Korrekt, men har så gott som ingenting med hur en hoj styrs att göra. Man kan räkna på de gyroskopiska krafterna och komma fram till att det inte är en faktor... men det är jobbigt.
Alternativ två är att titta på en kickbike som ungar har. Dem motstyr man för att manövrera, men de där små pyttehjulen har ingen gyroskopeffekt att prata om.
Man kan även titta på ski bikes, eller vad de nu heter, cyklar där man påtat dig skidor istället för hjul. Där har vi garanterat inga gyroskopiska krafter, ändå beter de sig precis som motsvarande cykel med hjul (så länge geometrin i skidorna ger samma försprång som när de hade hjul monterade).
Rullande koniska glas har inte heller mycket bäring på varför en hoj med nerlägg svänger. Där är det skillnad i krafterna i längsled i ytterkant och innerkant på glaset (skapade av friktionen då glaset rullar) som ger glaset en rotation runt lodaxeln tills det rullar i en cirkel (med centripetalkraften även den skapad av friktionen). Nerlägg på en hoj skapar istället en sidkraft genom att däckets yta vill röra sig i en cirkel horisontellt (nerlägg, remember?) medan dess färd över asfalten är mer eller mindre rak. Detta ger upphov till en förvrängning av däcket där det p g a friktion följer asfalten i en rak linje istället för att följa sin naturliga cirkel. Eftersom däcket är elastiskt skapar detta krafter i däcket som överförs till fälgen och som kombinerat blir en kraft riktad åt sidan åt det håll som man har lagt ner hojen.
I detta står det f ö att finna allt man behöver veta om hur man balanserar en hoj så att den blir så över/understyrd som man vill genom kurvorna.
Denna sidokraft i markplanet i kombination med centripetalkraften i hojens tyngpunkt skapar sedan ett moment. Vi måste anpassa nerlägget för att det moment som skapas av avståndet mellan tyngpunkten och däckens kontaktytor skall balansera detta moment. Detta gör vi genom att motstyra.
Orsaken att vi kan styra en hoj något lite genom att förskjuta vår tyngpunkt ovanpå hojen är just styrgeometrin. När vi förskjuter våran tyngpunkt ovanpå hojen så måste hojens tyngpunkt förskjutas lite åt motsatt håll, helt i enlighet med grundläggande fysikaliska principer. Detta gör att hojen lutar lite, och alltså att en komponent av normalkraften, d v s hojens tyngd som vilar mot marken genom däcket, är riktad lite i sidled sett ur hojens perspektiv. Detta i kombination med försprånget skapar ett litet moment kring styraxeln. Ett moment runt styraxeln är precis vad vi skapar då vi motstyr. Den lilla lutning vi kan ge hojen genom att göra en tyngpunktsförflyttning (som faktiskt också oftast ger upphov till att vi flyttar vikt mellan fotpinnarna) skapar en motstyrning åt oss och gör att hojen faktiskt svänger... lite... och sakta.
Och för de som undrat, allt detta fungerar precis lika väl på en trampcykel, och på precis samma sätt.
Samma fenomen med ett moment skapat av styrgeometrin gör att vi får lite hjälp med att räta upp cykeln i en sväng. Det är därför man ofta ser GP-hojar som kastat av sig sin förare räta upp sig och fortsätta rakt fram. Beroende på geometri, däckprofiler, däckmaterial o s v kan det dock bli helt olika resultat. Vissa hojar behöver kontinuerlig motstyrning, andra inte. Vissa hojar blir helt styrneutrala vid ett visst nerlägg medan andra behöver baxas genom alla kurvor.
Bah, jag måste fan sova. Korrekturläsa är för mesar. Dessutom så kommer ni att ha kul med att hitta fel.
Nu snackar vi.. Håller helt med om ditt resonemang. Motstyrning är ett mycket intressant fenomen. Följer helt ditt resonemang kring balansen mellan centripitalkraften och tyngdpunktens förskjutning dvs det kvasistatiska tillståndet som kallas kurva. Och motstyrningen den manöver som just försätter cykeln i dett tillstånd..
Varför inte söka till det där programmet med Malin Berghagen och mediet Jörgen. Du kan vara hans sidekick. 
