https://www.expressen.se/debatt/varfor-vill-inte-s-infora-bidragstak/
"Dagens bidragspolitik är ett hån mot alla som faktiskt jobbar och anstränger sig. En familj med fyra barn i Stockholmsområdet som lever på försörjningsstöd kan få 33 014 kronor i månaden. Om en av föräldrarna börjar städa, köra buss eller får jobb inom hemtjänsten, minskar den samlade inkomsten till 32 994 kronor, och om båda föräldrarna börjar arbeta heltid ökar den endast till 34 364 kronor enligt riksdagens utredningstjänst."
Ja jävlar..
Åfan, ja har länge tyckt att skillnaden mellan att jobba hårt och sitta på röven varit allt för liten, men bidragen i Stockholm var inte låga direkt. Inte helt konstigt att de som tjänar pengar behöver skatta satan för att betala för det.
Själv gled jag in på ett systerföretag som oavlönad praktikant finansierad av samhällsmedel för snart ett årtionde sedan. Det tog mig ungefär åtta år att arbeta mig upp från arbetsmarknadspraktikant till avdelningschef där jag nu basar över två avdelningar, men trotts det ligger min nettoinkomst idag inte på mer än det dubbla mot vad den gjorde med sysselsättningsstöd som oavlönad praktikant.
Och då snackar vi endast arbetsmarknadsstödet/sysselsättningsstödet, jag hade inte varken bostadsstöd eller barn. Med bostadsstöd så skulle inkomsten ligga på ungefär samma som jag tjänar idag, fast jag skulle betala lite mindre skatt dådå. Och så ska man tänka på inflation, den är inte beräknad som jättestor det senaste decenniet, men att tro att man får lika mycket för samma pengar idag som 2010 är fan inte sant.
Så motivationen att jobba är det ju lite si och så med faktiskt.
Att vissa väljer alternativa sätt att göra pengar, sätt som de kan tjäna kontanta pengar medan de lyfter bidrag. Är fullkomligt logiskt tycker jag.
Inte schysst, men logiskt.