Nu ska jag vara lite skenhelig och dela ut kakor, men jag kompenserar med att ha åkt city - arlanda på blott tjugo vackra minuter i rusningstrafik.
Det kanske är dags för det här kollektivet att ta sig i kragen och anamma lite självkritik? Det är nämligen ni som har bäddat för det här och då är livet tyvärr så orättvist att ni måste skörda frukten av ert beteende, trots att den är omogen.
Det är inte det minsta underligt att opinionen i samhället går mot oss när media, myndigheter och hörsägen smutskastar oss så fort chansen ges; men om vi för en sekund är lite ärliga mot oss själva och slutar bete oss som de barn vi faktiskt är så har de knappast fel i sina åsikter. "Mc-döden" är inte påhittad - förstärkt, ja, men inte påhittad - samtidigt som attityden utåt kanske lämnar en del att önska.
Vuxenpoängen på det här forumet är medvetet låg bortsett från några vässade saltkorn, vilket inte är några problem för oss men hur skulle ni själva reagera om ni traskade in till en statlig myndighet där receptionisten hade ett finger i röven och två i näsan samtidigt som denne bad er dra åt helvete?
Om man tyglar den egocentriska andan och förbättrar attityden så är så mycket vunnet med sådan liten ansträngning.
Självkritik fuckyouburnouters, do you know it?
