MikkE skrev:
Det är svårt att säga vem som är smartast. Då borde man egentligen dela upp i olika kategorier som typ "Jag kan lösa jätesvåra IQ-test", "Jag kan allt om vulkaner" osv osv..
Allmänbildning eller fördjupningar har från början enligt mig inte nånting med inteligens att göra. Visst har säkert en extremt välutbildad man helt enkelt ett bättre utvecklat minne, och är litterärt bättre utvecklad, har bra uppfattningsförmåga om saker och ting, och kan därigenom prestera ett bättre resultat på ett IQ-test... men han är inte smartare "IRL" (om vi talar om smarthet som IQ, vilket är rent snett tycker jag).
Som någon antydde så bygger dagens Matris-IQtest på ofta inövade kunskaper, på det sättet att matriser kan man helt enkelt träna på och därigenom få ett bra resultat. Första gången man gör ett IQ-test kanske det går dåligt för man är nervös, andra gången går det för bra för man har börjat "lära" sig att leta mönster. Vissa nättest går på din läsförmåga och räkneförmåga. HELT Värdelöst. Det bästa sättet borde vara en avancerad form av "klossarna i lådan" där du har en cirkel, fyrkant och trekant som ska ner i motsvarande hål. Praktisk problemlösning.
Jag tror att den smarthet som man kommer längst med i verkliga livet är:
1. Problemlösning.
2. Streetsmart (samma sak som problemlösning?)
3. EQ. (Samma sak som streetsmart?)
Det finns människor som växt upp i tuffa områden ( Malmö

) och fått klara sig undan situationer som en professor i Matematik hade blivit lynchad i... om ni förstår vad jag menar. När man kan prata och manipulera en människa, läsa av personen, utnyttja detta till dennes persons fördel, eller din egna; då är man smart!
Jag kan ibland uppfattas som lite vimsig IRL i början, det är en del av att bjuda på sig själv. En vimsig människa kommer snabbare in i ett nytt sällskap då de andra i det redan etablerade sällskapet ser personen som ett "mindre hot" då, och man infiltrerar sig snabbare. Detta sker omedvetet hos en med hög streetsmart.
/Sociolog & Psykolog wannabe