OBS, detta inlägg har med övertrimning av en människokropp att göra så ni andra - sluta läs här om ni bara är intresserade av hojar.
Ambulans, tack för råden men de tänker jag inte följa! Ambulans, du behöver läsa lite (även läkarna på Gävle Sjukhus) t.ex. ISBN 91-7265-324-8 "Overtraining, staleness and burnout in sports" av Göran Kenttä.
Korrekt utförd träning är positiv stress. Felaktig träning, t.ex. för lite vila eller kost eller träning med för hög puls är negativ stress.
Fysisk stress påverkar kroppen exakt likadant som psykisk stress, till slut säger det endokrina upp sig och man tiltar HPA-axeln. Komplikation är att jag även hade två luftvägsinfektioner (dock ej tränat sjuk) i samband med överträningen och jag misstänker det bidragit med elände iom nedsatt immunförsvar (vilket man även får av överträning pga brist på GLN).
Ultraljudsundersökningen av hjärtat idag gav iaf "no faults found". Härnäst kommer en belastningstest av kortison för att utesluta Cushings. Psykologen i januari sade "trevlig att råkas, men du är definitivt ingen typ-A person fast du är välkommen åter om du känner för det".
Som jag själv känner så överreagerar (de två senaste veckorna) min kropp på de tre naturliga kortisoltopparna över dygnet. Den första kommer 40 minuter efter uppvaknandet på morgonen, en gång på eftermiddagen och sista gången sen på kvällen framåt läggdags för att vara väldigt låg under övriga dygnet - utom i de fall man har tränat väldigt hårt eller varit psykiskt stressad, då ligger kortisolnivåerna kvar på en högre nivå under längre tid. Det är då man upplever en höjd vilopuls på ca 10 slag. Det är de två sista "topparna" som kroppen även lägger på lite adrenalin för mig. Med en tablett Atarax känns det rätt märklig att helt plötsligt (varesig jag sover, meckar eller inte gör nåt alls) så höjs pulsen. Utan Atarax är det väldigt jobbigt. Sätter jag i mig dubbla mellanmål (dvs håller jämn blodglukosnivå) så brukar adrenalinet utebli. Stress som stress, kul är det iaf inte när det går till överdrift.
Smärtan vid njurarna (som jag fick runt juletid) försvann för 2-1/2 vecka sedan. Det var för 2 veckor sedan adrenalinet började på att kicka in helt oförhappandes. Nåt skit där är det iaf enligt mig. Man kan iaf inte beskylla en viss läkare på MIVA för att ta snabba beslut. Jag fick tjata mig till en "kolla om jag är övertränad" provtagning. Sen verkade hon bränna händerna på testresultatet och skickade mig till endokrina på tre röda - då hade det gått TRE månader. Det var det första jag sade när jag kom in på MIVA med flimmer - "jag är övertränad". Hon ställde dock rätt diagnos direkt efter 5 sekunder när hon sade "vad stora pupiller du har, går du på droger?". Well... funkar inte det parasympatiska så blir det så där. Att hon inte behandlat någon övertränad tidigare kan ju inte ligga henne till last... men att ignorera patientens små hintar och historik på det där sättet. Mja, hon får iaf ingen julklapp av mig.
/anders - som har tid att läsa lite om det endokrina om dagarna...
