Otäck MC-stöld

[Markus]

Japp, och vad har det med hojfilm eller det jag försöker att belysa att göra?
Har du sett filmen? Förstår du vad jag är ute efter?

// Niklas

Ja, jag har faktiskt sett filmen. Och nej jag förstår inte vad du är ute efter, jag retades lite för jag förstod ärligt talat inte vad trafficking har med narkotikapåverkada hojtjyvisar att göra.

 

[Olzki]

Olzki: Du kan inte kategoriskt säga att man i Sverige åker i finkan om man försvarar sig, för det är lögn och påhitt. Vi har något som kallas nödvärn och nödvärnsexcess. Blir man angripen med våld eller hot om våld och särskilt om det sker i och med att någon tränger in i ens hem, så har man ganska stor ansvarsfrihet för sina handlingar.

24 kap. Om allmänna grunder för ansvarsfrihet:

1 § En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig.
Rätt till nödvärn föreligger mot
1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom,
2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning,
3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg, eller
4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse. Lag (1994:458).

6 § Om någon i fall där 1--5 §§ detta kapitel eller 10 § polislagen (1984:387) är tillämplig har gjort mer än vad som är medgivet, skall han ändå vara fri från ansvar, om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna sig. Lag (1994:458).

Återigen, jag är helt för självförsvar, jag säger bara att man först och främst skall tänka på sitt eget liv och lem, en påtänd knarkare är farlig och svår att få bukt med. Det är oftast bäst att kalla på polis, då de tenderar att ha a) träning, b) batong, c) pistol och d) skyddsväst.

Då är vi helt överens. Har faktiskt läst lite juridik och känner till den lagen ja. Lagen generellt är dock oftast (avsiktligt) skriven för att ge utrymme för olika tolkningar. Således är det praxis som förefaller mest intressant. Denna är i Sverige inget som får mig att vilja testa rätten till nödvärn i onödan.

/Olzki

 

[sgtpepper]

Självförsvarsrätten är (ganska) god i sverige. Nödvärnsexcess innebär i realiteten ganska fria händer så länge man inte plockar upp ett pumphagel eller nåt.

Även pumphagel KAN vara berättigat, det finns fall där personer blivit helt frikända trots att de skjutit ihjäl beväpnade inbrottstjuvar. Men det beror helt på situationen.

 

[Avarage]

Nej nej nej. Självklart är ett brott begånget om provköraren försvinner med hojen och det är en polissak att få fast gärningsmannen, brottet är (sannolikt) egenmäktigt förfarande (8§, 8 kap. BrB).

Däremot kan försäkringsbolaget vägra att betala ut ersättning med hänvisning till att det inte är en stöld, du har själv gett ifrån dig nycklarna, men det är fortfarande ett brott, trots det.

Har man som i det här fallet blivit avtvingad nycklarna med våld eller hot om våld så är det rån (5§, 8 kap. BrB).

Min beskrivning var exakt vad som hände en kvinna som lämnade ut nycklarna till sin bil för just provkörning! Dvs. hon hamnade mellan stolarna och blev av med bilen och fick inte ut någon ersättning från försäkringsbolaget. Och polisen kunde inget göra!

// Niklas

 

[Olzki]

Det bästa självförsvaret är dock ett par fina gympadojjor och en fri öppning.

Kanske den bästa lösningen men knappast något försvar.

/Olzki

 

[Markus]

Även pumphagel KAN vara berättigat, det finns fall där personer blivit helt frikända trots att de skjutit ihjäl beväpnade inbrottstjuvar. Men det beror helt på situationen.

Kan vara berättigat juridiskt, alltid berättigat moraliskt.

 

[sgtpepper]

Då är vi helt överens.

Bra

får mig att vilja testa rätten till nödvärn i onödan.

Hehe, nej, det är det som är meningen, nödvärn skall bara användas när det är nödvändigt. När det gäller knarkare som är ute efter ens egendom och som är hotfulla och våldsamma så är det enbart dumt att riskera sitt liv, då är det bättre att kalla in kavalleriet. Men gäller det angrepp på ens person eller någon annan människa och man är trängd så är ju situationen annorlunda, då har man ju inte så mycket val, då får man ta alla till buds stående medel för att avvärja angreppet.

 

[Olzki]

Bra


Hehe, nej, det är det som är meningen, nödvärn skall bara användas när det är nödvändigt. När det gäller knarkare som är ute efter ens egendom och som är hotfulla och våldsamma så är det enbart dumt att riskera sitt liv, då är det bättre att kalla in kavalleriet. Men gäller det angrepp på ens person eller någon annan människa och man är trängd så är ju situationen annorlunda, då har man ju inte så mycket val, då får man ta alla till buds stående medel för att avvärja angreppet.

Om så skett i detta fall och vi för enkelhetens skull sägar att han lyckats oskadliggöra sin antagonist tills polisen anlände, då hade han haft en hel hoj, mitt moraliska stöd (vad nu det är värt ) och troligen en väntande rättsprocess med ofördelaktig utgång.

Som läget är nu lär han inte få ut något av försäkringsbolaget, pundaren kommer aldrig anses ha några ekonomiska medel att betala skadeståndet och statliga försäkringsinstanser i bästa fall ersätta en bråkdel av skadan. Han är fysiskt hel men ekonomisk tyvärr troligen torsk.

/Olzki

 

[benrangel]

Min hoj är inte värd att sätta min hälsa i fara.

Hur tänker du nu? Din hoj sätter ju din hälsa i fara varje gång du använder den.

Till trådskaparen: Jag blev skakad när jag läste vad som hänt och jag tycker du agerade helt rätt. Hoppas att du har familj och/eller vänner som hjälper dig att komma tillbaka till det normala så fort som möjligt.

 

[Avarage]

First:
Second (adresserat till debattglada amatörpsykologer/civilgardister i tråden och inte specifikt dig Sgt.Pepper):

I vårt land är acceptansen för att skydda sig och sin familj med till buds stående medel påtagligt lägre än vad jag uppfattat att den är i många andra länder. Hade man i Mr.Schufemtii´s situation tillfogat pundaren en allvarlig skada i samband med avhysningen hade man sannolikt fått svara för detta i rätten.

I de fall man står öga mot öga med en hotfull och påtänd individ anser jag att man svårligen kan avkräva offret en förståelse för den stackars hotfulle individens svåra uppväxt. Således anser jag slutligen att självförsvar i en sådan situation är synnerligen berättigat och att samhällets acceptans för eventuella konsekvenser bör vara generös.

/Olzki


*Flyktig definition; Ta åt sig om man vill

Att det var mig du åsyftade torde det inte avkrävas någon examen från högskolestudier att förstå!

I Sverige ÄR det tillåtet att skydda/försvara sig och sin egendom MEN inte med mer våld än vad nöden kräver. Vilket är något våra domstolar i efterhand analyserar i detalj!

I just detta exemplet, som tråden handlar om, hade man ju kunnat tänka sig scenariot om lägenhetsinnehavaren hade haft tillgång och brukat ett skarpladdat skjutvapen i stället för agerat som han nu gjorde!

I efterhand kan man ju vara bara konstatera att det räckte med så som nu skedde. Vilket förmodligen var bästa lösningen för både offer och gärningsman!

På något sätt måste du ha uppfattat mig, eller någon annan, som att man borde/skall avkräva fullständig rapport av den blivande gärningsmannens uppväxt. Något sådant har jag aldrig antytt så det måste ju vara från någon annans inlägg du fått detta minst sagt löjliga påstående!

Om det har gått dig förbi skall jag försöka förtydliga VARFÖR jag från början tog upp gärningsmannens OCH offrets situation. Helt enklet bara för att det var flera i tråden som anser att gärningsmannen inte har något människovärde och att man gör bäst i att bruka så mycket våld som möjligt vilket då skulle vara bäst för alla parter oavsett vad som händer!

Detta är en människosyn som skrämmer mig men som jag vet att, oftast unga människor, har. Dvs. det är inte ovanligt!

Det finns ingen substans i att man i en traumatisk händelse som denna, när man blir rånad, att man skall ha något annat i tankarna än att försöka komma undan helskinnad. Om det innebär våld så är man, inte enbart enl. svensk lag, berättigad att bruka våld! Det svåra i situationen är dock att avgöra vad som räcker och vad som är för mycket våld!

Om man däremot beväpnar sig till tänderna med div tillhyggen, knivar, skjutvapen så ökar risken avsevärt att någon (gärningsman eller offer) för att mer våld än nödvändigt brukas. It´s as simple as that!

Just detta exempel som tråden handlar om är ett praktexempel på att situationer GÅR att lösa utan övervåld. Det är å andra sidan lätt att vara efterklok.

Här finns naturligtvis flera olika scenario som man skulle kunna diskutera kring det ena är så som nu skedde ett annat är där övervåld hade brukats av lägenhetsinnehavaren, kanske med dödlig utgång. Och ytterligare ett är där gärningsmannen hade brukat övervåld mot en lägenhetsinnehavare. Ett fjärde är där lägenhetsinnehavaren hade varit beväpnad men blivit övermannad och farit illa där an!

Självklart skall gärningsmän få kännbara straff och självklart kan man när man dömmer inte ta hänsyn till bakgrund osv. Vilket man heller inte gör! MEN vad man däremot TAR hänsyn till bakgrunden och ev. hjälpbehov är när man tittar på vilken typ av straff/vård som bäst lämpar sig för individen i fråga! För de flesta brott genererar ju inte livstid och dödsstraff har vi ju som tur är inte i sverige. Vilket innebär att gärningsmannen på sikt skall komma ut i samhället igen och vi vore ju urbota dumma om vi inte gjorde vad vi kunde för att försöka se till att de kan klara sig ute i samhället utan att det blir problem igen! HÄR kommer vårdbehovet in i bilden och DÅ spelar ofta bakgrunden en stor roll för att få förståelse för vad som bäst kan hjälpa individen!

// Niklas
P.S: Livserfarenhet är vad det är frågan om inte amatörpsykolog!

 

[Avarage]

Ja, jag har faktiskt sett filmen. Och nej jag förstår inte vad du är ute efter, jag retades lite för jag förstod ärligt talat inte vad trafficking har med narkotikapåverkada hojtjyvisar att göra.

Har du någon erfarenhet av människor som nyttjar/har nyttjat droger? Många, väldigt många av dem har börjat med droger för att försöka lösa ett stort problem. Nämligen för att orka med att leva vidare!

Med fel förutsättningar, vilket minst sagt huvudrollsinnehararinnan i filmen fick när hon kom till Sverige, kan en människa göra vad som helst! Flickan i fråga valde att ta sitt liv medan många människor inte vågar det utan tar till droger i stället. Droger förstör mer än vad det hjälper (på sikt vill säga). Och en människa som nyttjar droger riskerar att hamna i en ond nedåtgående spiral som leder dem till brottets bana för att finansiera sitt drogmissbruk. Dvs. det som från början var ett säött att överleva dagen blir efter hand en människa som begår brott trots att han/hon innan drogmissbrukets tid varit en skötsam men olycklig människa!

Därav kopplingen till filmen och ja, jag förstod att du retades men jag tyckte inte det passade in i samtalsämnet att förlöjliga!

Nåväl, jag har fått framfört lite av delar av min syn på detta med människor som drogar. Jag skulle kunna skriva minst lika mycket om brottsoffer och vad som borde göras där men som inte alltid funkar. Men nu råkade diskussionen glida över enbart åt gärningsmannens sida!

// Niklas

 

[t-rex]

Även pumphagel KAN vara berättigat, det finns fall där personer blivit helt frikända trots att de skjutit ihjäl beväpnade inbrottstjuvar. Men det beror helt på situationen.

Just skjutvapen är extremt svårt att komma undan med, eftersom man (oftast) inte har det på sig. Nödvärnsexcessen siktar in sig på att "man svårligen kunde besinna sig", och under den tiden det tar att hämta ett vapen bedömer domstolen nästan uteslutande som att man skall kunna besinna sig.

 

[Markus]

Har du någon erfarenhet av människor som nyttjar/har nyttjat droger?

Ja, ingen av de jag känner som hållit/håller på med sådant är det mer synd om än någon annan.

Många, väldigt många av dem har börjat med droger för att försöka lösa ett stort problem. Nämligen för att orka med att leva vidare!

Minst lika många har bara dålig karaktär, som de...få se nu...c:a 7 jag känner/känt.

Med fel förutsättningar, vilket minst sagt huvudrollsinnehararinnan i filmen fick när hon kom till Sverige, kan en människa göra vad som helst! Flickan i fråga valde att ta sitt liv medan många människor inte vågar det utan tar till droger i stället. Droger förstör mer än vad det hjälper (på sikt vill säga). Och en människa som nyttjar droger riskerar att hamna i en ond nedåtgående spiral som leder dem till brottets bana för att finansiera sitt drogmissbruk. Dvs. det som från början var ett säött att överleva dagen blir efter hand en människa som begår brott trots att han/hon innan drogmissbrukets tid varit en skötsam men olycklig människa!

Alltså, det här är så vansinnigt långt ifrån ämnet så jag förstår inte hur du kunde ta upp det. Du kunde lika bra tagit upp vilken spelfilm som helst som innehåller kriminalitet och droger och dragit dina paraleller, vilket torde vara i runda slängar 25.000 filmer.

Jag häpnas över hur man kan komma dragandes med Lilja 4-ever filmen som någon typ av jämförelse när vi pratar om en våldsman, eventuellt narkoman, som tränger sig in hos människor och med hot om våld/mord tvingar till sig dennes fordon. Vad är meningen? Att påtala att det kan vara så att killen inte hade några polare som liten och därmed inte rår för att han ville ha en hoj gratis på någon annans bekostnad. Det finns ett, och bara ett, offer här och det är trådskaparen.

Därav kopplingen till filmen och ja, jag förstod att du retades men jag tyckte inte det passade in i samtalsämnet att förlöjliga!

Jag ville undersöka om du var på allvar, och det var du.

 

[Olzki]

Att det var mig du åsyftade torde det inte avkrävas någon examen från högskolestudier att förstå!

I Sverige ÄR det tillåtet att skydda/försvara sig och sin egendom MEN inte med mer våld än vad nöden kräver. Vilket är något våra domstolar i efterhand analyserar i detalj!

I just detta exemplet, som tråden handlar om, hade man ju kunnat tänka sig scenariot om lägenhetsinnehavaren hade haft tillgång och brukat ett skarpladdat skjutvapen i stället för agerat som han nu gjorde!

I efterhand kan man ju vara bara konstatera att det räckte med så som nu skedde. Vilket förmodligen var bästa lösningen för både offer och gärningsman!

På något sätt måste du ha uppfattat mig, eller någon annan, som att man borde/skall avkräva fullständig rapport av den blivande gärningsmannens uppväxt. Något sådant har jag aldrig antytt så det måste ju vara från någon annans inlägg du fått detta minst sagt löjliga påstående!

Om det har gått dig förbi skall jag försöka förtydliga VARFÖR jag från början tog upp gärningsmannens OCH offrets situation. Helt enklet bara för att det var flera i tråden som anser att gärningsmannen inte har något människovärde och att man gör bäst i att bruka så mycket våld som möjligt vilket då skulle vara bäst för alla parter oavsett vad som händer!

Detta är en människosyn som skrämmer mig men som jag vet att, oftast unga människor, har. Dvs. det är inte ovanligt!

Det finns ingen substans i att man i en traumatisk händelse som denna, när man blir rånad, att man skall ha något annat i tankarna än att försöka komma undan helskinnad. Om det innebär våld så är man, inte enbart enl. svensk lag, berättigad att bruka våld! Det svåra i situationen är dock att avgöra vad som räcker och vad som är för mycket våld!

Om man däremot beväpnar sig till tänderna med div tillhyggen, knivar, skjutvapen så ökar risken avsevärt att någon (gärningsman eller offer) för att mer våld än nödvändigt brukas. It´s as simple as that!

Just detta exempel som tråden handlar om är ett praktexempel på att situationer GÅR att lösa utan övervåld. Det är å andra sidan lätt att vara efterklok.

Här finns naturligtvis flera olika scenario som man skulle kunna diskutera kring det ena är så som nu skedde ett annat är där övervåld hade brukats av lägenhetsinnehavaren, kanske med dödlig utgång. Och ytterligare ett är där gärningsmannen hade brukat övervåld mot en lägenhetsinnehavare. Ett fjärde är där lägenhetsinnehavaren hade varit beväpnad men blivit övermannad och farit illa där an!

Självklart skall gärningsmän få kännbara straff och självklart kan man när man dömmer inte ta hänsyn till bakgrund osv. Vilket man heller inte gör! MEN vad man däremot TAR hänsyn till bakgrunden och ev. hjälpbehov är när man tittar på vilken typ av straff/vård som bäst lämpar sig för individen i fråga! För de flesta brott genererar ju inte livstid och dödsstraff har vi ju som tur är inte i sverige. Vilket innebär att gärningsmannen på sikt skall komma ut i samhället igen och vi vore ju urbota dumma om vi inte gjorde vad vi kunde för att försöka se till att de kan klara sig ute i samhället utan att det blir problem igen! HÄR kommer vårdbehovet in i bilden och DÅ spelar ofta bakgrunden en stor roll för att få förståelse för vad som bäst kan hjälpa individen!

// Niklas
P.S: Livserfarenhet är vad det är frågan om inte amatörpsykolog!

Även om ditt resonerande är tämeligen välbekant och återfinns i oändligt många gamla trådar på detta forum så måste jag säga att jag är imponerad av den tid och det engagemang med vilket du författar inlägg.

Jag delar din uppfattning om att vederbörande agerade för sitt bästa i detta fall, i övrigt så resonerar vi nog olika i mångt och mycket.

/Olzki

 

[Deimos]

Hur tänker du nu? Din hoj sätter ju din hälsa i fara varje gång du använder den.

Jag visste att någon skulle medvetet misstolka det, tog dock lite längre tid än jag hade väntat mig.

 

[Bosanac]

Bra gjort av dig att agerra så ... jag hade gett honom ett o annat !!!Men det e jag !!

 

[sgtpepper]

Just skjutvapen är extremt svårt att komma undan med, eftersom man (oftast) inte har det på sig. Nödvärnsexcessen siktar in sig på att "man svårligen kunde besinna sig", och under den tiden det tar att hämta ett vapen bedömer domstolen nästan uteslutande som att man skall kunna besinna sig.

Ja, men i vissa fall så behöver det ju inte räknas som nödvärnsexcess även om man använt skjutvapen. Jag minns ett fall där en järnbutiksägare påträffade en inbrottstjuv i sin butik (han bodde ovanför butiken), inbrottstjuven hade beväpnat sig med en motorsåg så mannen hämtade sitt jaktgevär och ringde polisen, inbrottstjuven anföll ägaren med motorsågen och ägaren sköt ihjäl honom, han frikändes helt.

 

[Markus]

Bra gjort av dig att agerra så ... jag hade gett honom ett o annat !!!Men det e jag !!

Varför ska du ge honom fler saker, han var ju bara ute efter hojen.
Jag hade inte gett honom en grej till, inte ens lånat ut hjälmen.

 

[Espen]

Ja, lugn nu, du är superduperhäftig, verkligen!

Jag förstår inte riktigt vad du skriver, men om du på något sätt fått intrycket att jag vurmar för knarkare som rånar så är det fel lilla gubben, personligen så tycker jag att det var helfestligt när knarkaren som gav sig på min polare fick spö av snuten.

Det jag skriver är att det är lätt att tro att man är Van Damme, men när "the shit hits the fan" och det står en frustande pundare hög som ett höghus och som inte känner smärta framför en, då är det inte så enkelt som vissa tror, men visst, dra fram baseballträt och smäll till honom för all del, se dock till att du träffar någonstans där det ger effekt, annars kommer du att få problem.

Men det är klart, coola killar har ju stenkoll på sånt här, trots att t.ex TERMINATOR i denna tråd beskrivit ett typiskt scenario, där han slog av knarkarens nyckelben och knarkaren fortsatte att hugga med kniv. En opåverkad människa hade gått ned för räkning med avslaget nyckelben. Det visar lite på centralstimulerande drogers smärtlindring...

Jag håller med dig på alla punkter förutom att delen om nyckelbenet. Att slå av ett nyckelben gör ont (har haft mitt brutet själv), men jag tror inte man behöver vara hög för att kunna fortsätta med armen och inte känna smärtan, det räcker nog med adrenalinet man får av att befinna sig i en sådan situation.

Däremot kan jag berätta hur man märker att någon är hög som ett hus
Jag hade jobbat färdigt sent på kvällen en fredag, går mot min bil och ser att en skum typ står och pissar på bilen! Blir förbannad och skriker och frågar vad fan han håller på med.
Han ställer sig nära mig (muckande) och tar stryptag och jag har tyvärr tillräckligt kort stubin för att med hela min kroppsvikt (87kg) stånga honom rakt på näsan så att den går av (krossade även innerbenet). Det enda som händer är att killen tar ett par steg bakåt och står med bena lite bredare än normalt, varpå jag ser min chans... sparkar för kung och fosterland rakt mellan bena på honom, inget händer! Förutom att han inser att han ska dra nu... skrikande med massa "jag kommer ihåg dig, jag ska hämta mina polare och du skall dö osv" ringde snuten som kom och tog mitt vittnesmål, jag sa att jag hade skallat honom och att näsan antagligen var bruten och att han blödde från den, det tog dem 10 minuter att hitta honom på stan. Han åkte dit för olaga hot, misshandel och jag fick 8.500 i skadestånd
Kan erkänna att jag var lite skakis ett tag efter, med tanke på hoten. Men inte nu längre!

Min historia...

Tja

 

[kjuze]

tja kompis, hmm vilket maira hii,en sak... hade den satans pundar nollan försökt sej på min min lilla raring,då hade han medSTORT NÖJE fått kommit in o stängt dörr fan, för på sekunden efter han gjort det så hade en sån elak fet dagsedel hade suttit klockrent rätt på snokfan hans.

Jasså.. Läs detta och begrunda får se hur bra du hade fixat det...

Här kommer en berättelse om ett fall där ingångsinformationen inte verkade så allvarlig men som visade sig bli ett riktigt tufft uppdrag.

Det var jag och Eva som åkte radiobil. Eva var aspirant och hade varit ute i kanske fyra månader. Hennes handledartid var ute och växlade med att åka med oss andra unga poliser. Eva var mycket vältränad och elitidrottare, men var lite blyg och kanske lite naivt tafatt.
Det var höst och mörkret var kompakt detta nattpass när vi åkte runt i distriktet. Jag kommer inte ihåg vad klockan kan ha varit när vi fick ett jobb från radion.
Det var en man som gått runt och kastat sönder fönsterglas med stenar i ett område som heter Skå barnby ute på Mälaröarna. Ingen patrull är särskilt sugen på att åka på ett sånt jobb mitt i natten, framkörningstiden är ungefär femton minuter så vi spillde ingen tid och vände mot adressen. Skå barnby är ett ställe där sociala placerar familjer som behöver återanpassas till samhället från kanske missbruk eller kriminalitet.
Eva körde och jag satt och funderade på ifall jag skulle be radion skicka en bil till. Man vet ju aldrig vad man kan träffa på för filur. Det fanns visserligen ingen ledig radiobil för tillfället, men ingen var direkt så pass låsta att dom inte kunde omprioritera. Nä, tänkte jag, jag begär inte att en annan patrull skall ryckas loss från sitt jobb bara för att backa upp oss. Vi grejar det själva…

Väl framme på platsen så mötte anmälaren upp oss ute på gårdsplanen. Hon berättade att hon bodde i ett av husen där fönsterrutorna hade blivit krossade med stenar. Hon sade att hon hade sett en man springa runt och skrika, han var som galen och hon trodde att det var han som hade gjort det. Hon visste inte vem mannen var utan trodde att han var på besök hos en familj romer i ett av husen.
Vi gick mellan de små husen som ligger ganska tätt inpå varann. Det kanske är åtta till tio hus totalt på en iten gatstump på hundra meter. Vi lyste med våra lampor och i princip varenda fönsterruta var krossad. Det tändes upp i en del hus när de märkte att det kommit polis till platsen. Själva händelsen hade hänt ungefär fyrtiofem minuter innan vi kom till platsen så pulsen var inte direkt hög, inte på mig i alla fall.

Helt plötsligt kommer en man springandes mellan husen och skriker som en galning. Han sprang runt ena huset och vände när han fick syn på polisbilen och oss. Anmälaren sade att det var den mannen hon hade sett tidigare. Både jag och Eva sprang efter mannen, det var som sagt kolmörkt och man kunde skymta mannen i ljuskäglorna av våra lampor. Helt plötsligt var han bara borta som uppslukad av det totala mörkret. Vi letade runt en liten stund utan att hitta mannen.
Jag ropade på radion och frågade om vi kunde få hjälp av en till patrull, gärna hundpatrull. Det skulle komma en radiobil från Sundbyberg som precis vara klara med sitt jobb. Det var Wiklund och Thomas som skulle komma, jag kände mig genast lite lugnare.

Jag och Eva gick tillbaka till husen, vi hade inte sprungit särskilt långt bort så promenaden blev inte lång. Precis när vi kom in på gårdsplanen så kom mannen ut ur ett hus. Han vände tvärt på klacken när han fick syn på oss. Jag var närmast och hann nästan ikapp honom innan han stängde ytterdörren precis framför näsan min.
Jag slet upp dörren och skulle rusa efter mannen, Eva var tätt bakom mig. Precis när jag skulle kliva in genom dörren såg jag mannen komma mot mig i ögonvrån.
Han skrek som en vansinnig och jag tyckte att jag hann se att han hade en stor yxa eller ett rör i handen. Jag hade inte hunnit in och ryggade tillbaka och försökte stänga dörren igen. Eva som inte sett det jag såg kom ju precis efter och sprang in i mig när jag stannade till. Jag blev klämd mellan dörren som jag försökte stänga och dörrkarmen.
Det small till i dörren kanske bara en halvmeter från mitt ansikte, mannen hade huggit fast en stor yxa i dörren. Han stod där och ryckte febrilt i yxan som satt fast stenhårt. Allt hade hänt på mindre än två sekunder och det gällde ju att fatta snabba beslut här.

Rätt eller fel, men jag slängde mig över mannen som uppenbarligen försökt att döda mig, eller i vart fall skada mig. Jag fick tag i hans armar och kunde rycka loss hans grepp om yxskaftet. Jag vet inte riktigt hur det gick till men jag lyckades få mannen ur balans och ryckte ut honom genom dörren ut på gårdsplanet. Det fanns absolut inga andra tankar i mitt huvud annat än att mannen skulle gripas, här och nu.
Att det eventuellt kunde finnas fler ondsinta där fanns inte med i mina tankar. Mannen var helt galen och försökte komma loss ur mitt grepp som var uselt. Eva fick tag på den andra armen och det uppstod en brottningsmatch mellan oss. Som vanligt låg batongerna i bilen, skjuta var inte tal om, yxan satt ju fortfarande fast i dörren.
Vi snurrade runt på marken alla tre under en evighet kändes det som. Jag hade ett hyfsat grepp om mannens hals och ena armen och jag skrek till både folk runt omkring oss att larma polisen och till Eva att hon skulle skicka larmanrop på radion, att vi hade underläge… Eva fick till ett larm och jag vet inte vilket besked hon fick. Jag låg fortfarande på marken och höll fast mannen i ett grepp som jag knappt orkade hålla längre. Att byta grepp och lägga på handbojor var helt omöjligt kändes det som.
Jag är ganska stor och tung och den här mannen var säkert 15-20 cm kortare än mig och minst 20 kg lättare. Ändå hade han enorma krafter som aldrig verkade sina.
Eva höll ett benlås medan jag fortfarande höll kvar mitt grepp. Eva slängdes fram och tillbaka när mannen krängde och sparkade med benen. Vi båda hörde radiotrafiken, hur de försökte nå oss och att Wiklund och Thomas snart var på plats. Ingen av oss kunde svara, ingen kunde släppa sitt tag om mannen, då hade det varit kört. Det kändes som mitt längsta maratonlopp och mina krafter var absolut på väg att ta slut. Svetten formligen sprutade och mjölksyran smärtade i mina muskler.

Då syntes blåljusen från förstärkningen och Wiklund och Thomas hoppade ut ur bilen och kom springandes mot oss. De tog tag i mannen med nya krafter och han formligen flög ur vårat grepp som en vante. De satte på honom bojor och höll fast honom på marken. Jag hade spykänslor av allt adrenalin och utmattning. Jag har ingen aning om hur länge vi brottades, kanske fem minuter kanske mer.
Eva hade fått sig en smäll i ansiktet som gjorde ont och hon var minst lika slut som mig.

Wiklund och Thomas lastade in mannen i sin radiobil och Thomas satte sig i baksätet med mannen. Wiklund klappade om oss och vi borstade av uniformerna. Jag blev tvungen att sätta mig ned och pusta ut rejält, jag fick vatten att dricka och började så smått repa mig. Eva likaså.
Jag minns inte vem eller om någon tog uppgifter på det vi egentligen var där för. Men vi började åka in mot stationen. Jag körde hem eftersom Eva fortfarande hade ont i huvudet av smällen hon fick. Wiklund körde framför oss och vi rullade in mot stationen på den smala mörka landsvägen. Vi pratade på radion lite med varann och Wiklund sade att mannen inte var färdig verkade det som...
Vi såg hur det blev bråk i baksätet och hur Wiklund stannade till vid vägkanten och sprang ut till bakdörren. Vi stannade också till och sprang ut mot deras bil. Mannen var verkligen helt galen, de hade brottats i baksäten så att själva dynan hade lossnat.
Vi placerade mannen på golvet liggandes på sidan med Thomas sittandes på honom. Sedan är resten historia…

I efterhand kan man tänka hur det hade kunnat gå om om fanns. Tänk om det fanns fler personer med ont uppsåt där? Tänk om de skulle komma när vi låg dar oskyddade på marken? Tänk om yxan hade träffat mig? Tänk om mannen hade yxan med sig när han kom springandes mellan husen?
Ingen av oss blev direkt skadade av händelsen, men man lär sig nåt varje dag.
Denna dag lärde jag mig i alla fall att man kan aldrig vara nog förberedd varken fysiskt eller mentalt.

Hur gick det sen då?
Mannen var påverkad av narkotika visade det sig och han blev dömd till fängelse för bl.a grovt olaga hot. Han hade nämligen inte uppsåt att döda mig, bara skrämmas lite… Han var ju dessutom lite psykiskt sjuk och hade en bra vårdprognos…