Jag skulle nog vilja säga att dom påverkar varandra vilket du kommer bli varse den dagen lågrisländernas inflation börjar påverka oss mer. För jag tror inte några 4% riksbanksränta kommer räcka för att hålla nere vår inflation på 2% när halva jordens befolkning har en inflation på 10%.
Räntan styr inflationen ja, men inflationen påverkas ju inte bara av räntan, råvarupriser och just nu kanske främst oljepriset. Låg tillgång på arbetskraft vid hög tillväxt. Just nu har vi väldigt medgörliga fackföreningar vilket inte alltid varit fallet.
Det tror jag, men jag har ju haft fel förr...
Industrifacken gör ju tom med TV-reklam för att söka stöd för sina kommande förhandlingar nu. Vad de egentligen gör är att i förväg be om ursäkt för framtida låga låneökningar då dessa är det största hindret för sveriges framtid som exportland. Om vi (vilket du säger är svårt, och du har rätt, men det är inte omöjligt) håller ner inflationen när Kina och Indien börjar känna av inflationen på allvar (vilket händer just nu, det har bara inte slagit tillbaka riktigt än) så kommer vi kunna stå starka i VÄRLDEN (ok, vi kommer ju aldrig bli nån världsstat, men komparativt) när stormen är över.
Vi är idag västvärldens enda land så minskat vår statsskuld från ca 60% till 30%, när alla andra ökat från 60% till 90-100%. Vi är det land som utan konkurrens klarat de senaste krisåren bäst. Och om vi (facken) håller ner löneutvecklingen för Nisse Nilsson så kommer det finnas jobb och pengar både till lön och pension åt de allra flesta även om 20-30 år.
Ovan är naturligtvis en förenkling, men i stora drag är det nästan så enkelt. Asiens priser kommer gå upp, det är nästan säkert. Kan vi hålla en lägre inflationstakt än dem så ökar vår konkurrenskraft. Och som du säger, om deras priser går upp så kommer det påverka oss negativt. Men på sikt innebär det att fler av oss har jobb eftersom importen då minskar vilket i sin tur minskar skattebördan och leder till högre reallöner.
Vi är bortskämda idag, och det är nog svårt att leva lika frikostigt (relativt sett) som svensson har gjort de senaste 10-20 åren i framtiden. Realt räknat och materiellt sett däremot har vi det ju betydligt bättre. Om vi backar våra liv och lever som -87 så skulle vi ha det kalas med dagens löner. Utan iPhones, klimatanläggning i bilen och Thailandsresa varje jul.
Jag tror att tillväxtåren är över, nu handlar om att hålla sin position, eller klättra på stegen. Och det gäller både för sverige som nation, och svensken som karriärist.
Det enda som återstår är att få ordning på hantverkarna så att de antingen halverar sina löner eller börjar leverera vad de lovar och tar betalt för
.
Mer konkret, det är absolut inte omöjligt att hålla ned inflationen under omvärldens, och att inte göra det ger bara en tillfällig uppgång som man får betala för länge länge länge länge.. Det är betydligt tyngre att få NED en hög inflation än att behålla den låg. Och jag tvivlar faktiskt på att man kommer ändra RBs direktiv givet den succé det varit. Möjligtvis att lägga till ett tillväxtmål då, men det har ju liksom ingen riktigt kommit fram till hur det skulle se ut utan att göra om 70-talets misstag, och det lär ju inte hända.