Jag föreslår att ni tillsammans fortsätter diskussionen med den breda vetskap ni har.
Som relativt objektiv läsare ser jag att det jag skrev förut fortfarande stämmer. Du har inte argumenterat för din uppfattning. Jag tycker att en del frågor som har ställts till dig är intressanta, men har inte fått svar.
Slutsatsen jag drar, är att du anser, att eftersom att du har den i Sverige allmänt rådande uppfattningen i dom här frågorna, behöver du inte argumentera för din uppfattning. Jag tror att många resonerar så. Och det är därför dom väljer att själva följa den allmänt rådande uppfattningen. Det finns en trygghet att i veta att man i de flesta situationer slipper tappa ansiktet / inte bli mållös.
Med det sagt, vet jag inte om jag hade klarat mig så mycket bättre än dig, ifall jag hade satt mig i din situation. Dock har jag som tur är vett att stanna upp och fundera, innan jag grävt mig ned i en så djup grop som du står i. Jag hade nog lagt ned spaden efter ett tag, bett om hjälp att ta mig upp, för att, åtminstone för en stund, andas frisk luft. Innan jag beslutar mig för huruvida jag ska fortsätta. Du står dock envist nere i leran, gapar och gräver, och hävdar att allt går som det ska.
Jag tampas dagligen med hur jag ska hantera att min egen uppfattning skiljer sig från den allmänt rådande. Ibland börjar jag argumentera med andra med utgångspunkt i den allmänt rådande uppfattningen. Men en bit in inser jag att det inte är vad jag själv tycker. Detta misstaget gissar jag att många gör, och att det är en anledning till att den allmänt rådande uppfattning fästs starkare och starkare i varje människas medvetande. Varje dag argumenterar en ny person för att den allmänt rådande uppfattning ska bestå. Argumenten matas in i minnet på de som inte har modet eller kraften att utveckla sin egen uppfattning. Snart har dom själva blivit personer som argumenterar i syfte att befästa den allmänt rådande uppfattningen. Det gynnar ju dem själva, så länge de tillhör majoriteten. Risken att hamna i obehagliga situationer minskar, ju fler de blir. Så fort majoriteten skiftar, måste de själva hänga med, för att fortsätta i trygghet.
Jag har observerat människor av andra nationaliteter än svenskar, då jag varit ute och rest, samt då jag sett videor från alla möjliga sammanhang. Generellt tycker jag mig se vissa trender. Svensken inleder ofta svaret på en fråga med ett nervöst skratt, och fortsätter sedan med ett kortfattat svar, och undviker i största mån följdfrågor. Portugiser, engelsmän, fransoser, amerikaner, holländare, m.fl. har ofta en mycket större tro på sin förmåga, och kan hålla långa, och mycket trevliga konversationer, även om små saker. Artighetsfraserna som utbyts efter en kort vägbeskrivning, kan innehålla ord som svensken bara uttrycker vid stora högtider. Vi är tystlåtna och fåordiga av oss.
Jag tror att detta har ett samband med de senaste årens politiska utveckling, och allmänna opinion. Sverige har inte haft någon stark ledare på länge. (Senast var kanske Göran Persson.) Politikerna vågar inte ta några beslut av betydelse. När folket inte har starka ledare att se upp till, blir det själv svagt. Vågar inte bilda egna uppfattningar. Vågar inte uttrycka sina åsikter.
Några åsikter och synpunkter som har att göra med det som diskuterats i tråden:
Jag har, i mitt liv, gjort misstaget att satsa alldeles för mycket på saker jag inte har någon större begåvning för. Har gjort det för att visa för mig själv hur ambitiös jag är, i allt. Men det har inte gjort mig lycklig, utan tvärtom. Bättre är att göra det enklare för sig, och satsa på det man är bra på och tycker om. Det tror jag ger synergi-effekter, som gör att man allmänt lyckas bättre. Detta går även att applicera på ett företag. Samt på ett land.
Sverige är inte särskilt duktiga på att integrera invandrare. Det har vi vetat länge. Men vi har varit väldigt ambitiösa. Och tagit in många flera invandrare. För att visa att vi kan lösa dom här problemen. Men det har varit fel strategi. Vi skulle istället minskat invandringen något, och samtidigt satsa mer på det vi är bra på. Med den lägre belastning på (av invandring berörda) myndigheter detta inneburit, skulle vi kunnat få det andrum, som behövts, för att förstå bättre hur man kan göra för att integrera människor. Först då hade vi kunnat öka intaget. Jag kommer att tänka på det du skrev förut - en väl fungerande familj är bättre på att hjälpa andra.
Sen har vi samtidigt gjort en del andra misstag. Som det här med att blint tro på en "fri marknad", och privatisera precis allting. Fri marknad är inte en bra strategi för en stadig miljö, det säger sig självt. Helt emot Sveriges ambitioner, med andra ord.
Till sist, angående vansinnesdåd. Personer som utför dessa dåd har ju generellt skapat sig en väldigt smal världsuppfattning. Detta tror jag för övrigt även gäller människor som begår självmord. Även självmorden har ju ökat något (iaf slutat minska) i Sverige på senare år. (I det aktuella fallet kan man ju dessutom argumentera för att det handlar om ett utökat självmord.) Personerna tror att ingen förstår dem, och/eller upplever ett stort hat/hot, och sluter sig därför mer och mer, vilket innebär att dom rör sig i en konisk spiral nedåt. Jag tror att den här trenden har att göra med vad jag skrev ovan. En svag politisk ledning, som ger ett svagare folk, vilket skapar gynnsammare förutsättningar för sådana här personer.