uncletom
Gudomlig sporthojare
Samt igår var jag på återvinningen i Vällsta för att kolla upp stället och potentialen för att eventuellt anordna ett race här ... ?
Äh, hur som helst mest för att testa mitt nya bakdäck! Jag får väl skriva i KLX230-tråden om däcket i detalj, jag stannade ju till på Thomas Betong och Rotebrokrossen innnan jag rullade hit, så klart för att jag åkte fel, tog en avfart för sent på E4an. Men det resulterade ju bara i nya äventyr ?
Det jag kan säga om detta ställe är; magiskt, mystiskt, sunkigt (på ett skönt sätt), upplyftande, dammigt, amerikanska södern, vampyrer .. och nu bär fantasin iväg med mig. Det verkar inte vara en *återvinningsanläggning* direkt, mest ett upplag för material just för återvinning, typ kärl och kontainrar, maskiner och lastbilar, lite skrotbilar också, och trädgårdsmaskiner. Många företag här, såg många loggor och skyltar. Stället påminner om en kåkstad då det finns mycket preliminära moduler uppställda, vissa sunkigare än andra, men charmigt som fasen.
Bra med buss här, ifall hojen skulle paja och man behöver ta sig hem.
Vägarna i hela området är perfekta för mitt nya bakdäck, tyckte jag.
Här ser vi närmare underlaget, och däcket.
Och mycket sånt här ...
... och sånt här...
.. och sånt ..
Utsikten är fin, där skogen lättar lite och man ser ut. Hela området är på en höjd omgiven av skog, mycket gran (fina julgranar!) med lite björk och sånt. Här ser vi Mount Väsby, och Rotebrokrossen. Där hade jag varit bara så där 30 minuter tidigare.
Annars är Vällsta indelat i två sektioner, den här nedersta verkar vara nyare, och den övre på höjden är den största och ballaste. Dessvärre aningens för enformig layout att köra race i då allt mestadels är indelat i fyrkantiga småtomter åt företagen. Alltså många 90-graders svängar, kanske inte det mest utmanande.
Jag hälsade på några som var där med sin stora fina hund (såg ut som Scooby), fanns inget folk annars, bara tyst och fridfullt som i kyrkan, eller innan en storm.
Hoppades på att träffa nån förman eller åtminstonne en vakt att tala med om stället. Men det var väl läggdags för dom flesta nu. Såg en uttråkad polack (eller jugge?) sitta på övre verandan ovanpå en modulbostad, precis som i gamla vilda västern bakom ett tveksamt ihopsnickrat träräcke, fibbla med sin mobil. Vi hälsade lite halvt i farten, sen fortsatte jag min stilla 'promenad' genom 'staden', denna varma vackra sommarkväll.
Äh, hur som helst mest för att testa mitt nya bakdäck! Jag får väl skriva i KLX230-tråden om däcket i detalj, jag stannade ju till på Thomas Betong och Rotebrokrossen innnan jag rullade hit, så klart för att jag åkte fel, tog en avfart för sent på E4an. Men det resulterade ju bara i nya äventyr ?
Det jag kan säga om detta ställe är; magiskt, mystiskt, sunkigt (på ett skönt sätt), upplyftande, dammigt, amerikanska södern, vampyrer .. och nu bär fantasin iväg med mig. Det verkar inte vara en *återvinningsanläggning* direkt, mest ett upplag för material just för återvinning, typ kärl och kontainrar, maskiner och lastbilar, lite skrotbilar också, och trädgårdsmaskiner. Många företag här, såg många loggor och skyltar. Stället påminner om en kåkstad då det finns mycket preliminära moduler uppställda, vissa sunkigare än andra, men charmigt som fasen.
Bra med buss här, ifall hojen skulle paja och man behöver ta sig hem.
Vägarna i hela området är perfekta för mitt nya bakdäck, tyckte jag.
Här ser vi närmare underlaget, och däcket.
Och mycket sånt här ...
... och sånt här...
.. och sånt ..
Utsikten är fin, där skogen lättar lite och man ser ut. Hela området är på en höjd omgiven av skog, mycket gran (fina julgranar!) med lite björk och sånt. Här ser vi Mount Väsby, och Rotebrokrossen. Där hade jag varit bara så där 30 minuter tidigare.
Annars är Vällsta indelat i två sektioner, den här nedersta verkar vara nyare, och den övre på höjden är den största och ballaste. Dessvärre aningens för enformig layout att köra race i då allt mestadels är indelat i fyrkantiga småtomter åt företagen. Alltså många 90-graders svängar, kanske inte det mest utmanande.
Jag hälsade på några som var där med sin stora fina hund (såg ut som Scooby), fanns inget folk annars, bara tyst och fridfullt som i kyrkan, eller innan en storm.
Hoppades på att träffa nån förman eller åtminstonne en vakt att tala med om stället. Men det var väl läggdags för dom flesta nu. Såg en uttråkad polack (eller jugge?) sitta på övre verandan ovanpå en modulbostad, precis som i gamla vilda västern bakom ett tveksamt ihopsnickrat träräcke, fibbla med sin mobil. Vi hälsade lite halvt i farten, sen fortsatte jag min stilla 'promenad' genom 'staden', denna varma vackra sommarkväll.
