Tack för alla godhjärtade sympatier, uppmuntran och välmenande tankar!
Det värmer i en annars lite melankolisk period. Jag har brutit revben förut, men det är en klen tröst. Som Loccone sa: Jag får omge mig med tråkiga och kärnfriska människor! En nysning med knäckta revben är relativt humorfritt.
Jag provstartade motorn två gånger och gasade ganska friskt i tron att det var just uppvarvning utan belastning som borde vara den dimensionerande belastningen. Fel hade jag. Dessa båda provstarter genomfördes utan minsta tecken på slitage eller åverkan på balansaxeldrevet (fiberarmerad bakelit, fastsatt med 6st M6 på ett stålnav som sitter med ett kilförband på axeln). Hade det uppvisat någon form av åverkan, hade jag inte gått vidare till bantest. Eftersom drevet var helt opåverkat av provstarterna, så tänkte jag att det borde klara av ett varv i promenadtempo för att sen köra in i depå och inspektera. Fel hade jag. Arrangemanget höll i högst en minuts bankörning. Jag har inte delat motorn än, så grundorsaken är inte utredd. Det skulle kunna vara så att stånkans varierande vinkelhastighet runt de fyra takterna, gör att kuggingreppet inte ligger konstant åt ena flanken, utan "skallrar". Dvs omväxlande driver och bromsar vevaxelns drev balansaxeln. Om det är så vet jag inte säkert än, men det är iaf inget bra för en kuggtransmission...
Nåja. Jag tar med mig följande:
1. Jag brukar provköra till grannbyn och tillbaka i mekarbrallor, t-shirt och hjälm. Det är en kurvig väg, kantad med träd...
2. Det vibrationsmässiga resultatet är utmärkt! Motorn känns silkeslen!
3. Den nya konstruktionen kommer att bli mycket bättre, då jag kan passa på att göra modifieringar som jag annars inte tyckt var lönt.
4. Det var ett förträffligt arrangemang på Knutstorp i strålande väder och grabben hängde väl med de stora hojarna på sin KTM RC125. "Fegisranden" krympte och självförtroendet växte!
Många undrar om jag inte gillar att meka mer än köra. Jag gillar att bygga och meka, men jag gillar att köra ännu mer! Och mest av allt gillar jag känslan av att köra med material som jag skapat, inte köpt! Det behöver inte vara så i andras värderingar, men så resonerar jag, och det är det som är min motivation!
Jag känner hur de lösa revbenen klonkar vid vissa rörelser. Det verkar åtminstone vara ett ställe framtill och ett eller två på ryggen. En lätt obehaglig känsla som jag förträngt sen sist. Jag skrider värdigt framåt, låter mig inte jäktas och utstrålar pompöst en slags kunglig överlägsenhet. Sen ibland hugger det till och jag gnyr som en liten flicka. Kan vara svårt för omgivningen att hantera.