Jag har ju mest kört bana med mina sporthojar och för mig är mellanregistret det viktiga, det är det som trycker ut hojen ur kurvan. Det handlar mer om upplevelse av gassvaret än någon effektkurva kan visa. Jag slutade titta på effektkurvor för många år sen när jag insåg att det är just känslan som är viktig.
I princip alla hojar som diskuteras i den här tråden har jag ägt eller kört en hel del och jag tänkte lämna några korta synpunkter på just känsla hos ett par av dem:
RC8R: Underbar hoj med en härlig motor. Väldigt "styv" känsla i chassit med hård fjädring, vibrationer och mycket pulver i just mellanregistret. Och som Alatalo påpekade en av de absolut rymligaste hojarna för oss som är lite längre. Allting går att justera, styre, fotpinnar, sadelhöjd, ride height...
I stadstrafik var den hemsk, det går inte att köra i 30 med en hand på styret, då trillar man av på grund av att motorn går så ojämnt. Blev bättre på senare årsmodeller typ 2011 som är en bästa.
GSXR 1000 K5: Kändes lite "tung" i gumpen jmf med nyare årsmodeller men motorn var fantastisk för framförallt gatkörning. Brett vrimoment med mycket effekt i mellanregistret.
GSXR 1000 K9: Mycket lättare känsla i chassit men precis som Alatalo påpekade tidigare i tråden så hade man försakat mellanregistret för toppeffekt. Fungerade fint på banan men mindre bra för gatkörning. Helsystem och PC5 gjort underverk för mellanregistret.
GSXR 1300 och ZX12R: Inga sporhojar men fantastiska autobahnätare. Tunga och klumpiga med härliga muskelmotorer..
Honda CBR1000RR från -06: En tung klump som är ganska slö. Stabil i fart men också tungstyrd, ingen hit för mig.
Honda CBR1000RR från -08: En av de bästa sporthojarna och framförallt banhojarna som jag har kört. Otroligt lättkörd, smidig, lättstyrd samtidigt som den är stabil. Motorn är fantastiskt mjuk på gassvaret vilket gör den lätt att hantera. Mellanregistret och hur den skjuter ut ur kurvor är magiskt och något som t ex en S1000RR bara skulle kunna drömma om. Förutom problemet med kolvringar och oljeförbrukning skulle jag gärna haft den igen.
S1000RR: En fantastisk hoj som är så fantastik att en är aptrist att köra. Otroligt kompetent men saknar helt och hållet känsla, den är FÖR bra helt enkelt.
Sjukt drag i motorn men man måste köra den som en 600 och varva satan. Klarar knappt att börna på vått gräs under 10 000 varv...
Det har hänt väldigt mycket på hojutveckligen på senare år, testade en Triump Speedtriple 1200 RS förra sommarens och det är första gången jag körde en motor som drar stenhårt från botten, sen bara ökar hela vägen. Jag upplever alla tripplar på det sättet, bara mer eller mindre beroende på kubik men känslan är densamma och får mig är känslan det viktiga...
För att göra en lång historia kort, testa och provkör och skit i bänkpapprena, det är mitt råd