Även om jag anser det vara bättre fly än illa fäkta så har Lagom en stark poäng här. Jag har också läst någonstans att de som försvarat sig och gjort motstånd blir mindre traumatiserade efter ett överfall oavsett om dom fäktat bra eller dåligt.
Sen vet man kanske inte om det beror på just att dom gjorde motstånd eller om det beror på deras personlighet i allmänhet.
Sen undrar jag hur Bonny slår ihop två kategorier av folks som slåss till en gemensam grupp med särskillda personlighetsdrag? Det finns nämligen två grupper av stridstuppar. Den ena gruppen är de som helt enkelt söker och provocerar fram bråk medans den andra gruppen är dom som helt enkelt bara inte låter sig bli överkörda.
Typiska situationen är i en krogkö där folk är lite förfriskade. A tränger sig och B kliver åt sidan, C säger ifrån och ställer sig ivägen så att A inte kommer längre men A pressar sig förbi ändå och kommer fram till D som knockar A på direkten.
Jag anser i motsats till Bonny att det är stor skillnad på C och D och det blev inte fight mellan A och C heller eftersom A inte sökte bråk. Men det kunde ha blivit fight redan här om A var den typen som söker bråk vilket han nu inte var. Att D ofta har de personlighetsdrag Bonny räknar upp tror jag på, men jag är inte lika övertygad om att C har generellt sett har dessa egenskaper.
Ska försöka svara kort, vill du ha referenser till det jag skriver så ger jag gärna det.
I mainstreamforskning kring PTSD så är det om du försvarar dig eller inte av marginell betydelse, i vissa situationer kan det t.o.m. vara förvärrande. Faktum är att de som anser sig vara extra kompetenta och allmänt extrema i sin syn på sig själv och världen upplever ett större "fall" i självbild och är en av de faktorer som bäst förutspår vem som kommer att få en krisreaktion. Motsäger inte att de som står upp för sin sak kan känna viss stolthet, ibland berättigad sådan.
jag skrev också om drag på gruppnivå, går inte att översätta till individnivå direkt. Men faktum kvarstår att om du tar till våld så beror det på att du inte har andra förmågor att hantera situationen. Om vi bortser från uppenbart självförsvar eller att rädda livet på någon annan så har du begränsad social kompetens att hantera just den situationen eller så har du ett känsligt ego som inte kan hantera att någon tränger sig i korvkioskkön, glor på din flickvän eller kallar dig idiot.
Definitionen på stark självkänsla är ju just att du inte behöver bevisa något för någon och tål kritik just för att du har tro på dig själv. Å då behöver du inte slåss för att bevisa något eller reparera lite "tappat ansikte".
Du skriver ju själv att folk slåss mer när de är fulla, vilket beror på att när du är full har du sämre social kompetens plus att känsliga ego blir ännu mer känsliga p.g.a att alkoholen minskar dina sociala hämningar.
För övrigt slogs ju inte C i ditt exempel. Han markerade sitt ogillande men ansåg det inte mödan värt att börja slåss. Så vi är eniga: en stor skillnad på C och D!
(Sedan finns det, givetvis, ett antal andra faktorer som spelar in men det är nog inte läge att ta det på SH.)
Titta historiskt vilka som propagerat, eller använt, våld och vilka som har propagerat för motsatsen. Första kedjan för min sida är Jesus, Gandhi, Martin Luther King, Einstein och John Lennon.
Får se vad våldssidan har att komma med? Hitler, Stalin, Pol Pot, Han-vad-han-nu-heter-i-Nordkorea och Saddam Hussein.
jag vet iofs vilka som skulle vunnit en fight och vilka som inte stiger åt sidan eller tar skit. Jag tror även jag kan gissa vilka som hade bäst självlänsla. (Detta sista är givetvis inte ett seriöst argument men visar å andra sidan att man inte alltid är feg, oengagerad eller likgiltig för att man inte tar till våld mot de som kränker en.)
