alltid är synligt.
Jag ska försöka dra en parallell till en båtklubb jag är med i för att tydliggöra synsättet. Båtklubben behöver en ny brygga för den gamla är trasig, alternativen står mellan två olika bryggor där man har tagit in offerter för de olika bryggorna.
På det mötet man håller för att välja brygga lyfts många olika åsikter som jag tycker speglar hur olika generationer resonerar.
De äldsta i klubben lyfter snabbt ett nytt förslag om att fixa till bryggan med egen handskaft såsom man har gjort många gånger tidigare. Problemet med att lägga ner många timmar av sin egen tid på föreningen existerar inte.
De lite yngre är mer inriktade mot att köpa en brygga som en entreprenör bygger. Här finns ändå en viss vilja att göra saker själv som man ändå kan se klara fördelar med gentemot kostnaden.
Eftersom det inte finns någon mer under 30 år än jag, vilket i sig sig kanske mer förtydligar problemet än vad jag gör, så är min åsikt den enda för den yngre generationen.
För det första så är jag inte ett dugg intresserad av att lägga ner många timmar på ett arbete på en brygga där jag inte ens har min båt. Om jag tex. skulle bidra med min svets så finns det ingen ersättning för gas, tråd mm.
Så väldigt kallt och egoistiskt så ser jag inte nyttan för min egen del att lägga ner timmar av arbete på bryggan.
Under diskussionen var det självklart att bryggan skulle betalas genom höjda avgifter för alla medlemmar, men till sist lyftes frågan om inte det vore bättre att de som har sina båtar på den aktuella bryggan också ska betala den nya bryggan själva.
Det här leder mig in på nästa sak som man kan tänka på när det gäller "min" generation, vilket anda vi är uppvuxna i.
Kort sagt är alla entreprenörer, alla tjänar sig själva och det man gör skall vara till gagn för individen. Individen är centrum, det är vad allting kretsar kring.
Man får ingenting gratis och den kollektiva andan som verkar funnits tidigare är som bortblåst. Föreningslivet konkurrerar i mitt fall med att extrajobb, skruva med motorcykeln, plugga som gagnar mig mer som individ än att bidra till båtklubben.
Framgång idag mäts i vilken karriär man gör som individ och inte vad man skapar tillsammans med andra, tillhörigheten kan oftast köpas.
Slutligen så speglar det här inte alla individer i "min" generation men det är den andan jag har uppfattat genom åren. Synsättet är varken beundransvärt eller önskvärt från min sida det är bara min uppfattning men det är den rådande andan som jag har uppfattat.
Hur ett årsmöte på nätet kunde gått till:
http://www.youtube.com/watch?v=vzgEi_u9-88