Nazistracing

[magnus_moss]

Det är klart det är trevligt att kunna säga att det är relativt ofarligt, eller iaf, risken är rätt liten att man dör. Men man ska ändå inte glömma bort att risken för invaliditet inte är särskilt liten.



RR är inte ofarligt idag heller, men dödsfall hör till ovanligheterna. Dock finns ju risker för andra rätt allvarliga skador fortfarande kvar.
Ryggskydd räddar mycket, men är inget 100%-igt skydd.
Det ska man vara medveten om innan man kör ut på banan.

... Det är klart jag fattar att det är farligare än att spela schack!!

Men... min fru är jätteglad att jag slutat köra hoj på den FARLIGA landsvägen utan bara kör på bana. Och jag tänker inte ta ur henne ur den illusionen... för det är ju sant!!!!

 

[elwe]

Vi ser uppenbarligen olika på saker och ting... Jag, som trebarnsfar, tycker att det är TOPPEN att jag kan köra RR på elitnivå och samtidigt kunna titta min fru i ögonen och säga "Det är relativt ofarligt". Det anser jag inte att jag hade kunnat göra för 40 år sedan.

Och då måste jag bara fråga... Skulle du tycka att våra svenska banor blev bättre om vi planterade tjocka furor utmed banorna...NÄRA asfalten?

Nja, jag hade två barn de sista åren jag tävlade ... jag hade massor av chanser att titta min fru i ögonen eftersom hon hjälpte mig att meka, drog allt som skulle dras med momentnyckel, torkade hojen när jag penslat den med bensin, osv. Hon invände aldrig mot att jag tyckte det var kul med racing, det hade ändå varit ganska lönlöst ...
Hur du hade tänkt för 40 år sedan gissar du bara. Vi är alla barn av vår tid.

Du missförstår medvetet om banorna. Vi körde på avstängda landsvägar, promenadvägar, inne på militärområden, mm och de vägarna kändes som mer äkta gammal hederlig racing. De var som de var, take it or leave it. När man körde permanentbanor minskade man säkerhetsmarginalen eftersom det bara var armco-räcken som var relativt släta som man kunde hamna i ... ibland hade de t o m lagt ut skumgummikuddar Ingen har snackat om att plantera träd på permanentbanor, men inte heller att såga ner dem på landsvägsbanor. Båda beteendena vore ju lika knäppa ...
Tyvärr har de förstört en del banor, t ex Falkenberg där de tagit bort den mest utslagsgivande svängen, den efter rakan där det nu är en chikan ... I Karlskoga har de plockat bort velodromen där man varenda inbromsning funderade över hur mycket av uppförsbacken man kunde tillgodoräkna sig när man valde bromspunkt. Det var speciellt när man hade trumbroms som ändrade sig för varje varv. Det var svårt och därför roligt, men vi är kanske inte överens om den definitionen heller ...

 

[elwe]

Visst, men det hade garanterat varit fler som du vid liv i dag om banorna inte varit så farliga. Får en känsla av att ni på den tiden accepterade lite "svinn" vilket bara är att beklaga isf.

Så vitt jag kan minnas så omkom bara en svensk, Jack Lind, under tiden jag körde och det var i Finland, antingen Runsalaloppet eller i Åbo ...
Har aldrig kört Runsala, men däremot Åbo.
Sedan var finska banor tuffare än vad de svenska var så det var alltid lite roligt att spöa så många finnar som möjligt eftersom de var vana vid sina banor och för oss som inte var det tog det några varv innan man slutade titta på sidan av vägen istället för på den.
Hur gör du om det plötsligt blir lite "svinn"? Kommer du att sluta då? Isf, är det för att "svinnet" kommer som en total överraskning?
Jag har alltid tyckt att det har varit en del av charmen .. det där att man gjorde något som gav en adrenalinkick och en totalupplevelse som jag aldrig skulle kunna få av en boll. Hade det varit totalt ofarligt med racing så hade det också varit för tråkigt, iaf för mig ...

 

[morsan]

Så vitt jag kan minnas så omkom bara en svensk, Jack Lind, under tiden jag körde och det var i Finland, antingen Runsalaloppet eller i Åbo ...
Har aldrig kört Runsala, men däremot Åbo.
Sedan var finska banor tuffare än vad de svenska var så det var alltid lite roligt att spöa så många finnar som möjligt eftersom de var vana vid sina banor och för oss som inte var det tog det några varv innan man slutade titta på sidan av vägen istället för på den.
Hur gör du om det plötsligt blir lite "svinn"? Kommer du att sluta då? Isf, är det för att "svinnet" kommer som en total överraskning?
Jag har alltid tyckt att det har varit en del av charmen .. det där att man gjorde något som gav en adrenalinkick och en totalupplevelse som jag aldrig skulle kunna få av en boll. Hade det varit totalt ofarligt med racing så hade det också varit för tråkigt, iaf för mig ...

"Jack körde i Tammerfors 1968 och förolyckades där."
Kopierat från http://www.boove.se/main.html?&case=sida&sid_id=1852 övriga bilder

Jag minns inte heller någon annan men gipsade armar och brutna nyckelben mm var "ganska" vanligt att de körde med
ELWE, minns jag fel om de körde ordningen 50, 125, 350, 250 och 500?
Många körde 2 klasser, vurpade i den första men körde i den andra
Galningar (och en sådan är jag gift med )

 

[elwe]

"Jack körde i Tammerfors 1968 och förolyckades där."
Kopierat från http://www.boove.se/main.html?&case=sida&sid_id=1852 övriga bilder

Jag minns inte heller någon annan men gipsade armar och brutna nyckelben mm var "ganska" vanligt att de körde med
ELWE, minns jag fel om de körde ordningen 50, 125, 350, 250 och 500?
Många körde 2 klasser, vurpade i den första men körde i den andra
Galningar (och en sådan är jag gift med )

Ok, då hade jag fel ... jag började -69 och hade för mig att det var det året det hände, samt att det var Runsalaloppet, men det var nära )
Trevlig länk. Kul med Hugge:s "Spola Kröken"-dekal. Jag var redan sponsrad av systembolaget och jag föreslog deras marknadschef att de skulle ta in Hugge också. Vi körde ju båda för Anderstorp då. Har fortfarande ett gammalt skinnställ liggandes med insydda "flaskor". Det är inte helt på så många ställen, lite blodigt inuti och laglapparna är skrapade .. man kan nästan tro att man hade svårt att hålla sig på hjulen
Klassordningen varierade från tävling till tävling. Körde man 2 klasser så var det oftast två intilliggande volymmässigt och ev "MussePigg"-klassen, dvs SuperBike, fast den kom senare hälften av 70-talet. Skulle man tvunget klota så var det bäst att göra det med SuperBiken för där höll generalagenten med mekar. Tryckte man till racern så fick man ju laga den själv ...
Och ja, nyckelbensbrott var ganska vanligt. Kommer ihåg att vi satt och spånade och drack pilsner i depån en lördagskväll och bland alla klasser och bland de som körde "alla" tävlingar så var det bara ca 5-6 st som INTE hade brutit nyckelbenet. Jag var en av dem, men å andra sidan så gjorde jag det på MTB för några år sedan och fick cykla 9 km på stigar och tvättbrädevägar med brutet nyckelben till civilisationen
Kommer du ihåg nyckelbensknepet när man ville köra ett race 2 veckor efter man brutit det? Man tog en grov skruvmejsel, körde upp den i korset på ryggen och roterade mejseln så skaftet kom upp mot nacken. Sedan drog föraren upp dragkedjan på skinnstället så roterade inte mejseln tillbaka och på så sätt hade man stramat upp stödkorset så det gick att köra utan att det gjorde allt för ont ... Mejsel var kanske inte riktigt lika bra som ryggskydd men den fyllde sin funktion
Fan va kul vi hade ....

 

[sandstream]

Så vitt jag kan minnas så omkom bara en svensk, Jack Lind, under tiden jag körde och det var i Finland, antingen Runsalaloppet eller i Åbo ...

Jag tänkte inte enbart på svenska förare utan på hela världen. Det var nog fler som dog och skadades allvarligt på 60- och 70-talet än vad det är nu för tiden.

Hur gör du om det plötsligt blir lite "svinn"? Kommer du att sluta då? Isf, är det för att "svinnet" kommer som en total överraskning?
Jag har alltid tyckt att det har varit en del av charmen .. det där att man gjorde något som gav en adrenalinkick och en totalupplevelse som jag aldrig skulle kunna få av en boll. Hade det varit totalt ofarligt med racing så hade det också varit för tråkigt, iaf för mig ...

Ska jag vara helt ärlig så är det farten och att försöka köra så fort som möjligt som driver mig. Tänker inte på om det är farligt eller inte men hade det stått träd vid bankanten eller andra "dumma" saker hade jag nog inte kört alls. Är inte ute efter att uppleva något farligt, då hade jag kört Stockholm - Uppsala som Ghost Rider istället.

Om det började stryka med ett par stycken varje säsong hade jag nog tagit mig en allvarlig funderar på vad jag håller på med. Livet är mig mer kärt än att åka hoj på bana.

 

[GSXR1100R]

Kommer du ihåg nyckelbensknepet när man ville köra ett race 2 veckor efter man brutit det? Man tog en grov skruvmejsel, körde upp den i korset på ryggen och roterade mejseln så skaftet kom upp mot nacken. Sedan drog föraren upp dragkedjan på skinnstället så roterade inte mejseln tillbaka och på så sätt hade man stramat upp stödkorset så det gick att köra utan att det gjorde allt för ont ... Mejsel var kanske inte riktigt lika bra som ryggskydd men den fyllde sin funktion
Fan va kul vi hade ....

Alltid lika kul att läsa dina berättelser om svunnen RR tid

Road Racing började ju mycket riktigt med att det kördes tävlingar på vanliga landsvägar, men i takt med snabbare maskiner och krav på ökad säkerhet så sätter man högre och högre krav på säkerheten både på förarens utrustning samt på banornas utformning.

I år är det 100 års jubileum för IOM http://www.iomtt.com/blogs/tt_news/default.aspx det är roligt att IOM fortfarande är vid liv, det hade dock varit ännu roligare om alla förolyckade RR hjältar fortfarande hade varit levande, dock är det nästan omöjligt för vanliga människor att förstå varför vissa förare utsätter sig frivilligt för dessa risker, vad driver en människa till att riskera sitt eget liv för en sport "No guts no glory" ?

Iof är jag oxå en frivillig risktagare, jag har kört på Nürburgring ett antal gånger trots att jag vet att det är förenat med livsfara, även snabba rundor på krokig landsväg med stenar och träd istället för sandfållor och airfence är galet dumt men j-t roligt.

Man sätter det tempot som ger lagomt med adrenalin i avseende till säkerheten eller rättare sagt avsaknaden av säkerheten.

Dock ser jag helst att säkerheten blir ännu bättre på våra Svenska banor.

 

[elwe]

dock är det nästan omöjligt för vanliga människor att förstå varför vissa förare utsätter sig frivilligt för dessa risker, vad driver en människa till att riskera sitt eget liv för en sport "No guts no glory" ?

Dock ser jag helst att säkerheten blir ännu bättre på våra Svenska banor.

Det är något man växer in i ... jag har sett många exempel på vildhjärnor som börjat köra race, som vurpar de flesta ggr de tränar/tävlar och kommer någotsånär bra till när de fullföljer. Dock knäcker de sig själva mentalt genom att hålla på så, de lär sig aldrig att hitta rytmen och därifrån smyga upp till gränserna och därför utvecklas de inte heller. De vet ju inte vad det hade tålt där där de klotade och denna osäkerhet gör att de tvekar, kör för sakta några ggr och tar sedan i för mycket och klotar igen, blir osäkra, osv.
Någon som inte hållit på med motorcyklar fattar inte riktigt eftersom de inte kan skilja på större och mindre risker ... därför blir alltihop farligt för en sådan betraktare. För mig är t ex frisoloklättring något jag aldrig skulle ge mig på ... Mottot "falling is not an option är" absolut där. Faller du så dör du med största sannolikhet.

Jag har väl inte heller något emot att banor blir säkrare, men därifrån till att förvandla dem till GoKart-banor är i mitt tycke ett långt steg.

 

[morsan]

Kommer du ihåg nyckelbensknepet när man ville köra ett race 2 veckor efter man brutit det? Man tog en grov skruvmejsel, körde upp den i korset på ryggen och roterade mejseln så skaftet kom upp mot nacken. Sedan drog föraren upp dragkedjan på skinnstället så roterade inte mejseln tillbaka och på så sätt hade man stramat upp stödkorset så det gick att köra utan att det gjorde allt för ont ... Mejsel var kanske inte riktigt lika bra som ryggskydd men den fyllde sin funktion
Fan va kul vi hade ....

Icke att förglömma att ni sprang igång cyklarna, inga motorer igång då inte

Fruar och barn, jag minns en gång på Gälleråsen när Agne Carlsson vurpat rejält i 350 och hans fru sa " jag var mest rädd att doktorn skulle förbjuda dig att starta i 500" Barnen var också med i depån

 

[GSXR1100R]

Jag har väl inte heller något emot att banor blir säkrare, men därifrån till att förvandla dem till GoKart-banor är i mitt tycke ett långt steg.

Jag försökte att närma mig gränserna långsamt och hela tiden se till att ha kul, men jag har insett att jag borde ha börjat med RR för 20 år sedan, det går lite mindre saktare för varje år men riktigt fort går det aldrig.

Beträffande gokartbana så tänker du kanske på den senaste ombyggnaden av Falken som mer påminner om en cykelbana med garagevändning, den ombyggnaden tog visserligen ner farten men vurporna blev ännu fler efter ombyggnaden.

 

[magnus_moss]

Du missförstår medvetet om banorna.


Det var speciellt när man hade trumbroms som ändrade sig för varje varv. Det var svårt och därför roligt, men vi är kanske inte överens om den definitionen heller ...

Medvetet missförstår jag absolut inte. Jag försöker bara förstå dig... Vilket jag fortfarande inte gör.

Men efter att ha läst slutet så är det uppenbart att vi har en diametralt olika uppfattning om vad som är kul på en racerbana! igen

Var och en blir frälst på sitt, helt klart.
Ha det gott!

 

[maxximus]

AutoUnion race bilarna är klassiska & tidlösa. Alla andra tider har utvecklingen gått från det militära till det civila vad gäller teknik & metallurgi, men under
30-talet när de allierade förbjöd tyskarna att utveckla militär teknik så var man tvungen att ta bakvägen. Man utvecklade allt civilt, Ferdinand Porsche höll i trådarna när man utvecklade AutoUnion bilarna, Hitler la in många slantar i detta projektet. Man använde sig av lättmetaller som aluminium & magnesium i hög utsträckning bl.a.
När man sedan skulle bygga flygplansmotorer till Stuka & Messerschmitt planen tog man tekniken man hade utvecklat i AutoUnion bilarna o överförde den till den militära flygplanstillverkningen.

 

[elwe]

Men efter att ha läst slutet så är det uppenbart att vi har en diametralt olika uppfattning om vad som är kul på en racerbana! igen
Var och en blir frälst på sitt, helt klart.
Ha det gott!

Ja, vi har nog det.
Jag tycker att det som är svårt är utmanande och utmaningar är kul

 

[magnus_moss]

Ja, vi har nog det.
Jag tycker att det som är svårt är utmanande och utmaningar är kul

Om du med det menar att det är svårare att vinna på IoM än i MotoGP så skulle jag kunna argumentera MYCKET med dig där åxå... men jag skiter i det!

Ha det

 

[sandstream]

Ja, vi har nog det.
Jag tycker att det som är svårt är utmanande och utmaningar är kul

Men svårt är ju relativt och att slå varvrekordet på valfri bana med bra säkerhet kan väl räknas som svårt, eller?

 

[elwe]

Om du med det menar att det är svårare att vinna på IoM än i MotoGP så skulle jag kunna argumentera MYCKET med dig där åxå... men jag skiter i det!
Ha det

Om du fick välja att prova endera av det ... vilket skulle du välja och varför?

Men svårt är ju relativt och att slå varvrekordet på valfri bana med bra säkerhet kan väl räknas som svårt, eller?

Det är också svårt att slå "hole in one", men det var inte riktigt det jag menade. Jag menar att man måste vara koncentrerad, man måste veta vad man sysslar med, man kan inte slarvchansa (vilket iofs ibland kan gå hem), man måste vara säker på det man gör om konsekvenserna av ett misslyckande kan bli väsentliga.

 

[sandstream]

Jag menar att man måste vara koncentrerad, man måste veta vad man sysslar med, man kan inte slarvchansa (vilket iofs ibland kan gå hem), man måste vara säker på det man gör om konsekvenserna av ett misslyckande kan bli väsentliga.

För mig som inte kört så länge så känns det som att konsekvenserna av ett misslyckande på banan alltid kan bli väsentliga. Därför är jag glad att säkerheten är så hög som den ändå är på svenska banor.
Tror lite av min glädje vid bankörning skulle försvinna om jag satt och oroade mig för att träffa det där trädet, eller åka över kanten till stupet osv.

 

[elwe]

Tror lite av min glädje vid bankörning skulle försvinna om jag satt och oroade mig för att träffa det där trädet, eller åka över kanten till stupet osv.

Det var så här: Det fanns alltid en till flera punkter som var farligare än banan/vägen i övrigt. På dessa ställen hade man, iaf initialt, en större marginal men allteftersom man kände vad det tålde i övriga sektioner så kunde man minska marginalen vid dessa punkter också ... greppet blir ju inte sämre på ett visst ställe bara för att det är olämpligt att åka av där.
DÄR fanns en stor källa till tillfredsställelse när man upptäckte att det faktiskt går att köra där det var luriga omgivningar nästan som på övriga ställen på banan. När man efteråt satt och körde racet i huvudet så var man särskilt nöjd när man kände på sig att man uppnått en sådan träffsäkerhet i sin körning att det inte kändes obehagligt att i stort sett bibehålla marginalen konstant över varvet. Lite prutade man omedvetet ändå, men man kände att man inte tokfegat utan hade bra koll på det man gjorde

 

[Don Quixote]

Om du fick välja att prova endera av det ... vilket skulle du välja och varför?

Det är också svårt att slå "hole in one", men det var inte riktigt det jag menade. Jag menar att man måste vara koncentrerad, man måste veta vad man sysslar med, man kan inte slarvchansa (vilket iofs ibland kan gå hem), man måste vara säker på det man gör om konsekvenserna av ett misslyckande kan bli väsentliga.

Jag tror jag förstår vad du menar. Är inte säker på att jag håller med alls men men... För mig är det fullt tillräckligt allvarliga konsekvenser att hojen blir skrot vid en vurpa.
Sen tycker jag att det finns en tillfredsställelse att våga köra helt tok-fullt och galenchansa lite in i en kurva. När man kommer undan med det så är det en fin rush. Den biten är olämplig att försöka sig på på en landsvägsbana!

 

[sandstream]

DÄR fanns en stor källa till tillfredsställelse när man upptäckte att det faktiskt går att köra där det var luriga omgivningar nästan som på övriga ställen på banan.

Precis som DQ är jag med på vad du menar men jag är personligen tacksam för att sånna partier inte finns längre.
Även om folk skulle känna tillfredsställelse efter att ha "vågat" köra fortare i ett sånt parti vore det ju tragiskt om ett litet misstag skulle kosta dem livet.