Ett tag utbildade sig alla till fastighetsmäklare så det är nog delvis bara en korrektion vi ser nu när volymerna minskar.
Lossnar vingen kan man nog förutsätta att det kommer att sluta olyckligt för alla ombord sekunden det inträffar. Kraschen är oundviklig. Är det det du försöker säga? Att bostadskraschen redan är satt i rullning men väntar på att bryta ut synlig för alla andra?
Njae.. Vingen har nog inte lossnat, men rodret kärvar i vilket fall och bultarna till vingen ser rätt rostiga ut. Att det blåser orkanbyar (omvärldsekonomin) gör ju inte situationen säkrare direkt.
Samtidigt finns en extremt grundläggande faktor i det här som 99% glömmer i debatten. Även om priser på bostadsmarknaden och mycket annat sätts av spekulationsdriven efterfrågan, så bygger hela vår välfärd på produktion/värdeskapande. Med en effektiv förädlingsprocess kommer vi alltid stå starka, så länge inte strukturella förändringar i omvärlden ändras så snabbt att vår process saknar komponenter helt plötsligt. Men detsamma gäller ju för omvärlden så att andra helt plötsligt skulle sluta producera är också tämligen osannolikt.
På medelfristig sikt är alltså det värsta som händer att vi stagnerar, finansiella system kan rasa, skuldkriser och spekulationsbubblor kan brista och regleringar kan ändras. Men så länge produktionen fortgår så blir det inte mer än en dipp i historien. Fördelen idag är att så många är så dumma i huvet att de fortsätter spendera sista kronan 2 dagar innan lön vilket gör att konsumtionen inte blir lika lidande som den teoretiskt sett borde bli
.
Problemen med euron nu t.ex är egentligen inte så stort (sett ur ett satellitperspektiv). Det hade varit betydligt svårare att råda bot på sinande naturtillgångar eller en omfattande kompetenssänkning. Däremot skulle en euro-krasch innebära stora tröghetsmoment i handeln vilket ger enorma kostnader, men det är en övergående fas och något alla parter tjänar på att lösa så snart som möjligt (problem med värdering av valutor t.ex kan göra tidigare parters alldeles för dyra vilket kräver massa omförhandlingar och/eller nya partners).
Inget av detta påverkar vår egentliga förmåga att producera, det är en bara en väldigt mörk, djup och kall dal man i så fall måste ta sig igenom (som ger massa bra och högavlönade ekonomjobb längs vägen
yay). Hade det drabbat ETT företag hade det blivit konkurs och katastrof, men när det rör en hel marknad blir det bara marginella rubbningar i de komparativa förutsättningarna.
En marknadsekonomisk sanning är att det är helt ointressant hur bra eller dålig man är på något, så länge man är bättre än de andra. Alltså, så länge alla spelar i samma kontext så händer det egentligen inte så mycket (jämfört med vad domedagsprofeterna framhåller i varje fall).
Jag är mer orolig för den långsiktiga missen att många tror att gårdagens yrken och kompetenser kommer att duga/finnas i morgondagens samhälle.