Singeltråden

[Plåthinken]

Tråkigt att ni känner så tjejjer.

Ingen fara, jag trivs själv

 

[Nollvision]

Som sagt, tror säkert att folk prioriterar olika och jag har som sagt ingen direkt erfarenhet av att dejta hästtjejer. Men jag inbillar mig att hästar tar mycket tid.

Jag dejtade en häst en gång, den tog skitmycket tid.

 

[YipYip]

Nu är jag vaken igen. Dagen D

 

[Slowroller]

Jag vet, jag ber om ursäkt till alla som tog åt sig. Nu drar jag mig undan ett tag. Alkoholen gjorde sitt värsta ikväll.

Ingen fara follk. Jag slogs inte, jag var inte otrevlig. Jag blev bara sjukligt förbannad och försökte gå hem men fick min skjuts.

Älskar er.

Det e surt när sånt händer.

 

[Plåthinken]

Nu är jag vaken igen. Dagen D

Jag vaknade nu Hoppas flytten går bra! Välkommen till Halmstad!

 

[Plåthinken]

Det e surt när sånt händer.

Karatefyllor är så jävla underbara

 

[Money]

Du ser problem och nackdelar innan du ens har försökt, dömt att misslyckas. Precis som bushman skriver så handlar det om prioriteringar. Man kan ha ett förhållande även om man har djur, specifikt häst. Även om just häst är ett djur som tar mycket tid, oftast mer tid än absolut nödvändigt. Hund är ett annat djur som tar väldigt mycket tid på ett helt annat sätt än häst eftersom du har hund vid dig 24/7.

Låter på ditt sätt att skriva som om du inte är så gammal, prioriteringar ändras med tiden och när du väl hittar personen du vill spendera tid med så kommer du hitta den tiden.

Väldigt mycket jag jag jag i din text, när man träffar någon handlar det om att ge och ta. Är du inte beredd på det så ska du heller inte ha en partner. Undrar om du hade tyckt det var okej om det var ombytta roller?
Självklart ska man själv må bra innan man blandar in andra, men tycker att man i så fall ska sträva efter att må bra på egen hand, inte via utfyllnad.

En liten notis bara, så fruktansvärt mycket tid kan du inte lägga på hästen att du inte hunnit med en partner då du skriver i denna tråd hela dagarna.

Peace!!

Fantastiskt! Det betyder att du hintar om den där falukorven just nu och skyller på "en på festen"?



Jag tycker om min familj och mina vänner. Men jag prioriterar mig själv och det blir hädanefter. Jag känner att jag inte kan låta mitt liv vara kring en person utan det ska vara kring mig och mitt välmående. Skulle jag mot all förmodan hitta en snubbe att gänga ihop med får han vackert se att jag prioriterar hästar och hundar. Men hur mycket tid jag lägger ner på dem kan jag själv bestämma och det innebär att om jag vill ha mer tid med honom kan jag snabba mig i stallet. Hunden tar dock inte tid.

Det värsta jag vet är att de gnäller om hur mycket tid hästen tar. Säg istället att de vill ha en kväll med mig så kan jag ju se till att vara klar i stallet snabbare. Kommunikation ftw!!!



Indeed. Min hund och hästen jag skaffar i framtiden går före män. Citerar Einstein:



Mitt mål är att må bra och det är ju hästen och hunden som får mig att må bra. Stallet är ett slags andrum. Mina ensamma långpromenader är även ett andrum.



Jag föredrar en hund alla gånger även om jag behöver plocka upp efter honom. Hundar sviker en aldrig. Människor sviker en. (jag har dåliga erfarenheter av människor i överlag, inte ens vänner får vara innanför min mur)

 

[Plåthinken]

Missade visst det här... Svarar med fet stil i quoten så det blir lättare att läsa.

Jag tycker om folk som förtjänar det. Familj och delat dna betyder väldigt lite för mig, jag tycker om mina föräldrar, mina morföräldrar och mina syskon för att de förtjänat mitt omtycke på ett eller annat sätt. Om de inte genom sitt beteende, sina åsikter och sitt sätt bevisat sitt värde för mig betyder delad arvsmassa inte ett smack. Nu råkar de flesta i min familj vara bra folk och jag tycker mycket om dem (med undantag av något rötägg till kusin exempelvis), men skulle någon i släkten ha visat sig vara ett riktigt svin så hade inte vårt släktskap hindrat mig från att tycka illa om personen i fråga.

Jag har ingen kontakt med min mormor som är den sista av mina mor- och farföräldrar i livet. Inte heller med morbror.
Jag har ingen jättebra kontakt med min pappa heller eftersom han har varit frånvarande när jag var yngre, dock är det annorlunda idag. Men jag värdesätter deras åsikter. Tack vare min sjukdom, bulimi, har det fört oss alla närmare varandra och jag uppskattar deras stöd. Jag skulle alla gånger välja min famílj framför en kille eftersom en kille inte är bestående men det är min familj. Men jag skulle också kunna radera någon av dem ur mitt liv utan att blinka om det vill sig illa. Men som sagt, det är bra människor i min familj och därför kommer jag prioritera dem. Men inte därmed sagt att jag är en mammagris för det är jag verkligen inte med tanke på att jag flyttade hemifrån som 17 åring och vägrade flytta tillbaka efter att jag tagit studenten.

När det gäller min partner så resonerar jag följdaktligen som så att "det här är personen som jag ska tillbringa resten av livet med. Hon kommer att överleva min hund, mina föräldrar och mitt val av yrke (förhoppningsvis), således måste hon vara någon jag tycker mer om än alla dessa saker". Tro fan att ett förhållande inte funkar om man går runt med inställningen "min hund är bättre än den här människan"... Sjävklart stöttar jag min partner i hennes val och hobbyer, men när hon sätter dem framför mig blir det ganska snabbt tydligt var hennes prioriteringar ligger. Hur ska ett förhållande funka om man inte är det viktigaste i varandras liv? Jag tror att halvhjärtade förhållanden är dödfödda redan från början. Känner man inte att "personen i ens liv" är det viktigaste i ens liv så tror jag helt enkelt inte att man hittat rätt person.

Tillbringar du så mycket tid i stallet att din man måste säga ifrån och be om uppmärksamhet kanske du bör fundera på hur mycket tid du faktiskt lägger på saker ocj ting och vad du prioriterar snarare än att tycka att "fan vad han gnäller, han får väl visa tydligare vad han vill"? Hur tydligt visar inte ditt sätt att fördela tiden vad du vill liksom? Spendera tid med honom verkar inte stå högt upp på listan...

Självklart ska man ha hobbyer, självklart är intressen och aktiviteter viktiga. Men kan man så enkelt säga att "tvingar han mig att välja mellan min hobby och honom så vet han var dörren är" så tror jag att det är dömt att misslyckas. Men det är det väl förvisso även om han eller hon tvingar en till ett sådant val... Jag tror att båda måste veta vad som är viktigast och vara överens om det för att saker och ting ska funka.


Här handlar det om en balansgång. Jag vill ha mycket egentid. Och uppskattar det om han också kan ha det. Det handlar inte om att partnern överlever mitt jobb, mina djur eller mina föräldrar. Han kommer överleva min hund. Han kommer överleva min häst. Men han kommer INTE överleva mitt intresse för hund eller häst och jag kommer ALDRIG, jag betonar, ALDRIG att leva utan hund igen. En gång hund, alltid hund. Jag kommer skaffa mig en till hund. Jag kommer skaffa mig en häst. Oavsett om tiden för min partner blir lidande eller inte. Han får jättegärna hjälpa till om han vill. Han får jättegärna dela mina intressen.

Jag tycker att det framgår ganska tydligt att du har dålig självkänsla om du tänker att partnern skulle tänka att en hund är bättre än dig om hon råkar prioritera hunden. Jag kan tala för mig själv, mina erfarenheter hittills har sagt att man aldrig ska låta någon människa definiera vem man är som person. Det handlar helt klart och tydligt om att prioritera det grundläggande - djuren ska ha sina grundbehov fyllda. Resten är upp till mig - jag får stanna i stallet länge och pyssla eller ta mig ut på en långpromenad ensam och jag vill inte ha gnäll. Det finns en anledning till varför jag väljer att göra detta istället för att sitta hemma och hålla hand med min partner. Och den partnern som är rätt för mig förväntas ha en förståelse för det.

 

[Plåthinken]

Du ser problem och nackdelar innan du ens har försökt, dömt att misslyckas. Precis som bushman skriver så handlar det om prioriteringar. Man kan ha ett förhållande även om man har djur, specifikt häst. Även om just häst är ett djur som tar mycket tid, oftast mer tid än absolut nödvändigt. Hund är ett annat djur som tar väldigt mycket tid på ett helt annat sätt än häst eftersom du har hund vid dig 24/7.

Låter på ditt sätt att skriva som om du inte är så gammal, prioriteringar ändras med tiden och när du väl hittar personen du vill spendera tid med så kommer du hitta den tiden.

Väldigt mycket jag jag jag i din text, när man träffar någon handlar det om att ge och ta. Är du inte beredd på det så ska du heller inte ha en partner. Undrar om du hade tyckt det var okej om det var ombytta roller?
Självklart ska man själv må bra innan man blandar in andra, men tycker att man i så fall ska sträva efter att må bra på egen hand, inte via utfyllnad.

En liten notis bara, så fruktansvärt mycket tid kan du inte lägga på hästen att du inte hunnit med en partner då du skriver i denna tråd hela dagarna.

Peace!!

Jag har varit i förhållande i totalt nio år trots min unga ålder. (tre på vardera, knappt uppehåll mellan dem) Jag har haft ett bra förhållande, det enda av dem. Där har jag haft häst och hund. Pendlat 3 timmar per dag och pluggat. På det har jag också haft ett jobb och tränat. Det har inte varit några problem där Det handlar mycket om vem jag är tillsammans med. Jag skulle aldrig i livet vilja vara tillsammans med någon som gnällde om hur mycket tid min häst tar. Han har ju gjort ett val i att vara tillsammans med en hästtjej.

Med en rätt kille är jag villig att ge allt av mig. Men utan att det kostar mig något. Jag vill inte det ska kosta honom något att bli tillsammans med mig.

 

[Tjerringen]

Då har väl inte Ricken letat så jättenoga kanske?

Hehe, visserligen bara på min röv, men jag ser nästan likadan ut i ansiktet så det borde väl funka?

 

[Bushido]

Missade visst det här... Svarar med fet stil i quoten så det blir lättare att läsa.

Jag har ingen kontakt med min mormor som är den sista av mina mor- och farföräldrar i livet. Inte heller med morbror. Jag har ingen jättebra kontakt med min pappa heller eftersom han har varit frånvarande när jag var yngre, dock är det annorlunda idag. Men jag värdesätter deras åsikter. Tack vare min sjukdom, bulimi, har det fört oss alla närmare varandra och jag uppskattar deras stöd. Jag skulle alla gånger välja min famílj framför en kille eftersom en kille inte är bestående men det är min familj. Men jag skulle också kunna radera någon av dem ur mitt liv utan att blinka om det vill sig illa. Men som sagt, det är bra människor i min familj och därför kommer jag prioritera dem. Men inte därmed sagt att jag är en mammagris för det är jag verkligen inte med tanke på att jag flyttade hemifrån som 17 åring och vägrade flytta tillbaka efter att jag tagit studenten.

Här handlar det om en balansgång. Jag vill ha mycket egentid. Och uppskattar det om han också kan ha det. Det handlar inte om att partnern överlever mitt jobb, mina djur eller mina föräldrar. Han kommer överleva min hund. Han kommer överleva min häst. Men han kommer INTE överleva mitt intresse för hund eller häst och jag kommer ALDRIG, jag betonar, ALDRIG att leva utan hund igen. En gång hund, alltid hund. Jag kommer skaffa mig en till hund. Jag kommer skaffa mig en häst. Oavsett om tiden för min partner blir lidande eller inte. Han får jättegärna hjälpa till om han vill. Han får jättegärna dela mina intressen.

Jag tycker att det framgår ganska tydligt att du har dålig självkänsla om du tänker att partnern skulle tänka att en hund är bättre än dig om hon råkar prioritera hunden. Jag kan tala för mig själv, mina erfarenheter hittills har sagt att man aldrig ska låta någon människa definiera vem man är som person. Det handlar helt klart och tydligt om att prioritera det grundläggande - djuren ska ha sina grundbehov fyllda. Resten är upp till mig - jag får stanna i stallet länge och pyssla eller ta mig ut på en långpromenad ensam och jag vill inte ha gnäll. Det finns en anledning till varför jag väljer att göra detta istället för att sitta hemma och hålla hand med min partner. Och den partnern som är rätt för mig förväntas ha en förståelse för det.

Jag håller inte riktigt med där. Familjen är inte beständig, även om jag har unga föräldrar så kommer de troligen gå bort före mig. Och även om jag har småsyskon som förhoppningsvis kommer överleva mig så är ju inte den relationen att jämföra med ett partnerskap. En pojk- eller flickvän är ju någon som du väljer förhoppningsvis med avsikt att spendera resten av livet med, någon man ska åldras med, bli gammal med och trivas med genom vått och torrt ända in på ålderns höst. Så man bör välja med omsorg, för du kommer troligen inte ha hund eller häst med dig när du är för gammal för att ta hand om dem. Men det finns en chans att du får ha din partner med dog, han eller hon kanske rentav är den som tar hand om dig.
Ger man sig in i en relation med inställningen "detta är inte beständigt. Detta kommer inte vara livet ut" så är det väl marginellt bättre än ett engångsligg och därmed tämligen meningslöst rent relationsmässigt. Nu tar ju relationer slut i förtid ibland av diverse orsaker, men nog letar man efter och försöker satsa på den där enda beständiga relationen?

Egentid absolut, det vill jag själv ha mycket av. Men det är när man lägger all sin tid på sig själv och sina hobbyer som det blir konstigt. I ett förhållande får man både ge och ta, ensidiga relationer kommer inte hålla någon längre tid.

Jag stöttar min partner i hennes hobbyer och intressen, självklart. Men jag kan inte utläsa annat än att hon inte prioriterar mig om hon hela tiden skjuter undan mig för att göra plats för annat. Säger hon att vi inte kan ses för att hon inte har tid men sen åker och ägnar sig åt fem olika aktiviteter och hpbbyer så handlar det inte om att hon inte har tid, det handlar om att hon inte prioriterar mig och tar sig Tid till mig. Hon lägger ju sin tid på vad som är viktigast.för henne, lägger hon ingen tid på mig är jag oviktig för henne. Och hur ska ett sånt förhållande funka?

 

[Money]

Du är rätt så klok Bushman, trots din knapptslutatanvändablöja-ålder.

Jag håller inte riktigt med där. Familjen är inte beständig, även om jag har unga föräldrar så kommer de troligen gå bort före mig. Och även om jag har småsyskon som förhoppningsvis kommer överleva mig så är ju inte den relationen att jämföra med ett partnerskap. En pojk- eller flickvän är ju någon som du väljer förhoppningsvis med avsikt att spendera resten av livet med, någon man ska åldras med, bli gammal med och trivas med genom vått och torrt ända in på ålderns höst. Så man bör välja med omsorg, för du kommer troligen inte ha hund eller häst med dig när du är för gammal för att ta hand om dem. Men det finns en chans att du får ha din partner med dog, han eller hon kanske rentav är den som tar hand om dig.
Ger man sig in i en relation med inställningen "detta är inte beständigt. Detta kommer inte vara livet ut" så är det väl marginellt bättre än ett engångsligg och därmed tämligen meningslöst rent relationsmässigt. Nu tar ju relationer slut i förtid ibland av diverse orsaker, men nog letar man efter och försöker satsa på den där enda beständiga relationen?

Egentid absolut, det vill jag själv ha mycket av. Men det är när man lägger all sin tid på sig själv och sina hobbyer som det blir konstigt. I ett förhållande får man både ge och ta, ensidiga relationer kommer inte hålla någon längre tid.

Jag stöttar min partner i hennes hobbyer och intressen, självklart. Men jag kan inte utläsa annat än att hon inte prioriterar mig om hon hela tiden skjuter undan mig för att göra plats för annat. Säger hon att vi inte kan ses för att hon inte har tid men sen åker och ägnar sig åt fem olika aktiviteter och hpbbyer så handlar det inte om att hon inte har tid, det handlar om att hon inte prioriterar mig och tar sig Tid till mig. Hon lägger ju sin tid på vad som är viktigast.för henne, lägger hon ingen tid på mig är jag oviktig för henne. Och hur ska ett sånt förhållande funka?

 

[Tjerringen]

Jag synar och höjer: även med dem är livet rätt meningslöst

Meh, skräms inte sådär, skulle livet ha en mening? En mening... bara en?

 

[Tjerringen]

Vet inte om jag kan, vad är fel med den?

Han är ensam rätt ofta...

 

[Tjerringen]

Den är trasig fattar du väl?

Du är så smart Clownis!

 

[Plåthinken]

Jag håller inte riktigt med där. Familjen är inte beständig, även om jag har unga föräldrar så kommer de troligen gå bort före mig. Och även om jag har småsyskon som förhoppningsvis kommer överleva mig så är ju inte den relationen att jämföra med ett partnerskap. En pojk- eller flickvän är ju någon som du väljer förhoppningsvis med avsikt att spendera resten av livet med, någon man ska åldras med, bli gammal med och trivas med genom vått och torrt ända in på ålderns höst. Så man bör välja med omsorg, för du kommer troligen inte ha hund eller häst med dig när du är för gammal för att ta hand om dem. Men det finns en chans att du får ha din partner med dog, han eller hon kanske rentav är den som tar hand om dig.
Ger man sig in i en relation med inställningen "detta är inte beständigt. Detta kommer inte vara livet ut" så är det väl marginellt bättre än ett engångsligg och därmed tämligen meningslöst rent relationsmässigt. Nu tar ju relationer slut i förtid ibland av diverse orsaker, men nog letar man efter och försöker satsa på den där enda beständiga relationen?

Egentid absolut, det vill jag själv ha mycket av. Men det är när man lägger all sin tid på sig själv och sina hobbyer som det blir konstigt. I ett förhållande får man både ge och ta, ensidiga relationer kommer inte hålla någon längre tid.

Jag stöttar min partner i hennes hobbyer och intressen, självklart. Men jag kan inte utläsa annat än att hon inte prioriterar mig om hon hela tiden skjuter undan mig för att göra plats för annat. Säger hon att vi inte kan ses för att hon inte har tid men sen åker och ägnar sig åt fem olika aktiviteter och hpbbyer så handlar det inte om att hon inte har tid, det handlar om att hon inte prioriterar mig och tar sig Tid till mig. Hon lägger ju sin tid på vad som är viktigast.för henne, lägger hon ingen tid på mig är jag oviktig för henne. Och hur ska ett sånt förhållande funka?

Därmed sagt att jag INTE sagt att det handlar om hela tiden. Mina prioriteringar varierar från dag till dag. Jag skulle aldrig prioritera bort min partner ständigt och jämt EFTER att djuren fått sina behov fyllda.

Och jag kanske är konstig men jag tänker faktiskt ta till självhjälpen innan jag blir för dålig och inte kan ha ett anständigt liv längre när jag blir gammal. Jag kan för i hela mitt liv inte se mig själv liggandes i sjuksängen eller boende på ålderdomshemmet.
När jag inte kan få ut något av livet längre är det dags att släppa taget. Så på det sättet ser jag att jag alltid kommer vara omgiven av djur på något sätt i hela mitt liv. Skulle jag ha en partner men inte klara mig på egen hand hade jag också bett honom att släppa mig. Jag hade också hjälpt honom om det var han istället. Men hade han inte velat göra som jag så hade jag tagit hand om honom. Men när det handlar om mig så är det viktigt för mig att avsluta livet när jag inte får ut något av det längre för jag vill inte vara till last för andra och jag vet själv att jag inte vill sitta och vänta på döden bara för jag inte kan klara mig själv och leva livet som jag vill.

 

[Swish]

Men alltså, det handlar ju inte om att man inte "hinner med en partner" för att man har häst. Men har man tagit på sig ansvaret för ett djurs liv så har man. Ens partner klarar förhoppningsvis av att göra sig ett mål mat om han är hungrig, hästen gör inte det. Hästar är en förhållandevis tidskrävande hobby, visst, men man kommer ju hem någon gång. Troligtvis kan man inte ha det där "vi-sitter-ihop-och-gör-exakt-allt-tillsammans-förhållandet" om man blir tillsammans med en hästtjej. Fast jag å andra sidan är jävligt mån om min egentid och hade aldrig klarat av att vara tillsammans med en sån klängig en.
Det är väl bra att bruttan har en egen hobby? Det finns väl ingen som faktiskt gillar att ha en partner sittandes hemma som inte gör något annat än att just bara sitta och vänta?

 

[Tjerringen]

Näe, nån mycket kass film tror jag. Tänkte säga kärring men insåg att det kanske inte var så taktfullt.

Sa du kärring?

 

[Bushido]

Du är rätt så klok Bushman, trots din knapptslutatanvändablöja-ålder.

Jag får väl säga detsamma Money men så jävla mycket äldre är tant inte, tänk på det

 

[Ricken]

Vad tråkiga diskussioner ni har.

Kan ni inte gå ihop och köra lite gyttjebrottning istället. I tanga. Vit tanga. Under UV-lampa.