Bingo skrev:
Hmmm, jag har pratat med andra kamphundsägare också och de är mindre kategoriska än vad ni är. Det där snacket om träning och socialisering är så självklart att det inte behöver diskuteras. Det jag inte gillar hos dem är det genetiska element som gör att de vill slåss, gillar att slåss. Du har en bild på en "söt" pibull i kedja nedan vars svans viftar så att den inte kommer med på bilden. Hur rör sig svansen på en sån när den slåss? De viftar på svansen har jag fått mig berättat av folk som äger såna och som har varit med på hundkamper. Så sött är det när en hund som är avlad för kamp viftar på svansen. Lätt för normala hundar att tolka det ....
Snacket om socialisering och lydnadsträning är långt ifrån självklart bland hundägare oavsett ras. Det behöver verkligen diskuteras.
Att en kamphund viftar på svansen när den slåss är inte konstigt...om den tycker att det är kul. Viftar på svansen gör polisens schäfrar också när det tränar och utövar "skydds".
Långt ifrån alla hundar som avlats för kamp tycker att det är kul eller klarar av att gå en match... trots genetiken. Dessutom så är jag helt övertygad om att svansen slutar vifta när hunden fått rejält med stryk av sin motståndare... men det finns beskrivet att den fortfarande inte ger sig.
Jag skulle nog ta med en rejäl nypa salt vad folk engagerade i hundkamp säger om "kamphundars" bravader i och utanför piten... det är ju faktiskt de som är fixerade vid den "mörka sidan" av rasen. Dessutom hör det till att framställa sin egen hund som så "grym" som möjligt. (Hundkamp är olaglig och oetiskt. Milt och civiliserat uttryckt.)
"Kamphundarna" är nu den ras som är på modet hos de individer som har hund för att hävda sig. Tidigare var det en stor schäfer, rottis eller dobermann i andra änden på kopplet.
Även i USA har hundkamp aldrig varit speciellt utbrett och ändå är APBT Nationalras. Kan det vara så att det endast är en liten klick som är gameavlad och resten är PetBulls?
Bingo skrev:
Vad bra då att de avslutar kampen när de känner sig besegrade? Hur är det när den andra hunden anser sig besegrad? Slutar de då? Jag känner på mig att du kommer att svara "ja" på den frågan så jag kan berätta med en gång att jag fått berättat för mig av "hundkampare" att de inte gör det, utan att man måste sära på dem. Kul för en normal hund som mopsar sig att börja bråka med en sån....
Du känner på dig fel. Men jag har ju så gott som redan beskrivit att du blir tvungen att sära på dem... En i mina ögon bra "dogman" ser matchen som avslutad när den ena hunden visar tecken på att inte vilja slåss mer... istället för att låta utgången bli dödlig för den förlorande hunden, som också förekommit.
En normal hund som mopsar sig? Det är väl ändå inte meningen att hundar från någon ras ska kunna springa och mopsa sig och sedan få stryk? Eller att någon hund oavsett ras ska få stryk av en "normal" hund när den visar underkastelse? Dåligt ägaransvar oavsett... för det brister i socialisering inom arten av hunden med sådana händelser. Och tro mig, det förekommer ofta bitskador mellan "normala hundar".
Bingo skrev:
Det är så självklart att den viktigaste egenskapen är att den är snäll mot människor att jag inte förstår varför du tar upp det öht. Låter som marknadsföringsdravel där man tar upp en självklar egenskap för att slippa prata om att produkten är dålig. Det är nödvändigt men inte tillräckligt att hundar är snälla mot människor. Jämförelserna med Jack russels, pekingeser osv är direkt löjliga. Det är skillnad i konsekvens mellan ett angrepp av en dvärgpudel och en 30-kilos pitbullhane...
Jag tog upp det för att du gjorde det... om du läser vad jag citerat... För jag tyckte det lät så ... självklart.
Något marknadsföringsdravel är det dessutom inte frågan om från min sida. Jag äger ingen "kamphund", faktiskt inte ens egen hund överhuvud taget just nu.
Jag har i flertalet trådar tidigare hävdat samma åsikt, nämligen att en Pitbullterrier är en olämplig hundras för de flesta människor. För att den ska må bra och vara en trevlig hund krävs ett enormt engagemang, den kräver massa aktivering eftersom den är en terrier och en medveten och ansvarsfull ägare eftersom rasen, speciellt efter könsmognad KAN ha svårt med andra hundar, framför allt av samma kön. Den är dessutom så sällskaplig av sig att det är svårt att ensamhetsträna den, den vill vara med sin människa 24/7. Men precis som alla hundar så blir den vad ägaren gör den till.
Bingo skrev:
Fin förening ni har btw, Svenska Kamphundsförbundet heter de va? Jag syftar på de som inte får vara med i Kennelklubben för att de avlar enligt principer som inte är förenliga med god hundavel...
Svenska kennelklubben registrerar Staffordshire bullterrier (från england, med samma ursprung som de hundar som grundlade APBT´n) och American Staffordshireterrier. Felaktigt kallade kamphundar, eftersom de inte avlats på kampegenskaper på 70 år och mer i Staffens fall. Dock är de fortfarande terriers. Båda raserna har egna specialklubbar inom SKK. För APBT finns Svenska Pitbullterrierföreningen.
Anledningen till att American Pitbullterrier (APBT) inte är med i Kennelklubben beror på att SKK samarbetar med FCI (Internationell kennelklubb). FCI har som policy att samarbeta med en kennelklubb från varje land. USA har många kennelklubbar och FCI samarbetar med AKC (American Kennel Club) som är den största (flest raser registrerade).
AKC registrerar Amstaffen men inte APBT. Kennelklubbar i USA som stamboksför APBT är UKC (United Kennel Club), BFKC (Bona Fide Kennel Club) och ADBA (American Dogbreeders Association).
Det fina i kråksången är att APBT avlats på prestation mer än utseende och när utställningsintresserade APBT ägare ville börja ställa ut rasen för 70 år sedan stamboksfördes ett utvalt antal individer av APBT i AKC under namnet Staffordshireterrier, som senare ändrades till American Staffordshireterrier, för att inte förväxlas med Stffordshire bullterrier. Det var inte många år sedan den stamboken stängdes för ytterligare intag av APBT. Detta medför att i UKC kan man registrera Amstaff som APBT, men inte en APBT som Amstaff. ADBA, BFKC och AKC anser att APBT´n och Amstaffen är två skilda raser.
Så anledningen till att APBT´n inte finns i SKK är inte den du tror...
Däremot råder det i Sverige förbud att avla på kampegenskaper och aggressivt beteende. Hämtat från djurskyddsmyndighetens hemsida:
"Enligt 19 a § djurskyddsförordningen (1988:539) är det förbjudet att inneha eller genom avel frambringa hundar som har
extremt stor kamplust, blir lätt retade och biter, bara med svårighet kan förmås avbryta ett angrepp och har en benägenhet att rikta sitt kampintresse mot människor eller andra hundar. I Sverige är alltså hundar med dessa egenskaper förbjudna.
Däremot är ingen enskild ras förbjuden, eftersom hundar av ett flertal raser liksom blandningar mellan olika raser kan utveckla ett icke önskvärt aggressivt beteende."
Bingo skrev:
Jag är ingen kamphundshatare och är inte det minsta rädd för dem. Men det är störigt att ni samtidigt förnekar och försvarar egenskaper hos dem som helt enkelt är dåliga....
Jag ser ingen förnekelse av några egenskaper här. Bara ett fösök att få folk att fatta att det är skillnad på olika.
Dvs APBT, Amstaff och Staffordshireterrier är skilda raser och att inom rasen APBT finns (fanns, mycket stora utrensningar har gjorts i USA) "gameavlade" individer med mer eller mindre prestationsmeriterade förfäder men till störasta delen rena "Petbulls".
Dessutom så är det mycket svårt att få tag i en svenskt uppfödd renrasig registererad APBT (jo det finns), det är uteslutande goda kontakter som gäller.
De flesta "kamphundar" som ses som accessoar eller används till illegal hundkamp här i landet är oregistererade hundar från "fulavel", mestadels blandraser mellan APBT/Amstaff eller APBT/rottis eller valfri "tuff" hund. Dessa finns att köpa på "blocket" för några tusenlappar för "behövande tuffingar". Men blandrasdebatten har vi ju kört i en annan tråd och
i fallet med dessa raskorsningar håller jag med Fixxxer fullt ut...
Bingo skrev:
Ligger i generna. Ok?
Inlärt beteende. Ok?
Hörru... även jakthundar och vallhundar har sina egenskaper "i generna". Konstigt nog måste de också tränas för att bli riktigt bra på det de ska göra. Även där har olika individer olika talang för sina nedärvda egenskaper, mer eller mindre nedärvt?
Även där är det olika fokus från olika uppfödare, typ utställningslabbe och jaktlabbe.
Jag syftade dessutom på avelsurval. "Gameness" är attraktivt som avelsurval för de flesta terriers och är inte liktydigt med hundkamp. (Översättning av andemeningen med gameness är: Mod, brist på självbevarelsedrift eller "att aldrig ge upp". Finns beskrivet hos Irländsk terrier, Tysk jaktterrier och bullraser också.)
sandstream skrev:
Finns få saker jag ogillar så mycket som hundägare som oavsett vilken kontroll de har på sina hundar låter dem gå okopplade bland andra människor
....
Jag ser hellre en lös hund som är fokuserad på sin ägare/ skiter andra människor och hundar, samt lyder kommandon. Än den hund som utan att lyssna på föraren för fem öre, kastar sig runt efter allt och alla hej vilt hängande i sitt koppel...
Ett fysiskt koppel kan vara jäkligt mycket mindre effektivt än lydnadsträning...framförallt om det är ett såntdär fjantigt flexikoppel.