Och dagens leende - efteråt märk väl.
Dags att köra lite kvadd till jobbet ett tag dårå. Med sju minusgrader i luften, och isfläckar mest delen av vägen, är det nog dags för mig att kapella bågen för en tid framöver.
Den siste äventyraren råkar alltid ut för saker på kvaddpremiären trots fordonskoll dagarna före, och denna gång är inget undantag...
Detta år hade den mjuka väskan bakpå frusit. Jag menar *frusit*. Fick ta i för kung och fosterland för att öppna blixtlåsöppningen, kom fem cm och dragaren säger "plink". Jaha... Efter att ha krånglat på en nyckelring fick jag upp öppningen en bit till. Så till nästa dragare. Tog det mycket försiktigare nu, men - "plink". Dragaren sprätte i väg och lär väl inte hittas igen förrän den sitter i ett däck på något familjens fordon. Bara att leta upp en nyckelring till.
Bromsarna hade frusit. Släppte på p-bromsen och vajern stod som en båge ut vid styret. Fick ta i en del på gasen till grannbarnens förtjusning för att komma loss.
Bromsljuskontakten var frusen. Bromsljusen stod på hela vägen till jobbet. Frenetisk pumpning på bromsarna lossade delvis på fanskapet.
På jobbet skulle jag ta fram kättingen och låset och inser att kättingen är fastfrusen i botten på väskan och inte en chans att få loss den på ett milt och hänsynsfullt sätt. Några våldsamma ryck senare och jag har en stelfrusen kätting som måste brytas upp, samt delar av väskbotten i min hand. Piskade kättingen mot marken för att bryta isär den, alltmedan folk som gick förbi bara stirrade och snabbt vände bort blicken när de såg att jag tittade upp.
Och som grädde på moset fick jag med mig fel elhandskar. Tog de trasiga med värme bara i lillfingrarna...
Å andra sidan fick lillfingrarna det hett om öronen med all effekt som bara kom dit.
Ännu en dag som radhusrebell...