Vargjakten

[Matin]

Daniel Ligné blogg

Rovdjursförvaltningen: Jägarna inventerar alla stora rovdjur helt ideellt. Vi hade inte haft en susning om t ex hur många lodjur vi har utan jägarnas områdesinventeringar. Jägarna genomför, återigen ideellt, nästan all skyddsjakt på skadegörande eller farliga rovdjur utanför renskötselområdet. Jägarna bekostar via det statliga jaktkortet och forskningstjugan stora delar av vår förvaltning men kanske främst forskning om våra stora rovdjur.

Vilt och trafik: 10 000 jägare med 15 000 hundar står dygnet runt och landet runt beredda att rycka ut och förkorta lidandet för de cirka 50 000 vilt som körs på i trafiken varje år. Det är en betydligt mycket större organisation än den för vargjakten… Det enda man nämner i media om detta ämne just nu är att jägarna är ansvariga också för alla olyckor. Då ska man komma ihåg att det knappast är vi som bestämmer viltstammarnas storlek, de hade knappast varit mindre utan jakt. Det finns heller inget solklart samband mellan antalet olyckor och antalet vilt.

Viltvården: Jägarna lägger årligen ned 265 miljoner kronor på viltvård ur egen ficka, utöver de miljoner som kommer viltet till godo från Jägareförbundet och Jaktkortspengarna. I mina ögon den största djurskyddsinsatsen, med marginal, av alla i landet.

Viltövervakningen: Jägarna är de som med ideella insatser följer alla viltstammars utveckling. Vi samlar in älgobs, rovdjursobs, spillningsinventerar, avskjutningsrapporterar och bistår såväl forskningen som t ex SVA med material. Det vi får för denna insats idag är mestadels anklagelser om lögner…

Utbildning: Jägarna är de som kan mest om vilt, inklusive rovdjuren, det finns fastslaget i flera studier från SLU

Sverige har kanske världens högsta acceptans för jakt, 86% av svenskarna accepterar jakt.

Jägarna har blivit bättre skyttar

Naturvårdsverket hade i årets vargjakt en rekommendation om att vargarna ska skjutas enbart när de står stilla och från sidan. Inte alla, men de flesta vargar har skjutits på rätt sätt, säger Erik Ågren.

– De flesta ser ganska välskjutna ut med några undantag. Förra året fanns det inte de rekommendationer som finns i år så det är svårt att jämföra åren, säger han.

Har ni kunnat se något mer på de djur ni har fått in från de här vargtäta länen?

– Vi har flertalet friska vargar och sedan har vi några med lite åldersförändringar och där är det någon enstaka äldre varg med slitage på tänder och ledskador, ungefär som förväntat.

Alla vargar skjutna första dagen

Vargjakten har i dag fortsatt i vissa län men i Gävleborg blev alla tre vargar skjutna redan under den första jaktdagen i lördags. Redan nu undersöker Statens Veterinärmedicinska Anstalt hur de skjutna vargarna verkar ha mått - om de varit sjuka eller skadade.

Många vargar har varit friska, några äldre vargar har haft ålderskrämpor som ledskador och slitna tänder. Men inavel är också ett problem för den svenska vargstammen. Och SVA har hittat en skada som kan bero på inavel.

– Vid obduktionen tittar man på alla sjukdomstecken och förändringar. Vi har hittat en hanvarg som hade en testikel som låg kvar i buken och det har beskrivits förut hos varg, så det är inte heller helt förvånande, säger Erik Ågren.

Är det en inavelsskada?

– Bland hunddjur så förekommer det i olika frekvens, inavel kan bidra men vad som gäller för vargar är lite omdebatterat men det är ett tecken på något som kan nedärvas och ge ett problem, avslutar Erik Ågren.



Karl-Evert Hellsén

 

[Skäggo]

Tycker mest det gamla "hederliga" varghatet sitter i jag,idag förklätt i kostymen"vi tar bara vårat ansvar och skyddar stammen från skadliga individer".......

Säg som det är istället,"vi älskar känslan av att se något i siktet som kommer dö när vi trycker av" och allra helst ett så "farligt" djur som Ulven!

Henrik

Varghatet? ärver man det.

 

[He rik]

Förklara hur du tänkte här, du är emot att avla sönder tamhund, men vargen får gärna avla sönder sig själv bara den gör det av sig själv?

Inavlade vargar sköter sig själva genom naturlig avgång ute i skogen,husdjur har inte den möjligheten dels genom veterinärvärd och utöver det även genom vinstintressen hos de som säljer djuren.

Ett snyggt djur är bättre än ett friskt på östermalm.....en frisk varg överlever en sjuk.

Henrik

Varghatet? ärver man det.

Yep,man växer upp i jägarfamilj!

 

[Skäggo]

Inavlade vargar sköter sig själva genom naturlig avgång ute i skogen,husdjur har inte den möjligheten dels genom veterinärvärd och utöver det även genom vinstintressen hos de som säljer djuren.

Ett snyggt djur är bättre än ett friskt på östermalm.....en frisk varg överlever en sjuk.

Henrik



Yep,man växer upp i jägarfamilj!

Inte många jägarfamiljer som en gång jagade varg, så var kommer det då ifrån?

Men med naturens gång så syftar du på svältande, plågade djur, dom får gärna plågas bara ingen människa rör dom.

Tur ingen i min familj kommer från jägare så jag slipper bli anklagad för varghat.

 

[He rik]

Inte många jägarfamiljer som en gång jagade varg, så var kommer det då ifrån?

Men med naturens gång så syftar du på svältande, plågade djur, dom får gärna plågas bara ingen människa rör dom.

Tur ingen i min familj kommer från jägare så jag slipper bli anklagad för varghat.

Nä,vargen jagar deras bytesdjur,och hundar som konkurrerar med vargen ur vargens synvinkel så jägarna eleminerar endast en konkurrent,därför hat.

Tja,bryr du dig om bävrar,rävar och övriga djur som dör pga. "natural selection" eller är det endast vargen det är synd om?

Henrik

 

[Thomas.B]

Lolsiboll på hela inlägget som vanligt från dig.

Jägarförbundets bloggare nu också, det var nåt nytt från dig!

Att döpa om slakt till viltskötsel låter säkert fint för er, men så är ju inte fallet. Att det sen faktiskt får vara ni själva som betalar den utrustningen ni behöver för att lyckas slakta dem är ju ganska uppenbart er egna kostnad.

Visst är det bra att det finns jägare som rycker in när något djur blivit skadat i trafiken, verkligen.
Men samma kan sägas om spårhundar och liknande, ja det går faktiskt att enbart spåra med hund, för att hitta människor o.s.v istället för att döda något eller utsätta sin hund för fara, otroligt nog.
Och dem är också telefonberedda större delen av året, hur ofta läser du om dem?

Visst är det ni varghatare som bestämmer hur stor stammen ska vara, dels slaktar ni dem och dels är det ni som jobbat er upp från inget och lyckats övertyga politiker att ni kan göra någon som helst politisk inverkan att dem låter er ha er stilla gång... en stund till till EU kommer igång och hindrar er.

Återigen, bekosta er egna ammunition ska ni väl ändå lyckas göra, när ni samtidigt får ta hem det döda djuret och äta/visahurotroligttuffaniärsomkandödaettdjurfrånlångtavstånd.

Givetvis vill man följa utvecklingen så att man kankse kan ha en högre kvot att döda själv nästa år.

Att dem sen, återigen varit helt jävla friska och att absolut ingen högre upp i detta land som verkar reagera på det förvånar mig lite, trots hur det alltid blundas för saker i detta land. Oavsett inavelsgrad så är dem friska, att gamla hundar kan få ledskador och dåliga tänder säger inget. Och att en individ inte fått båda kulor nedvandrade har inget med inavel att göra.
Men självklart ska det skrivas "det kan" så kanske någon mer än er jägare tror på skiten.

Daniel Ligné blogg

Rovdjursförvaltningen: Jägarna inventerar alla stora rovdjur helt ideellt. Vi hade inte haft en susning om t ex hur många lodjur vi har utan jägarnas områdesinventeringar. Jägarna genomför, återigen ideellt, nästan all skyddsjakt på skadegörande eller farliga rovdjur utanför renskötselområdet. Jägarna bekostar via det statliga jaktkortet och forskningstjugan stora delar av vår förvaltning men kanske främst forskning om våra stora rovdjur.

Vilt och trafik: 10 000 jägare med 15 000 hundar står dygnet runt och landet runt beredda att rycka ut och förkorta lidandet för de cirka 50 000 vilt som körs på i trafiken varje år. Det är en betydligt mycket större organisation än den för vargjakten… Det enda man nämner i media om detta ämne just nu är att jägarna är ansvariga också för alla olyckor. Då ska man komma ihåg att det knappast är vi som bestämmer viltstammarnas storlek, de hade knappast varit mindre utan jakt. Det finns heller inget solklart samband mellan antalet olyckor och antalet vilt.

Viltvården: Jägarna lägger årligen ned 265 miljoner kronor på viltvård ur egen ficka, utöver de miljoner som kommer viltet till godo från Jägareförbundet och Jaktkortspengarna. I mina ögon den största djurskyddsinsatsen, med marginal, av alla i landet.

Viltövervakningen: Jägarna är de som med ideella insatser följer alla viltstammars utveckling. Vi samlar in älgobs, rovdjursobs, spillningsinventerar, avskjutningsrapporterar och bistår såväl forskningen som t ex SVA med material. Det vi får för denna insats idag är mestadels anklagelser om lögner…

Utbildning: Jägarna är de som kan mest om vilt, inklusive rovdjuren, det finns fastslaget i flera studier från SLU

Sverige har kanske världens högsta acceptans för jakt, 86% av svenskarna accepterar jakt.

Jägarna har blivit bättre skyttar

Naturvårdsverket hade i årets vargjakt en rekommendation om att vargarna ska skjutas enbart när de står stilla och från sidan. Inte alla, men de flesta vargar har skjutits på rätt sätt, säger Erik Ågren.

– De flesta ser ganska välskjutna ut med några undantag. Förra året fanns det inte de rekommendationer som finns i år så det är svårt att jämföra åren, säger han.

Har ni kunnat se något mer på de djur ni har fått in från de här vargtäta länen?

– Vi har flertalet friska vargar och sedan har vi några med lite åldersförändringar och där är det någon enstaka äldre varg med slitage på tänder och ledskador, ungefär som förväntat.

Alla vargar skjutna första dagen

Vargjakten har i dag fortsatt i vissa län men i Gävleborg blev alla tre vargar skjutna redan under den första jaktdagen i lördags. Redan nu undersöker Statens Veterinärmedicinska Anstalt hur de skjutna vargarna verkar ha mått - om de varit sjuka eller skadade.

Många vargar har varit friska, några äldre vargar har haft ålderskrämpor som ledskador och slitna tänder. Men inavel är också ett problem för den svenska vargstammen. Och SVA har hittat en skada som kan bero på inavel.

– Vid obduktionen tittar man på alla sjukdomstecken och förändringar. Vi har hittat en hanvarg som hade en testikel som låg kvar i buken och det har beskrivits förut hos varg, så det är inte heller helt förvånande, säger Erik Ågren.

Är det en inavelsskada?

– Bland hunddjur så förekommer det i olika frekvens, inavel kan bidra men vad som gäller för vargar är lite omdebatterat men det är ett tecken på något som kan nedärvas och ge ett problem, avslutar Erik Ågren.



Karl-Evert Hellsén

 

[Robban W]

Men se där, titta en ide ! man kanske borde göra det ?
istället för 7000 idioter i KKK mundering i skogen som leker pang pang med 7000 idioter som smäller smällare, så kanske man skulle välja ut ett mindre antal personer typ en 10 st eller så som med hjälp av forskare ser till att märka och spåra alla vargar och som ser till att plocka bort de oönskade individerna, av vargarna då altså.

vilket forskarmatrial vi skulle få ut av det och samtidigt stenkoll på vargarna. Samtidigt skulle vi slippa en konflikt som förr eller senare kommer att sluta med att någon skadas på riktigt.



Tycker du ja, men de flesta av oss andra i sverige tycker lyckligtvis inte som du.

Ja så borde det gå till om man är ute efter att få så friska gener som möjligt.

 

[Skäggo]

Nä,vargen jagar deras bytesdjur,och hundar som konkurrerar med vargen ur vargens synvinkel så jägarna eleminerar endast en konkurrent,därför hat.

Tja,bryr du dig om bävrar,rävar och övriga djur som dör pga. "natural selection" eller är det endast vargen det är synd om?

Henrik

Så du menar att sveriges bävrar, rävar m.m härstammar från endast tre individer?

Men när jägarna jagar räv, björn, mink, mård, iller, kråkor, grävling, mårdhund, lo, osv, är det oxå hat?

Ja så borde det gå till om man är ute efter att få så friska gener som möjligt.

Position statement from the Large Carnivore Initiative for Europe
on the 2010 Swedish wolf hunt.
December 2010.
Background: In the winter of 2009‐2010 Sweden authorized a quota limited cull of wolves by hunters. This action has been very controversial. Because of the frequent citation of various principles and documents which the LCIE has produced over the years we have felt a need to provide a comment on the issue.
Sweden’s wolf population: Wolves became functionally and genetically extinct throughout the Scandinavian peninsula in the late 1960’s / 1970’s. The present population results from a natural recolonisation of wolves from the neighbouring Finnish / Russian population in the early 1980’s . This recovery was based on 2, and then 3, founders up until the last 2‐3 years when a number of new immigrants have successfully colonized and begun contributing genetically to the population. Nevertheless, the population is built on a very narrow genetic base and inbreeding coefficients are very high. Effects of inbreeding depression have already been documented in this population. Based on general scientific literature, the data collected from the fields and models produced by Swedish scientists it is apparent that the long term viability of the population depends both on the expansion of the genetic base and on the size of the population.
Sweden – habitat and conflict: Much of modern day Sweden represents high quality wolf habitat, with a low human population density, relatively little habitat fragmentation and plentiful wild prey. However, this is also an arena for a high degree of conflict. Wolf establishment is widely regarded as being incompatible with the presence of Sami reindeer herding in northern Sweden. Conflicts with sheep farming do occur, but Sweden has a very organized proactive mitigation system with electric fences being widely promoted and adopted. In addition, sheep farmers receive compensation for losses. In central and southern Sweden the return of wolves has been associated with a high degree of conflict with local hunters who perceive wolves as competitors for valued game species and experience wolf predation on their hunting dogs. To understand the significance of this conflict it is crucial to be aware of the social and cultural importance of recreational hunting within the rural communities of Scandinavia, and indeed all Nordic countries. Both hunters and non‐hunters also express fear for their personal safety from the threat of direct wolf attack or the transmission of zoonosis. The wolf issue has become highly symbolic for a wide range of other conflicts between rural and urban areas, which has often resulted in illegal killing of wolves. In addition, there are regular episodes of wolf depredation on domestic livestock and pets. The result is that wolf recovery has become very controversial in Sweden, as in many other European countries.
The state of knowledge: Sweden’s wolves are among the best studied in the world. A national monitoring system based on intensive snow‐tracking, the use of radio‐collaring, and non‐invasive DNA methods ensures an annual estimate of the size of the population and an estimate of the number of reproductions. The DNA work implies that the identity, relatedness and inbreeding coefficients of the detected wolves is known. This monitoring is complemented by research on wolf demography, predator‐prey relationships and social science research. Research and monitoring is closely coordinated across the border with Norway.
Sweden’s actions: In an attempt to reduce some of the conflicts and improve the genetic status of the population the Swedish government has adopted a double‐pronged plan. On one hand they decided to temporarily slow or limit the further growth of the population by allowing hunters to shoot a limited number of wolves in a closely monitored cull. The use of hunters as agents for the cull was both a practical measure and a deliberate attempt to reduce conflict by empowering rural residents to influence their own situation. It was also an attempt to “normalize” the status of the wolf so it could be viewed in the same way as a “normal” game species and therefore try and reduce some of the negative symbolism which has become attached to it due to its strict protection. The rational of temporarily limiting population growth has been to demonstrate to a skeptical public (1) that the government is willing to allow an active management of wolves, (2) that it is possible to control the population in keeping with public expectations for wildlife populations and (3) to try and give the public time to get used to the return of wolves. The second prong of the strategy is to ensure that fresh genetic material is introduced into the population either through facilitating natural immigration or by assisted introduction if there is insufficient natural immigration. The potential ways in which fresh genes could be introduced and the potential source populations are currently being evaluated. In other words, the overall policy is an attempt to both provide a better platform for achieving long term viability by broadening the population’s genetic base and addressing conflicts by allowing a hunt and temporarily limiting growth.
LCIE position: The LCIE does not oppose the hunting of large carnivores per se (see our earlier position statement) for either recreational or management purposes provided that it is conducted in a scientifically sound, humane, well monitored, and sustainable manner. In many ecological, social and cultural contexts (for example in the Nordic countries) we believe that hunting may even be beneficial to promote the local acceptance of large carnivores among rural communities, and there will always be a need for some use of lethal control in large carnivore management. In other words, the LCIE position is that full protection is just one of many context dependent tools that can be used in the goal to conserve viable carnivore populations and is not a goal it itself.
The overall size of the Swedish quota and the manner in which the hunt was conducted does not appear to violate any of our general guidelines and is unlikely to seriously
jeopardize the potential for the viability of the population or its further development towards reaching a more favourable conservation status. The harvest was carefully modeled using state of the art statistical tools and accordingly the quota that was set was conservative.
Although the LCIE has no legal mandate to interpret the Swedish actions with respect to the Habitats Directive we can comment on the Swedish case with respect to “Guidelines for Population Level Management Plans” that we developed for the European Commission in 2008. Accordingly it is not necessarily a problem that the hunt was permitted before Favourable Conservation Status has been reached, or that the hunt was conducted by normal hunters, or that the derogation was issued to prevent conflict in a general manner rather than in a targeted reaction to a specific conflict location. However, this does depend on a general understanding that conflict with hunting interests and broad social / rural conflicts be regarded as legitimate conflicts if the derogation is justified under our reading of Article 16(b and c). Wolf conservation is controversial in many contexts and if allowing such a limited hunt can be shown to increase the acceptance of rural communities for the presence of the wolf then it must be considered as being justified. The conflict with sheep farmers is not a major part of the justification for this hunt because Sweden have made major investments in installing protective measures, mainly electric fences, to proactively mitigate this conflict.
With respect to derogations made under Article 16(e) the organization of the hunt appears to be within the frames outlined. In short, our view is that the hunt as conducted in 2010 could have been justified under several derogation criteria.
The only detail that is open to critique is the lack of a formalized management plan coordinated between Norway and Sweden. As a matter of principle (following the publication of the “Guidelines for Population Level Management Plans” which have been endorsed by both the Habitats Committee and the Bern Convention) such a formal structure should be in place before management can formally refer to the hunt being targeted on the total biological population rather than the portion of it that resides within national borders. Furthermore, the fact that the temporary goal is expressed in the number of individuals, while most monitoring and management is based on the census of packs (reproductive units) is a source of potential confusion and it would be easier to follow developments if the units of objectives and assessment could be harmonized.
However, it is important to point out that our position on this specific derogation is based on three sets of conditions.
Firstly, it must be remembered that Swedish wolves are very intensively monitored and researched such that it is possible to predict the impacts of such actions in detail and also follow up the actions to determine their effect. The wildlife management structure operating in Sweden is sufficient to permit effective adaptive management, and the manner
in which the hunt was organized and conducted should minimize the possibility of the system being abused. Few other European wolf populations are in such a situation. Inte fan har ni läst hit, men om ni gjort det så borde det gå upp för er snart att jakt är bra för djuren.
Secondly, our position is conditional on the hunt being conducted within the fully integrated context in which it was presented. This refers to the understanding that the temporary freeze on population growth is continued to be seen as a temporary state. If the present population size becomes a long term goal then it will require a major revision of our position as the long term viability of the population depends also on its size and distribution pattern. It is also strongly conditional on the fact that plans for genetic reinforcement of the population are carried out.
Thirdly, we consider it important to document that such a hunt actually increases rural acceptance for wolf presence and reduces conflicts (be they material, economic or social). It would also be desirable to document that it reduces poaching events or at least the willingness of hunters to poach, although we realize the logistical difficulties of studying this aspect. Documenting these linkages which are often assumed should be a priority.
In conclusion, the LCIE find that acceptance of the 2010 Swedish wolf hunt is conditional on a number of factors that few other countries can claim to have met. The implication is that this is not a general model for wolf management that can be directly and unconditionally transferred across Europe. Rather it underlines our belief that wolf management needs to be adapted to local ecological, economic and social contexts, and that it needs to be conducted within the frames of robust scientific knowledge.

 

[He rik]

Så du menar att sveriges bävrar, rävar m.m härstammar från endast tre individer?

Men när jägarna jagar räv, björn, mink, mård, iller, kråkor, grävling, mårdhund, lo, osv, är det oxå hat?

I huvudsak ja,du kan inte påstå att du ser dessa djur på matbordet speciellt ofta.....

Jakt för beståndets bästa behövs bara ifall vi inte låter naturen sköta sig själv,får naturen fria händer kommer beståndat bestå av de bästa djuren och ett bestånd som är efter förutsättningarna lagom stort,ganska enkelt.

Att sen som jägare gå ut och skjuta ett par älgar varje år är inget problem,görs det varje år kommer rovdjursstammen vara anpassad för det bestånd av bytesdjur som finns,de enda som har problem med att det finns rovdjur är jägarna då det finns färre rådjur/älgar att skjuta.

Henrik

 

[Skäggo]

I huvudsak ja,du kan inte påstå att du ser dessa djur på matbordet speciellt ofta.....

Jakt för beståndets bästa behövs bara ifall vi inte låter naturen sköta sig själv,får naturen fria händer kommer beståndat bestå av de bästa djuren och ett bestånd som är efter förutsättningarna lagom stort,ganska enkelt.

Att sen som jägare gå ut och skjuta ett par älgar varje år är inget problem,görs det varje år kommer rovdjursstammen vara anpassad för det bestånd av bytesdjur som finns,de enda som har problem med att det finns rovdjur är jägarna då det finns färre rådjur/älgar att skjuta.

Henrik

Så det är ok att skjuta älgar? men inte t.ex björn?

Så vi skall balansera avskjutningen av älg efter vargstammen och låta vargstammen vara ifred i ditt cenario?

 

[He rik]

Så det är ok att skjuta älgar? men inte t.ex björn?

Så vi skall balansera avskjutningen av älg efter vargstammen och låta vargstammen vara ifred i ditt cenario?

Nä fan,gå ut och skjut björn bara stammen är på egen hand livskraftig,inga problem!

Ät sen upp ditt bytesdjur med,varför annars skjuta?

Älgstammen kommer tillsammans med vargstammen ingå i en symbios,färre älgar=färre vargar,skjuter vi(och käkar upp dom)några älgar kommer vi som jägare automatiskt begränsa vargstammen.

Henrik

 

[Skäggo]

Nä fan,gå ut och skjut björn bara stammen är på egen hand livskraftig,inga problem!

Ät sen upp ditt bytesdjur med,varför annars skjuta?

Älgstammen kommer tillsammans med vargstammen ingå i en symbios,färre älgar=färre vargar,skjuter vi(och käkar upp dom)några älgar kommer vi som jägare automatiskt begränsa vargstammen.

Henrik

Ja jösses, har det undgått dig att björn är gott?

Men det visar ju på din kompetens i jaktfrågor

Symbios, det vet du väl allt om eftersom du har sån bra koll på resten, eller är det en hypotes som du läst i en tidning.

Din symbios försvann samma dag vi människor skaffade tamdjur.

 

[He rik]

Ja jösses, har det undgått dig att björn är gott?

Men det visar ju på din kompetens i jaktfrågor

Symbios, det vet du väl allt om eftersom du har sån bra koll på resten, eller är det en hypotes som du läst i en tidning.

Din symbios försvann samma dag vi människor skaffade tamdjur.

Jag bor i Lo och Varg område,tjejen har sett Lo och vi bägge har sett Varg.

I vårat(och de farliga rovdjurens)område befinner det sig flera fårfarmare(närmaste ett par 100 djur)och köttdjurs farmer,ingen har haft problem med rivna djur trots att dom sett Lon titta på deras flock.....

Jo,vet att björn(efter man tillagat det ordentligt pga. trikinerna)är en delikatess,tror dock inte så många som skjuter björn har samma inställning till det välsmakande djuret,sen sa jag ju att om stammen är livskraftig så är det OK att jaga för (lyx)mat.

För övrigt,har du ett recept på varg?

Henrik

Ed.
Rovdjur blir ett problem för tamdjur när man tar bort deras naturliga bytesdjur,svält får till och med människor att äta andra människor.....

 

[VBK]

Så du menar att sveriges bävrar, rävar m.m härstammar från endast tre individer?

Men när jägarna jagar räv, björn, mink, mård, iller, kråkor, grävling, mårdhund, lo, osv, är det oxå hat?

""MASSA GOOGLAT, KLIPPT OCH KLISTRAT""

Mårdhund var ju inget problem Har du googlat lite

Google, Wiki och saker i allsköns tabelformat är för folk som tror dom vet saker.

 

[Matin]

Visst är det bra att det finns jägare som rycker in när något djur blivit skadat i trafiken, verkligen.
Men samma kan sägas om spårhundar och liknande, ja det går faktiskt att enbart spåra med hund, för att hitta människor o.s.v istället för att döda något eller utsätta sin hund för fara, otroligt nog.
Och dem är också telefonberedda större delen av året, hur ofta läser du om dem?

Du läste ju precis om dem, 10 000 jägare och 15 000 hundar som finns registrerade för eftersök. Du har verkligen ingen som helst susning om hur det fungerar.

 

[Skäggo]

Jag bor i Lo och Varg område,tjejen har sett Lo och vi bägge har sett Varg.

I vårat(och de farliga rovdjurens)område befinner det sig flera fårfarmare(närmaste ett par 100 djur)och köttdjurs farmer,ingen har haft problem med rivna djur trots att dom sett Lon titta på deras flock.....

Jo,vet att björn(efter man tillagat det ordentligt pga. trikinerna)är en delikatess,tror dock inte så många som skjuter björn har samma inställning till det välsmakande djuret,sen sa jag ju att om stammen är livskraftig så är det OK att jaga för (lyx)mat.

För övrigt,har du ett recept på varg?

Henrik

Ed.
Rovdjur blir ett problem för tamdjur när man tar bort deras naturliga bytesdjur,svält får till och med människor att äta andra människor.....

Du fortsätter att gräva istället för att orka kolla upp vad du pratar om, sorgligt men det visar på den sortens okunnskap som vissa jaktmotsåndare besitter.

Man testar björnkött för trikiner via vävnadsprov, det är inget du kan koka" bort.

Men var tror du björnarna tar vägen om dom inte äts? Må vara att en del säljs ut i handeln som med allt kött och på det vis kommer tillgodo den ickejagande befolkningen som du.

Hur kan du förespråka jakt på en livkraftig viltstam när du redan sagt att vargen skall reglera den.

Rovdjur dar själva bort sina bytesdjur genom predation, det är så stammar regleras, en ökar den andra minskar och sen tvärt om. Problemet är fortfarande människans tamdjur i din föreställning av en utopi.

Men ange var i området du befinner dig så kan jag ge exempel på problem som kan uppkomma om du är av uppfattningen av att dom inte existerar.

Nåväl, här är det efterfrågade receptet, så anmäl dig till första bästa licenskurs om inte annat för den utbildning du verkar behöva.

Marinerad björnstek med kantareller,
lingonsås och gräddkokta svartrötter
4-6 personer

1 kg björnstek
1 sats marinad
500 g svartrötter
3 dl vispgrädde
3 dl lingon
1 msk råsocker
1 dl rödvin
1 hackad rödlök
100 g smör
en bukett färska kryddörter
salt och peppar

Rödvins- och lingonmarinad:
1 gul lök
1 morot
1 persiljekvist
2 timjankvistar
15 vitpepparkorn
2 lagerblad
2 msk soja
2 dl lingon
2,5 dl rött vin

Putsa stekarna fria från hinnor och fett, lägg dem i marinaden i cirka tolv timmar.
Sätt ugnen på 90–110 grader. Lägg stekarna på ett fat, sila marinaden och lägg det avsilade på stekarna. Stek i ugnen till en innertemp på 60–63 grader.
Skala och skär svartrötterna i bitar och lägg dem direkt i sjudande grädde innan de
mörknar, koka i grädden i cirka 5–8 minuter.
Fräs hälften av löken i lite smör och råsocker, tillsätt rödvinet, lingon och koka i fem minuter, rör i 50 gram smör och smaka av med salt och peppar.
Fräs kantarellerna med resten av löken. När stekarna är klara, skiva köttet
och servera med tillbehören.

Mårdhund var ju inget problem Har du googlat lite

Google, Wiki och saker i allsköns tabelformat är för folk som tror dom vet saker.

Nepp icke googlat, jag använder tillförlitliga källor.

Varför vill vi inte låta mårdhunden
etablera sig i Sverige?
Sverige har skrivit under konventionen om biologisk
mångfald, där det framgår att vi har förpliktat oss till att
förhindra införsel av främmande arter, och kontrollera
och utrota främmande arter som kan störa våra
ekosystem,
livsmiljöer och inhemska arter. Liknande
förpliktelser har vi också avgett i förbindelse med
vår ratifisiering av Bern- och Ramsarkonventionerna.
Mårdhunden är uppförd på Artdatabankens ”svarta
lista”.
Fotavtryck efter mårdhund (t.v), rödräv (2. fr. v.), hund (3. fr. v.) och katt (t.h.); för närmare beskrivning se s. 6.
• Alla erfarenheter visar att de flesta introducerade
arter kan ha stora och oförutsägbara effekter på
den lokala faunan och floran
• Vi vet att etablering av mårdhund lokalt kommer
att påverka markhäckande fåglar negativt, speciellt
utsatta
är kolonihäckande våtmarksfåglar.
• Mårdhunden är en viktig vektor i spridning av sjukdomar,
bland annat rabies; dessutom kan den sprida
flera oönskade parasiter, däribland Echinococcus
multilocularis.
• Under rabies-epedemin i finland 1988-89 var
mårdhunden den viktigaste spridaren av sjukdomen.
• Echinococcus multilocularis är en bandmask
som primärt lever i hunddjur, men kan använda
gnagare som mellanvärd, och även människa. Infekterade
djur som lämnar avföring på eller nära
bär eller svamp kan leda till att ägg överförs till
människan, något som kan medföra leversvikt
hos oss.

 

[Robban W]

Du fortsätter att gräva istället för att orka kolla upp vad du pratar om, sorgligt men det visar på den sortens okunnskap som vissa jaktmotsåndare besitter.

Man testar björnkött för trikiner via vävnadsprov, det är inget du kan koka" bort.

Är du verkligen säker på det? Jag trodde att bakterierna eller vad nu trikiner är dog under upphettning.

 

[Matin]

Är du verkligen säker på det? Jag trodde att bakterierna eller vad nu trikiner är dog under upphettning.

Trikiner avdödas vid upphettning av kött till minst +68°C (i köttets centrum).
Beroende på djurslag fungerar djupfrysning olika och är inte en helt säker metod vad gäller vildsvins- och hästkött. Djupfrysning fungerar inte heller mot den frysresistenta formen (T. nativa) som även den kan finnas hos vilda djur i Sverige”.

Överlever trikiner kokning och stekning?
Kokning normalt inte. Stekning är kritiskt. För att vara på den säkra sidan behöver köttet värmas upp till 66 grader i köttstyckets centrum under tio minuter. Vill man vara på säkra sidan bör man ju använda kött-ermometer. Har du inte termometer ska köttet vara grått, alltså helt genomstekt. Är köttet trikintestat kan du nöja dig med lägre temperatur.

 

[Skrotnisse]

Är du verkligen säker på det? Jag trodde att bakterierna eller vad nu trikiner är dog under upphettning.

Det är en mask.
Den dör under upphettning, men sönderstekt björn/gris är ingen hit.
http://www.jagareforbundet.se/kalmar/nybro/Info trikiner 05.12.16.pdf

 

[Robban W]

Trikiner avdödas vid upphettning av kött till minst +68°C (i köttets centrum).
Beroende på djurslag fungerar djupfrysning olika och är inte en helt säker metod vad gäller vildsvins- och hästkött. Djupfrysning fungerar inte heller mot den frysresistenta formen (T. nativa) som även den kan finnas hos vilda djur i Sverige”.

Överlever trikiner kokning och stekning?
Kokning normalt inte. Stekning är kritiskt. För att vara på den säkra sidan behöver köttet värmas upp till 66 grader i köttstyckets centrum under tio minuter. Vill man vara på säkra sidan bör man ju använda kött-ermometer. Har du inte termometer ska köttet vara grått, alltså helt genomstekt. Är köttet trikintestat kan du nöja dig med lägre temperatur.

Jag gillar att skäggo har koll på läget.