Vad är risken med fallande bostadspriser?

[Skrotnisse]

Flumfrågor..

Utanför mitt område. Men alla högkompetenta marknader kantas av hård konkurrens, det är liksom den mest naturliga drivkraften vi har. Så är det, så har det alltid varit.

Den som sitter i älghult med 300hp, ett extremt driv och förmågan att verkligen prestera kommer aldrig bli nöjd med vad det lokala göasmästeriet kan erbjuda, även om de säkert blir nöjda.

Stockholm består till liten del av storholmare. De flesta är invandrade bönder från Norrland, Småland och såna där andra hålor.


Dessutom finns ett effektivitetsproblem om man skulle bo för långt ifrån sina allierade. Sthlm tillhandahåller en marknad för småföretagen, men framallt partners, konsulter och en del kunder för det större high tech-bolaget.

Inget flum.
Tror du verkligen att företag utanför stockholm arbetar med samma konkurrens?
Varför räknar du med att alla företag utanför Stockholm jobbar lokalt?
Det är en gammal kunskap hur man känner igen en urstockholmare - På direkt fråga talar han om att han egentligen är värmlänning/smålänning/bleking/whatever eftersom hans släkt kommer därifrån från början. De som kallar sig urstockholmare är oftast nyinflyttade.
Effektivitetsproblem kan du glömma, vi är inte kvar på 40talet.
Vilken marknad för småföretag tror du är större i Stockholm än i övriga landet?

 

[Two stroke man]

Ditt problem om du genomför det, är att få saker går att sälja genom webbshoppar enkom.
Framförallt är mer anpassade och avancerade lösningar en växande trend då våra problem blir mer och mer sofistikerade. Och ditt exempel ovan är enkelspårigt styrt till att lokalhyra är ett företags enda påverkbara kostnad...

Vad tror du folk kommer kräva i lön för att flytta till Gävle när du behöver en spefik kompetens? Vad blir res- hotellkostnaderna för alla möten i sthlm för att sälja in och samutveckla produktlinjen?

Unika produkter hittar nog sina kunder om man sköter marknadsföringen rätt.

Inte bara lokalkostnaderna blir lägre. Att jaga personal är dyrt och sen kräver personalen sannolikt högre lön i stockholm. Ser inte några kostnader som skulle vara högre i en småstad? Men rätta mig gärna?
Fraktkostnader stiger kanske vid några tillfällen men ser man världen som sin marknad spelar det nog mindre roll.

Varför skall man åka till just Stockholm för att sälja sin produkt? Vill jag ha svenska återförsäljare så behövs dom nog i hela landet. Ok, att det är nära till Arlanda, men ur den synvinkeln kan jag lika gärna bo i Eslöv och ta flyget från Köpenhamn.

Vad gäller Gävle så tror jag den staden är tillräckligt stor för att det ska finnas en mängd potentiella hemvändare med hög kompetens. Det är ofta så att folk flyttar till storstäderna för att det är vad som krävs för att få intressanta jobb. Och många skulle nog gärna flytta tillbaka om det bara fanns tillräckligt kvalificerade arbeten. Vidare så skulle jag gissa att levnadskostnaden i Gävle är avsevärt lägre än i Stockholm samt restider till och från arbetsplatser, vilket också har sitt värde.
Ganska många stockholmare tillbringar idag mycket av sin tid till pendling vilket direkt sänker den relativa timpengen.

 

[Two stroke man]

Det har spekulerats om att det är Tyskland, inte Grekland och andra krisländer som överväger att överge Euron, men att Tyskland börjat trycka D-mark är inget jag läst om någonstans. Om det är något land som haft nytta av Euron är det faktiskt Tyskland, fram tills nu när det knakar i fogarna. Oavsett vad som är spekulationer och vad som är sant kan vi nog konstatera att det är en allvarlig situation Europa befinner sig i och att man inte är överens om hur man ska ta sig ur situationen.

Även finland är en kanske mer potentiell avhoppare. I vilket fall som helst så är det nog tålamodet minst hos de "förmögnare" länderna som tröttnar på att göda parasiter med lån som sedan avskrivs. Grekland har ju ingen anledning att lämna ett kollektiv som hela tiden pumpar in mer pengar till deras land.

 

[Harmon Rabb]

Även finland är en kanske mer potentiell avhoppare. I vilket fall som helst så är det nog tålamodet minst hos de "förmögnare" länderna som tröttnar på att göda parasiter med lån som sedan avskrivs. Grekland har ju ingen anledning att lämna ett kollektiv som hela tiden pumpar in mer pengar till deras land.

Ja, Finland är nog också en tänkbar avhoppare om man tänker sig ett scenario där Tyskland också lämnar. Väljarna i Tyskland, Finland och andra länder där man haft kontroll på sin ekonomi. Där det i grunden finns en sund skattebas kommer nog att kräva ett utträde om inte länderna i syd med låg skattemoral tar tag i sina skenande utgifter och eskalerande lån. Samtidigt ska man nog passa sig för att låta dessa länder ta en allt för stor börda på sig. Jag har Tysklands krigsskadeståndet i åtanke efter första världskriget. Tider som nu kan sätta farliga krafter i rörelse som utnyttjar situationen, precis som Hitler gjorde i Tyskland.

 

[Agile]

Jag tror att räntan kommer att minskas, annars hade jag nog bundit lånet. I vår ska jag omförhandla ett lån jag har på 2,84 %, det blir lite tråkigare eftersom jag förmodligen inte kommer kunna hamna där i närheten igen

Var inte så säker på det. Om läget är fortsatt dåligt, så hålls styrräntan ned. Och om den kritiska situation vi oroar oss för nu stabiliserar sig så sjunker riskpremien.

Och framåt våren är det tom nästan realistisk att det kan ha häntm förutsatt att det inte smäller innan dess. Då kan du nog göra en bra deal igen.

 

[Agile]

Effektivitetsproblem kan du glömma, vi är inte kvar på 40talet.
Vilken marknad för småföretag tror du är större i Stockholm än i övriga landet?

Äkta Stockholmare är man bara om det håller 6 generationer bakåt.

Och visst.. Jag har jobbat Sverige över under ett antal år och lärde mig snabbt att jag hellre gör karriär ute i landet än i Sthlm då skillnaden är man på vischan går hem vid 17-18, går tidigt på tisdagar och tar kaffepaus vid 15. Samtliga faktorer grymt ovanliga i sthlm där kraven är högre.

På 40-talet däremot var det nog inte så stor skillnad. Då var 08or lite latare tom för de hade ju börjat finna livets goda som (då) inte riktigt letat sig ut i landet än.

 

[Agile]

Unika produkter hittar nog sina kunder om man sköter marknadsföringen rätt.

Inte bara lokalkostnaderna blir lägre. Att jaga personal är dyrt och sen kräver personalen sannolikt högre lön i stockholm. Ser inte några kostnader som skulle vara högre i en småstad? Men rätta mig gärna?
Fraktkostnader stiger kanske vid några tillfällen men ser man världen som sin marknad spelar det nog mindre roll.

Varför skall man åka till just Stockholm för att sälja sin produkt? Vill jag ha svenska återförsäljare så behövs dom nog i hela landet. Ok, att det är nära till Arlanda, men ur den synvinkeln kan jag lika gärna bo i Eslöv och ta flyget från Köpenhamn.

Vad gäller Gävle så tror jag den staden är tillräckligt stor för att det ska finnas en mängd potentiella hemvändare med hög kompetens. Det är ofta så att folk flyttar till storstäderna för att det är vad som krävs för att få intressanta jobb. Och många skulle nog gärna flytta tillbaka om det bara fanns tillräckligt kvalificerade arbeten. Vidare så skulle jag gissa att levnadskostnaden i Gävle är avsevärt lägre än i Stockholm samt restider till och från arbetsplatser, vilket också har sitt värde.
Ganska många stockholmare tillbringar idag mycket av sin tid till pendling vilket direkt sänker den relativa timpengen.

Nu hörs det som att du är instyrd på privatmarknad och ev. småföretag. Det är dem jag syftar på när jag säger "den lokala verkstan"... Men jobbar man med IT på högre nivå t.ex så sitter kunderna i sthlm oavsett om anläggningarna finns i Värmland, Norrland eller Gävle. Några få undantag finns i Volvo mf.. Men de i ledningen reser till Sthlm så ofta att det är lätt att boka möten i sthlm med dem också när de ändå är där.

Kostnader.. Sitter man i Jönköping och måste åka till sthlm hela tiden så kanske du tycker att reskostnaden är 35 mil. Men du glömmer att tiden i bilen eller på tåget gör att du bara kan ha 1 möte per dag istället för 2. DEN kostnaden är ENORM. Därför sitter alla stora bolag i sthlm oavsett vad lokalhyran är.

 

[Jörgen Karlsson]

Jag tycker det är förmätet om vi kallar 40-talets svenskar lata. I 40-talets Stockholm var den stora majoriteten arbetare. Större delan av Kungsholmen var tex industrier och arbetarbostäder. En ledig dag i veckan, fattigt och dåliga arbetsmiljöer. Men ändå byggde de tex upp imponerande saker inom föreningslivet på sin ringa fritid. Byggde bryggor och bildade båtklubbar, bildade idrotts- och scoutföreningar för barnen, kolonilottsföreningar, etc. Samma ute på landsbygden.

Som föreningsmänniska är jag så imponerad av hur de orkade och ville engagera sig i föreningslivet. Idag går det knappt att få människor engagerade i gemensamma saker som tex en båtklubb. Alla vill äga ngt eget. Ett av få engagemang i allmänna tillgångar som människor här i Sthlm uppvisat på sistone, är att förgifta skymmande träd på allmänning, för att gasa upp priset ytterligare på sin precious bostadsrätt.

Säkerligen är det TV.n och sedemera internet som bidragit, men också attityd. "Vi har inte tid" kan vi säga, samtidigt som många på 40-talet fortfarande hade 48-timmars arbetsvecka och bara hade en helledig dag i veckan. Tunga, smutsiga och farliga arbeten, Ofta med en cykel som enda transportmedel. Även ute på landsbygden.

Så jag vill inte lägga mig i er bostadsprisdebatt, jag vill bara säga att äldre generationers slit i landsbygd och stad, ska vi nog inte raljera om, inte med vår livsstil.

 

[Two stroke man]

Nu hörs det som att du är instyrd på privatmarknad och ev. småföretag. Det är dem jag syftar på när jag säger "den lokala verkstan"... Men jobbar man med IT på högre nivå t.ex så sitter kunderna i sthlm oavsett om anläggningarna finns i Värmland, Norrland eller Gävle. Några få undantag finns i Volvo mf.. Men de i ledningen reser till Sthlm så ofta att det är lätt att boka möten i sthlm med dem också när de ändå är där.

Kostnader.. Sitter man i Jönköping och måste åka till sthlm hela tiden så kanske du tycker att reskostnaden är 35 mil. Men du glömmer att tiden i bilen eller på tåget gör att du bara kan ha 1 möte per dag istället för 2. DEN kostnaden är ENORM. Därför sitter alla stora bolag i sthlm oavsett vad lokalhyran är.

Har massor med ideer. Från privatkunder för några hundringar till laboratorieutrustning för miljonen. Sen vet jag inte vilka som kommer sälja, om ens någon av produkterna. Skulle nog säga att en resa till Stockholm då och då är ett billigt pris för att slippa jaga ny personal jämt och ständigt. Vad är schablonsiffran för att hitta ett stycke ny personal?

Dessutom är nog ändå bara 20% av den svenska marknaden kring Stockholm och och några promille av världsmarknaden.

 

[Two stroke man]

..hur de orkade och ville engagera sig i föreningslivet.

Dels har folk, och tror jag särskillt i Stockholm blivit mer egoistiska än vad dom var tidigare men en annan del av problemet med lågt engagemang idag är nog att det idag finns så stor utbud av allting. Svårt att hinna engagera sig i flera föreningar, jag kör t.ex på en handfull motcrossbanor regelbundet och kan inte gärna vara aktiv i dom alla klubbarna.
På 60-talet kunde ett motorsporttävling dra lika mycket pubik som det största festivalerna gör idag. Tror inte motorsport var intressantare då än idag utan det var nog så att när det hände nåt så åkte folk man ur huse oavsett vad det var.

Och i Stockholm lägger ju folk en djäkla massa tid på att pendla till sina jobb dessutom. Om dom dessutom som Hund säger jobbar fler timmar i veckan så kanske det inte är konstigt om många blir inåtvända.

 

[Skrotnisse]

Jag tycker det är förmätet om vi kallar 40-talets svenskar lata. I 40-talets Stockholm var den stora majoriteten arbetare. Större delan av Kungsholmen var tex industrier och arbetarbostäder. En ledig dag i veckan, fattigt och dåliga arbetsmiljöer. Men ändå byggde de tex upp imponerande saker inom föreningslivet på sin ringa fritid. Byggde bryggor och bildade båtklubbar, bildade idrotts- och scoutföreningar för barnen, kolonilottsföreningar, etc. Samma ute på landsbygden.

Som föreningsmänniska är jag så imponerad av hur de orkade och ville engagera sig i föreningslivet. Idag går det knappt att få människor engagerade i gemensamma saker som tex en båtklubb. Alla vill äga ngt eget. Ett av få engagemang i allmänna tillgångar som människor här i Sthlm uppvisat på sistone, är att förgifta skymmande träd på allmänning, för att gasa upp priset ytterligare på sin precious bostadsrätt.

Säkerligen är det TV.n och sedemera internet som bidragit, men också attityd. "Vi har inte tid" kan vi säga, samtidigt som många på 40-talet fortfarande hade 48-timmars arbetsvecka och bara hade en helledig dag i veckan. Tunga, smutsiga och farliga arbeten, Ofta med en cykel som enda transportmedel. Även ute på landsbygden.

Så jag vill inte lägga mig i er bostadsprisdebatt, jag vill bara säga att äldre generationers slit i landsbygd och stad, ska vi nog inte raljera om, inte med vår livsstil.

Men de jobbade ju inte jetemånga timmar med låtsasjobb, så det räknas inte.

 

[Skrotnisse]

Äkta Stockholmare är man bara om det håller 6 generationer bakåt.

Och visst.. Jag har jobbat Sverige över under ett antal år och lärde mig snabbt att jag hellre gör karriär ute i landet än i Sthlm då skillnaden är man på vischan går hem vid 17-18, går tidigt på tisdagar och tar kaffepaus vid 15. Samtliga faktorer grymt ovanliga i sthlm där kraven är högre.

På 40-talet däremot var det nog inte så stor skillnad. Då var 08or lite latare tom för de hade ju börjat finna livets goda som (då) inte riktigt letat sig ut i landet än.

Snicksnack.
Mina erfarenheter av arbete i Stockholm är de rakt motsatta.
Många av de som påstår att de jobbar så jääääävla många timmar i veckan är inte ens där.
De är på lunch, måste till banken (vem fan behöver gå till banken) eller på (påhittat) sammanträde.

 

[Agile]

Snicksnack.
Mina erfarenheter av arbete i Stockholm är de rakt motsatta.
Många av de som påstår att de jobbar så jääääävla många timmar i veckan är inte ens där.
De är på lunch, måste till banken (vem fan behöver gå till banken) eller på (påhittat) sammanträde.

Jag orkar inte försöka quota Jörgen nu, så jag hoppas han ser det här ändå.. (Swedie har typ sabbat multiquotfunktionen ju)

Men med min jämförelse med 40-talet syftade jag på samma demografiska grupp som är orsaken till att brf-priserna är som de är idag. Alltså "direktörer" och chefer.. Det är den gruppen som har vuxit i sthlm så till den grad att det finns en marknad för dyra bostäder. Och den "övre klassen" på 40-talet slet inte nära så hårt som dagens chefer. Förmodligen då ingen längre är chef utan att ha ytterligare en chef över sig, en rätt stor skillnad. Men också för att tempot och kraven är så oerhört mkt högre idag generellt räknat i produktion.


Jag har aldrig, och skulle aldrig såga 40-talets arbetarklass. Och uttalar mig om ovan inte bara med litterärt stöd från den tiden, utan framförallt genom vad jag förstått av mina mor- /farföräldrar som tillhörde en rejäl över- resp. arbetarklass.
Dekadensen i överklassen då, finns inte kvar i samma utsträckning mer än i kungens sällskap om inte jag missat nåt idag.

--------------------------------------------------------------------------------------

Och din "erfarenhet" av stockholm låter mer som småländska fördomar är erfarenheter.

Jag slet röv i 10 år för att göra karriär i stockholm, och jag var inget extremt undantag alls. Självklart tog jag också långluncher, det är ibland enda chansen att få träffa vissa kompisar. Men den rätten tog jag mig när man jobbade 8-19 och lunchade med kunder 2-3 ggr /vecka vilket inte ens ger ledigt när man äter. Och för de perioder när man levde på jobbet och i stort sett bara var hemma 23-07.30, resten av tiden var man på kontoret, i bilen eller hos kund.

En verklighet närapå de flesta av de unga jag känner som köper i sthlm lever efter. 40 timmarsveckor finns inte helt enkelt. Och jobbmängden är det få som gnäller över.

 

[Agile]

Dels har folk, och tror jag särskillt i Stockholm blivit mer egoistiska än vad dom var tidigare men en annan del av problemet med lågt engagemang idag är nog att det idag finns så stor utbud av allting. Svårt att hinna engagera sig i flera föreningar, jag kör t.ex på en handfull motcrossbanor regelbundet och kan inte gärna vara aktiv i dom alla klubbarna.
På 60-talet kunde ett motorsporttävling dra lika mycket pubik som det största festivalerna gör idag. Tror inte motorsport var intressantare då än idag utan det var nog så att när det hände nåt så åkte folk man ur huse oavsett vad det var.

Och i Stockholm lägger ju folk en djäkla massa tid på att pendla till sina jobb dessutom. Om dom dessutom som Hund säger jobbar fler timmar i veckan så kanske det inte är konstigt om många blir inåtvända.

Jag säger inte att stockholmare generellt är så. Jag säger att stockholmare i högre positionen har det så.

För att dra Jörgens paralell så finns ju hur många som helst runtom sthlm som bara är för lata för att ens orka släpa sig till arbetsförmedlingen. Ett annat problem är att många (en växande del) av arbetstillfällena för outbildad/okvalificerad personal har fått konstiga arbetstider. Väktare, helg/kvällsöppna butiker, restaurang och alla möjliga jobb nu för tiden har ju 24/7 öppet vilket gör att Anna, Bettan och Kalle nästan aldrig kan ses för de är aldrig lediga samtidigt.

 

[Skrotnisse]

Jag orkar inte försöka quota Jörgen nu, så jag hoppas han ser det här ändå.. (Swedie har typ sabbat multiquotfunktionen ju)

Men med min jämförelse med 40-talet syftade jag på samma demografiska grupp som är orsaken till att brf-priserna är som de är idag. Alltså "direktörer" och chefer.. Det är den gruppen som har vuxit i sthlm så till den grad att det finns en marknad för dyra bostäder. Och den "övre klassen" på 40-talet slet inte nära så hårt som dagens chefer. Förmodligen då ingen längre är chef utan att ha ytterligare en chef över sig, en rätt stor skillnad. Men också för att tempot och kraven är så oerhört mkt högre idag generellt räknat i produktion.


Jag har aldrig, och skulle aldrig såga 40-talets arbetarklass. Och uttalar mig om ovan inte bara med litterärt stöd från den tiden, utan framförallt genom vad jag förstått av mina mor- /farföräldrar som tillhörde en rejäl över- resp. arbetarklass.
Dekadensen i överklassen då, finns inte kvar i samma utsträckning mer än i kungens sällskap om inte jag missat nåt idag.

--------------------------------------------------------------------------------------

Och din "erfarenhet" av stockholm låter mer som småländska fördomar är erfarenheter.

Jag slet röv i 10 år för att göra karriär i stockholm, och jag var inget extremt undantag alls. Självklart tog jag också långluncher, det är ibland enda chansen att få träffa vissa kompisar. Men den rätten tog jag mig när man jobbade 8-19 och lunchade med kunder 2-3 ggr /vecka vilket inte ens ger ledigt när man äter. Och för de perioder när man levde på jobbet och i stort sett bara var hemma 23-07.30, resten av tiden var man på kontoret, i bilen eller hos kund.

En verklighet närapå de flesta av de unga jag känner som köper i sthlm lever efter. 40 timmarsveckor finns inte helt enkelt. Och jobbmängden är det få som gnäller över.

Snicksnack igen.
Jag har visserligen haft själv, och har bekanta som har, perioder när arbetstiderna hålls rätt hårt.
Det vill säga att man går hem när arbetstiden är slut.
Detta beror på att man har ett eget företag brevid.
Med ditt sätt att räkna så har jag och flera av mina bekanta "jobbat" dygnet runt i flera månader. För man är ju inte ledig när man är på tjänsteresa eller har jour..

Skulle även vara skoj att få exempel på alla de "direktörer" som under 40talet gled fram på en räkmacka. Eller är det pilsnerfilmsschabloner du tänker på?

Att du personligen jobbade mycket ett tag för att göra karriär, för att sedan flytta några mil och lugna ner dig är inget bra exempel.
Så gör de flesta i ungdommen.

 

[Agile]

Snicksnack igen.


Att du personligen jobbade mycket ett tag för att göra karriär, för att sedan flytta några mil och lugna ner dig är inget bra exempel.
Så gör de flesta i ungdommen.

Nej.. Jag säger absolut inte att de flesta unga i sthlm gör/jobbar/lever så.. Jag känner massvis med folk som går till sina jobb, gör det dem ska och beter sig som "den lata 80-talisten" beskrivs - men ingen av dem äger sitt boende inom tull. Och det var väl det vi diskuterade, boendeprisutvecklingen.

Vad jag säger är att med ökande akademikerandelar, ökande befolkning och ökande karriärshets så ökar också antalet som lever på det sättet, om än bara för några år mellan 25-35 innan man inser att 220 kvm villa med dubbelgarage i Nkpg är bättre än 43 kvm på Grev Turegatan. Men alla vill inte ha 220 kvm att städa. Alla har inte behov av verkstad i garaget och plats för (minst) 2 bilar. Bor man i stan behöver man inte bil (hävdar vissa) och har man inte märkliga hobbys behöver man ingen verkstad. Då värderas närheten till de punkter i livet man vistas på högre än produktionskostnaden för boendet, bilen och hojen man ändå inte vill ha.

Diskussionen spårar om och om ur med misstolkningar..

 

[Kneedrag]

Inga problem pappa betalar.....

 

[Skrotnisse]

Nej.. Jag säger absolut inte att de flesta unga i sthlm gör/jobbar/lever så.. Jag känner massvis med folk som går till sina jobb, gör det dem ska och beter sig som "den lata 80-talisten" beskrivs - men ingen av dem äger sitt boende inom tull. Och det var väl det vi diskuterade, boendeprisutvecklingen.

Vad jag säger är att med ökande akademikerandelar, ökande befolkning och ökande karriärshets så ökar också antalet som lever på det sättet, om än bara för några år mellan 25-35 innan man inser att 220 kvm villa med dubbelgarage i Nkpg är bättre än 43 kvm på Grev Turegatan. Men alla vill inte ha 220 kvm att städa. Alla har inte behov av verkstad i garaget och plats för (minst) 2 bilar. Bor man i stan behöver man inte bil (hävdar vissa) och har man inte märkliga hobbys behöver man ingen verkstad. Då värderas närheten till de punkter i livet man vistas på högre än produktionskostnaden för boendet, bilen och hojen man ändå inte vill ha.

Diskussionen spårar om och om ur med misstolkningar..

Och då är vi tillbaka till min första fråga:
Vad händer om det blir omodernt att bo i storstad?
Det har hitills inte kommit fram en praktisk anledning till att bo där, vad jag har sett.

 

[Maestro]

Och då är vi tillbaka till min första fråga:
Vad händer om det blir omodernt att bo i storstad?
Det har hitills inte kommit fram en praktisk anledning till att bo där, vad jag har sett.

Det måste det väl finnas, med tanke på hur många som bor där. Bättre utbud på varor och tjänster samt nära till allt kan ju vara några av anledningarna.

 

[Harmon Rabb]

Diskuterar vi Stockholms innerstad så har det varit brist på bostäder där så långt jag kan minnas. Även på mina föräldrars tid var situationen den samma. På den tiden packade man ihop sig och delade bostad eller bodde som inneboende hos någon som satt på en stor våning och behövde "bostadsbidrag". Att som idag belåna upp sina föräldrar och sig själva för att få tak över huvudet existerade inte på den tiden. Om det vore så att bara efterfrågan och bostadsbrist var de enda faktorerna att ta hänsyn till är sannolikheten för ett prisfall ganska liten. Men de som varit med ett tag och sett låg och högkonjunkturer komma och gå vet att det inte är så enkelt. Nog om det, framtiden får utvisa vad som händer med bostadspriserna framöver. Vi är ett välmående land, där de flesta har tak över huvudet och mat för dagen och ett arbete att gå till samt ett socialt skyddsnät som åtminstone tillfälligt ser till att de får en dräglig tillvaro. Sett i det perspektivet känns det som ett lyxproblem vad som händer med bostadspriserna framöver.

Man bör dock ha i bakhuvudet att Sverige är ett exportberoende land och får omvärlden problem med finansiering och upplåning kommer det med stor sannolikhet även att drabba oss. Än ser vi ingen lösning på den ekonomiska kris som sköljer över oss i omvärlden. Vi ser lite var stans att kommuner skjuter upp projekt för att de befarar att det inte finns ekonomi att driva igenom dem. Länder skjuter upp investeringar på grund av att de förväntar sig mindre skatteintäkter närmsta åren. Bara för ett par år sedan var tongångarna helt annorlunda. Jag tror folk gör klokt i att tänka efter lite innan de ger sig in i en budgivning i kanske sitt livs investering. I synnerhet om de inte har några som helst tillgångar utom möjligtvis ett välavlönat jobb. Försvinner jobbet rycks mattan fort undan fötterna. Kvar kan finnas skulder som tar årtionden att återbetala. Jag skulle inte sätta min ekonomiska framtid på spel i tron att politiker, tjänstemän inom regeringar och riksbanker runt om i världen kommer att lösa det här så att alla kommer att gå helskinnade ur krisen.