Vad fan hände med höstpriset?

[valmers]

1. "ey kompis, dy får tretti tusen"
Det handlar om en kulturkrock. I Europa förväntar vi oss ett lägre bud, men inte ett skambud. Vi förväntar oss ett lägre marknadsmässigt bud. Får man ett skambud här, så tar man det som en personlig förolämpning, och blir "krigslysten". Vad hade en viking sagt om en arab (t.ex.) hade sagt: "du får hälften av vad du begär för din skitbåt" ?
I mellanöstern bjuder man hälften av utropspriset, det blir lite verbala utropstecken, man motiverar varför ens produkt är värd så mycket, och man tar en papperslapp och skriver sitt nya pris. och så fortsätter ping-pong-en tills båda parterna är nöjda, eller tills den ena vänder på klacken.

Det är då the beauty of endast mejlsvar inträder; varför i hela friden sätter folk ut sitt telefonnummer (eller ännu värre, skriver "ring för jag har lånad mejl". Ja, för det är ju så svårt att skaffa en fuckin' mejladress )?

När "skambuden" börjar rullar in svarar man "Jag accepterar inte ditt bud, men tack för visat intresse". Kör sedan copy/paste i alla mejl med "skambud".

 

[Richo]

jag brukar vänta ett dygn med att svara skambuden om möjligt. får jag då sålt den för ett vettigt pris svarar jag alla pruta pruta med vad produkten gick för med copy, paste.

alternativt, mitt lägsta pris är XXXX kompis men slänger du med 5 kameler och din dotter på ditt pris jag tycka ok!

Det är då the beauty of endast mejlsvar inträder; varför i hela friden sätter folk ut sitt telefonnummer (eller ännu värre, skriver "ring för jag har lånad mejl". Ja, för det är ju så svårt att skaffa en fuckin' mejladress )?

När "skambuden" börjar rullar in svarar man "Jag accepterar inte ditt bud, men tack för visat intresse". Kör sedan copy/paste i alla mejl med "skambud".

 

[Teddy]

I en av mina favvoannonser på blocket stod "svarar bara på mail, ring inte, lånad telefon".

 

[javaguru]

Det är då the beauty of endast mejlsvar inträder; varför i hela friden sätter folk ut sitt telefonnummer (eller ännu värre, skriver "ring för jag har lånad mejl". Ja, för det är ju så svårt att skaffa en fuckin' mejladress )?

När "skambuden" börjar rullar in svarar man "Jag accepterar inte ditt bud, men tack för visat intresse". Kör sedan copy/paste i alla mejl med "skambud".

mm vettig strategi. Fick en del skambud på BMW-n. I regel 40% lägre än mitt pris. Det var bara att svara "Alldeles för lågt"

 

[Jörgen Karlsson]

En elementär förhandlingsteknik i icke germanska kulturer är också bra att känna till. Om ngn ger ett bud på 40 000:- på en vara som utropas för 60 000:-. Så betyder det ofta att köparen (tex dansken eller araben) vill komma till ngnstans runt 50 000:-. Det fattar ju dock inte många av oss bondska svenskar. Vi ber köparen dra åt helvet. Fast vårt eget BATNA faktiskt kanske låg i intervallet 50 -> 55 000:-. Dvs det hade kunnat gå att mötas.

Dvs en van förhandlare lägger ofta första budet så att båda två måste gå ungefär hälften var i budgivningen för att komma till det pris köparen önskar.

Om man efter budet på 40 000 lägger motbudet på 58 000:- fattar en van förhandlare, att den här säljaren förmodligen inte vill/kan under 55 000...osv.

Sen är det ju en massa andra saker man blanda in i förhandlingen. En viss köpare kanske helt enkelt inte har mer smet än säg 55 000:-. Och säljarens BATNA ligger på 57 000. Ja då kan man ju ändå komma till en lösning genom att inte sälja med sportsystemet som ingick från början. Köparen kanske ändå är ointressersad av det. Dvs båda blir nöjda och hojen kan gå för 55000:-.

http://en.wikipedia.org/wiki/Best_alternative_to_a_negotiated_agreement


Själv gillar jag inte heller att förhandla, men som säljare är det ju bra att reflektera över detta innan man väljer att helt avstå från att lägga motbud på "ett skambud".

Som köpare är jag rätt svensk, jag prutar mest när jag hittar brister/avvikelser från spec. Eller när jag har ett billigare och likvärdigt alternativ jag kan presentera. Går det inte så försöker jag då hitta ngt som säljaren kan skicka med/erbjuda, som inte kostar honom så mycket, men som är värt mer för mig. Säljaren kanske kan hjälpa mig med hemtransporten med sin ägandes skåpbil, eller skicka med ngn reservdel eller whatever. Det gäller att hitta sånt där om man inte kan mötas.

 

[Ulvhamne]

Jag tycker det är rätt fel att kalla den här avigheten till kåpslående för något bondskt.. Varenda bondlurk jag känner prutar på allt de kan, och köpslår och har sig. Det heter ju inte kohandel för inte lixom.

 

[*BigRed*]

Fråga: Vad fan hände med höstpriset?

Svar: INGENTING!

 

[Stig]

Fråga: Vad fan hände med höstpriset?

Svar: INGENTING!

Dyrare

 

[Jörgen Karlsson]

Jag tycker det är rätt fel att kalla den här avigheten till kåpslående för något bondskt.. Varenda bondlurk jag känner prutar på allt de kan, och köpslår och har sig. Det heter ju inte kohandel för inte lixom.

Jo det har du ju rätt i. Alla, som pga penningbehov, sålt en beg bil till en svensk bilnasare med snodd runt pluskan, vet ju hur hårdhänt budgivning går till... Och många här har ju varit med i budgivningsaruseller på bostadsrätt, med försåtliga lockpriser och svenska mäklare. En van förhandlare anar fort hur det är fatt... oavsett nationalitet.

Men det svenska folkets ovilja till förhandling är ändå en tydlig företeelse tycker. Det är den svenska folksjälens (och i detta sammanhang missriktade) konflikträdslan som ligger bakom vresiga "PoK" vid saluannonser. Vi är inte affärsmän i lika hög grad som tex danskar och många sydlänningar.

Detta med köp&sälj och svenskar är roligt. Till skillnad från tex danskar och sydländska invandrare så är vi svenskar mentalt forfarande bönder, inte köpmän.

En svensson som har ngt ute på annons blir således förolämpad och djupt kränkt om ngn lägger ett bud, dvs "prutar". Istället för att begrunda budet och endera acceptera det eller förkasta köparens bud och/eller komma med ett motbud.

Likaså blir vi svenskar kränkta när ngt vi avser köpa är "för dyrt", vi kan ju nämligen inte tänka oss att lägga ett bud...

Exempel:
Inte far jag säg 15 mil för att kolla på en 30 år gammal begagnad svarv för säg 40 000:- om det står "prutat och klart". Kommer jag då dit och det visar sig att släden är glapp trots att det uppgavs motsatsen, ja då måste jag ju ha marginal att skala av ett par tusen för den renoveringen, annars hade jag ett bättre alternativ till salu hemma i Stockholm. Står det då "prutat och klart" är det ju alltså ett högriskprojekt för mig att åka de 20 milen. Det kommer ju då aldrig att gå att lösa situationen på plats om svarven visar sig vara defekt men ändå för mig acceptabtel. Det är inte alla säljare av begagnade varor som alltså förstår vidden av att skriva på det viset "Prutare besvärar sig ej" osv. Det här är vanligare i Sverige än annorstädes tycker jag.

Dock är det ju av samma anledning mindre fel med PoK-inställning om man tex privatsäljer en oanvänd serietillverkad produkt under nyvärdet.
Då är det inte så många frihetsgrader kvar. ....Om man inte är i akut penningbehov förstås.

Nåväl, det här var en liten OT-utvikning.

 

[javaguru]

det e precis huvet på spiken on topic

 

[Ulvhamne]

Jo det har du ju rätt i. Alla, som pga penningbehov, sålt en beg bil till en svensk bilnasare med snodd runt pluskan, vet ju hur hårdhänt budgivning går till... Och många här har ju varit med i budgivningsaruseller på bostadsrätt, med försåtliga lockpriser och svenska mäklare. En van förhandlare anar fort hur det är fatt... oavsett nationalitet.

Men det svenska folkets ovilja till förhandling är ändå en tydlig företeelse tycker. Det är den svenska folksjälens (och i detta sammanhang missriktade) konflikträdslan som ligger bakom vresiga "PoK" vid saluannonser. Vi är inte affärsmän i lika hög grad som tex danskar och många sydlänningar.



Exempel:
Inte far jag säg 15 mil för att kolla på en 30 år gammal begagnad svarv för säg 40 000:- om det står "prutat och klart". Kommer jag då dit och det visar sig att släden är glapp trots att det uppgavs motsatsen, ja då måste jag ju ha marginal att skala av ett par tusen för den renoveringen, annars hade jag ett bättre alternativ till salu hemma i Stockholm. Står det då "prutat och klart" är det ju alltså ett högriskprojekt för mig att åka de 20 milen. Det kommer ju då aldrig att gå att lösa situationen på plats om svarven visar sig vara defekt men ändå för mig acceptabtel. Det är inte alla säljare av begagnade varor som alltså förstår vidden av att skriva på det viset "Prutare besvärar sig ej" osv. Det här är vanligare i Sverige än annorstädes tycker jag.

Dock är det ju av samma anledning mindre fel med PoK-inställning om man tex privatsäljer en oanvänd serietillverkad produkt under nyvärdet.
Då är det inte så många frihetsgrader kvar. ....Om man inte är i akut penningbehov förstås.

Nåväl, det här var en liten OT-utvikning.

Jo, som uppväxt på bondgård och med prutandet i blodet så håller jag helt och hållet med.
Det intressanta är väl att svenskar däremot kan pruta när vi är på semester i varmare länder... Det är lite udda tycker jag.

 

[Steven Fiskmås]

Jag kan verkligen inte förstå att man blir upprörd över "skambud". Jag ser inte vari förolämpningen ligger. Det tror fan att folk försöker göra fantastiska affärer och därmed chansar på att säljare är desperata. Jag blir istället glad att jag har ett objekt som verkar intressant för folk och tycker jag budet är för lågt så är det ju bara att informera om det. typ:
"Jag släpper den inte under XXXXX kr. Hör av dig om du fortsatt är intresserad."
Som köpare prutar jag alltid...och alltid över telefon eller mail. När jag väl är på plats handlar det bara om att testa och kolla prylarna så att de verkligen håller utlovat skick. Jag har heller aldrig råkat ut för någon som blir sur över budet...även om det då och då kan landa på nivåer markant under det säljaren begär.

Exempel... Om du någon satt ut en hoj för 70 000 kr och jag har 50 000 kr som budget anser jag det bättre att jag berättar för den säljaren att här finns en köpare som är beredd att lägga 50 tkr jämfört med att själv ta beslutet att mitt bud är för lågt och inte höra av sig alls för att motverka en minimal risk att den säljaren skulle bli upprörd och sårad av mitt "skambud"

 

[Teddy]

Dyrare

Ja. Höstpriset är en myt. Sanningen är att det blir lite billigare på våren, för att vara exakt när snön smälter framför garageporten, då öppnas de dåliga samvetena och lyxvaror som står oanvända men bara tappar i värde för varje år ska vårstädas ut ur hushållsbudgeten. Enkel teori om prissättning säger att fler objekt ger större konkurrens och lägre priser. I detta fall tycker jag teorin stämmer bra med verkligheten. Kolla in nästa vår-tsunami på blocket, under två månaders tid svämmar det fullkomligen över av begagnatannonser.

Edit.
Det är alltid lika kul att läsa begagnatannonser när det står något i stil med "passa på och köp nu, säljes för höstpris, endast 50000 Pok, om jag inte får den såld för det behåller jag den över vintern och säljer den till våren, men då kommer den kosta 60000!". Om man inte lyckas sälja en MC på hösten för 50000 kommer man definitivt inte att få den såld för 60000 på våren, för då kommer det att finnas tjugo andra jämförbara objekt till salu och ett par av de andra säljarna är alltid beredda att sälja till ett lägre pris.

 

[Kahobe]

Jörgen har 100% rätt; svensken kan inte ta att, exempelvis en invandrare med bristande svenskkunskaper, lägger ett bud som ligger ganska lågt jämfört med utropspriset. Händer detta ska det slängas på lurar och skrivas mejl med hundra utropstecken.

Eftersom han inte kan ta ett bud kan han inte heller lägga ett bud. Det är skrattretande, minst sagt.

Pga acc sjukdom har jag velat "avyttra en hel del grejer"..
När man åsätter en vara utgångspriset 25% av rimligt marknadsvärde och puckon börja pruta på telefon efter att annonsen legat ute i 30 minuter - då har man faktiskt rätt att bli en smula irriterad..
Blir man då utskälld efter att ha avböjt 12.5% av rimligt värde, då j-ar.....
Prutning ska ske på plats. Allt annat är en ren förolämpning, "kulturdifferenser" eller ej..
Å andra sidan, "priset" är aldrig mer än vad nån annan är beredd att betala. Det tål att upprepas.

 

[MartinP]

En elementär förhandlingsteknik i icke germanska kulturer är också bra att känna till. Om ngn ger ett bud på 40 000:- på en vara som utropas för 60 000:-. Så betyder det ofta att köparen (tex dansken eller araben) vill komma till ngnstans runt 50 000:-. Det fattar ju dock inte många av oss bondska svenskar. Vi ber köparen dra åt helvet. Fast vårt eget BATNA faktiskt kanske låg i intervallet 50 -> 55 000:-. Dvs det hade kunnat gå att mötas.

Min erfarenhet av att göra affärer med mer exotiska "köpmän" är snarare att de börjar med att pruta rejält, och sedan prutar de ännu mer. Dvs. säger man i ditt exempel att man vill ha 50.000 som kompromiss så äger de absolut inte mer än 40.000 kr, om man då till slut går med på detta så hittar de snart någon anledning till att enbart vilja betala 35.000 kr, t.ex att det visade sig inte finnas ABS (trots att denna brist var tydligt förklarad i annonsen).

Jo, som uppväxt på bondgård och med prutandet i blodet så håller jag helt och hållet med.
Det intressanta är väl att svenskar däremot kan pruta när vi är på semester i varmare länder... Det är lite udda tycker jag.

Att svenskar prutar på semestern beror ju på att man vet att det finns en prutmån i priset. På hemmaplan är man inte van vid detta på samma sätt. Finns det en prutmån så är den ofta relativt liten.

I de flesta varmare länder blir man ju ändå skinnad, då man inte vågar pruta i närheten av vad den egentliga prutmarginalen är. En försäljare kan t.ex gotta sig åt överpriset de anser sig ha lurat av en, trots att man prutat 30% på utropspriset.

 

[Jörgen Karlsson]

Min erfarenhet av att göra affärer med mer exotiska "köpmän" är snarare att de börjar med att pruta rejält, och sedan prutar de ännu mer. Dvs. säger man i ditt exempel att man vill ha 50.000 som kompromiss så äger de absolut inte mer än 40.000 kr, om man då till slut går med på detta så hittar de snart någon anledning till att enbart vilja betala 35.000 kr, t.ex att det visade sig inte finnas ABS (trots att detta stod klart och tydligt i annonsen).

.

Ja då är det ju bara att tacka nej. Ligger buden under ditt batna så leave it.

Då är det värre när ngn bjuder på ngt jag inte vill sälja tycker jag. Sånt händer med bilen och båten. Men jag brukar bara tacka nej då, just för risken med budgivning på ngt jag inte tänkt igenom.

2004 hörde jag (och flera vittnen) mig själv tacka nej till ett bud på 1,5 miljon på min träbåt båten (köpt för 37 000:- 1997 och sedan renoverad av mig) Men efteråt kändes det rätt. Jag vill fortfarande inte sälja den. Vi har så mycket kvar vi ska göra. Samma med hojen och bilen.
Så är man osäker på sitt lägsta pris, så är det ju bara att artigt kliva av, eller fråga om betänketid.

 

[valmers]

Pga acc sjukdom har jag velat "avyttra en hel del grejer"..
När man åsätter en vara utgångspriset 25% av rimligt marknadsvärde och puckon börja pruta på telefon efter att annonsen legat ute i 30 minuter - då har man faktiskt rätt att bli en smula irriterad..
Blir man då utskälld efter att ha avböjt 12.5% av rimligt värde, då j-ar.....
Prutning ska ske på plats. Allt annat är en ren förolämpning, "kulturdifferenser" eller ej..
Å andra sidan, "priset" är aldrig mer än vad nån annan är beredd att betala. Det tål att upprepas.

Återigen, varför lägga upp bollen på straffpunkten genom att sätta ut telefonnummer?

Jag förstår fortfarande inte vad ett lågt bud är att hetsa upp sig över. "Nej tack, det budet accepterar jag inte. Men du kan få köpa den för x kronor om du kommer och hämtar den idag".

 

[Yzzyx]

Prutning ska ske på plats. Allt annat är en ren förolämpning, "kulturdifferenser" eller ej..
Å andra sidan, "priset" är aldrig mer än vad nån annan är beredd att betala. Det tål att upprepas.

Jag prutar konstant över telefon eller e-mail. Är det 750km till prylen och jag inte vill betala det bud som står i annonsen så prutar jag innan jag åker. Jag blir inte sur när andra gör det heller. Enda gångerna jag inte prutar på distans är när priset är rätt (så klart) eller det bara är några mil bort.

Det jag blir mest förbannad över är när ingen ringer/mailar på ens annonser.

 

[MackeNo1]

Säljare som påstår att "prutning sker på plats" har jag svårt för. Självklart vill jag veta om det går att förhandla ner priset till den nivå jag har tänkt mig innan jag sätter mig o kör 30mil enkel resa för o titta på objektet. Förstår verkligen inte vad som är problemet med det? När jag själv säljer saker så är det helt ok att man förhör sig om jag kan tänka mig att gå ner i pris.

Jag har alltid satt ett lägsta pris i huvudet, kan då personen i fråga komma tämligen omgående och betala på ett smidigt sätt så får han köpa den för det. Inget snack... Däremot brukar jag isf vara tydlig med att det är just mitt lägsta pris, och att jag inte kommer att gå ner mer oavsett vad han säger när han väl är på plats. Har fungerat skitbra dom senaste 10åren och i regel säljer jag mina saker på 1-2 dagar. Ser man bara till att köpa för rätt pengar så kan man sälja snabbt och smidigt när man vill det. Sen säljer jag hellre för några tusen mindre o blir av med prylen snabbt när jag väl bestämt mig för att sälja, än att hålla på o traggla i veckor/månader för att försöka krama ur maximalt med pengar.

 

[*BigRed*]

Go Stickan Go!! http://www.sporthoj.com/forum/showpost.php?p=5367792&postcount=5