Fast eftersom vi gick från fast växelkurs 1992 i samband med att vi hade 500% ränta så är det väl ganska hugget som stucket ifall man vill kalla det för en devalvering eller deprecisering.
Jag personligen skulle nog vilja kalla det devalvering eftersom säkningen var en följd av en påtvingat hög växelkurs. Sen ville ju våra politiker inte använda det ordet när dom släppte kronan fri.
Det var ju som du säger ett politiskt beslut att sänka valutan.
Nu är just 90-talskraschen lika misstolkad, som komplex som bara helt dum i huvet.
Att räntan var så hög var inte ett tecken på konjunktur eller något annat "reellt" i omvärlden. Utan endast att man tagit helt vansinniga politiska beslut och att ordergången för finans- och valutapolitiken var katastrofal inte bara för att den var långsam, utan för att besluten landade hos folk som inte hade en aning om vad de höll på med.
Man tog helt enkelt ett "beslut" på att aldrig ändra kursen igen, och då fanns helt plötsligt bara räntan kvar som styrmedel (och det räcker inte). Riksbanken tryckte på om att riva beslutet, väl medvetna om att räntan bara räckte en liten bit, men politik är politik.
Och minns jag inte fel (?) så var det väl en påtvingat LÅG växelkurs efter en lång serie sänkningar för att stimulera exporten i en annalkande lågkonjunktur.
Ps. Försökt svara, men min uppkoppling hänger sig så jag passar på medan det funkar.
Jag fattade som att du "hade lån på ca 200´ som du kunde lösa när som helst". Men 3 msek och en sannolikt hållbar plan på att bo kvar är det inte alls dumt att binda på 10 år. Inte nödvändigtvis rätt, men inte dumt.