Har nätdejtat i perioder och sett att vissa tjejer är singlar år efter år, trots de verkar vettiga och har uppenbart fördelaktigt utseende. Tydligen blir det lätt så när man kan vraka och välja. "Varför nöja sej med nästan perfekt när man kan vänta på perfektare?" (Nextopia hette en bok som kom för nåt år sedan och beskrev fenomenet: att alla ständigt är på väg mot något bättre).
På krogen skulle dessa tjejer aldrig behöva gå hem ensamma.
Tror du är lite för snäv i din urvalsprocess.
Jag har träffat tjejer från nätet som var perfekta i presentationen och som visat sej vara riktiga torrbollar IRL.
Har också träffat tjejer från nätet som varit helt ointressanta i presentationen, men som visat sej vara riktigt roliga IRL.
Tycker du borde ge de där tjejerna som inte verkar passa en chans. Det är ju inte så att du blir deras slav för evigt bara för att ni går på en fika.
Angående att krograggets attraktion bara är fylledimma så har jag aldrig fylleraggat upp någon som jag skämts över att vakna upp bredvid, så det kan jag inte relatera till.
Håller helt med dig i det, att ett ord fel så förpassas man ut i kylan, för det finns tusen andra runt hörnet. Sedan verkar många fastna i bekräftelsegrejen.
På ett sätt är jag ganska snäv. Jag vet ganska så exakt vad jag vill ha men är trots det ändå någorlunda öppensinnad. Efter ett par långa förhållanden så vet jag vad jag behöver och vad jag kan ge. Att åka på nästan alla semestrar på egen hand står inte på listan vad jag hoppas hitta igen i alla fall. Har två "krav" vad gäller intressen och ett "krav" vad gäller inställning till livet. Stämmer de så kan jag tumma lite hit och dit, kompromissa och så, ifall allt känns bra för övrigt.
Vad gäller krogragg så har inte heller jag någon gång vaknat upp bredvid någon jag skämts över, men ofta visar det ju sig att det inte stämde så bra, mer än att man hade en trevlig kväll.