Man kan tycka att hela frågan är lite underligt ställd.
Vadå besvär? Det är körning. Gillar man inte körning så kan man boka Hurtigruten. Dom angör Honningsvåg och arrangerar bussturer ut till klippan. Då kan man sitta brevid blåhåriga amerikanska tanter eller tjattrande kineser.
Det tycker jag är besvärligt.
Jag har varit uppe på Magerøya två gånger, tankat på Shell Honningsvåg och vänt ner igen utan att vara ute på klippan.
...för sista sträckan ut är bommad på vintern.
2010 tillsammans med finländare.
4 startade, 3 fullföljde. Start Honningsvåg, 1000 miles ner till Lahtis och sedan upp mot ryska gränsen och avslut i Joroinen.
2016 startade vi nere i Levi och höll alla 1000 miles norr om Polcirkeln.
Tankning Shell Honningsvåg. DieselSverige står på gaveln och byter luft i däcken. 5 startade, 3 fullföljde.
Jag skall dit igen, helt klart. Det finns massor att se och göra. På sommaren.
Nordligaste gästboken är inte uppgrävd och signerad, gamla Postruten Kautakeino - Alta är inte körd ännu.
Kirkenes har säkert något att visa upp, och att få se Jakobs Älv är viktigt.
Få se med egna ögon. Många fattar inte att Norge har direkt gräns mot Ryssland.
När jag är däruppe skall jag tänka.
Tänka på hur tillfälligheter förändrar världen. Nikel kunde fortsatt vara Finskt.
Den lilla fiskarbyn uppe i Ishavet som nu heter Petchenga har faktiskt varit finsk den med - under namnet Petsamo.
Ett Finland med isfri Atlanthamn.
Fatta vad det hade betytt nu när alla seglingsrotationer ställs på ända när man kan gå direkt upp just under det Arktiska istäcket.
Jag skall ta mig ut på Nordkappsklippan, sitta någonstans och dingla med benen och reflektera hur sanslöst långt norrut jag befinner mig. Faktiskt norr om den 70nde breddgraden! Längre norrut än någonstans man bara kan sätta sig och enkelt köra med vilket fordon som helst på asfalterade vägar. Om man nu tycker just beläggning är viktigt.
Norr om Prudhoe Bay, halvvägs upp på Grönland, långt långt norr om Islands nordligaste punkt.
Möjligheten finns. Alltså skall man dit.
För att få insikt. För att förstå vikten av Golfströmmen som gör vårt liv här uppe i Ultima Thule ens möjligt att leva.
Jo, Nordkappsklippan är en viktig plats att besöka, ett bra ställe att fundera på.
Sedan skulle jag av sätta kosan söder ut igen och beta av det jag hittills bara kört förbi - eftersom man inte vill bryta flytet när det väl infunnit sig.
Batterie Dietl ute på Engelsöya lär få sig ett återbesök.