Kanske inte "lite här och var" då detta är Norrbotten där de flesta har tillgång till moderna dieselvärmare såväl som rejäla varmgarage. Men en lastbil eller en stor jänke-pickis slås inte av i onödan. Runt halvlitern i timmen för att hålla en sådan gående. Så visst finns det en hel del bilar som inte har slagits av under 2019.
Jajjemen.
Om inte skogsindustrin skall stanna när det är kallare än -25 då är det dygnet-runt som gäller under flera månader. Dels så rullar bilar och maskiner större delen av dygnet men det är dålig ekonomi att slita igång en stor diesel när det är riktigt kallt, i termer av slitage och problem med bränsle osv. Ingenting märkligt alls att se lastbilar ståendes på tomgång nattetid ute på landsbygden. En diesel drar inte mycket på tomgång, utvecklar väldigt lite värme och drar knappt mer än vad dieselvärmaren skulle ha gjort...
Det är EN av anledningarna till att det sär svårt att diskutera utifrån en gemensam ståndpunkt. De flesta svenskar har helt enkelt inte någon aning om hur det faktiskt fungerar i en stor del av Sverige. Ta det där med snö och snörök. Avstånden. Vägstandarden. Trafikintensiteten.
En god vän är strategisk planerare på Trafikverket. Trafikverket har bestämmelser om att endast slitlager får bytas om vägen har mindre än säg 5.000 fordon/dygn (minns inte exakt siffra). E10 har då 2.000 fordon/dygn säger vi. Alltså endast slitlager. Att 1.500 av dessa är fordon på 40 ton eller mer spelar ingen roll. Det finns det ju inget mått för! Skillnaden på vägslitage är gigantisk. Inte komfortpendlare i Toyota Yaris med dubbfria vinterdäck alltså.
Alltså måste man asfaltera om vid Lansjärv vart tredje år eftersom man inte FÅR gräva upp och åtgärda bärlager osv en gång för alla. På sex års sikt har man betalat MER än vad det skulle kostat att göra det ordentligt. På Trafikverket i Luleå har de försökt att få till stånd en förändring men icke - regler är regler. Och de är skrivna i Stockholm, Borlänge eller någon annanstans där man inte har förstått E10-s betydelse för hela Sverige.
I sju års tid reste jag på Norr- och Västerbotten året runt. Jag har hustruns familj i Kiruna så hela mitt vuxna liv har jag spenderat i icke ringa grad på både E10 och tornedalska inlandsvägar. Vägstandarden är bedrövlig, inte minst med tanke på den extremt tunga trafik som går där och det finns ju liksom inga andra alternativa vägar heller. Smalt, spårigt, usel sikt, hål i asfalten, renar renar renar och älg till förbannelse och ingen skall ju tro att det finns "viltstängsel"; detta kustfenomen som möjligen kan gå an där det inte finns renskötsel. "Mitträcke" och "1+2" - lycka till när det kommer metervis med snö och vägen skall hållas öppen och här är det inget man saltar bort...
Snörök kan det bli även av blåst, tex om det samtidigt snöar, blåser satan och är -17 grader. En gång när jag passerade Porjus försvann allt i ett vitt töcken. Jag såg ingenting, trots att jag körde mitt inne i Porjus. Inte ens vägen alltså. Det var bara att stanna, några minuter senare lättade vinden och vägen blev synlig igen framför bilen så jag kunde börja krypa så smått. När detta händer mellan Avvakko och Lappeasuando kan man hålla sig för skratt, särskilt när man vet att långtradarna vars förare sitter tre meter upp fortfarande har samma tidsschema att passa. Och sommardäck.