Jag höll med dig i ditt tidigare inlägg. Precis som du skriver, printat stål och fräst stål har samma densitet. Printingen kan i vissa fall göras lättare genom att en mer komplex geometri kan användas.Tack.
Jag nöjer mig med att citera dig, och är övertygad att de andra du citerade läser detta också.
Det jag reagerade på var det korkade i meningen:
Vikten för en komponent är i första hand ett resultat av hur den är konstruerad och vad för material som är använt.
Ingenting blir lättare av att man använder utskriftsteknik.
Däremot kan 3D-printning vara lämpligt ur prototyphänseende, som buzzword i pressmaterial och för att visa vad man kan just nu.
Ingen tror väl att samma komponent skulle tillverkas på samma sätt om bilen gick i serieproduktion ograverad...?
Istället skulle en mer traditionell metod för massframatällning användas - men det betyder inte att delen per automatik behöver vara tyngre.
Därav mitt hugg mot skribenten - inte tekniken som sådan.
dock ska man ha i åtanke att man behöver lägga minst lika mycket manuellt arbete på komponenten efter printing som det tar att printa den, när det gäller metall. Att ta bort stödstruktur som är i samma material som delen är allt annat än enkelt.
Det största hindren är fortfarande tillverkningstid och kostnad när man tillverkar höga volymer. Jag ser inte hur det ska lösa sig inom 20-30 år.
De använder även printat till produktionsbilarna. Lämpligt för dem. Extremt låga volymer och extremt hög kostnad på bilen. I de fallen kan det vara lönsamt. För Mercedes, Volvo eller Toyota går det aldrig att räkna hem.Jag tror inte Koenigsegg 3d-printar några detaljer med höga krav på hållfasthet. Som jag förstått använder dom ofta 3d-printern för att printa ut en matris som sedan kan kläs med kolfiber. Som i en sandwichkonstruktion så behöver matrisen inte ha så hög hållfasthet, det är ju inte ovanligt med cellplast.
Sen finns det ju även på en supersportbil andra applikationer där hög hållfasthet inte behövs.