Nyteknik skrev:
2169743 Ditt ena konstaterande får jag inte ihop med det andra. Någon med speciell lämplighet har förstås haft ansvar för att godkänna/intyga säkerheten på Sviestad. Jag tycker det känns förjävligt att ha kört runt där i tron att den är "utprovad" och "auktoriserad" av ansvarsfulla och kunniga människor. Torparen har jag alltid tyckt varit dåligt skyddad, liksom Sviestadböjen och förstås också det aktuella partiet. Men eftersom ingen verkar ha råkat riktigt illa ut eller på allvar krävt förbättrad säkerhet har jag tänkt att mina farhågor och önskemål om fler/större avåkningszoner varit ogrundade. Nu inser jag att mina aningar varit helt riktiga och befogade. Man ska förstås inte behöva dö för att man hamnar några decimeter utanför banan. Så jag håller inte alls med dig om att man inte kan kräva ansvar av de som godkänt säkerheten på Sviestad. Vem/vilka det än är så har de gjort en felbedömning som kostat en människa livet.
"Jag tycker det känns förjävligt att ha kört runt där i tron att den är "utprovad" och "auktoriserad" av ansvarsfulla och kunniga människor."
"Vem/vilka det än är så har de gjort en felbedömning som kostat en människa livet."
Det låter som om du skulle sluta med racing och börja med golf på någon bana där alla har skrivit kontrakt på att skrika "FORE" ordentligt!
Återigen HUVUDANSVARET FÖR SIN SÄKERHET HAR MAN SJÄLV!!"
Känns det för farligt eller obehagligt och man mår dåligt av det, ja då finns det ju en massa andra verksamheter man kan syssla med.
Sitter man och leker med en kniv och skär sig; var det knivtillverkarens fel?
Blir man bakfull en dag; var det systembolagets fel att det var för många % i flaskan?
Det är omöjligt att helt eliminera risker som uppstår när man färdas i högre hastigheter. Det är fysikens lagar som bestämmer det.
Det ligger i sakens natur att det är farligt och det är ju en del av tjusningen att känna att man behärskar något som de flesta inte gör, eller hur?
Tar man en medveten risk så får man också vara beredd att ta konsekvenserna av en felbedömning. Det ger ett löjets skimmer över resonemanget att skylla på någon/något annat än sig själv om man gett sig i kast med något som man misslyckas med!
Ärligt talat ... om man alltid hamnade i ett bollhav om man åkte av, om man löpte mindre risk än de som spelar carambole, hade det varit spännande och kul då?
Vad är det som triggar en att köra race?
Vad är det som får en att le och må bra, ibland under, men oftast efter ett race?
Vad är det som får en att offra all tillgänglig tid och alla pengar för att få köra race?
Visst är det spänningen?
Vill man bara ha spänningen från själva tävlingsmomentet så finns det en massa ofarliga verksamheter som man kan hålla på med; känner man att man vill ha anrättningen ytterligare kryddad så finns det bl a racing ...
Tycker man att man tar för stora risker så kan man pruta på gasen lite eller låta bli att köra helt och hållet.
Att skylla på arrangörerna är förstås väldigt tidstypiskt ... det där med eget ansvar har politikerna, med gott bistånd av lekis och skolan, till stor del lyckats avskaffa. Har man inte eget ansvar så slutar man också att tänka själv och det passar nämnda herrar och damer som handen i handsken!
