Jag är så pass trött på vad-var-det-jag-sade Thomas Gür att jag undviker hans mästrande återkommande inlägg men det är ändå så jävla rätt alltid:
Ingen kris, utan notan för naivitet och inkompetens ...
Det heter i, den med rätta upprörda, debatten om Sverige och koranbränningarna att Sverige hamnat i denna kris utan egen förskyllan. Därtill att det också finns främmande makter som av olika skäl är intresserade av att underblåsa denna kris. Fanatismen och de för vårt land så främmande kraven frodas på diverse håll. Någon koranbrännare deklamerar att han skall bränna koranen till dess att den förbjuds i Sverige. Upprörda motståndare vill införa blasfemilagar och grundlagsskydda heliga skrifter från skändning.
Framställningen att Sverige utan egen förskyllan eller på grund av illvilliga utländska intressens eller fanatikers agerande har hamnat i denna kris är emellertid felaktig. Den politiska, diplomatiska, samhälleliga, religiösa, juridiska och också ekonomiska turbulens och omvälvning vi nu genomlever bör inte ses som en kris, utan som det pris som vårt samhälle och vårt land betalar som kostnaden för drygt 30 år av usel, ogenomtänkt, vanvettig och skadlig invandrings- och flyktingpolitik.
Det har bland annat resulterat i, som religionssociologen Eli Göndör också nyligen framhöll i en kommentar i en av mina trådar att vi har fått hundratusentals människor som kommer från ett socialt och kulturellt (och religiöst skall jag tillägga) arv av majoritetstatus och dominansposition och som dessutom får betalt med skattemedel att inte anpassa sig, och som omkring sig ser ett samhälle (och en statsmakt skall jag tillägga) som ber om ursäkt och lovar bättring så fort någon påstår sig vara kränkt.
Detta fenomen, och därtill också sådant som gäng- och klankriminalitet, hedersförtryck, hedersvåld och hedersmord, social och ekonomiskt utanförskap, bidragsberoende och bidragsfusk, bidrag till kulissorganisationer för att bevara "den egna kulturen", tillåtelse för främmande makter att finansiera organisationer och religiösa församlingar, skenäktenskap och skensskilsmässor, kriminell infiltration i förvaltning och politiska församlingar etc, är såväl den politiska elitens som den svenska väljarkårens förskyllan.
Det går en röd tråd för allsköns dumheter från den svenska politiska elitens sida under de senaste decennierna, från Carl Bildt och Birgit Friggebos taffliga och löjliga uppträdande på Folkets hus i Rinkeby 1992 (det årtionde då de politiska dumheterna inleddes) över Mona Sahlins uttalanden 2002 om att hon inte kunde komma på vad svensk kultur var, annat än att det var ”töntiga” saker som midsommarfirande och hennes omfamnande av den direkt patologiska idén om att Sverige var ett strukturellt rasistiskt samhälle, över Fredrik Reinfeldts uttalande i Ronna, Södertälje 2006 om att endast barbariet var ursvenskt och att all utveckling kommit utifrån, över Migrationspolitiska överenskommelsen i mars 2011, som gav utlänningar som inte hade rätt att vistas i landet, fri skolgång och fri sjukvård, över Annie Lööfs utsaga om att Sverige kunde ta emot 30 miljoner invandrare, till Stefan Löfvens uttalande våren 2015 om att det inte kunde finnas någon övre gräns för flyktinginvandringen till Sverige och Magdalena Anderssons (och Morgan Johanssons) återkommande tomma tal fram till 2022 om att ”knäcka gängen” …
Men skulden är också lika mycket den väljarkårs som gång efter annan faktiskt röstat på den här politiken med stor majoritet från valet 1991 ända fram till valet 2018 …
Ty samtidigt har det funnits röster som sedan lika länge varnat för denna utveckling (de första böckerna och artiklarna av varnande karaktär började publiceras just redan för snart 40 år sedan), men utan att hörsammas.
Koranbränningarna och deras efterföljd i form av politisk och diplomatisk trassel är inte en kris som vi har fått över oss, det är notan för 30 år av ansvarslöshet såväl från den politiska elitens sida, som från den väljarkårs sida, som tillsatt denna politiska elit i val efter val efter val … Jordmånen för fanatiker att odla sin fanatism och skörda storm, för främmande makter att uppmuntra tillväxten av denna vegetation har den huvuddelen av svenska politikerna och deras väljare berett tillsammans under en tämligen lång tid.
Med ett turkiskt uttryck i fri svensk tillämpning: De dadlar som väljarkåren åt i går, river i samhällskroppen i dag.