Som tur är så finns det undantag! Jag är mamma till en tjej som är 8, hon åker med mig på hojen och den man som kommer och säger att jag inte får ha kvar min hoj kommer bli utkastad... FORT!
Iof kommer det ju aldrig hända eftersom min man är min hoj... Han är tyst, gör alltid som jag vill, lyssnar på allt jag har och säga och vill att jag gränslar honom på mina villkor när jag vill
Det finns fler undantag, det är nog inte bara du och jag heller hoppas och tror jag
jag blir lite beklämd när jag möter par som av nån outgrundlig anledning verkar ha gjort till sin livsuppgift att göra varandras liv så trist som bara möjligt. Jag har varit tillsammans med min make i 17 år, vi har fyra barn 2-8 år ihop och vi försöker ge varandra så mycket frihet som möjligt för att förverkliga varandras drömmar, oavsett om dessa är gemensamma eller bara finns hos en av oss.
Just hoj är det bara jag som är intresserad av, tog kortet efter att vi blev klara med barnen (VARFÖR sluta åka hoj när man fått barn? Tidsfrågan kan jag förstå men det är inte helt omöjligt att skaka fram tid om man bara vill), han tänker inte skaffa hojkort (för han "skulle köra ihjäl sig diReckt!!!
). Han hade väl en del emot att jag skulle skaffa hoj, körde väl med en del lama argument som "vad ska det vara bra till, det är livsfarligt, det är svårt" osv. Men man är dum i hela huvudet om man nöjer sig med såna åsikter och skiter i att förverkliga sina drömmar. Accepterar man att ens partner förbjuder en att göra sånt som gör en lycklig kan man ju sitta bitter som fan på sitt allt bredare arsle och skylla sig själv
Fulare och fetare med åren och barnen blir jag fan inte heller, snarare tvärtom, och det gäller honom också. Är man snäll mot sig själv och sin livspartner mår man bra, tar hand om sig själv för sin egen skull och slippa förfalla till tröstätande. På så sätt blir livet roligare för alla inblandade
