Tror du det är entusiastfordonen man vill åt? Min bild är att det är Den Stora Massan man vill ska bli elektrisk.
Jag har inte haft gathoj på ett par år och lockas inte jättemycket av det heller men när jag vinglar runt på bana så skiter jag nog i ifall jag måste köra alkylat eller liknande, bara däcken är ju betydligt dyrare än soppan på en helg.
Jag är också ganska ointresserad av att inte klara bullermätningar samt åka med öronproppar så den dag det finns en nåbar elhoj som är kul att snurra runt på så ser jag enbart det som ett lyft.
Men det är väl klart att herr Toyoda inte har helt fel som inte tror på att ALL framtid är elektrisk, bor man i Alaska eller i Gobiöknen så kanske man får ha något fyrhjulsdrivet med 150-literstank länge än.
Jag är svinnöjd med min elpendlarbil men behöver fortfarande en fossil bösbil att dra med och så kommer det nog vara tills jag blir pensionär eller vinner på eurojackpot. Men att vaska 120 liter i månaden (1188 kWh enligt google) på att åka till jobbet när elbilen nöjer sig med under 400 kWh är för mig vansinnigt, då känns det nog bättre att gå tillbaka till oljepanna på vintern och köra upp strömmen istället för att värma bort den. Baserat på påståendet att en modern panna har 90% verkningsgrad och ett olje-elverk ligger på 50-65%
Men när vi nått en tipping point, där fordon med förbränningsmotor inte längre är normen, vem kommer tillhandahålla infrastrukturen i form av tankställen?
Det byggs upp laddstationer högt och lågt just nu, som egentligen inte är lönsamma ännu så länge - sett i blixtbelysning.
Men man investerar för framtiden.
Man litar hårt på att det är så det kommer bli. Kanske man rent av bygger fast sig...?
När vi är över krönet för förbränningsmotorn, vem kommer att ta kostnaden för att hålla tankinfrastrukturen och distributionen igång?
Och, om politikerna lackar ur på oss som inte imponeras av elmaskiner, utan vill ha chans att mellangasa vid nerväxling - hur sårbara är vi då?
Man behöver inte ens hålla i bilan själv och därmed riskera att dra på sig väljarnas missnöje. Det räcker att erbjuda bensinbolagen att exvis dela kostnaden för sanering och återställande av mark för de mackar som läggs ner före 31/12 2032.
1/1 2033 och framåt så landar all kostnad på cisternägaren.
Och ja,
by the way: att lämna förorenade massor till SAKAB kommer att kosta 7-falt mer efter årsskiftet, och varje macknedläggning skall efter det datumet ha en surveyergrupp utsedd av Miljöinspektionen som skall följa varje nedläggning i detalj.
Kostnaden för detta belastar cisternägaren.
...och, för att säkerställa att ingen smiter undan sitt ansvar genom att helt enkelt konka när det inte bär sig längre kommer staten att kräva att 5% av bolagets omsättning fonderas hos respektive Länstyrelse i avvecklingsfonder.
Eventuellt överskott från dessa fonder skall delas ut för att förbättra laddinfrastrukturen i samhället.
...utifrån ett feministiskt perspektiv.
Möjligheterna att döda förbränningsmotorn är oändliga.
Vem argumenterar för vår sak?
"Vår sak" skulle i så fall vara att få lite balans i ambitionerna att elektrifiera allt man ser.
Allt man ser. Och allt man inte förstår sig på.
Vilka vill ha förbränningsmotorn kvar?
Gärna på fossilfritt, koldioxidneutralt bränsle.
Jag tror att den gruppen behöver göra sig hörd ganska så snart.
Edit:
Det finns datum och fantasier i posten.
Det är just bara fria tankar.
Den som hajar till och reagerar med ett "när bestämdes detta?" kan slappna av.
Men, bara lite, lite.
Att du reagerade är bara ett exempel på hur nära verkligheten mina förslag ligger...