Jag vill passa på att förtydliga mitt tidigare inlägg. Trots att jag, som alla antagligen märkt, är en marknadsivrare som tror på fri marknad och konkurrens så har jag ändå inte påstått att marknaden alltid levererar drömscenarion utan problem. Jag menar bara att den fria marknaden i stort sett alltid slår statliga monopol. Det finns säkert extremt ovanliga undantagsfall där staten under en viss period skulle kunna prestera bättre men aldrig på lång sikt och aldrig generellt. Det innebär inte att den fria marknaden gör alla nöjda hela tiden.Tycker ofta det blir en märklig diskussion om marknad vs. vad staten skall göra, i synnerhet i politiska diskussioner kring olika mer eller mindre avreglerade pseudomarknader där staten redan har samtliga fingrar och åtminstone ena fotens tår djupt nere i syltburken. Marknadsmekanismer tenderar att vara överlägset bra på att få tillgång att möta efterfrågan på effektivast möjliga sätt, men det innebär inte att marknaden på något magiskt sätt löser all världens problem, lika lite som vi kan skylla på marknaden för allt ont som sker, bara för att det finns inslag av marknadsmekanismer inom olika områden.
En marknad verkar utifrån de förutsättningar som finns och har ingen inbyggd moral som löser målkonflikter eller talar om vilka sekundära effekter av marknadens funktion som är positiva eller negativa, utan optimerar kort och gott utifrån största möjliga skapade värde givet de förutsättningar som finns. Förr gjordes av många marknadsliberaler det axiomatiska antagandet att människor alltid agerar rationellt på en marknad, vilket senaste decenniernas forskning inom bl.a. beteendeekonomi och psykologi visat inte stämmer, vilket gör att det inte längre är lika självklart att avfärda någons till synes irrationella beteende på en marknad med att denne borde vetat bättre och får skylla sig själv när det egentligen är betydligt mer komplext än så.
Det är också att negligera det faktum att vissa aktörer på ett avgörande sätt kan påverka förutsättningarna och styra hur marknaden utvecklas. Dit hör exempelvis kartellbildningar och monopol, men i framför allt stater i och med att de sätter upp spelreglerna och ofta även andra typer av begränsningar och förutsättningar på ett avgörande sätt.
Detta gör att det blir lika fel att beskylla marknaden för allt som att beskylla staten för allt som är fel. I teorin kan man förstås tänka sig en helt fri elmarknad som den Tegel1432 föreslår men det är kanske mer av ett tankeexperiment. I praktiken lär vi ha någon typ av statliga regleringar som påverkar marknaden och det innebär också att det man bör lägga fokus på i kritiken är de ageranden staten gör på marknaden och dess effekter snarare än som det så ofta blir att man bara kritiserar marknaden som fenomen eller staten som fenomen, vilket inte leder någonstans.
Exempelvis kan man kritisera politiska beslut som lett till nedläggning av kärnkraft snarare än att skylla på att det är marknadens beslut. Likaså kan man kritisera beslut om indelning av elprisområden, utökandet av överföringskapacitet till andra länder (som har både för- och nackdelar som Tegel1432 tar upp ovan) och annat. Allt detta och mer är saker som tas upp i denna tråd, men ibland låter det som att utgångspunkten för det man kritiserar är att det är antingen marknaden eller politiken som styr, medan det snarare är så att politiska beslut påverkar marknaden indirekt.
Fria marknader och konkurrens ger alltid incitament att leverera bra och billigt. Den regleras och utvecklas i samma takt som kunderna ställer konkurrenterna mot varandra. Enda sättet för ett statligt monopol att få dessa incitament är genom att göra olika kundundersökningar, hoppas att de får sanningsenliga svar samtidigt som det på något sätt ska finnas incitament för de anställda på monopolet att agera enligt kundernas önskemål. Det är långsamt och är mycket svårt att pricka rätt. Lägg då också till att valfriheten försvinner. Flera företag kan ha olika nischer för att matcha de olika kundernas behov. Staten har mycket svårt att leva upp till det.
Det är min fasta övertygelse och beläggen jag har för det är genom att jämföra länder med många statliga monopol med länder med få. Brukar vara intressant.
Staten får sina pengar genom hot om våld oavsett frivillighet. Marknaden får sina pengar genom varor och tjänster som folk frivilligt ger dem.
När efterfrågan och utbudet inte matchar hör man ofta höjda röster från de som, dock med andra ord, vill ha planekonomi och bli tilldelade mer av de pengarna som deras grannar jobbat ihop till.