Esquire skrev:
Ang. renrasighet:
De flesta renrasiga hundar som jag har träffat har haft ett eller annat problem med sin mentala hälsa och/eller sin fysiska hälsa. Från att de varit inkontinenta stressdjur till att de kanske bara har lite ont i höfterna på ålderns höst.
Du Faxxxer, hur mycket ren avel av blandraser förekommer det? Kan det inte ofta vara så att blandrashundarna (om man undantar schabrador och andra "vedertagna" blandningar) kommer till av tjuvparningar som ägarna kanske inte ens ser? Sedan så upptäcker de lite för sent att deras tik är gravid och de har inte hjärta att ta bort fostren eller att vänta tills efter födseln och därefter döda valparna.
Och kan någon förklara för mig varför man ska hålla på och fara på utställningar med sina hundar? Är det bara för att kräken ska få finare meriter så man sedan kan ta ut hutlöst mycket för valparna sedan de parat sig? Jag får lite samma vibbar som av skönhetstävlingar för bäbisar i USA. Alltså att det handlar om att mamma (matte) vill uppfylla sina egna drömmar, att man söker bekräftelse genom någon annan. För inte bryr sig väl hunden om ifall den är en champion?
Jag tycker att man hellre ska införa körkort för att få ha hundar än att man ska förbjuda blandraser. Oavsett ras eller ej så finns det få saker som irriterar mig mer än en ouppfostrad hund eller en hund som behandlas felaktigt av sina ägare. För det är väl viktigare att en hund mår bra och är älskad än att den har en fin stamtavla?
Ja visst, när man köper en rashund så vet man vad man får. Man får en valp. Sedan kanske det visar sig att den valpen kommer att vara mycket lynnig när den växt upp, man kanske kan se tendenser hos en valp men man kan ju aldrig med säkerhet säga hur den kommer att bli. Man kan alltid avla mot vissa mål, men att 100 av 100 framavlade hundar skulle få de egenskaper som man vill ha kommer aldrig att inträffa. Likväl som man kan få fram moderns och faderns bästa egenskaper i en individ så kan man likaväl få fram moderns och faderns sämsta egenskaper i en annan individ.
För övrigt så anser jag att den som tycker att det är fint med schäfrar som har "extrema vinklar" bör få sig lite
Jag har redan tidigare skrivit att jag inte gillar extremaveln heller. Där hamnar utställningsaveln bland annat. En hund ska gå i utställningsringen enbart för att få ett championat inom bruks, inget annat tycker jag. Självklart är det bra om hunden ser så pass bra ut att CK eller CERT delas ut, det vill jag ha på min hane med, han ska även röntgas (trots att rasen inte behöver det för avel) och ögonlysas. Dessutom är förhoppningen att ett LP eller 2 ska komma också.
Jag har valt bort många hundar på grund av deras extrema utseende. Nakenhundar, shar-pei, mops, chow, mastiffer och andra med extrema rynkor, nakenhet, trånga andningsvägar, dåligt snitt vad gäller naturliga födslar, mycket HD-avel inom rasen och mycket annat. Det är något som ingen här har fattat heller.
Vad gäller labradorer anser jag att de ska avlas för det de är avlade från början. Apporterande jakthundar, inte utställningshundar. Nackdelen är att domare och SKK anser att utställningar verkar vara en alltför viktig del och där håller jag inte med dem heller. Samma sak inom schäfer, rottweiler, belgiska vallhundar och alla andra arbetande hundar. Nackdelen med sällskapshundar är just att de inte har några arbetande meriter att ta.
Fördelen med de renrasiga är att man kan lätt kolla på SKK Hunddata vilka meriter föräldradjuren har, där kan man lätt se om kenneln satsar på bruks, utställning eller ingenting. Så himla enkelt om man söker en hund.
Dessutom görs ofta MH tillsammans med hela kullar, korningar som uppfödaren ser tilll, röntgen och där kan man lätt se statistiken. Ju fler jämna hundar, tidigare avkommor, farföräldrar och liknande. Betydligt enklare att se i framtiden hur eventuell valp kommer att bli. Satsar man på en renrasig hund vet man om hur rasen är generellt sätt och har därför en stor fördel mot blandrasen.
Själv har jag råkat ut för en mentalt dålig rottweiler som jag fick ta bort alltför tidigt, det misstaget kommer inte att ske med nästa rottweiler, det kan jag säga till 99%.
Ang hur mycket blandrasavel som är planerad. Det är ju för fan bara att öppna ögonen och kika på vovve.net's annonsmarknad, Blocket eller liknande annonseringsplatser. Dessutom ser man ofta återkommande blandraser, nu på senaste tiden har det varit kavkasisk ovtjarka (som förövrigt inte ens har i Sverige att göra anser jag och många andra) med en annan ras, gärna lite större, tuffare hundar som folk skriver att de är perfekta familjehundar. Jovisst, men alla främlingar man ser på stan? Bekanta som kommer hem där hunden vaktar lite för mycket? Tänk en blandning mellan ovtjarka och labrador. Ovtjarkan är en ren vakthund som ska skydda får och boskap mot varg, björn och andra rovdjur i sitt hemland. Den måste sättas in bland fåren extremt fort som valp för att klara av sitt jobb, annars blir den farlig att ha bland dem... Så tar vi labradoren, som ska älska kontakten med människan och har en will to please. INGEN vet vilken ras som slår igenom, det värsta scenariot är ju att labradoren slår igen först. Vid första psykiska könsmognaden slår ovtjarkan igenom och den som kommer i dess väg tycker jag synd om, OM nu ägaren är lite halvt om halvt okunnig.
Ni borde klara av att tänka själva, leta på SKK och sen kolla annonseringar, höra av er till försäkringsbolag, omplaceringsstall och liknande. Det är inte mitt jobb att upplysa er men man har hoppats att lite ska fastna. Tyvärr verkar jag prata med väggar eftersom det enda man får är påhopp och trista kommentarer av folk som inte vet ett skit om genetik, meriter inom bruks/utställning och hundraser i sig.