Jag pratar inte om hur det ser ut nu utom om vilka incitament det finns för att trädet inte växer till himlen. Sen tror jag inte riktigt att en dryg miljon människor kan jobba på storföretagens huvudkontor.
- Ingen i tråden har hävdat att utvecklingstakten vi sett kommer fortsätta, trots att några andra så har hävdat.
- En tillfällig minskning på ca 10% är varken en trend eller en krasch. Det är en hyfsat (om än ngt stor) normal fluktuation på en fullt fri konkurrensutsatt marknad.
Bostadsmarknaden är idag en av relativt få som faktiskt i stort sett uppfyller kriterierna för det nationalekonomiska begreppet "perfekt konkurrens". Alla regleringar, förordningar, avgifter & skatter vi har i samhället annars fyller 2 funktioner. Omfördelande & utjämnande. Att just den utjämnande funktionen saknas i ekvationen för bostadsvärderingen gör marknaden mer skakig, men fullt normal.
Och jag är rätt övertygad om att du inte är så dum (läs: intelligensbefriad) att du tror att jag menar att 1 miljon pers jobbar på olika HK. Den sortens inlägg från dig gör också den här diskussionen oändligt mkt tråkigare än om vi hållt oss på en seriös nivå, så att vi alla som du säger kunnat lära oss något av den.
Vad jag (naturligtvis) menar är att alla dessa HK föder opropotionerligt många ledande tjänster och därmed höginkomsttagare. På det återfinns mellanchefer och ambulerande personal med hemort sthlm som också blir intressenta då dessa gemensamt pressar upp priserna på, säg 20% av sthlms bostadsrätter (inte 1 miljon i sthlm, bara i länet och jag räknar inte förorter 5 mil bort då priserna inte återspeglas där) genom sin högre betalningsvilja. Det innebär att utbudet sjunker för övriga (eftersom en del av utbudet reserverats höginkomsttagarna) och då utbudskurvan är horisontel ger det stor effekt på priset mot en hyfsat vertikal efterfrågekurva. (Rita upp dem så klarnar den bilden).
Ovan är naturligtvis oerhört teoretiskt, om än inte fel.
(Den vakne ser naturligtvis mitt fel här
. Ritade lite snabbt och tänkte inte klart. Utbudskurvorna ska naturligtvis vara vertikala. Priset kan ändras oändligt, men utbudet är detsamma, inte tvärtom. (konsekvensen av 140 timmar på 10 dar och en vecka utan att få andas ut)
Nu är inte den efterfrågekurvan så vertikal som jag (om jag gissar) tror att den är. Däremot är det som du säger förmodligen så att taket är nått, förutsatt att Sverige inte producerar en jäkla massa höginkomsttagare som lyckas få in massa kapital utifrån (för vår egen produktion räcker inte som det är idag). Det betyder däremot inte att priserna kommer rasa, och det tyder definitivt inte på att det skulle bli några katastrofras i stil med vad det pratas om i tråden.
Däremot finns en alltmer överhängande risk att hela den europeiska zonen går in i väggen, och då kan vad som helst hända. Men då har vi lämnat kärnfrågan för tråden, för då är bostadsprisrasen en konsekvens av det, och inte orsaken till något annat. Vilket var vad frågan gällde. Och jag är hyfsat säker på att sthlms priser på lägenheter inte påverkar varken Grekland eller tyskland i nån vidare utsträckning.
Andra resonemang i tråden rör de höga prisernas påverkan på BNP, eller konsumtionen rättare sagt. I det läget är effekten 0. För köper jag en etta för 3 msek, som jag får jobba övertid och leva på fil & flingor för att ha råd att betala ränta för, så kommer de pengarna dels säljaren till godo (som kommer att konsumera i sverige i mitt ställe) dels banken till godo (som också ingår i både BNP- och konsumtionsekvationen. Så ur ett samhällsekonomiskt persektiv är det skitsamma förutsatt att folk kan betala för sig, vilket de kan om de har jobben kvar.
Och där är vi i praktiken tillbaka på ruta 1, priserna i sig utgör ingen risk, det är en europeisk krasch med följande arbetslöshet som är faran. Och givetvis leder högre belåningsgrader till högre riskfaktorer (risk = sannolikhet att nåt inträffar, Konsekvens = graden av allvar i det som inträffar)
Vad jag vänder mig emot. Är begreppet "övervärderad marknad". För en fri marknad utan vidare spekulationsterm kan i praktiken inte vara övervärderad. Är priset högre än vad Nisse tycker nåt är värt, så köper han inte. Så enkelt ÄR det. Och en ständigt ökande efterfrågan mot ett i stort sett oförändrad utbud av bostäder ger självklara konsekvenser av kraftigt höjda "real"priser.
Att sen se på statistik från mitten på 90-talet blir fel, för det var i dyningarna av en omfattande kris som slog oss hårt. En stor del av ökningen sen dess är återhämtning, en annan stor del ökad efterfrågan och ytterligare delar en strukurell förändring i centralisering av arbeten, en förändring i arbetsutbud (för 30 år sen jobbade vi som chaufförer, bagare och montörer. Idag är en större del av jobben akademiskt lagda och vi sitter i möten eller framför datorn i större utsträckning). Alltihop bidragande faktorer till priserna vi har idag.
Men jag lovar en sak.. Jag läser dels en kurs i "Ekonomisk Politik" just nu. Som delvis hålls av en tjej jag känner som skrev D-uppsats om just bostadskriser, och håller på att doktorera i ett angränsade område. Hon är grymt insatt i den här frågan (övervärderat eller ej). Jag ska be om en resumé och återkomma. (Ska jag ställa en annan fråga på trådens begäran så säg till. Jag kommer nog träffa henne på fredag även om jag är osäker på om det blir läge för en sån diskussion.