Tänker ni på det storslagna?

[Gustav O]

Att få barn och se det växa och utvecklas är det mest omtumlande jag har varit med om. Att försöka greppa storheten i det hela är omöjligt. Det är otroligt att läsa om hur ett barn blir till och utvecklas under fosterstadie. Förlossningen är en otroligt stark upplevelse och nu sitter jag här med min lille grabb som växer och utvecklas hela tiden. Från en liten sovande nyfödd till en egen person med stor personlighet och karaktär. Helt grymt.

 

[GSXR1100R]

Att få barn och se det växa och utvecklas är det mest omtumlande jag har varit med om. Att försöka greppa storheten i det hela är omöjligt. Det är otroligt att läsa om hur ett barn blir till och utvecklas under fosterstadie. Förlossningen är en otroligt stark upplevelse och nu sitter jag här med min lille grabb som växer och utvecklas hela tiden. Från en liten sovande nyfödd till en egen person med stor personlighet och karaktär. Helt grymt.

--------------------------------------------------------------------------

Du kommer dessutom att ha en utmärkt ursäkt när dina varvtider inte står i paritet med ditt nya vapen, som nybliven förälder så lägger någon in en spärr i skallen på en, tar du dessutom med knådden på Licensträningarna så kommer det att gå ännu långsammare, barn är en slags fartbegränsare, nu har du ansvar för en liten människa.

*Klipp ur detta inlägg och spar det, du kommer att komma till insikt i vår.*

--------------------------------------------------------------------------

 

[Ravetrancer]

Roligt att det finns fler än jag som reflekterar över dessa spännande saker Håller med om att väder kan få mig mäkta imponerad också. Framförallt åska.



Det har förbryllat mig me, liksom alla som tänkt på det då vi antaligen aldrig kommer komma under full med ett svar. Jag tror på den enkla utvägen; Oändlighet i tid och rum existerar. Universum har helt enkelt alltid funnits, ALLTID... i oändlig tid tillbaka. Inget fanns innan universum om man säger så, utan nånting, har alltid funnits. Vi är bara inte utvecklade nog att förstå oss på oändlighet mer än som ett begrepp. Var inte rädd för tanken om att oändlighet finns. Universum har inte börjat... det har alltid funnits. Sen ska man inte försöka föreställa sig det, det går bara inte. Mår bara illa. Men tanken om hur det såg ut i universum för ... låt säga 1000000000000000000000000000000000000000000 år sedan är rätt... Konstig... att den tiden verkligen fanns så att säga... Eller gjorde den det?

Tjena Kay

Tycker lätt o slätt att det inte finns någon som helst tid. Tror bara att vi kan uppfatta tid i ett tidlöst universum med oändligt antal rum. I dessa rum så står tiden alltid stilla, det är bara du som själsligt och kroppsligt förflyttar dig genom dessa rum. Tänk att rullande film behöver 24bilder/sek för att flyta ungefär så tror jag att allt kan vara sammanflätat i olika rum, alltså går vi igenom 24 av dessa oändliga rum per sekund Vi väljer alltid vart vi skall gå och kan ibland se genom flera rum samtidigt och förutse saker
Liteflummiga tankar iaf

Vet iaf att tiden är såpass relativ att jag har stannat i tiden i mer än 3sek iaf Mäktig upplevelse var det.
Håll denna tråden levande så återkommer jag med mer kuliga ideér om alltet och intet.

//Rejvis- The soul cosmonaut

 

[Gustav O]

Du kommer dessutom att ha en utmärkt ursäkt när dina varvtider inte står i paritet med ditt nya vapen, som - -snip - -
*Klipp ur detta inlägg och spar det, du kommer att komma till insikt i vår.*

Jag kommer ju inte satsa allt i sista inbromsningen för att bli näst sist istället för sist.

 

[Ravetrancer]

Relativitetsteorin säger att ju närmare ljusets hastighet man kommer ju långsammare går den lokala tiden.
Färdas man i ljusets hastighet står tiden stilla, och det går inte att färdas snabbare än ljuset.
Relativitetsteorin säger inget om att det går att färdas till framtiden.
Dessutom ökar ett föremåls massa när man färdas i hastigheter jämförbara med ljusets och blir oändligt stor när man färdas i ljusets hastighet, det skulle alltså krävas en oändligt stor kraft för att att accelerera upp ett föremål som har en massa i ljusets hastighet, därför kan bara masslösa partiklar färdas i ljusets hastighet.

och själen kan färdas vart den vill på en bråkdels sekund av hela universum.....

 

[Ravetrancer]

Att få barn och se det växa och utvecklas är det mest omtumlande jag har varit med om. Att försöka greppa storheten i det hela är omöjligt. Det är otroligt att läsa om hur ett barn blir till och utvecklas under fosterstadie. Förlossningen är en otroligt stark upplevelse och nu sitter jag här med min lille grabb som växer och utvecklas hela tiden. Från en liten sovande nyfödd till en egen person med stor personlighet och karaktär. Helt grymt.

Ang. förlossningen så var det det den mäktigaste upplevelse jag haft. Det var ung. som en känslomässig kortslutning, överväldigt, mäktigt.........


//R

 

[Kay]

Mavve: Det är just pga räkningar, studier, jobb, kärlek och allt annat elende som jag tänker på saker som inte jag kan påverka; tid och rum i universum. Då blir allt annat så pluttigt... Skönt att fly "verkligheten" ibland med lite tankar om vad fan man gör här.

Min högsta önskan i mitt liv är förresten att få en påhälsning av en utomjordisk livsform.

 

[Ravetrancer]

En annan finurlig sak jag funderat på är drömmar. Hur verkliga är dom????
Alla har väl vaknat och kännt sig förvirrade om vart dom befinner sig då dom just haft en dröm som vart så verklig att man kunnat ta på den så att säga. Hur verklig är denna dröm???? Är det en själslig resa man har tagit kanske???
Jag tror definitivt att man många ggr själsligt lämnat kroppen under sömn. Därför finns det även människor som upplevt andra platser på jorden och varit dör trots att dom fysiskt inte varit där.
ex. min kropp somnar, jag har fortfarande öppna ögon och registrerar fortfarande den verklighet som vi är i nu. Personen bredvid mig talar till mig och när jag svarar så låter min röst spräcklig som man just vaknat. Trots detta så är mitt spyke och själ vakna och registrerar allt i rummet. Skillnade är bara den att när jag vaknar på morgonen så har denna upplevelse 2 olikheter hos 2 personer.
Jag har drömt att en person är med mig i min dröm. Personen bredvid mig har upplevt verkligheten genom att vara vaken men att jag sov.......
nån som hänger med på vad jag menar????

Jag har drömt verklighet, alltså så kan andra drömma verklighet. Om jag drömde verklighet i detta rum så kan jag även drömma verklighet nån annanstans, alltså så kan man själsligt lämna kroppen för upplevelser för att senare återvända till den. Och eftersom man drömt om sig själv i andra situationer så kan det vara så att vi har en massa paralella unversum.....vilket i sin ordning får mig att tro att när vi fysiskt dör här så kan vi själsligt förflytta oss till ett paralell universum och sammansmälta med den själen där för att vi egentligen bara är en o samma person, vilket senare blir att man haft en dröm/tanke när man vaknar i denna nya verklighet Man är nån annanstans allt är verkligt och den verklighet man precis vart i(den som är nu) var bara en dröm.....


Twistat va???

edit: på detta sätt så har du alltså rätt om att life aint over when you die Kay!!!
//R - Legimit Psycho Cosmonaout

 

[Micke_Lindstrom]

Min högsta önskan i mitt liv är förresten att få en påhälsning av en utomjordisk livsform.

Det skulle ju onekligen vara intressant, men som bekant hälsar utomjordingarna bara på USA:s regering eftersom dom är dom mest fredliga och sympatiska människorna på hela jorden och därför dom som är bäst lämpade att ta kontakt med.

 

[Micke_Lindstrom]

och själen kan färdas vart den vill på en bråkdels sekund av hela universum.....

Ja, men själen har väldigt svårt att ta med t.ex stenprover tillbaka.

 

[Kay]

En annan finurlig sak jag funderat på är drömmar. Hur verkliga är dom????
Alla har väl vaknat och kännt sig förvirrade om vart dom befinner sig då dom just haft en dröm som vart så verklig att man kunnat ta på den så att säga. Hur verklig är denna dröm???? Är det en själslig resa man har tagit kanske???
Jag tror definitivt att man många ggr själsligt lämnat kroppen under sömn. Därför finns det även människor som upplevt andra platser på jorden och varit dör trots att dom fysiskt inte varit där.
ex. min kropp somnar, jag har fortfarande öppna ögon och registrerar fortfarande den verklighet som vi är i nu. Personen bredvid mig talar till mig och när jag svarar så låter min röst spräcklig som man just vaknat. Trots detta så är mitt spyke och själ vakna och registrerar allt i rummet. Skillnade är bara den att när jag vaknar på morgonen så har denna upplevelse 2 olikheter hos 2 personer.
Jag har drömt att en person är med mig i min dröm. Personen bredvid mig har upplevt verkligheten genom att vara vaken men att jag sov.......
nån som hänger med på vad jag menar????

Jag har drömt verklighet, alltså så kan andra drömma verklighet. Om jag drömde verklighet i detta rum så kan jag även drömma verklighet nån annanstans, alltså så kan man själsligt lämna kroppen för upplevelser för att senare återvända till den. Och eftersom man drömt om sig själv i andra situationer så kan det vara så att vi har en massa paralella unversum.....vilket i sin ordning får mig att tro att när vi fysiskt dör här så kan vi själsligt förflytta oss till ett paralell universum och sammansmälta med den själen där för att vi egentligen bara är en o samma person, vilket senare blir att man haft en dröm/tanke när man vaknar i denna nya verklighet Man är nån annanstans allt är verkligt och den verklighet man precis vart i(den som är nu) var bara en dröm.....


Twistat va???

edit: på detta sätt så har du alltså rätt om att life aint over when you die Kay!!!
//R - Legimit Psycho Cosmonaout

Tuff teori.
Tänk om man dessutom skulle kunna hälsa på varandra i drömmarnas värd... dvs vårat medvetna jag träffas mer eller mindre, så lever man ut vad fasiken man nu vill göra och säga, i drömmarnas värld, sen så pratar man om det när man vaknat "fan vad coolt idag va Raver, när vi snodde polisbilen och körde runt och stannade volvoraggare som vi muddrade och slog på näsan)... Å andra sidan; Tur att det inte är så, för då hade man nog suttit inspärrad, och antagligen inte haft några kompisar kvar.

 

[benrangel]

Hum och Sam-forskning funkar ju inte på samma sätt som naturvetenskap.
Skillnaden på filosofi och naturvetenskap är att vetenskapen kräver verifierbarhet för att kalla en teori vetenskaplig, dom frågor som filosofin ängnar sig åt är till sin natur inte verifierbara och kommer därför aldrig att bli nåt annat än filosofi.
Intressant nog så verkar det som om delar av strängteorin aldrig kommer att kunna verifieras med praktiska experiment eller iaktagelser, därför vill delar av forskarvärlden att den ska kallas filosofi och inte vetenskap.

Ingenting inom den naturvetenskapliga forskningen syftar någonsin till att säga att något är på ett specielt sätt. Den som påstår det är en kvackare. Däremot bygger den naturvetenskapliga forskningsmodellen på att utesluta hur saker och ting inte är.
Om jag inför ett försök antar att jag vill bevisa en hypotes måste jag ställa upp ickehypotesen (nollhypotesen) och falsifiera denna. Om jag lyckas med mitt falsifieringsförsök står Hypotesen kvar tills vidare. Detta innebär att naturvetenskapen inte ger oss saningen, den ger oss bara det som inte är osant. En ganska så ordentlig skillnad.
Detta utgår från att vi aldrig kan verifiera något utifrån alla möjliga betingelser, eftersom vi inte kan tänka oss alla möjliga betingelser. Detta är Karl Poppers falsifieringsteori och används av åtminstone alla forskare inom det naturvetenskapliga fältet som jag har haft nöjet att träffa.

gladh

 

[Ravetrancer]

Tuff teori.
Tänk om man dessutom skulle kunna hälsa på varandra i drömmarnas värd... dvs vårat medvetna jag träffas mer eller mindre, så lever man ut vad fasiken man nu vill göra och säga, i drömmarnas värld, sen så pratar man om det när man vaknat "fan vad coolt idag va Raver, när vi snodde polisbilen och körde runt och stannade volvoraggare som vi muddrade och slog på näsan)... Å andra sidan; Tur att det inte är så, för då hade man nog suttit inspärrad, och antagligen inte haft några kompisar kvar.

Tror dock att jag har träffat vänner i mina drömmar och gjort saker med dom, och att det fortfarande är en verklighet i ett parallelt universum.....
Man bör ju tänka att man ibland kan bli rädd för sig själv i sina drömmar och att det då är ett annat jag från ett paralleluniversum som man upplevt och dess liv och personlighet kanske inte överrennstämmer med ens egna......

En annan sak. Ang till lösningar på unversums gåtor. Den dagen människan släpper tanken på logik så kanske hon kommer mycket närmare sina svar än med logiska förklaringar påallt. Vad säger att universum är logiskt????

//R

 

[Ravetrancer]

Ja, men själen har väldigt svårt att ta med t.ex stenprover tillbaka.

Det var nog det :kocko svar jag kunde få. Vad fan tror du själen skulle vara intresserad av stenar för, eller prover. Själen vet redan allt. Och vi kommer att få veta ju mer vi talar och känner vår egna själ.

//R - Souldiver

 

[Kay]

Tror dock att jag har träffat vänner i mina drömmar och gjort saker med dom, och att det fortfarande är en verklighet i ett parallelt universum.....
Man bör ju tänka att man ibland kan bli rädd för sig själv i sina drömmar och att det då är ett annat jag från ett paralleluniversum som man upplevt och dess liv och personlighet kanske inte överrennstämmer med ens egna......

En annan sak. Ang till lösningar på unversums gåtor. Den dagen människan släpper tanken på logik så kanske hon kommer mycket närmare sina svar än med logiska förklaringar påallt. Vad säger att universum är logiskt????

//R

Logik är ett annat namn på vår förmågan att tänka. När vi inte längre förmår oss att tänka, eller ge förklaringar på något; exempelvis oändlighet; så är det enligt många inte logiskt längre. Mycket som är logiskt idag var nog ganska ologiskt för 300 år sedan.

 

[mb]

Oj, nu flummade tråden iväg... angående drömmar:

Har ni testat att skriva upp dom nångång direkt när ni vaknat? Det har lång tid, ibland timtals för man kommer hela tiden ihåg mer och mer när man sitter där och skriver. Gjorde detta under en treveckorsperiod för sådär 5-6 år sen. I början var jag helt paff, fanns en massa saker i mina drömmar som jag inte hade aning om. T.ex. olika personer man känt sedan förr men som man inte ägnat en tanke på sen urminnes tider. Var även en hel del katastrofdrömmar, typ jordens undergång, som jag heller inte hade en aning om att jag drömde. Efterhand började man dock se mönstret och efter ett par veckor var det inte alls svårt att tolka. Oftast är det något som hänt senaste dygnet som i sin tur anknyter till något som hänt tidigare, eller kanske något man är rädd ska hända i framtiden osv. osv. som knyts ihop till en dröm. Det går att få reda på mycket nya saker om sig själv, men jag rekommenderar ingen att hålla på mer än 3-4 veckor på det sättet. Tror att man slår ut drömmarnas funktion om man gräver sönder dom totalt under lång tid.

 

[benrangel]

Vad säger att universum är logiskt????

Allt som vi hittills iaktagit kanske?
Fast då har vi räknat bort ca 95% av det universum som vi inte lyckats förklara som troligtvis består av sk. mörk materia och mörk energi

gladh

 

[K-Micke]

Oj, nu flummade tråden iväg... angående drömmar:

Har ni testat att skriva upp dom nångång direkt när ni vaknat? Det har lång tid, ibland timtals för man kommer hela tiden ihåg mer och mer när man sitter där och skriver. Gjorde detta under en treveckorsperiod för sådär 5-6 år sen. I början var jag helt paff, fanns en massa saker i mina drömmar som jag inte hade aning om. T.ex. olika personer man känt sedan förr men som man inte ägnat en tanke på sen urminnes tider. Var även en hel del katastrofdrömmar, typ jordens undergång, som jag heller inte hade en aning om att jag drömde. Efterhand började man dock se mönstret och efter ett par veckor var det inte alls svårt att tolka. Oftast är det något som hänt senaste dygnet som i sin tur anknyter till något som hänt tidigare, eller kanske något man är rädd ska hända i framtiden osv. osv. som knyts ihop till en dröm. Det går att få reda på mycket nya saker om sig själv, men jag rekommenderar ingen att hålla på mer än 3-4 veckor på det sättet. Tror att man slår ut drömmarnas funktion om man gräver sönder dom totalt under lång tid.

Tror inte heller det är så nyttigt att analysera sina egna drömmar. Att drömma är väl ett sätt för hjärnan att sortera intrycken. Alltså att städa upp lite, slänga bort gammalt skit, lagra annat för framtida behov. Om man sitter och antecknar alla drömmar så blir ju hjärnan aldrig av med skiten. Töm din "wastebasket"!

 

[Micke_Lindstrom]

Ingenting inom den naturvetenskapliga forskningen syftar någonsin till att säga att något är på ett specielt sätt. Den som påstår det är en kvackare. Däremot bygger den naturvetenskapliga forskningsmodellen på att utesluta hur saker och ting inte är.
Om jag inför ett försök antar att jag vill bevisa en hypotes måste jag ställa upp ickehypotesen (nollhypotesen) och falsifiera denna. Om jag lyckas med mitt falsifieringsförsök står Hypotesen kvar tills vidare. Detta innebär att naturvetenskapen inte ger oss saningen, den ger oss bara det som inte är osant. En ganska så ordentlig skillnad.
Detta utgår från att vi aldrig kan verifiera något utifrån alla möjliga betingelser, eftersom vi inte kan tänka oss alla möjliga betingelser. Detta är Karl Poppers falsifieringsteori och används av åtminstone alla forskare inom det naturvetenskapliga fältet som jag har haft nöjet att träffa.

gladh

Vad forskade dom inom för områden?
Falsifieringsteorin går väl bara använda i vissa fall.
Säg att någon har kommit fram till ett samband inom hållfasthetsläran, t.ex hooks lag som säger att för dom flesta material är förlängningen linjärt proportionell mot dragkraften.
Då är det ju enklare att provdra ett antal provbitar och plotta kraften mot förlängningen för att se att sambandet blir linjärt än att på nåt sätt motbevisa alla sätt det inte ligger till på.
Sen förklarar man för andra oberoende forskare hur experimentet genomfördes och låter dom upprepa för att verifiera att det inte begåtts nåt fel, om dom håller med om att resultaten stämmer och att slutsatserna man dragit av det inte är orimliga så kan det betraktas som vetenskap.
Självklart är det inte absolut och gudomlig sanning men tydligen så funkar det rätt bra ändå om man ser till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen dom senaste hundra åren.

 

[Micke_Lindstrom]

Det var nog det :kocko svar jag kunde få. Vad fan tror du själen skulle vara intresserad av stenar för, eller prover. Själen vet redan allt. Och vi kommer att få veta ju mer vi talar och känner vår egna själ.

//R - Souldiver

Nej precis, själen är inte speciellt intresserad av stenprover, lika lite som relativitetsteorin har att göra med hur själen kan färdas.