Igår vad jag ute på en liten eftermiddagsrunda med hojen, och eftersom småvägarna var grusiga, dammiga och lite oförutsägbara så höll jag högst moderat hastighet. Jag kommer i precis under skyltat på 70-väg och ser en liten silvrig småbil komma från höger, och utan tillstymmelse till att sakta in kör hon ut mitt framför mig. Vi hade möte, så jag hade ingen möjlighet att svänga förbi, så jag bromsade det jag hade, och satt bara och väntade på smällen. Jag vet att jag hann tänka att jag skulle sakna min hoj, och min 6 månader gamla son var också med på ett hörn. När det skulle smälla lutade jag undan hojen, och det var det som gjorde att vi inte krockade, en fot i backen gjorde att jag orkade trycka upp hojen rakt fram igen. Det var nästan svårare att förstå att det inte hade hänt än att det skulle hända när jag började bromsa.
Jag drog om kärringen och hytte, pekade finger och visade på alla sätt jag kunde att jag var förbannad och att hon var en blind idiot.
Lite längre fram stannade jag och drog på mig innerhandskarna och ringde frugan, då kom tanten förbi, så jag la mig bakom. Hon körde samma väg som jag skulle, och när hon svängde in utanför Ica så hängde jag på. Det får erkännas att hon såg ganska rädd ut, när en 193cm lång hojåkare som hon precis har försökt köra ihjäl lutar sig över hennes bil. Men då var jag ganska lugn och undrade högst vänligt om hon var medveten om vad hon hade gjort? "Jag har en 6 månader gammal son hemma, du gjorde så att han skulle ha fått växa upp utan pappa, om inte jag hade hunnit reagera och rädda ditt misstag". Då började tanten grina, och så kom den vanliga trallen, hon var helt utan skuld eftersom hon inte hade sett mig, jag kom så fort, hon kör så långsamt och säkert bla bla. Jag fick också höra att hon minsann också kunde ha dött om jag körde på henne, och hon fick sån puls, hon blev alldeles skakig. Ja, va i helvete tror du jag fick då?!
Jag svarade lugnt och artigt på alla hennes ursäkter, ja, att hon inte såg mig för att hon inte tittade var ju själva grundproblemet, jag kör en hoj med bra lyse, såg henne tydligt osv, jag höll strax under skyltad hastighet, 68 på GPSen på 70-väg, och hon blir inte säkrare bara för att hon kör långsamt, vilket skulle visas. Sen kom trallen om bulten, och att hojåkare minsann kör så fort och farligt där, det dör tom personer där. Jaha? Det här var inte på bulten, jag är inte dom.
Efter 20 minuter av diskussion skildes vi som vänner trots allt. Hon var född -36, tog körkort -57, och fullkomligt övertygad om att så länge hon körde långsamt så var det säkert, och om man inte ser någon så har man inte gjort fel. Förhoppningsvis fick hon en liten tankeställare...
Själv är jag fortfarande fullkomligt övertygad om att det inte är hastigheten i sig som är orsaken till olyckor, utan att det är bristande trafikbeteende som är grundorsaken. Hon var ju den som trots allt körde långsammast, och den absolut farligaste.