Bingo skrev:
Hmmm, jag har pratat med andra kamphundsägare också och de är mindre kategoriska än vad ni är. Det där snacket om träning och socialisering är så självklart att det inte behöver diskuteras. Det jag inte gillar hos dem är det genetiska element som gör att de vill slåss, gillar att slåss. Du har en bild på en "söt" pibull i kedja nedan vars svans viftar så att den inte kommer med på bilden. Hur rör sig svansen på en sån när den slåss? De viftar på svansen har jag fått mig berättat av folk som äger såna och som har varit med på hundkamper. Så sött är det när en hund som är avlad för kamp viftar på svansen. Lätt för normala hundar att tolka det ...
Vad bra då att de avslutar kampen när de känner sig besegrade? Hur är det när den andra hunden anser sig besegrad? Slutar de då? Jag känner på mig att du kommer att svara "ja" på den frågan så jag kan berätta med en gång att jag fått berättat för mig av "hundkampare" att de inte gör det, utan att man måste sära på dem. Kul för en normal hund som mopsar sig att börja bråka med en sån...
Det är så självklart att den viktigaste egenskapen är att den är snäll mot människor att jag inte förstår varför du tar upp det öht. Låter som marknadsföringsdravel där man tar upp en självklar egenskap för att slippa prata om att produkten är dålig. Det är nödvändigt men inte tillräckligt att hundar är snälla mot människor. Jämförelserna med Jack russels, pekingeser osv är direkt löjliga. Det är skillnad i konsekvens mellan ett angrepp av en dvärgpudel och en 30-kilos pitbullhane.
Fin förening ni har btw, Svenska Kamphundsförbundet heter de va? Jag syftar på de som inte får vara med i Kennelklubben för att de avlar enligt principer som inte är förenliga med god hundavel.
Jag är ingen kamphundshatare och är inte det minsta rädd för dem. Men det är störigt att ni samtidigt förnekar och försvarar egenskaper hos dem som helt enkelt är dåliga.
Undrar vart jag ska börja..... Hunden gillar att kampas och jag vet inte om det är samma som att slåss, vore det samma sak så skulle de inte kunna leka med andra hundar och framförallt inte med hundar av samma ras. En labrador hämtar inte varenda sak han ser bara för att det ligger i rasen. Jag vet inte om nån har förnekat ursprunget hos kamphundar, utan mer visat att vad som hände för 150 år sedan kanske inte är samma som det som händer idag. Jag vet vad syftet med raserna var och har väl aldrig hävdat något annat, men att Staffen var råttjägare från början har ingen kommenterat. En rotweiler är ingen kamphund, ändå var det en sådan som bet ihjäl mindre hundar i Kronobergsparken förra året.
Svansviftningen då? Ja, som du kanske vet så kan man inte läsa en hund enbart på svansen, och jag hoppas att du inte tror att hundar läser varandra genom att stirra på svansen. Kan du hundars kroppsspråk så ser du enkelt när det är läge att hålla sig undan när en hund är arg. Det jag inte begriper av allt det här är hur du kan tro att en kamphund spenderar sina promenader med att leta potentiella offer. I mitt fall är det i långt mer än hälften av fallen där min hund visar ett hotbeteende mot andra hundar den andra hunden som har börjat. Det är väldigt lätt att göra vilken hund som helst hundaggresiv, ge den bara fel signaler varje gång ni möter en hund så ska du få se.
Varför ska en "vanlig" hund få mopsa sig och börja bråka med en kamphund? Finns det inte i kalkylen att man kan åka på smörj om man startar slagsmål? Och framför allt, vart är ägarna? Låter normala hundägare två hundar börja slåss?
Jag känner en tvåårig Amstaff som blev attackerad av en lös Schäfer när han var 10 månader, Schäfern komemr framspringande rakt på hunden, visar hotbeteende, Amstaffen lägger sig på rygg och då hugger Schäfern. När ägaren till Schäfern komemr så säger han att man får räkna med sånt när man har en sån där kamphund och sedan går han iväg. Kvar ligger en 10-månaders valp och blöder, utan att ha visat en enda aggresiv signal. Schäfrar är förståss bättre än kamphundar? Det brukar folk tycka, Schäfrar är ju så stabila och mysiga. Min hund är alltid kopplad för jag vill inte att han ska springa runt lös där det finns andra hundar, men andra hundägare bryr sig inte om sånt tydligen. Det komemr ofta fram lösa hundar utan synilga ägare, dessa hundar är ofta långt ifrån trevliga och gör utfall mog min hund, som inte brukar bry sig nämnvärt. Tydligen är det en allmän rätt att ha sin "vanliga", fina hund lös och vare sig ha pli på den eller uppsikt över den. Oavsett om jag hade gått runt med en Chiuaua så hade jag haft den kopplad, så kom inte dragandes med att jag är rädd för att han ska attackera någon.
Om du nu känner sådana som håller på med hundkamper, borde inte du då kunna skilja på en hund som är tränad för slagsmål och en hund som bara är en hund? Klart som fan att en hund som används i hundkamper inte ger sig, det är ju vad den är tränad till, inte sant? Jag kanske inte kan känna att dina källor är så objektiva när du ska använda fakta till att dra alla kamphundar över en kam, det vi diskuterar här är familjehundar som slipper plågas i hundkamper av ägare som borde radas upp vid kajkanten för ett nådaskott.
Det är ju också väldigt trevligt att vi alla som har dessa raser av dig blir utmålade för att vara med i någon sorts förening där vi sitter och kokar ihop hundar som strider mot god avel. Naturligtvis finns det inga andra oseriösa uppfödare annat än inom den här genren hundar, det finns inga andra uppfödrae som avlar fram sjukdomar och fel hos hundar för att de ska få ett utseende elelr en egenskap som passar just dem, det finns inga andra uppfödare som har för många kullar, som bestraffar hundarna, som har bristfälliga sovplatser, ger fel mat osv. Jag tycker att det här låter som ren brukshundsklubbs-mentalitet, att generalisera och söka upp det värsta man kan hitta för att göra som mall för resten.