Mmm, jag förstår hur Du tänker och Du förefaller långt ifrån ensam i Dina funderingar. Det hindrar inte att jag är ytterligt förvånad och mer än lite bekymrad, det måste jag erkänna...
Sedan när blev politiken en WoW-värld med Ninja-politiker som endera segrar eller dör? Är det verkligen vad vi vill ha - polarisering och konfrontation till vilket pris som helst?
Ett annat sätt är att se sig som delägare i AB Svea med bolagsstämma vart fjärde år. En ledning som ägnar mer än ett halvår till att bråka om positionerna i ledningsgruppen och lyfter varenda större fråga till en extra bolagsstämma vore kanske både besvärligt och förmodligen rätt förödande för värdet av min lilla andel?
I det sammanhanget skulle jag förorda en representant i styrelsen som så nära som möjligt delade min uppfattning om hur bolaget bäst skulle utvecklas för en långsiktig framgång. Jag skulle inte kräva att denne representant stod på barrikaderna och reserverade sig i varenda fråga som inte gick dennes väg, tvärt om skulle jag förvänta mig att denne kohandlade, trixade och tråcklade igenom så många av mina hjärtefrågor som möjligt.
Tillbaka till den svenska politiken - Du bortser nog lite väl mycket från att SD sitter på betydligt fler mandat än tidigare denna mandatperiod, och Alliansen har att räkna med fascisternas "löfte" att fälla varenda budget som de ej fått förhandla om. Därför har Alliansen förmodligen värderat att:
1 - ett nyval löser inget, riskerar bara att ytterligare försvaga Alliansens mandat till en mycket hög kostnad (där själva valdagskostnaden är en liten post). Problemet SD består.
2 - det eller de partier som sätter sig i regering tillsammans med S riskerar sin framtid (Westerberg...) och kritiken mot att alla demokratiska partier samlats vid mittpunkten underbyggs.
3 - med decemberöverenskommelsen kan Alliansen bedriva en vettig politik trots Fascisternas nya tuppkam om regeringen S+MP havererar innevarande mandatperiod eller senast vid valet 2018. Att det då blir maktskifte förefaller kanske inte som osannolikt...?
Så tänker jag och det beslutet kan jag förstå. I en riktig värld som inte är svart-vit som Midgård utan innehåller en oändlig mängd gråa nyanser...
. 
Det är lätt att glömma att vi har tre extremistpartier, de flesta ser inte att även partiet lite närmare de egna sympatierna faktiskt också är ett extremistparti.
